Jag har alltid känt att när det går illa som ex. om någon
dör som jag håller av så drabbar det mig fysiskt, jag blir sjuk, även om någon
skadas eller blir sjuk, då blir jag också sjuk. Det vill säga jag tror att man
drabbas av negativa saker vilket påverkar en fysiskt, jag vet också att det
även är åt andra håller, att vi även kan påverkas av positiva saker/händelser,
tom att bara genom att träffa någon man trivs med och/eller håller av mycket
kan göra en frisk på ett ögonblick.
Hur kan man vända det negativa, den negativa energin så att
jag kan använda det till något positivt eller åtminstone att det inte drabbar
en negativt fysiskt och/eller psykiskt?
Eller är det så att den psykiskt negativa effekten påverkar
en så djupt att man blir sjuk fysiskt?
Hur kan man skydda sig mot detta?
Tänker på en vän som jobbar som healer, som sa att jag ska
be min guide heala mig - funkar det verkligen att be en högre makt om hjälp?
Jag vet att när jag kommit fram till att när jag inte kan
göra mer, det är kört, då ber jag gud om hjälp, jag släpper helt enkelt taget
om det negativa och då när jag låter det negativa rinna ur mig så mår jag
bättre då jag litar på att gud hjälper mig.
Kan det vara samma sak med min guide eller ska jag utöka
hjälpen från gud, det vill säga ta hans hjälp hela tiden?
Jag är så himla van att sköta mig själv, då jag alltid
litat på min egen förmåga, eller har jag verkligen det - litat på mig själv?
Men hur som helst, jag tror att jag måste göra allting
själv, att allt hänger på mig, men vad jag nu insett är att så inte är fallet.
Att be om hjälp när man behöver det som bäst är inte fel,
det är en bra insikt att förstå att även den bästa inte klara av allt själv,
även om man klarar av mycket. För det är ju inte alltid jag ber gud eller annan
högre makt om hjälp, inte från någon annan heller och det är där jag tror jag
behöver ändra mig.
Våra nära och kära betyder så mycket för oss, både på gott
och ont när det gäller på det mentala planet. Det kan lyfta oss när allt är bra
och det kan sänka oss när det inte går bra.
Hur gör man för att vända den negativa delen, det vill säga
den del som sänker en?
Visst jag vet att man kan använda den negativa till något
positivt som ex. att de negativa erfarenheterna lär vi oss hantera saker och
det är ju bra.
Men när något gör att vi inte bara blir sänkta så vi bara
mår dåligt psykiskt, utan så pass mycket att vi blir fysiskt sjuka av det, då
måste man förstå vikten av att kunna hantera den psykiska påverkan så vi inte
blir fysiskt sjuka av det.
Men hur gör man det?
Det jag lärt mig senaste tiden:
Att jag lät min mamma och svärfar som dött få återvända hem
till gud så att säga, det gjorde att de fann frid och mår bra och i samma
ögonblick släppte en stor tung sten från mitt hjärta och jag blev själv väldigt
lugn. Sorgen rann av mig, så klart jag saknar dem ibland, men så fort jag
tänker på allt roligt vi gjort tillsammans så mår jag så himla bra. Jag sa till
min mamma och svärfar att jag mår bra och att de inte behöver stanna kvar för
min skull, det gjorde att de kunde släppa taget och åka hem. Att jag vet om att
de mår bra nu, de lider inte längre gör att jag mår bra, de har det bättre nu
liksom att de vet att jag klarar mig.
Så nu måste jag förstå själv att jag faktiskt klarar mig,
för om jag inte ens tror det så kommer jag inte klara mig, för så stark är den
negativa psykiska påverkan. Och för att klargöra det hela, att nu handlar det
inte om sorgen längre utan nu handlar det om min egen hälsa som inte är bra som
kan vara ett resultat av sorgen och att jag nu har blivit sjuk gör att jag har
svårt att se någon framtid för mig. Lite som rundgång, först psykisk påverkan
(sorg) som ger fysisk påverkan (sjukdom) och som blir till psykisk påverkan
igen.
Nej det handlar inte om att ljuga för mig själv, det
handlar om att lita på att det ordnar sig, låta allt ha sin gång. Det viktiga
är att inte låta rädslan för saker som jag inte vet något om och som inte har
hänt än eller kanske någonsin kommer att hända tar över mitt liv, för när jag
låter rädslan ta över mitt liv så slutar jag leva livet så gott jag kan med det
jag har. För jag vet att alla dem jag håller av som inte finns med mig idag,
ingen av dem skulle vilja se mig utkämpa denna kamp som jag nu gör, de vill se
mig glad och ha det så bra jag bara kan, precis som jag alltid har gjort
tidigare. Fortsätta skapa vackra, roliga minnen, sluta låta min rädsla styra
mitt liv, ta makten över mitt liv så jag kan leva livet på mina egna villkor.
Resumé:
Tankar om hur ens nära och kära betyder för mig, både på
gott och ont.
Försöker hitta vägar framåt, för att minska den psykiska
negativa påverkan som kan leda till fysiska skador och sjukdomar.
Tar hjälp av tidigare erfarenheter och minnen.
Det här är mest funderingar, så det hela är nu på
tankestadiet, så det finns i nuläget inget färdigt koncept hur jag ska få stopp
på den psykiska/mentala påverkan som kan leda till fysisk skada/sjukdom.
Så klart allt som hänt påverkar mig på ett eller annat
sätt, då det blir för mycket att hantera, för att kunna vända det hela behöver
jag till att börja med hitta lugnet i stormen, så jag kan i lugn och ro hitta
vägen framåt.
Ta hand om er själva och era nära och kära.
//HWK EYE
