söndag 30 december 2012

Dörren öppen men är fortfarande utelåst

Jag har hittat nyckeln till min inre dörr men ändå sitter jag fast med kedjor som är fastbultade i marken som gör att jag inte kommer in i mitt inre rum, varför jag så desperat vill komma in i mitt innersta rum är att jag har insett att jag har helheten inom mig, dvs. jag har svaren på alla mina frågor finns inom mig själv.

Det är något som gör att jag inte vill acceptera att om jag bara börjar lyssna på mig själv så kommer alla bitar falla på plats av sig själv, jag saknar tilliten till mig själv och så har det varit i många år nu. Jag är så nära att hitta lösningen som gör att mina kedjor löses upp så att jag kan gå fritt i mitt inre och det kanske är den insikten som gör att jag inte kan hitta lösningen.

Kravet eller pressen gör att jag inte kan hitta lösningen, lösningen är mitt framför näsan på mig, lita på mig själv så ordnar sig allt det andra.

Jag hittade nyckeln till mitt innersta rum genom att använda mig av 3 verktyg:
  •     Varje morgon så går jag igenom vilka alternativ jag har istället för att gå igenom alla hinder som finns i min väg, när jag går och lägger mig så ser jag till att jag inte har några bekymmer som jag måste lösa när jag ska sova, det gör att jag vaknar upp utvilad så att jag lättare kan se vilka alternativ jag har.
  •     Under dagen som går så räknar jag de positiva bitarna jag hittar, om man lägger fokus på det positiva så blir det negativa enklare att handskas med.
  •     När jag känner av negativa signaler som stör mig så analyserar jag den för att se om den är min och på vilket sätt den berör mig, är den inte min och jag har inget med den att göra så skickar jag tillbaks den till den tillhör.
Jag läste en bra text häromdagen som var tagen ur en bok, det som fastnade var detta (inga citat, detta är min tolkning): En man hade problem på sitt jobb, varje dag stanna han vid ett träd utan för sitt hem och stannade där en stund för att släppa av alla sina negativa tankar från dagen på arbetet hade givit honom, för de hade inget med hans familj att göra.

Det här verktyget är nog användbart i flera sammanhang, så den ska jag lägga på minnet.

Idag hittade jag lösningen för mina kedjor som gör att jag inte kommer in i mitt innersta rum, lita på mig själv, för att kunna göra det så ska jag bara vara och andas. Men också ta tag i yttre bitar som stör mitt inre, träna mina axlar som är skadade och börja motionera igen och äta rätt.

Jag tror att vi krånglar till det för oss allt som oftast, men det är inte i onödan om vi tar lärdom av våra misstag.


Livsstig


Min livstig lyses upp när jag följer mitt hjärtats röst, om jag bara väljer att lyssna så kan jag inte gå vilse.

Insikt


Man kan ju inte gå i någon annans fotspår när man söker sin egen väg för då går man vilse.

lördag 15 december 2012

Utelåst

Bild: Dörr från onlinephotographers.org
Nu när livet är hårt, med en gammal axel skada som inte ger sig, skadar den om och om igen. Med infektioner som återkommer, influensa (flera gånger under 2 månaders tid nu så känns det väldigt svårt att kunna lyckas med mitt mål till livsförändring). Har hört om det att det är en bra tid för förändring nu fram till 121221 och det kanske också är en orsak till att det låser sig för mig och jag har svårt att bara koppla av och låta tankarna flyga fritt och låta det gamla få rensas bort (betrakta problemen först och sen släppa taget om dem så jag får fritt för mina nya tankar), det började ju bra och det var då jag skrev om min livsförändring som jag behöver göra men sen blev det stopp. Måste låta det landa först innan jag kan fortsätta, det kanske är därför jag inte får någon kontakt med min guide för att han vill att jag ska lugna ner mig först. Så jag ska fortsätta äta rätt, motionera så mycket jag orkar och meditera och bara slappna av och andas utan några som helst tidskrav så kommer det så småningom till mig.

fredag 7 december 2012

Byter skepnad?


Har väl alltid sätt allting lite från ovan, från fågelperspektiv och då symboliskt gärna sätt mig i rollen som en hök eller örn, därav namnet till min blogg och mitt smeknamn. Men när jag det senaste halvåret har börjat gått mer in på djupet och verkligen börjat ta tag i mitt liv så börjar jag bli mer jordnära och symbolisera mig gärna med vargen istället. Nej jag tänker inte byta namn på min blogg, jag kommer nog alltid var lite uppe i det blå lite då och då även i framtiden. ;-)


lördag 1 december 2012

Blogg genomgång

Jag satt och kolla igenom alla mina blogginlägg en dag nu i veckan för att se vilken bild man får av den, några dagar innan fick jag vet att jag skriver bra men sorgligt. Det tyckte inte jag då, jag tänkte ”jag som skriver om positiva saker om de förändringar man gör bla bla bla”.  Men när jag läste igenom dem så upptäckte jag att det finns en gnutta sanning i vad ”personen” skrev till mig om min blogg, sen dök frågan upp om ”personen” hade läst alla mina inlägg.

Faktum kvarstår att det är till viss del sant, men vad gör väl det egentligen, det jag skrivit om var inte alltid så roliga upplevelser eller tankar som jag varit med. Uppenbarligen så tog jag kommentaren på ett negativt sätt, fast jag innerst inne tror att ”personen” bara skrev om vad denne tyckte om min blogg och det är ju helt okej att göra. Så jag har lite att jobba med när någon lämnar en kommentar, ta det inte som något negativt då det fanns inget annat än ordet ”sorgligt” som jag tydligen uppfattade som negativt. Men det gäller nog i största allmänhet också, jag reagera fortfarande på när andra är negativa hela tiden om minsta lilla sak, så mitt arbeta att inte ta till mig andras negativa signaler måste jag fortsätta att jobba med också.

Jag skriver denna blogg för min egen skull och ingen annans, jag behöver få ur mig mina känslor och mitt sätt är att skriva om dem. Ska man tolka det jag skrivit om hittills, så har jag haft ett stort behov att få ur mig sådant som varit dåligt. Men det är inget fel med det, jag tror att jag behöver skriva mer om de positiva sakerna omkring mig mer än vad gjort hittills, för jag tror att det skulle hjälpa mig mer just nu då glädjen över de positiva bitarna sprids som ringar på vattnet och ger mig mer positiva saker tillbaks. Jag är glad om mina tankar (texter) kan hjälpa en medmänniska men det är inte mitt mål egentligen, det är bara en bonus om man kan hjälpa en annan människa medans man hjälper sig själv och det gör mig så glad. J


onsdag 28 november 2012

Livsförändring

Jag har under de senaste månaderna känt ett stort behov av att meditera, speciellt rena mig ifrån skräp inombords, nu har jag fått ett behov av ändra hela min livsstil för det känns som om jag lever i en stor lögn och att jag inte kan fortsätta att göra det längre.

I mina meditationer leta efter de fel jag gör i mitt liv och förändra mitt liv så jag kan må bra igen, skriva ner vad jag kommer fram till. Fortsätta rena mig ifrån skräp i mitt inre och fylla på min chakran med de färger som de vill ha.

Sen några veckor sen (121128) så började med att ändra min tanke när jag vaknar varje morgon, istället för att börja känna efter hur jag mår så börja tänka på vilka alternativ (möjligheter) jag har i livet, för många gånger mår man inte så bra just på morgnarna och om man då istället börjar dagen med positiva tankar så mår man så mycket bättre så det ska jag fortsätta med och jag ska även tänka positivt innan jag går och lägger mig för då får jag det enklare att somna och vakna upp utvilad.

En till sak som jag började med för ett par veckor sedan (121128) är att när jag känner av negativa saker som stör mig, så analyser jag den negativa tanken och kollar om den är min och är den inte det då skickar jag tillbaks den till den tillhör. Vi är som en stor radiomottagare som tar emot en massa signaler, från andra människor vi möter, radio, TV, internet, Facebook mm. Jag har märkt att jag mår bra av att kunna filtrera bort de negativa signalerna som inte berör mig, bara tanken att jag faktiskt klarar av att göra en sådan sak gör mig så himla glad. J

Jag har under den senaste månaden letat efter de positiva bitarna som jag händer mig under dagens gång, byta fokus ifrån det negativa till positiva och det ska jag fortsätta med för det gör att jag mår så mycket bättre och det gör att jag kan lösa de negativa bitarna bättre då jag är mer fokuserad när jag har en positiv inställning.

Jag har även bytt fokus när det gäller nyttigt och onyttigt som jag stoppar i mig, jag tänker mer på det jag ska äta istället för det jag är sugen på (det onyttiga), det började jag med i förra veckan (121022) med rätt bra resultat. Men jag behöver verkligen ändra mina kostvanor, ska följa de råd och min plan om vad jag ska äta som jag gått igenom med min kostrådgivare, har ev. en tanke på ta råd av näringsrådgivare vad det är specifikt jag behöver och vad jag ska sluta äta men det känns som det är en lite senare fråga att lösa. En dag i veckan godisdag ex. lördag, blir för mycket av det just nu 2-3 dgr. i veckan (fre.-sön.), mår så dåligt av det.

Den stora förändringen jag behöver göra är att börja följa vissa råd som man så gärna vill följa men som man egentligen aldrig gör eller bara ibland, vilket gör att jag får dåligt samvete att man inte gör det.

Några goda råd på min livsstig:
  •     Inte bry mig om när folk snackar skit om mig, för det är inte mig det handlar om utan en spegling av deras eget inre kaos.
  •     Tro på mig själv och min förmåga.
  •       Hjälp bara andra när jag själv mår bra och förvänta dig inget i gengäld, besvikelsen över att inte få erkännande är så sårande och tar på ens egna krafter för mycket, så om man tar ner förväntningarna så mår man så mycket bättre i slutändan.
  •     Våga säga nej när du inte kan hjälpa eller orkar för att jag själv inte mår bra just då.
  •     Hjälp andra när de själva vill och är mottagliga för hjälp, ta det inte som ett nederlag om du inte kan hjälpa eller att personen inte kan ta emot min hjälp även om de bett om hjälp. Man kan inte mer än att försöka hjälpa så gott man kan, man har i alla fall försökt och det är gott nog.
  •     Inse att vi alla är olika och det är ok att det är så länge ingen kommer till skada varken psykiskt eller fysiskt, jag behöver inte ta skit för det, det är ok säga ifrån.
  •     Våga säga ifrån när jag tycker något är fel, stå för vad jag säger, tycker och känner.
  •     Det är ok att visa känslor, vara glad, arg eller ledsen.
  •     Det är helt ok att jag bryr mig om mig själv och mitt eget mående, ge mig mer egen tid.
  •     Träna, simma och gå promenader. Fysisk aktivitet är bra, så länge jag inte har någon infektion i kroppen eller har kroppsskada, gör så mycket jag orkar för det är bättre att röra sig lite än inget alls.
  •     Prioritera vad som är viktigt för mig själv just nu, sen om jag vill göra saker som inte är så viktiga så är det också ok då det är viktigt att må bra alla sätt och vis, man får aldrig glömma bort att ha roligt.
  •     Glöm inte bort att roa dig och din familj, ett gott skratt förlänger livet.
Kan hända att jag glömt en eller ett par punkter, men det här är en bra början i alla fall, vissa av punkterna är inte nya men det är fortfarande viktiga för mig därför står de med här. Vill bara poängtera att när jag pratar om att ta bort de negativa bitarna i mitt liv, så innebär det inte att jag blundar för dem utan jag gör precis tvärtom, jag synar dem värkligen i sömmarna och löser problemen istället. Nu när jag har alla dessa bra verktyg att jobba med och som får mig att må bra som människa som möjligt, så ser inte framtiden så tokig ut.

Just nu står jag inför en stor förändring då det gäller min arbetssituation också, då jag nu har fått så pass stora skador i mina axlar så kan jag inte fortsätta arbeta med så tunga saker. Detta innebär att jag ska ta en idé jag har och undersöka den så långt jag bara jag kan, se om den fortfarande håller så ska jag öppna eget. Nu kan det här ta rätt lång tid, men det gör inget för det är bättre att det blir bra redan från början. Jag har haft många idéer och bollat med länge nu, men nu har jag kommit till en punkt i mitt liv där jag känner att jag måste förändra hela min situation och att det är rätt tidpunkt för en större förändring då det inte håller i längden att fortsätta som jag gör nu. Känns både lite skrämmande och spännande på en och samma gång, spännande i positiv bemärkelse vill säga, då detta gör att jag får syssla med något som är min egen ide´ och ingen annans och att jag äntligen får en stabil ekonomi så man slipper oroa sig hela tiden var man ska få pengar ifrån hela tiden.

Livet förändras hela tiden, men nu är det dags att lägga det som har varit dåligt bakom sig och blicka framåt åt de möjligheter som finns till ett bättre liv, den stora förändringen i mitt liv har startat, är det dags att du förändrar ditt liv? 


Lycka

Livet kan vara rätt så underbart ibland, äta hemlagad mat kan kännas som en himla lyx. Att få hålla om sin käresta, få se sina barn växa upp och se dem lyckas i skolan, att få sen sina barn klara alla livets prövningar galant. Jag känner mig rik då jag har en familj jag älskar och dem som älskar mig, ha ärliga och goa vänner och släckt omkring mig. Jag känner mig fri och glad när jag kan gå ut i naturen, att få se djuren och få andas friskt luft som är så viktigt för mig. Det är lycka för mig. J


onsdag 26 september 2012

Ljuset i mörkret

När inget ljus finns att tillgå i ditt liv bli då ljuset som du behöver för att leda dig i mörkret på din vandring genom livet, ty jag är solen som värmer och lyser upp i tillvaron.

Om man tänker på allt som är positivt under dagens gång istället för det negativa och gör det till en vana att göra så varje dag så ska du se att att hela ditt liv blir positivare även om det ibland verkar som om det finns färre av dem än de negativa så ändras den ekvationen när man ändrar sitt tankesätt i en positivare anda, för när man börjar  fokusera på det positiva istället för det negativa så är det mycket enklare att ta itu med negativa också. Prova så får du se på skillnad, lycka till i jakten på de positiva bitarna i ditt liv. :-)


måndag 17 september 2012

Avundsjuka

Tankar om avundsjuka även kallad för ”Svenska folksjukdomen”, jag tänker inte gå in i någon större diskussion om sanningshalten av uttrycket för det är jag inte så insatt i och jag har mött folk från andra länder och kulturer med samma attityd, så jag håller mig bara till vad avundsjuka är och försöka få fram varför den uppstår mm.

För mig är avundsjuka en av de värsta saker som finns förutom våld, krig och liknande då den gör så mycket skada på djupet hos alla inblandade. Avundsjuka är när människor inte kan glädjas med andras lycka eller framgång, i kölvattnet följer ofta att man förtalar, tycker illa om personen och vill gärna att andra ska tycka lika dant som de själva.

De som går omkring och är avundsjuka på andra ser inte vad de själva har och det gör att de går omkring och mår illa av andras lycka, om man kunde få folk att se vad de själv har som är bra så tror jag att avundsjukan skulle dö ut till slut.

Varför gör man så mot den som man tycker har det bättre än sig själv, man tycker helt enkelt att det är orättvist, därför vill en del straffa den som har det bättre en sig själv och därför hittar man på en massa lögner om personen för andra och även för sig själva har jag märkt. För om man försöker diskutera om det så är personen helt övertygad om att det är sant även om det inte är det, folk kan bli avundsjuka på en så enkel sak som att folk går omkring och skrattar och har roligt utan någon som helst anledning.

I dagens moderna samhälle så verkar det som om folk har glömt bort vad verklig lycka är, det är inte att ha lyckats med karriären vunnit på Lotto eller att köpa massa onödiga prylar. Verklig lycka för mig är att ha hälsan så gott det går, ha en bra kontakt med släckt och några få utvalda nära vänner för mer behövs inte för att man ska vara glad och lycklig.

Jag tror att dagens hårda klimat, slit och slängsamhället inte kommer att vara så länge till då så många människor mår så dåligt av det, när folk börjar inse att vi inte kan leva så här så tror jag att vi alla kommer få det liv och samhälle som vi så alla desperat behöver. När insikten att vi inte ska belöna de som är brottslingar och de som redan är rika och istället lägga de pengarna på de äldre som har byggt upp det samhälle vi har och på de yngre som ska utveckla det till ett bättre samhälle för oss alla då kommer alla sådana här negativa tankar vara ett minne blått.


fredag 27 juli 2012

Dagens samhälle

Idag så finns det många som känner frustation och ilska av en eller flera anledningar, ångesten och paniken sprider sig utan att man kan göra något åt det kan det kännas som ibland. Det vi inte får glömma att man inte är ensam, det är många som kämpar idag med samma känslor i det hårda samhällsklimatet som nu råder, det gäller att hitta sitt sätt att komma ur den känslan för annars förgörs man inifrån. Att förändras och hitta sig själv och vad man vill göra med sitt liv tar tid, men det är det värt i slutänden, så låt det ta den tid tar och njut så mycket du kan på vägen för även om det smärtar ibland så är förändringen av sig själv av att bli så bra man kan bli är en väldigt skön känsla.

Ibland kan det kännas som om vi inte passar in i ett samhälle där bara den starkaste överlever, men ett samhälle utan medmänsklighet, rättvisa och kärlek är inget samhälle någon egentligen vill ha. Alla människor har rätt att få vara som de vill så länge man inte gör någon annan illa, om vi som är känsliga ger upp så kommer världen gå under helt. Det är tyvärr det som händer i vårt samhälle idag där fler och fler hamnar utanför, sen undrar folk varför det finns så många hemlösa i vårt moderna samhälle. Alla är så upptagna av sig själv idag så man glömmer bort alla omkring sig, visst är det bra att lägga tid på sig själv ibland men om de flesta slutar att bry sig om andra så får vi ett samhälle som är så hårt som det är idag.

Idag är prylar viktigare än att umgås på riktigt, många verkar fly från verkligheten vilket är synd tycker jag. Fler och fler människor sitter hemma ensamma, men de tror att de är sociala då det snackar med sina vänner över internet eller mezzar med mobilen, men innerst inne så är de ensamma och mår jätte dåligt. Jag trivs inte med många människor som jag inte känner, men är det några få i taget så går det bra. Om jag fick välja så skulle jag vara mycket mer med släckt och vänner, så som man gjorde när jag växte upp. Visst att bli påtvingad att umgås är ingen bra lösning heller, men jag tror att alla människor kan om de vill hitta en lösning som kan passa så länge viljan finns.

Men idag så verkar det inte finnas varken tid eller vilja till att göra det vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Om man tänker lite större i samhället så för dem som styr i toppen är det enklare om alla tänker lika dvs. samma som dem, men jag älskar att folk är olika för det gör att jag kan lära mig av andra liksom jag kan lära ut till andra, om alla tänker lika så slutar vi att utvecklas som människor och då dör vi inombords och det är det sker nu och det knäcker många. Om de inte dör på kuppen så hamnar de utanför samhället, det är därför samhället ser ut som det gör idag. Allt fler som måste ta lugnande medel för att klara sin dag, fler och fler som skär sig eller i värsta fall tar sina liv.

Det som smärtar mig mest är när det drabbar de unga som har hela sitt liv framför sig, men som inte orkar med allt som händer runt omkring dem. Det är dags att sätta ner foten och bromsa innan det är försent, jag själv bryr mig inte om vad andra tycker vad jag ska göra med mitt liv även om det blir svårare och svårare då jag som människa är i grund och botten en väldigt social person inte får träffa mina närmsta så ofta som jag vill eftersom jag av respekt till dem låter dem vara ifred. Ingen annan kan leva någon annans liv, därför kan heller inte lyssna på de som vill ändra mig till att bli dem. Mångfald är det som är lösningen på dagens samhällsproblem, så kämpa vidare trots att det ibland känns hopplöst, för alla människor har samma värde. Utan dig så blir världen ännu sämre, glöm inte bort att ta hand om dig, dina nära och kära för kärleken är stark.





torsdag 26 juli 2012

Flyg fritt i det blå

Tänk om man var en fågel, jag skulle gärna vilja vara en stor vacker örn. Jag har min boplats högt upp i ett stort kraftigt träd, min uppgift är att se till att jag och min familj har ett bra skydd som jag och min familj underhåller hela tiden, man skaffar mat vart efter man behöver. Man har inga utgifter eller krav på sig annat än det jag nämnt ovan, jag får vara i naturen där jag trivs som bäst, jag kan flyga ut över ängarna, skogen, över sjöar eller hav när jag vill och hur jag vill. Visst finns det dagar då det är brist på mat, hur man kommer klara sig är bara upp till sig själv och ingen annan, men huvudsaken är att jag är fri att göra i stort sätt vad jag vill.


tisdag 24 juli 2012

Rysk roulett

Livet kan ibland liknas med rysk roulett, där pistolen har plats för 6 patroner. Under en längre tid har det känts som min pistol alltid är fullladdad och jag har inte lyckats få ur en enda patron så det har blivit träff varje gång när pistolen har avlossats. Varför det blev på detta sätt var att livet ville att jag skulle stanna upp och lära mig något, men jag fortsatte som om inget hade hänt och då blev pistolen fullladdad utan en chans att få bort en enda av dessa patroner. När jag nu stannat upp och lärt mig min läxa så kan jag nu plocka ut alla kulor utom en, för annars är det ju ingen rysk roulett, eller för att relatera till verkligheten. Livet består ibland av bakslag, bara för att vi ska hinna reflektera viktiga skeenden i ens liv och för att vi ska kunna ta lärdom av våra misstag och andra viktiga läxor. Pistolen är riktad mot ens huvud konstant och den går av automatiskt och oregelbundet, så man vet aldrig när det sker i förväg eller om en kula avlossas. Men var bara lugn detta är inget man dör av, för här ger livet dig en chans att lära dig mycket om dig själv. För om man tänker efter, hur många gånger har inte livet haft sin gilla gång och allt är bara perfekt, när man helt utan förvarning blir drabbad av ett bakslag. Det finns en mening med det mesta här i livet, så det gäller att göra det bästa av det man har, glöm inte bort att sköta om dig och dina nära och kära.

Bild: Revolver från us.123rf.com

fredag 13 juli 2012

Dikt – ilska

Ilskans klor slår till mot mig utan förvarning, jag känner  den otroliga smärtan när de går in i mig och krossar alla mina ben i hela min kropp.

Blodet forsar ut efter min kropp, jag känner blodet som pumpar och bultar i mitt huvud som håller på att sprängas. Tankarna far i mitt huvud "varför händer det här mig?"

Smärtan ökar fy fan vad det gör ont, "vad ska jag göra nu? Smärtan är så intensiv så att jag håller på att svimma men jag gör inte det för det är det här ilskan vill. Det ska göra så ont så att jag inte står ut, men jag ska vara så pass vid medvetandet att jag känner smärtan för bästa effekt.

Jag ger upp, jag börjar slappna av, ilskan ökar trycket för att få min uppmärksamhet igen. Men jag bryr mig inte om ilskan längre, jag slappnar av ytterligare och andas lugnt, trycket lättar om min kropp och jag känner hur det börjar klarna i mitt huvud.

Jag andas lugnt och behagligt medan jag känner lugnet sprida sig i min kropp, värmen som jag känner är så otroligt skön. Jag släpper ilskan fri från min kropp och jag blir så glad att jag börjar le med hela min kropp, för nu är också jag fri.

Bild: Monster hunter från cdn.bloody-disgusting.com
Warning: Farlig sida, så gå inte in där, lösenordsfiske.

torsdag 12 juli 2012

Vän

Vad är en vän egentligen? Jag tror att vi alla har lite olika syn på vad en vän är, men jag ska här försöka ge mig på att beskriva vad en vän är för något. Först en frågeställning, finns det olika sorters vänner, för idag pratar man ofta om en "riktig vän", finns det i så fall oriktiga vänner eller är det bara en omskrivning av vän eller fiende?

Nej jag tror inte att det är så enkelt, för det känns som man har börjat dela upp vänner i olika kategorier: En ”riktig vän” som man delar med sig av allt med på alla plan och som man ställer mycket högre krav på, man verkar förvänta sig att en riktig vän ska ställa upp för en i vått och torrt i alla lägen och gärna då utan några som helst motkrav. Medan man har någon sorts ”allmän vän” som man kan umgås när det passar alla parter och där kraven på att vännen ska finnas tillhands i alla lägen inte finns.

Det var den allmänna åsikten om de olika vän kategorierna, här kommer min egen åsikt. En vän för mig är en person som man kan säga vad man tycker till utan att man bli idiotförklarad, man kan umgås utan krav. Man ska kunna lita på sina vänner och de ska respektera mina åsikter lika mycket som jag respekterar deras fast man inte alltid är överens. De riktig nära vännerna (riktig vän) är få men väldigt viktiga för mig och dem är jag väldigt mån om, det känns som om man känt varandra trots att man just har träffats för man vet vad den andra tänker trots att inte ett ord har yppats. Jag tror att det är dessa man vill ha fler av allmänt sätt, för då skulle ens liv vara mycket enklare, varför de är så speciella är just för att de är så få. Eller så har de ingen nära vän, det är därför de saknar dem så mycket. Man ska inte ha några krav på att man måste ses si eller så ofta för annars är man inga vänner, sen får man acceptera att en vän inte är någon man har för evigt.

Jag har ibland blivit ledsen när jag tänker på vänner man har haft och som man saknar väldigt mycket, men sen har det slagit mig att man har de vänner just då som ger mig det jag behöver just då och vice versa och att man kan glädjas över den tid man har fått tillsammans. Man kanske inte passar varandra idag beroende på var vi är just nu i livet, vad säger att man inte blir vänner på nytt vid ett senare skede men blir det inte så, så är det inte hela världen.

Sen tycker jag att det finns en kategori till: En ”övrig vän” som varken är vän eller fiende, utan det är en person som man inte känner helt enkelt, men allmänt sätt kallas dessa för ”folk i övrigt” för de är inte en vän än och där skiljer sig min och den allmänna uppfattningen markant. Jag är snäll mot denna person medan allmänt tycks det vara okej att vara dum mot denna person just bara för att man inte är vänner, men hur ska man någonsin kunna skaffa nya vänner om man är så mot dem som man inte känner.

Är det i bibeln det står ungefär så här? ”Du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad”, vilket jag tycker är väldigt bra tänkt, för om alla tänkte så då skulle världen vara så mycket trevligare än vad den är idag.

Ps. En liten förklaring, fiende är här bara ett namn på en person som jag inte kommer överens med, det ligger inget hat bakom för det är för mig väldigt främmande Ds.


onsdag 11 juli 2012

30 års jubileum 1982-2012 (juni)

I juni var det jubileum  för mig som gick av stapeln utan pompa  och ståt, jag började skriva om den i januari och sen har den helt glömts bort tills nu.

För 30 år sedan fick jag mina första blodproppar, en eller 2 veckor efter skoavslutningen. Jag slutade 9:an, framtiden såg inte så ljus ut även om vädret var på topp. Till 9:e klass flyttade jag från en förort till Stockholms till Julita som ligger i Södermanland, från stressen till lugnet som jag alltid gillat. Jag kom från en liten klass (17 elever) till en stor klass (32 elever) tidigare fick jag den hjälp och stöd jag behövde när jag behövde det, nu fanns det ingen tid för det. Dessutom tyckte jag det var roligare att umgås med kompisarna, speciellt med tjejerna. Så jag strulade bort mina betyg, som var rätt så bra när jag gick i skolan i Stockholm.

Sommarlovet hade just börjat och vi var på en kompis landsställe strax utanför Stockholm, vi spelad fotboll och efter det fick jag ont mitt i ryggen, inget konstigt med det för jag trodde det var en streckning eller nått sådant. När jag kom hem så blev det värre efter ett par dagar, då började verken gå ner i bägge benen. Jag åkte in till akuten, de röntgade min rygg och mina ben men hittade inget fel någonstans. Efter 2 veckor blev det ännu värre, jag hade så ont i benen och värst var det i höger ben, jag kunde knappt gå men det var Speedway på TV på kvällen som jag inte ville missa om jag åkte till sjukhuset även om morsan klagade högljutt. På natten vaknade jag med en oerhörd smärta, högra smalbenet var blått och hård som sten. Jag skrek på hjälp men ingen hörde mig, jag försökte ta mig ner för trappen, men jag ramlade ner för trappan med ett brak. Då vaknade min familj, sen fick jag ligga på golvet och vänta tills ambulansen tog mig till akuten för jag kunde varken gå eller ens resa mig upp.

På sjukhuset tog de en massa prover, bl.a. kontraströntgen där de spände fast mig i en metallbrits som var tippningsbar för man var tvungen att nästan stå helt upprätt. De stack 4:a tjocka och långa nålar med slangar som kontrastvätskan skulle gå i och in i mitt blodomlopp, 1 i varje ljumske och 1 i varje fot. Jag svimmade gång på gång av smärtan, så de vart tvungna att sänka britsen en stund, sen lutade upp britsen igen och fortsatte och jag svimma igen så de fick sänka britsen igen. Så där höll det på ett antal gånger, jag minns inte hur många. Läkaren såg att jag var blek och han frågade om jag höll på med några droger, för han hade aldrig varit med om den här situationen trotts hans långa erfarenhet med detta. Han behövde veta det för jag kunde dö om jag fick i mig kontrastvätska om jag hade droger i min kropp, vi blev väldigt osams när han inte trodde på mig när jag sa att jag aldrig tagit några droger i hela mitt liv däremot så är jag väldigt blek och har lätt för att svimma. Efter en massa tjafs så tog han provet till slut, resultatet visade att jag hade 1 blodpropp i vänster ben och 2 i höger.

Jag fick sova någon timma innan jag åkte vidare med ambulans för operation i Örebro, jag hamnade på en avdelning där de förberedde mig inför operationen och sen skickades jag upp på operationsavdelningen där jag fick vänta ett tag. Men någon operation blev det inte, det hade gått för lång tid (2 veckor) för att de skulle kunna göra något. Jag hamnade dock på uppvaket, där jag behandlades med blodförtunnande via dropp med övervakning dygnet runt av sjuksköterskor. En natt var det så snygga sköterskor som satt hos mig så jag prata på hela natten för jag ville aldrig sova, på morgonen kom det en manlig skötare. Jag sa till honom ”vad skönt att du kom så jag kan få sova”, han såg undrande ut, jag sa ”tjejerna var så snygga så jag inte kunde sova” han log och jag somnade.

Jag ligger på mitt rum när jag hör någon ropa i högtalaren ”Håkan är du där?” ja jag är här svarar jag, sjuksystern och jag tittar på varandra undrande ”vad handlade det där om”. Efter en stund kommer min familj på besök, min bror berättade då att det kom fram en sköterska som frågade honom ”vad gör du uppe?” när de var och kollade efter en vas till blommorna som de hade med sig till mig. Då förstod jag vad som hade hänt, de hade blandat ihop mig med min bror. När de sen kom inspringande, så fick jag förklara vad som hänt. Sen frågade jag dem ”hur skulle jag kunna springa omkring i korridoren när jag inte ens kan gå?”, ja det tyckte väl de också men de blev lite oroliga att se ”mig” där ute i korridoren.

En morgon kände jag en olust känsla, stack ner en hand mellan mina ben där det kändes alldeles kladdigt, när jag drog upp handen så var den alldeles blodig. Blödde för fullt från hålen efter nålarna till kontraströntgen, de satte kompress och en blysäck vid varje ljumske för att stoppa blödningen, dessa fick jag ha ett antal dagar innan det slutade blöda. 1 dag när jag ville ha en ny pissoar och tryckte på knappen för att få deras uppmärksamhet så gick larmet istället, det kom inrusande en massa folk som undrade vad som hänt, ”jag är kissnödig” svarade jag, efter det ville jag till en vanlig avdelning så jag kunde få lite lugn och ro. Läkarutlåtande: Du är för ung och har fel kön, snacka om diskriminering.

Blev förflyttad till första avdelningen på min begäran för där trivdes jag, låg 1 vecka i Örebro sen fick jag komma tillbaks till Kullbergska sjukhuset i Katrineholm. Låg på avdelning 6, rum 6 och plats 4 av 6, där låg jag 1 och en halv vecka. Jätte varmt var det under de här veckorna sommaren 1982, började träna att gå med kryckor, usch vilken kamp det var att lära sig gå igen. Det var mycket sämre service här än i Örebro, tjafs om minsta lilla grej, som ex, när jag var sängliggande och inte kunde gå själv och jag bad om vatten, saft & juice för att det var så varmt.

När jag kom hem så började jag träningen med att gå, från bussen ner till på Julita Gård (där vi bodde) blev jag omsprungen av pensionär med rullator vilket kändes väldigt konstigt när man är 16 år. Att ha vita långa kompressionsstrumpor som gick upp till ljumskarna fästa med strumpebands hållare kändes inte heller ok, hade aldrig på mig kortbyxor under sommarhalvåren mellan 1982-1984 för att det kändes för pinsamt. I början gick jag bara korta promenader eftersom jag inte orkade mer för verkens skull, men promenaderna blev fler och längre allt eftersom, började gå mot Julita Kyrka på strandpromenaden ut efter Öljaren.

Till slut började jag springa, men till en början gick det inte så bra, benen kändes stumma och konstiga (som ett par stötdämpare som är trasiga) efter en stunds springande, så jag sprang och gick om vart annat (intervall sprang). Jag ringde min doktor för att kolla med honom om han visste vad det var för fel eller om det ens var bra för mig att springa, ”va, kan du springa, men det är ju jätte bra så fortsätt med det” sa han. Eftersom de inom sjukvården inte var van med att unga människor kunde få blodproppar så hade han svårt att jämföra med andra patienter då de var mycket äldre än mig, men han såg inget fel i att jag sprang utan snarare tvärtom men om det inte skulle fungera så kunde jag höra av mig till honom igen. Intervall spring och öka längden på springandet vart efter det känns bättre var hans rekommendation, så det gjorde jag och till slut så kunde jag springa hela sträckan. Till slut började jag springa mycket längre än vad jag gjorde ifrån början, jag var helt enkelt helt återställd, så jag sprang i ur skur som jag alltid gjort.

Mellan åren 1982-1984 åkte jag 3 gånger till sjukhuset i Malmö för att ta tester på mina blodkärl, där konstaterade man att ämnet (glömt bort vilket) som ska se till att blodet inte kalkulerar (stelnar) och bildar blodproppar slutade att bildas men de visste inte varför. Under de här 2 åren åt jag Appekumarol (tror jag det hette), under nästan 5 års tid var jag utan blodförtunnande medel och kompressionsstrumpor. När jag kämpade under den här 2 års tiden när jag var 16 till 18 år så var det ibland väldigt jobbigt, dels för alla tonårskänslor men även känslan jag fick att mitt liv var helt förstört för all framtid, det är väldigt svårt att beskriva de jobbiga känslorna man hade under den här långa tiden som gick och sen även svårt att beskriva de härliga känslorna jag hade under de 5 åren efter utan blodproppar.

I januari 1989 var det dags igen, jag fick blodproppen när jag satt i Kyrkan i Stockholm på min farmors begravning, till en början trodde jag att jag hade suttit lite illa på de hårda träbänkarna men sen kände jag igen smärtan och känslan från förra gången. Men jag sa inget till någon om detta, vi sov över hos min faster i Blackeberg och nästa dag åkte vi hem till Julita, väl hemma kollade jag mitt högra ben när jag var på toa efter resan. Det såg inte bra ut, när jag kom ut ifrån toan så frågade morsan hur det var med mig, ”jag tror att jag fått blodpropp igen, redan igår tror jag att jag fick det” svarade jag. ”ja jag misstänkte det, men jag ville inte störa i sorgeprocessen” svarade hon. Så det var bara att åka till Kullberska sjukhuset, där gjorde de alla prover igen och konstaterade att jag hade fått en blodpropp i höger ben igen.

För att göra en lång historia kort, jag hamnade på Karolinska i Stockholm och där låg jag i 3 veckor ungefär, med en massa provtagningar och kämpandet med att börja gå igen som den här gången tog mycket längre tid och mycket mer smärtsam. Sen dess äter jag Waran som är ett blodförtunnande medel som egentligen är ett råttgift, jag ska ta den livet ut om de inte hittar på någon bättre medicin under tiden förstås. Liksom jag ska använda min kompressionsstrumpa som nu går bara till knät och är kroppsfärgad (ljusbrun) livet ut på höger ben för att flänsarna som är till för att blodet inte ska kunna rinna åt fel håll är förstörda, dessutom så minskar det svullnaden på benet som uppstår av trycket när man står och går. När jag kom hem började kampen att börja gå igen, först med kryckor och sen så småningom utan. Gick igenom hela processen med att springa som jag gjorde förra gången, med den skillnaden att det tog mycket längre tid den här gången och smärtan var på en mycket högre höjd och den tog väldigt lång tid innan den försvann. Känslorna var väldigt jobbiga det första året, men det har med tiden blivit bättre och till slut kom jag fram till att det här får jag leva med.

Jag är så tacksam över att det idag finns mediciner och hjälpmedel som gör att man kan leva ett något så när normalt liv, men som också gjorde att jag överlevde en sådan här händelse, visst är det jobbigt ibland med smärtande bensår och kramp i benen till och från. Jag har även fått lågt blodtryck och allergier under alla dessa år. Men om man tänker så här istället, förr i tiden så fanns inga mediciner mot blodproppar och då dog man av det. Jag har nu fått +30 år och fortsatt räknande livs år, utan medicinen hade jag dött vid en ålder av 16 år. Idag är jag 46 år gammal, jag har varit gift över 13 år och varit tillsammans med min älskade fru i över 20 år. Vi har en underbar son tillsammans som gör oss stolta och glada varje dag, jag ser framför mig en ljus framtid även om himlen ibland störs av mörka moln men det hör till livets alla prövningar som gör oss i slutändan starkare. Jag vet ju inte hur länge jag kommer leva och det vill jag heller inte veta i förväg, men jag försöker ta vara på all den tid som jag får vara på denna härliga planet kallad jorden med mina nära och kära så länge det nu blir. Så glöm inte bort att njuta så länge det varar, sköt om er så gått det går. Kärleken är stark glöm aldrig bort det.


måndag 2 juli 2012

Vilsen

Om ni har sätt mig här så säg till mig och stanna där tills jag kommer tillbaks, har tappat bort mig själv under ett par veckors tid nu inget kul alls :-P

lördag 23 juni 2012

Livets vägval som jag just står inför, jobbigt men nödvändigt

Senaste veckorna har hela min värld vänds upp och ner, har haft ett väldans flyt ett bra tag nu med mitt självförtroende och sen bara tvärstopp. Bara för att sådant händer så stannar inte resten av världen upp för det, den rusar vidare även om inte jag hänger med, så jag släppte taget och lät allt bara rasa ihop. Vet inte om allt gick lite för fort, det kan göra det ibland när livet är på topp. Nu har jag rest mig igen sakta men säkert, analyserar det som hänt och tittar på de olika möjligheter och olika vägval jag har till förfogande, har kommit fram till att jag inte kan fortsätta som jag gjort tidigare utan måste hitta en annan väg för komma vidare här i livet. Lite skrämmande men samtidigt lite spännande, en sak kan jag ju säga i alla fall, livet är ju inte tråkigt eftersom det svänger hit och dit hela tiden. Jag har inte bråttom för det hjälper inte och dessutom om jag har för bråttom så hinner jag inte med och lära mig nått av det som hänt och mina beslut jag måste ta under resans gång.

Bild: Korsning från borlange.se

torsdag 7 juni 2012

Kritik

Har du svårt att ta kritik, många gånger beror det på hur man mår och om du har lågt självförtroende så hjälper det dig inte heller. Ibland kan felet ligga hos den som ger kritiken, för den kan ju vara helt obefogad, den personen kanske själv inte mår bra av en eller annan anledning som inte alls har med dig att göra. Kritiken mot dig kanske bottnar i att få utlopp för sin frustration och ångest för nått helt annat.

Om det är muntlig kritik, om du tycker att kritiken är obefogad så fråga om du kan få mer detaljer varför personen tycker som den gör. Om personen inte kan svara på det så tycker jag att man inte ska bry sig om kritiken alls eftersom då är den inte genomtänkt, om du får ett svar analysera om felet ligger hos dig eller den andra personen. Om det visar sig att felet ligger hos den andra så är det heller inget att bry sig om, men om det visar sig att det faktiskt kan ligga något i kritiken så lär dig av det och gå vidare. Att erkänna att man har fel är en storhet och om man lär sig av andra är bara berikande att lära sig något nytt.

Om kritiken är skriftlig och den dessutom är anonym och du inte har en chans att svara på kritiken så ska du inte ta åt dig alls, för det gagnar ingen att du gör det. Ibland så tänker inte den som skriver negativt och kanske rent av på ett elakt sätt att den som ska ta emot kritiken inte kommer må bra av det. Eftersom man inte kan ”läsa av” den andra personen som när man står face to face, så är det ju svårt att veta exakt vad den andra egentligen menar alla gånger.

För att man ska kunna jobba vidare så måste man ta det med ro, andas lugnt, analysera kritiken och kom fram till ett beslut vad ska göra med den, när du är klar med den då kan fortsätta med annat för nu är det hela överspelat.

Så det bästa om man själv ska skriva en kommentar om någons arbete eller kurs de har hållit att om man är kritisk, så ska man vara så saklig och tydlig som möjligt och bara ge konstruktiv kritik. Man berättar helt enkelt vad man tycker felet är och föreslår hur man kan göra för att rätta till felet, var öppen för diskussionen som kan uppstå. Att göra någon arg eller ledsen är aldrig bra.


måndag 28 maj 2012

Självförtroende

Att ha förtroende för sig själv kan ju verka enkelt att ha kan tyckas eftersom man har sig själv närmast, eller har man verkligen det, det är där skon klämmer tror jag när man tappat sitt självförtroende eller ännu värre om man tycker sig aldrig ha haft det. Man glömmer bort vad man själv vill.

Föräldrar har ett stort ansvar att ge sina barn kunskap att kunna hantera sin egen självbild, lära barnen att de är duktiga på det de kan. Samtidigt som man ger barnen utrymme att utforska världen lite på egenhand och låta dem misslyckas om de gör det, men då är det viktigt att finnas tillhands och förklara att av misslyckandet lär man sig också av. För om man tänker efter varför det inte gick som man hade tänkt sig, så kan man göra det bättre nästa gång. Ibland kan det vara bra att ta en paus ifrån vad man höll på med för att prova på det en annan gång, det gäller att vara mogen för uppgiften som man har framför sig. Att lära någon nått om självförtroende kan det ibland behövas mycket tålamod beroende hur enkelt eller svårt barnet upplever uppgiften. Jag tror faktiskt att man lär sig mer om man inte lyckas på en gång, för vad har du lärt dig då, att det var lätt och det är det ju inte alltid här i livet. Nu menar jag inte att man ska göra det svårare än vad det verkligen är, för då kan man tröttna och då kommer man inte lära sig annat en att man bara misslyckas hela tiden och det får man inget bra självförtroende av.

Viktigt i barnuppfostran är regler, att visa respekt för andra precis som man vill ha respekt utav andra, att använda sunt förnuft. Man kan inte bara sätta upp regler som gäller barnen, man måste följa dem själv också (vara ett föredöme), när man säger till barnen vad det gjort för fel räcker inte att bara göra det utan även förklara varför det är fel och vad man skulle kunna göra istället. Många föräldrar gör det felet att de skäller på sina barn när de gör fel och tycker att barnen ska förstå direkt vad det gjort för fel, men om man tänker sig in i deras situation. Det är inget roligt när någon skäller på en, så man slutar lyssna helt enkelt, så man lär sig ingenting utav detta. Många verkar tro idag att barnen ska klara sig själv i skolan, men det är lika viktigt att vi stödjer och hjälper dem så gott vi kan när de kommer hem, genom läxförhör och påminna dem om de läxor de har. Se till att läxorna är gjorda innan de gör något annat för annars glöms det bort. Att fråga hur dagen har varit visar att man är intresserad av deras liv, det är ett bra sätt att visa sitt stöd på, man behöver inte vara någon spion för allt behöver vi inte veta om våra barn men om nått är galet i skolan eller på fritiden vill man ju gärna veta det på en gång så att man rätta till felet med detsamma. Barnuppfostran för mig är ett sätt att lära barnet klara sig på egen hand och så småningom kunna klara sig på egen hand, känslan att kunna stå på egna ben ger en bra självförtroende.

Lika viktigt som att lära barnen vad som är rätt och fel genom att ge dem regler och att man ska respektera andra människor är ju att belöna barnen och sig själv för att man lyckas med vad man hade tänkt sig, man får aldrig glömma bort att ha lite kul också. Att göra saker tillsammans är väldigt viktigt för att vi ska växa som människor, att belönas med kärlek och ett tryggt hem är mycket viktigare än pengar och presenter.

Har du inte haft det stöd du behövde som barn så är det inte kört för det, man kan alltid lära sig även när man är äldre, även om det kan lite längre tid för att man har tyvärr lärt in ett negativt mönster som kan ta tid att sudda bort. Jag tror att det är bättre om man har stöd av någon vars omdöme man litar på, man kan även hitta hjälp och bra idéer från böcker, en bok som jag plockar fram varje gång mitt självförtroende dalar heter: ”Frön till framgång” som är skriven av Denis Waitley. Ett annat hjälpmedel kan vara meditation som gör att man skapar ett lugn inom sig själv, dessutom så tror jag på att om man äter rätt och motionerar regelbundet så hjälper det till att skapa en harmoni i kropp och själ. Det första man börjar med att är att man börjar om sitt liv från och med nu, allt dåligt som har varit innan idag räknas inte. Enda gången man kan titta tillbaks på det liv man har haft är när något som kan hjälpa än idag, nått som man vet man är duktig på, hitta de små guldkorn som funnits i ens liv. Men du kan även ibland gå tillbaks i ditt liv och kolla varför det gick så illa som det gjorde, anlysera först sen ta ett beslut om hur du kan göra det annorlunda nästa gång, när detta är gjort behöver du inte titta bakåt något mer. Saker som gör att man mår sämre av och gör att man får dåligt självförtroende, ska man om möjligt ta bort ur sitt liv, om inte annat ändra det så att det inte ger dåliga vibbar som kan försämra ens egen självkänsla. Ibland kan man få dåligt självförtroende av för högt ställda krav på en, antingen av andra eller värst av allt av en själv. Om man gör sitt bästa i alla lägen så kan man inte begära mer, man presterar alltid bättre om man mår bra det är därför det är så viktigt att ta hand om sig själv på alla plan.
  • Ta hand om dig själv genom att äta sunt och äta balanserad kost, undvik fett och socker, men glöm inte bort att unna dig något gott en gång i veckan dels för att fira att du lever sunt men även så att du inte lockas till att äta fel varje dag. Äta regelbundet på fasta tider är ett bra hjälpmedel för att inte bli sugen på fel saker och tider på dygnet, tips på ca tider och måltider.
Måltider:
08.00 Frukost: fiberrikt bröd (knäckebröd) med fettsnålt pålägg, te eller kaffe, lättfil/lättyogurt med mussli eller havregrynsgröt.
10.00 Mellanmål: Te, kaffe eller vatten. Fiberrikt bröd med fettsnålt pålägg.
12.00 Lunch: Valfritt kött, pasta, potatis eller ris, ej feta såser, kokta grönsaker. Det viktiga är att följa tallriksmodellen, halva tallriken med kött och fullkornspasta/potatis/ris och andra halvan med grönsaker.
14.00 Mellanmål: Te, kaffe eller vatten. Fiberrikt bröd med fettsnålt pålägg.
17.00 Middag: Valfritt kött, fullkornspasta, potatis eller ris, ej feta såser, kokta grönsaker. Det viktiga är att följa tallriksmodellen, halva tallriken med kött och pasta/potatis/ris och andra halvan med grönsaker.
20.00 Mellanmål: Vatten eller lättmjölk, fiberrikt bröd med fettsnålt pålägg.
  • Motionera varje dag genom att promenera varje dag, springa eller cykla, gör det till en vana istället för att ta bussen eller bilen. Kan även lägga till träningspass om du känner behov av det, om tränar mycket glöm inte bort att ha minst en dag fri från träning (vilodag/återhämtning).
  • Meditation är väldigt viktigt i dagens stressiga samhälle, att hitta en inre balans och lugn för att klara av vardagens måsten. Första gångerna kan det vara bra att gå med i en meditationsgrupp för att lära sig rätt sätt från början, annars finns det mycket böcker/ljudböcker och websidor i ämnet hur du ska gå till väga.
Nu när du har en bra grund att stå på så är det enklare att hitta sin självkänsla, för om din kropp och själ är i balans så är det lättare att sortera bort det som är bra och dåligt för dig. Börja med att lyssna på vad du vill ha ut av ditt liv, vad är viktigast för dig för att du ska må så bra som möjligt. Du kan ta hjälp av andra här, med tips och råd, välj de som passar dig bäst. Om du är osäker på vad som passar dig, så provar du lite olika metoder för att sen kunna välja vad som passar dig bäst. Tyck om dig som du är, med fel och brister men även med de egenskaper du har. En sak som kan hjälpa dig på vägen är att hitta vad som gör dig glad här i livet, leta aldrig efter de negativa för det hjälper dig inte alls. Försök att hitta ett sätt att se positivt i de flesta lägena istället för tvärtom, du duger som du är och är unik för det finns bara en av dig. Så låt världen se det bästa av dig så länge du finns på vår jord, det är du som bestämmer hur du ska leva och ingen annan. Om du bestämmer att allt är skit och elände då är det du får, men om du istället tar tag i det som är fel och ställer allt till rätta så ska du se att livet kan bli riktigt bra. När du märker att det är du som kan ändra på saker till det bättre, för det är bara du som bestämmer över ditt liv och ingen annan för du är faktiskt vuxen, så kommer du att märka att din självkänsla ökar när du får kontroll över ditt eget liv. Om du inte tror på dig själv vem ska göra det då? Om du älskar dig själv som du är, så kan du ta emot kärlek av andra och ge kärlek till andra också.

Det här är bara en vägledning för att hitta sitt självförtroende, det är inga regler. Du skapar dem själv eftersom det är du själv som ska leva efter dem. Glöm inte bort att förändring kan ta tid, särskilt om man har levt med dåligt självförtroende länge, så ge förändringen i dig själv den tid som behövs, ha tålamod för det är du värd.


måndag 21 maj 2012

Inget

Att inte göra något alls kan ge så  mycket, om man behöver tänka ut saker så blir inget gjort men om du istället sätter dig ner och bara kopplar av, andas och slappnar av så kan lösningen på ditt problem dyka upp i tomma intet i ditt huvud. Ofta när man blir stressad att prestera så låser sig den kreativa sidan, men om man slappnar av och låter fantasin flöda så kan man få svar på sina frågor eller åtminstående så kan du få nya uppslag som kan hjälpa dig fram till en lösning. Dessutom så tror jag att i det moderna samhället så är man illa rustad för att klara av att lösa problem själv i vardagen för att allt är så serverat idag, förr så fanns inte en massa hjälp medel eller maskiner för förströelse, man fick hitta på saker själv för att roa sig t.o.m.

Nu menar jag inte att man ska sitta och göra inget hela dagarna för det ger ju ingenting, utan här handlar det om när man jobbar för fullt på att lösa ett problem vilket ger stress för att man måste hinna klart det här inom en viss tid, som i sin tur gör att allt låser sig och man kan inte lösa problemet. Då kan man använda sig av denna metod, en sak som jag också tror skulle hjälpa folk att rensa sin skalle, koppla ur sig från allt. Idag är man ju aldrig riktigt själv, alla vet vad du gör hela tiden för det skriver du om på Internet, om du inte gör det så ringer eller messar folk dig på mobilen för att ta reda på du gör eller var du är.

Förr när inte Internet och mobiler fanns så var man mer fri än vad man är idag, så om man vill rensa sin hjärna, stäng av Internet och mobilen och gör vad du vill. Hälsa på vänner som du inte har sätt på år och dar, bara, mezzat, mejlat, chattat och skrivit till på Facebook, pratat med på mobilen. Det ger mycket mer att kunna prata face to face, dessutom så kommer man utanför dörren och får se nya saker. Vilket ger mer i slutändan, någon annan dag bara sitta och göra något helt annat, spela kort, Yatzy, Schack, läsa en riktig bok samtidigt som mobilen och datorn är avstängd så du inte blir störd. Skulle kännas som semester för huvudet, men frågan är om vi är för miljöskadade, vanans makt att alltid var uppkopplad gör att det är svårt att bryta ett så skadat beteende. Det händer att jag smiter ifrån och bara är för mig själv för en stund utan att någon vet vad jag gör eller är och det är så himla skönt.


fredag 18 maj 2012

Förebilder

Grunden när man föds, eller snarare när man växer upp de första åren så tyr man sig till den som matar och sköter om än, men den generella bilden är att barnen tyr sig till sina föräldrar och därför har man dem som förebilder hela livet och de levde lyckliga i alla sina dagar. Men det är ju en saga och har inget med verkliga livet att göra, men få verkar inse att det är så. Bara för att ens föräldrar (eller en av föräldrarna) inte finns för en som det är tänkt, betyder ju inte det att man är dömd till att misslyckas och att ta skada av detta. För livet och människan är skapt att förändras efter vad livet har att erbjuda, hittar jag inte den person (förälder, vän, förebilder) som kan föra mig vidare i rätt riktning här i livet där jag är just nu (småbarn, tonåring, vuxen, förälder, pensionär) så hittar jag en annan.

Det är där det kan bli riktigt fel, för om du är riktigt vilsen så lyssnar du på andras råd och följer det blint, för livet är i rörelse och vill vidare snarare än att stå still men det kan också hända och då utvecklas man ju inte alls som människa. För även om du hamnar snett mitt i ditt liv, så är det ju aldrig försent att förändra sig till att bli den människa man själv vill vara och vara stolt över. Likaså är det för den som har stannat upp i sin utveckling av olika anledningar, men det kan vara för att man inte är redo att gå vidare just då. Det man aldrig får glömma är att ens förebild inte är skyldig dig något eftersom du själv har valt denne, likaså är det ju då åt andra hållet. Om man är någon förebild och en vacker dag så märker man att den andra har skaffat sig en annan förebild kanske, då ska man kanske inte ta för hårt för man ska vara tacksam för den tid man kunde var till nytta.


onsdag 16 maj 2012

BAREN ÄR STÄNGD

BAREN STÄNGD ÅTERKOMMER
NÄR ANDAN ÄR FULL IGEN
ELLER BAREN
Bild: stängd från 4.blogspot.com
Idag hade jag tänkt ta lite day off från mitt skrivande, i alla fall här i min blogg. Medan jag sitter och organiserar i mina mappar på datorn så hittar jag den här texten som var meningen att bli en bok, det kanske det inte blir men jag tycker den var så bra skriven att jag lägger ut den som den är. Helt okorrigerad och naken, men tillräckligt bra för att jag ska kunna lägga ut den här. Så håll till godo.
//Hawk Eye

Boken som aldrig blev av...eller, den som lever får se vad det blir av den...

Man växer upp i Sverige på mitten av 60-talet i Stockholm, men mestadels utspelar sig barndomen och ungdomstiden i några förorter till Stockholm. Det jag minns först är 70-talet, det var en bråkig tid med droger och alkohol och sånt skit, detta gjorde att man själv hölls sig borta från sånt. Så här efteråt beskrivs 70-talet som någon sorts kärlekens och fredens tid, men den som minns det måste ha rökt på bra tror jag. Vietnam kriget var på 70 talet, om det är kärlek när man har samlag med folk hur som helst så är det väl sant, men det vet vi ju alla att äkta kärlek är mer än bara sex. Okej nu var inte allt bara skit när man växte upp och blev tonåring på slutet av 70-talet och början på 80 talet, det som var bra var samhällstjänster som vi bara kan drömma om idag. Sjukvård som fungerade, likaså äldreomsorgen och skolan som hade pengar. Man hade inga ärvda böcker som det står saker i som idag inte stämmer, eller saknar sidor. När en annan växte upp fanns det ungdomsgårdar på flera ställen i stan man bodde i, där kunde man utöva sport, gå på drogfria discon eller bara umgås utan att betala ett öre för nått. Likaså alla sporter man sysslade med kostade inga pengar, samma sak med musik. Man övade på musik, detta kostade inget och de flesta instrument kunde man låna. Idag på 2000 talet så är inget gratis, inte ens vattnet man tar från kranen. De som kämpade och i vissa fall dog för att vi skulle få ett bättre Sverige där alla hade det bra oavsett vilket samhällsskikt man kom ifrån måste vända sig i sina gravar. Sitter här och lyssnar på blueslegenden Roffe Wikströms ”Jag är som en främling”, den handlar om att man känner sig som en främling i sitt eget land. Nu är det säkert någon som tror att det här handlar om främlingsfientlighet mot folk från andra länder, nej det här handlar om att man inte känner sig hemma där man har växt upp. Sverige byggdes upp till nått man kunde vara stolt över, men nu står staten och river ner allt utan att vi gör ett förbannade dugg, jo en sak som vi svenskar är världsbäst på. Vi sitter och gnäller i våra stugor, men gör inget för att förhindra det som sker här och nu. (2010-06-08)

Jag har suttit här i förra veckan och beklaga mig över att jag påbörjat 2 böcker och sen har det blivit helt stopp, de har inte blivit avslutade. När man betraktar det så här så ser jag en sak som gör mig lite förvånad, jag kunde skriva redan då. Men varför blir jag så förvånad över det, som tonåring så skrev jag närmre 300 texter (musik), en sorts dagbok. Tyvärr slängde jag alltihop i en flytt för ca. 7 år sedan, det ångrar jag djupt idag, för det känns som om jag slängt en del av min liv. Men man ska inte gråta över spilld mjölk, det finns mer i affären. Jag tror att min förvåning bottnar i min låga självkänsla, att stå upp och våga tro på sig själv är det jag behöver just nu. Men man lär sig så länge man lever och det är en av de bästa saker jag vet förutom kärleken till allt levande och allt omkring oss, det kan ju hända att jag slängde mina gamla texter var ett sätt för mig att ta nästa steg, det var ofta texter som handlade ofta om hur illa jag mådde och det stämde in hur jag mådde just då. Jag är just nu i en väldigt härlig process där jag känner att jag växer som människa, dels hittar jag tillbaks till mina rötter, samtidigt som jag hittar nya stigar att vandra på. Jag ser verkligen fram emot vad framtiden har att erbjuda, men det är bara jag själv som kan styra min egen framtid och ingen annan.
//Hawk Eye

tisdag 15 maj 2012

Framtiden

Bild: aktuellt från hoganas.se

Människan har utvecklats genom tiderna, men frågan är om det är till det bättre.

Vi verkar ju inte lära oss av våra misstag trots att vi vet mer nu än någonsin, fortfarande är det krig på många ställen i världen, folk som svälter samtidigt som det finns folk som har mer än vad de någonsin kommer göra av med under sin livstid.

Ta en sån sak som utvecklingen i Sverige, förr hade vi Adeln och kyrkan på ena sidan och i den andra hade vi statarna och jonerna. Rika mot de fattiga, de rika bestämde och tryckte ner de fattiga trots att de var färre till antal än de fattiga, det höll på enda tills de fattiga tröttnade på detta och bildade fackförbund och senare ett parti som stod på arbetarnas sida. De ordnade strejker och demonstrationer där många dog, men man slutade inte kämpa för det, trots att man fick polisen och militären emot sig. Det upprättades lagar som gör att alla medborgare har samma rättigheter oavsett om du har pengar eller inte, det byggdes upp ett land där de fanns mer jobb en vad det fanns invånare så vi var tvungna att importera arbetskraft från exempelvis Finland. Det fanns bostäder till alla, vård, äldreomsorg & skola som fungerade. Stora och många företag som var så pass eftertraktade så vi exporterade varor utomlands det var därför det fanns så mycket jobb, många hade relativt gott ställt.

Men allting var ju inte bra, det fanns väldigt många tunga och slitsamma jobb. Så många fick arbetsskador, men på den tiden fanns det en försäkringskassa som var på medborgarnas sida som hjälpte och stöttade både ekonomiskt och med rehabiliterande åtgärder. Vi utvecklade hjälpmedel som tog bort de flesta av de skadliga jobben, men de var så effektiva och mer ekonomiskt gångbara än människan, detta resulterad i massarbetslöshet. Vi svenskar är ju lite blåögda precis som flera andra européer är, vi bjöd i folk från asiatiska länder för att visa upp all vår fina teknologi och de fick fotografera fritt osv. Sen kopierade de vår teknologi och de sålde den mycket billigare för att de har mycket billigare arbetskraft än vad vi har. Så nu har många av våra stora företag slagit igen portarna eller flyttat utomlands.

Samtidigt har vi genom åren tagit emot väldigt många flyktingar, så här står vi nu med massor av folk och inte tillräckligt med jobb till alla. Nu menar jag inte att man inte ska hjälpa de som har det svårt tvärtom, men det måste finnas ett bättre sätt när vi inte kan försörja oss själva ens. För det hjälper varken dem eller oss, för att chansen att få ett jobb minskar för oss alla, för det drabbar ju även den som kommer hit som flykting som har tänkt bygga upp en bättre framtid för sig och sin familj. Inte nog med att inkomsterna till företagen har minskat, folk har mindre pengar på fickan. Dessutom sitter vi och betalar pengar till EU som inte ger oss lika mycket tillbaks, det känns ju helt ologiskt. För hur kan man betala ut pengar till nått som inte ger mer pengar tillbaka, när man inte har tillräckligt med pengar idag till sitt eget land, vi har idag högre utgifter än vad vi har i inkomster.

Sen sitter vi med en regering som inte har någon som helst sund människosyn alls, för dem är alla som lyfter bidrag fuskare och bedragare, gäller även de arbetslösa och de har inget värde för staten alls. De gör inget för att förbättra situationen heller, istället så skickar de ut de långtidssjukskrivna för att jobba när det idag inte finns tillräckligt med jobb för de friska. Detta sammantaget gör att det finns minimalt med arbetstillfällen, folk får mindre pengar i plånboken som i sin tur ger mindre i statskassan. Vi äter upp kakan samtidigt som vi försöker spara den, det går ju inte. Så även de som har jobbat hela sitt liv och betalat skatt för sig har inga som helst rättigheter idag att leva ett drägligt liv enligt vår regerings synsätt, alla ska betala, även de som redan har gjort rätt för sig. Snacka om orättvis värld vi lever i, för nu har de ju vänt på kakan. De säger att alla ska betala, men det stämmer ju inte med verkligheten, de som knappt kan klara sig ska betala massor, samtidigt som de som har mer än vad de gör av med ska tjäna ännu mer och gärna inte betala någon som helst skatt. Så nu är vi ju tillbaks på ruta 1 igen, så det väl dags för revolution igen för så här orättvist kan vi inte leva. För idag har inte alla samma rättigheter i dagens moderna samhälle, för varför har en intern som sitter av ett fängelsestraff för att han/hon har gjort något orätt i samhället mer rättigheter och blir bättre behandlad än en pensionär som har gjort rätt för sig hela sitt liv. Likaså är det för de sjuka och även för vår framtid: barnen/ungdomarna, de får sämre mat och sämre resurser står till förfogande än till en intern idag. Det är dags att sätta stopp för dessa orättvisor, för var hamnar vi annars?

Idag så gör vi fortfarande fel fast vi vet bättre, vi tar död på skogen, människor och djur. Vi förgiftar vår egen planet på många olika vis, snart har vi inget rent vatten att dricka och ingenstans att odla vår mat, ingen fisk att äta eftersom vi idag över har ett överfiske, så då har vi heller ingenting att äta. För eftersom vi förgiftar all mark och skog så finns det ingen mat till våra djur, dessutom så släpper vi ut en massa giftiga gaser så vi har snart ingen ren luft att andas. Just nu är det ”schack”, det är dags att ändra vår taktik innan det är schack matt för vår del. Det är dags för de gamla uvarna att lämna plats för det unga gardet, för det är de som kan förändra för de tänker inte på samma invanda banor. De ser bortom felen eftersom de inte har varit med och skapat dem, med nya fräscha tankar kan man förändra vår värld. Det är ju ändå deras framtid det gäller, varför inte låta dem som kan rädda oss alla göra sitt jobb.

Förutom att vi måste ändra vårt tanke sätt för att rädda vår värld från för tidig ödeläggelse, så måste det till ett helt annat tänk om allt runt omkring oss. Vi som anser oss vara intelligentast (människan) på denna planet har också en skyldighet mot allt levande, vi har utnyttjat jorden till max så nu är det dags att rädda den innan det är försent. Om man tänker och förstår att allt på vår jord har samma värde, så är det också lättare att förstå att vi måste ändra vår attityd mot alla människor.  Vi måste ta hänsyn till alla individer, men samtidigt måste det finnas regler som ser till man ser till allas bästa för annars kommer det inte att fungera. Det finns ju alltid någon som ser till sitt eget bästa före alla andras, jag tror inte att det blir så tråkigt som det kan låta, för vi ska ju inte göra om människor så att de blir som maskiner som gör allting rätt och lika hela tiden. Alla människor har ju olika egenskaper, det ska man ta till vara på, i dagens moderna samhälle så tycker jag att man inte gör det i tillräckligt stor utsträckning.

Sättet man driver företag och skolor idag för att ta ett par exempel, är inte anpassat efter individens egenskaper och kvalitéer, om man gjorde så skulle det bli mycket effektivare utfört arbete. Om du gör något från ditt hjärta och använder dig av dina kunskaper som du är bäst på utifrån dina egna egenskaper och kvalitéer så får man mer utav det arbetet både som människa men även av frukten av sitt arbete. D.v.s. det du har tillverkat, eller arbetsinsats inom vilket område du nu jobbar inom blir bättre gjorda än som du nu jobbar i dagens samhälle där kvantitet går före kvalitet och för att hinna med är nivån för vad man ska hinna med under en arbetsdag är för högt ställda. Baksidan av myntet är stress, arbetsskador, vantrivsel etc. Inget av detta gagnar ett företag eller ens egen skolgång i slutändan, det är där man måste tänka helt om för att samhället ska hamna på rätt kurs igen. Kanske införa 6 timmar arbetsdag så fler kan få jobb, eller sänkt lön med bibehållen 8 timmars dag för att fler kan få jobb. Jag tror mer på det sista för att mans ska få ut lika mycket antal saker/produkter gjorda på en och samma dag som med tidigare arbetssätt, då tänker du att de inte är någon skillnad, man jobbar fler på samma arbetsplats med lägre tempo där ligger en av skillnaderna. Vinsten blir på många plan både på den mänskliga och affärmässiga, om det är rätt person på rätt plats som får arbeta i sitt eget tempo så får man kvalitet på produkterna man producerar och det ger högre vinst. Arbetsmetoden kan även användas inom andra områden som ex. vården.  

När tempot sänks så minskar risken för arbetskador och det ger lägre kostnader både i vården och försäkringskassan, inkomstskatten ökar och detta gör att statskassan ökar. Även kostnaden minskar på arbetsförmedlingen, a-kassan och socialkontoren då fler jobbar, för att få in mer pengar till företagen ska förstås chefernas fantasilöner minskas drastiskt, fallskärmsavtal slopas. Detta gäller även våra politiker, dessa pengar går till statskassan som fördelas ut till kommunerna, vården, omsorgen och skolorna.  Vi går ur EU för att minska våra kostnader och ökar på inkomsterna till vår statskassa ytterligare, jag tror att med tiden kommer vinsterna öka så pass att lönerna åter kan höjas. Man får offra lite i början för att få en vinst i slutänden, som du nu säkert har börjat inse så har vi nu sakta men säkert börjat bygga upp det samhälle vi hade tidigare som är mer känt som den svenska modellen. För givetvis har alla myndigheter som jobbar med människor har fått en mer sund människosyn, så som försäkringskassan, socialtjänsten etc. Resurserna ökar här för att kunna hjälpa människor som behöver hjälp och på deras villkor, stöd för att man ska kunna komma tillbaks till arbetslivet men om inte annat kunna leva ett värdigt liv även om du inte kan arbeta full tid. Effekterna av att fler jobbar och fler betalar in pengar till pensionsfonderna så ökar folks pensioner när man väl slutar att arbeta, änkepension livet ut kan återinförs. Sträva efter att så många som möjligt kan arbeta, se till att det finns bostäder till alla men inte på bekostnad av miljön. Ändrat miljötänk ger rent vatten, mat på bordet och ren luft mm. Konflikter får inte lösas med våld, krig och andra destruktiva metoder. Det finns säkert ännu mer som man kan ändra på för få den värld vi alla drömmer om, vissa saker kan låta som tokiga idéer, men det kan inte bli värre än vad det är nu. Jag tror att mycket av detta går att genomföra om folk bara inser vinsten i det hela, ett samhälle där alla är lika mycket värda.

I vissa delar av texten kan det förekomma fel, så som namn på saker och ting, men jag hoppas att jag har varit tillräckligt tydlig för att få fram mitt budskap.

Ämne på FB: Skitsnack

Här är en del av ett svar i en av mina grupper som jag är med i på fb, ämnet handlade om skitsnack från en vän, det är jag själv som svarade så här:

"varför ska man behöva ta emot någon annans skit, har man bajat på mattan så får man röja upp sin egen skit"

måndag 14 maj 2012

Kärlek

Bild: hjärta från 1bp.blogspot.com

Idag är kärleken missförstådd, blandas oftast ihop med sex. Det är absolut inte samma sak, men det är många som tror det och blir upprörda när man pratar om kärlek till sin familj. Att man älskar sin älskade lika mycket som sina barn, sex till barn är inte ok. Då kanske du förstår vad jag menar med att kärlek och sex inte är samma sak och att när man älskar sin partner (vuxen) och har sex med varandra är helt naturligt. För mig kan man bara ha sex med den man älskar och ingen annan, att vara otrogen är inte ok i mina ögon. Jag tror att man som ung ofta blandar ihop dessa känslor då känslan av att attrahera någon och vise versa är ny och väldigt stark känsla (nykär), men har man inget mer gemensamt så kommer det inte uppkomma någon stark förbindelse (äkta kärlek) mellan varandra. Har man bara sex som gemensam nämnare så tröttnar man och snart så börjar man se sig efter någon annan partner, om man då inte bryter detta förhållande så kan det slutat med otrohet. Det är därför viktigt att bryta med sin partner om man inte är rätt för varandra, så att man fortfarande kan vara vänner, för kärleken till sina vänner kan också vara stark.

Kärlek är något väldigt stort, vackert och väldigt svårt att beskriva. Den kan nog upplevas olika av olika människor, kan också upplevas olika starkt beroende på var man är i livet. Kärlek är en magkänsla som är så himla skön, kravlös och oändlig. Den är lika stor till alla, till sin älskade, sina barn, familj och vänner. Likaså till djur och naturen, musik, konst och andra intressen. Kärleken finns i allt omkring oss, om alla kunde se på allt och alla på det viset så skulle vi inte ha svält, krig, otrohet, svartsjuka, avundsjuka, egoism, girighet, falskhet, mord och alla andra tokiga saker.

Att bli kär i någon är något väldigt stort och härligt, men det ställer ju en del krav på alla parter. Det kan ju låta lite hårt, men om man inte har några krav så kan man ju inte förvänta sig att det blir som man har tänkt sig. Det viktiga till att börja med är att lita på sig själv och sin partner, gör man inte det ifrån början så är det nästan dömt till att misslyckas ifrån början. I början när man träffas så frågar man ju vad den andra tycker om, ofta blir det rätt så världsliga ting så som älsklingsfärg, favoriträtt, bästa film och vad man gillar för musik etc. Det är viktigt att man ifrån början också frågar sin nya partner/blivande partner om mer viktiga saker så som vad man tycker är rätt och fel i olika sammanhang. Visst man kan ju inte vara överens om allt men i stora drag, om man skulle tycka lika om allt så har man ju ingenting att prata och diskutera om. Grundvärderingarna är viktigast, resten är som sagt bara en bonus.  Jag kan också tycka att kravlös kärlek är ok om bägge parter är överrens om det och då kan det också hålla för evigt lika som för den med krav, även om detta inte är något för mig, det här är ju helt upp till var och en eftersom vi människor är olika.

För att man ska hänga med i sitt förhållande så gäller det att hänga med i svängarna, alla förändras med åren och då är det jätteviktigt att man talar med varandra så att man alltid vet vad man har varandra. Saker som var viktiga när man var 20-25 år är kanske inte lika viktiga när man är 40-45 år, eller inte alls viktig för man kan t.o.m. ha ändrat helt åsikt. När och om man får barn för första gången så vänds hela världen upp och ner, därför är det viktigt att man tar ett snack igen om vad som är viktigast just nu, att man säger till när något inte är ok, för om man inte gör det hur ska man annars få veta att det inte är ok. Jag tror att det är där många går bet i sitt förhållande, det heter att kärleken tog slut eller att vi växte ifrån varandra, men det är ju för att man inte pratade med varandra utan man tror att man aldrig förändras under årens lopp. Man ska vara öppen för att allting är i rörelse och att allt förändras med tiden, om man ser möjligheterna i det så är det ju helt underbart, då blir ju aldrig ett förhållande tråkigt heller. Att vara ärlig mot sig själv och sin partner är A och O i kärlekens värld, man lyssnar tills sitt hjärta vad man själv vill ha och likaså lyssnar på vad sin partner vill ha, att ge och ta liksom att kompromissa tillhör reglerna för att förhållandet ska hålla. Om man aldrig tar sin käresta, familj och vänner för givet så har man alla chanser till ett rikt och givande liv framför sig.

Att skriva om kärlek och förhållanden på ett generellt sätt är ju svårt, men jag hoppas att du förstår hur du ska använda dig av denna information. Det är ju så individuellt från individ till individ, glöm aldrig bort vad du har, för det är inte alltid grönare på andra sidan.

Likaså om du/ni har ett förhållande som inte funkar p.g.a. olika anledningar så finns det ju ingen anledning att fortsätta, förr så var det vanligt och det förekommer nog fortfarande att man är ihop för barnen skull heter det. Men ett barn mår inte bra av att sina föräldrar bråkar i stort sätt hela tiden, om man tror att det är rätt förhållande man har men att något har gått fel på vägen så kan man ju alltid söka professionell hjälp om bägge är överrens om det. Annars är det ju bättre för alla parter, vuxna som barn om man (de vuxna) kommer överens om att gå skilda vägar som vänner, för gör man det så kan man stödja sitt barn på bästa sätt, för barnet har inte nått med konflikten mellan de vuxna att göra. För om man fortfarande är vänner så är det lättare att se klart, för allt fördunklas om man går isär som ovänner. Visst kommer barnet/en bli ledsen/a över att familjen splittras, men om man går isär som vänner så finns ingen konflikt och inget att bråka om, det gör uppväxten för barnet/n lättare än om det ska bråkas om allt trots att förhållandet är slut. Då kan man ju umgås i olika sammanhang utan några konstigheter, se barnets skolteater, gå på barnets skolavslutning tillsammans etc.

När det gäller vidare om man träffar en annan då efter man brutit ett förhållande och man har barn, går jag inte in på det så detaljerat då jag inte vet så mycket om det. Om man har ett nytt sunt förhållande (där man är överens på alla plan) och man är vän med sitt ex så ser jag inga hinder för allt ska bli bra i slutänden för alla parter (vuxna som barn) om det inte finns några konflikter ifrån början, här gäller det att barnet/n föräldrar har en sund konversation med barnet/n.

Jag jobbar inte med det här, utan det här är min personliga åsikt i alla avseenden, även där jag inte har personligen varit med om vissa saker i förhållanden men jag har sätt hur bekanta till mig har gjort och varit med om.

Om man ser kärleken för vad den är, en magkänsla som är så himla skön, kravlös och oändlig och inte blandar ihop den känslan med sexuella känslor så har man alla möjligheter att få ett rikt och kärleksfull liv för evigt om du följer ditt hjärta och om man aldrig tar sin käresta, familj och vänner för givet.

söndag 13 maj 2012

Hur vänder man det negativa till något positivt

Varför gör man inte det som man vet är rätt för en själv, man vet att man inte borde tänka så illa om sig trots att man inte gjort något fel, varför inte bara tycka om sig själv som man är. Varför börjar man tvivla på sin egen förmåga, jag tror att om man kan lära sig att man kan leva med sina egna fel och brister så skulle livet bli så mycket lättare. Om man vet vad man är bra på liksom det jag är dålig på och acceptera det, så kan man ändå göra ett bra jobb. Ibland känns det som om man tänker för mycket och då gärna på alla dåliga saker, man tom påverkas av allt dåligt som händer runt omkring sig.  

Vända det negativa till något positivt genom att inse att man inte kan rå på allt här i världen och acceptera det för vad det är, allt man lär sig är nyttiga erfarenheter som man kan använda sig av oavsett om det är bra eller dåliga saker i framtiden. Om man lär sig av sina misstag så kan man använda sig av det igen när eller om man råkar ut för samma eller liknande situation igen, vad gjorde jag för fel förra gången och vad kan jag gör annorlunda nu för att det ska bli rätt. Om jag inser att jag inte kan lösa problem, ta hjälp av andra, om du har gjort allt du kan för att lösa problemet utan att lyckas. Då har du gjort allt du kan och mer kan man inte göra, då är det bara att inse att du inte kan göra mer och gå vidare. Älta inte något som du inte kan göra något åt, det gör mer skada än nytta.

Ja jag vet det är inte så lätt alla gånger, det låter kanske lättare än vad det är, men det är ju bara så svårt som man själv tillåter det till att bli. Ibland kan det vara bra att bara ta ett steg tillbaks och sätta sig ner för en kort stund, ta ett djupt andetag och andas, töm huvudet på allt. Kom å tänka på när farsan och jag meckade bil, det var nått som inte gick som vi hade tänkt oss, hur vi än vred och vände på problemet så lyckade vi inte lösa det. Då sa min pappa, vi går och tar en fika, vi satt och prata massa strunt och hade allmänt roligt. Vi släppte helt enkelt problemet för en kort stund, sen gick vi ner och fortsatte och mecka på bilen och löste problemet. Det här hända många gånger så det var ingen engångs företeelse, det är ju så man ska göra med allt, inte göra det svårare än vad det är. Jag tror att man ibland försöker för mycket och då låser det sig, envis som man är så fortsätter man, tröttheten och uppgivenheten gör att man inte kan lösa problemet. Men om man istället tar avstånd från problemet, så löser sig det mesta till slut.
  • Man har för mycket att göra och vet inte var man ska börja, gör en lista med det som är viktigast överst, börja med det först och beta sen av listan vart efter.
  • Om du tycker att hela ditt liv är skit, varför titta tillbaks på det som varit det hjälper dig inte alls. Vänd istället blad, idag är resten av ditt liv och fortsätt därifrån.
  • Om man stressar och eller jobbar för mycket så måste man tillåta sig ta ett brake från detta, göra nått roligt eller något avkopplande så man hinner ladda batterierna.
  • Med alla måsten här i livet så är det lätt att man glömmer bort att ta hand om sig, gör något roligt emellanåt eller skaffa en hobby. Läs en bok, se en bra film på bio, är ett par bra exempel.
  • Att sköta om sin kropp är också viktigt för sitt välmående, motionera regelbundet och om du inte gör det redan ät rätt kost. Ja du kan unna dig något gott 1 gång i veckan t.ex. till helgen, det är du värd och dessutom är det lättare att inte falla tillbaks i gamla vanor och äta gott för ofta.
  • Att umgås med familj och vänner är underskattad tillgång, så glöm inte bort att vårda din vänskap och kärleken till dina närmsta, ta inte dina vänners kamratskap och din käresta för givet.