Sidor

måndag 14 maj 2012

Kärlek

Bild: hjärta från 1bp.blogspot.com

Idag är kärleken missförstådd, blandas oftast ihop med sex. Det är absolut inte samma sak, men det är många som tror det och blir upprörda när man pratar om kärlek till sin familj. Att man älskar sin älskade lika mycket som sina barn, sex till barn är inte ok. Då kanske du förstår vad jag menar med att kärlek och sex inte är samma sak och att när man älskar sin partner (vuxen) och har sex med varandra är helt naturligt. För mig kan man bara ha sex med den man älskar och ingen annan, att vara otrogen är inte ok i mina ögon. Jag tror att man som ung ofta blandar ihop dessa känslor då känslan av att attrahera någon och vise versa är ny och väldigt stark känsla (nykär), men har man inget mer gemensamt så kommer det inte uppkomma någon stark förbindelse (äkta kärlek) mellan varandra. Har man bara sex som gemensam nämnare så tröttnar man och snart så börjar man se sig efter någon annan partner, om man då inte bryter detta förhållande så kan det slutat med otrohet. Det är därför viktigt att bryta med sin partner om man inte är rätt för varandra, så att man fortfarande kan vara vänner, för kärleken till sina vänner kan också vara stark.

Kärlek är något väldigt stort, vackert och väldigt svårt att beskriva. Den kan nog upplevas olika av olika människor, kan också upplevas olika starkt beroende på var man är i livet. Kärlek är en magkänsla som är så himla skön, kravlös och oändlig. Den är lika stor till alla, till sin älskade, sina barn, familj och vänner. Likaså till djur och naturen, musik, konst och andra intressen. Kärleken finns i allt omkring oss, om alla kunde se på allt och alla på det viset så skulle vi inte ha svält, krig, otrohet, svartsjuka, avundsjuka, egoism, girighet, falskhet, mord och alla andra tokiga saker.

Att bli kär i någon är något väldigt stort och härligt, men det ställer ju en del krav på alla parter. Det kan ju låta lite hårt, men om man inte har några krav så kan man ju inte förvänta sig att det blir som man har tänkt sig. Det viktiga till att börja med är att lita på sig själv och sin partner, gör man inte det ifrån början så är det nästan dömt till att misslyckas ifrån början. I början när man träffas så frågar man ju vad den andra tycker om, ofta blir det rätt så världsliga ting så som älsklingsfärg, favoriträtt, bästa film och vad man gillar för musik etc. Det är viktigt att man ifrån början också frågar sin nya partner/blivande partner om mer viktiga saker så som vad man tycker är rätt och fel i olika sammanhang. Visst man kan ju inte vara överens om allt men i stora drag, om man skulle tycka lika om allt så har man ju ingenting att prata och diskutera om. Grundvärderingarna är viktigast, resten är som sagt bara en bonus.  Jag kan också tycka att kravlös kärlek är ok om bägge parter är överrens om det och då kan det också hålla för evigt lika som för den med krav, även om detta inte är något för mig, det här är ju helt upp till var och en eftersom vi människor är olika.

För att man ska hänga med i sitt förhållande så gäller det att hänga med i svängarna, alla förändras med åren och då är det jätteviktigt att man talar med varandra så att man alltid vet vad man har varandra. Saker som var viktiga när man var 20-25 år är kanske inte lika viktiga när man är 40-45 år, eller inte alls viktig för man kan t.o.m. ha ändrat helt åsikt. När och om man får barn för första gången så vänds hela världen upp och ner, därför är det viktigt att man tar ett snack igen om vad som är viktigast just nu, att man säger till när något inte är ok, för om man inte gör det hur ska man annars få veta att det inte är ok. Jag tror att det är där många går bet i sitt förhållande, det heter att kärleken tog slut eller att vi växte ifrån varandra, men det är ju för att man inte pratade med varandra utan man tror att man aldrig förändras under årens lopp. Man ska vara öppen för att allting är i rörelse och att allt förändras med tiden, om man ser möjligheterna i det så är det ju helt underbart, då blir ju aldrig ett förhållande tråkigt heller. Att vara ärlig mot sig själv och sin partner är A och O i kärlekens värld, man lyssnar tills sitt hjärta vad man själv vill ha och likaså lyssnar på vad sin partner vill ha, att ge och ta liksom att kompromissa tillhör reglerna för att förhållandet ska hålla. Om man aldrig tar sin käresta, familj och vänner för givet så har man alla chanser till ett rikt och givande liv framför sig.

Att skriva om kärlek och förhållanden på ett generellt sätt är ju svårt, men jag hoppas att du förstår hur du ska använda dig av denna information. Det är ju så individuellt från individ till individ, glöm aldrig bort vad du har, för det är inte alltid grönare på andra sidan.

Likaså om du/ni har ett förhållande som inte funkar p.g.a. olika anledningar så finns det ju ingen anledning att fortsätta, förr så var det vanligt och det förekommer nog fortfarande att man är ihop för barnen skull heter det. Men ett barn mår inte bra av att sina föräldrar bråkar i stort sätt hela tiden, om man tror att det är rätt förhållande man har men att något har gått fel på vägen så kan man ju alltid söka professionell hjälp om bägge är överrens om det. Annars är det ju bättre för alla parter, vuxna som barn om man (de vuxna) kommer överens om att gå skilda vägar som vänner, för gör man det så kan man stödja sitt barn på bästa sätt, för barnet har inte nått med konflikten mellan de vuxna att göra. För om man fortfarande är vänner så är det lättare att se klart, för allt fördunklas om man går isär som ovänner. Visst kommer barnet/en bli ledsen/a över att familjen splittras, men om man går isär som vänner så finns ingen konflikt och inget att bråka om, det gör uppväxten för barnet/n lättare än om det ska bråkas om allt trots att förhållandet är slut. Då kan man ju umgås i olika sammanhang utan några konstigheter, se barnets skolteater, gå på barnets skolavslutning tillsammans etc.

När det gäller vidare om man träffar en annan då efter man brutit ett förhållande och man har barn, går jag inte in på det så detaljerat då jag inte vet så mycket om det. Om man har ett nytt sunt förhållande (där man är överens på alla plan) och man är vän med sitt ex så ser jag inga hinder för allt ska bli bra i slutänden för alla parter (vuxna som barn) om det inte finns några konflikter ifrån början, här gäller det att barnet/n föräldrar har en sund konversation med barnet/n.

Jag jobbar inte med det här, utan det här är min personliga åsikt i alla avseenden, även där jag inte har personligen varit med om vissa saker i förhållanden men jag har sätt hur bekanta till mig har gjort och varit med om.

Om man ser kärleken för vad den är, en magkänsla som är så himla skön, kravlös och oändlig och inte blandar ihop den känslan med sexuella känslor så har man alla möjligheter att få ett rikt och kärleksfull liv för evigt om du följer ditt hjärta och om man aldrig tar sin käresta, familj och vänner för givet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar