onsdag 22 maj 2013

Kaos följt av insikter

Jag känner kaos inom mig och runt omkring mig, jag läser om planeter som stör oss, yttre krafter som får oss ur balans jo tack jag vet jag har känt av det ett bra tag nu. Jag ger så mycket jag orkar och kan men jag känner inte någon nytta eller glädje över det som jag tidigare har gjort, har svårt att ta emot kärlek som finns runtomkring mig. Jag tror jag vet varför, jag har svårt att älska mig själv just men jag vet inte varför. Jag följer mitt hjärta, jag går min egen väg, jag borde känna mig glad och stolt över det men jag känner mig bara tom inombords. Förändringens vindar blåser hårt och skoningslöst, känns så hopplöst att hela tiden tro att man är på rätt väg för just nu känns det som om för varje steg jag tar framåt så åker jag 2 steg bakåt.

Tomheten jag känt håller på att fyllas med obekväma känslor, ilska över allt det här kaoset inom mig, ja jag vet det som inte dödar gör mig starkare men för sjutton jag tycker inte jag är värd den här smärtan jag känner i mitt hjärta just nu. Jag känner mig ledsen över saknaden av kärleken som jag hade inom mig, men allt det här har givit mig känslor ja inte kanske de jag hade tänkt mig men ändå känslor och det väcker hoppet inom mig för jag är inte tom längre jag är på gång att vakna upp då jag känner något igen. Allt det här har fått mig att inse vad jag vill och inte vill, jag vill vara kärleksfull inte kall och tom inombords, det är dags att rensa ut det jag inte vill ha inom mig och ersätta det med sådant jag vill ha. Det här kommer ta tid och det får det göra för det är det värt, är just nu i en rensnings fas och det är därför jag känner mig så tom inombords.

Släpper ut allt det onda så det finns plats för det goda, nu är det dags för rannsakan av mitt hjärta, så det är dags för meditation.  Jag har ju mediterat under den här tiden också men har haft svårt att koncentrera mig då denna tomhet har stört mig, men när jag nu har insett vad det är som sker inom så blir jag lugn och då kommer det bli lättare att se vad det är jag behöver. Smärtan jag kände var inte av ondo, den gjorde att jag insåg vad det är jag behöver, kärlek men det var även en signal som gjorde att jag vakna upp. Hela processen påminner om naturliga skogsbränder där skogen rensas för att sedan startas om på ny kula, allt som var sjukt brändes bort och ger näring till nytt liv, ibland måste man dö lite för att känna sig levande.

Jag känner nu att jag är på rätt väg, min lilla dikt igår ”Tömd på kärlek” gav respons på olika sätt och olika medier, folk som jag aldrig träffat men som ändå bryr sig om mig och vill stötta mig när jag kände mig så tom, jag känner deras kärlek. Jag kan känna igen, jag känner kärleken inom mig spridas, den gör mig så varm, trygg och lycklig. Tack till er alla som är medmänniskor, ni är viktiga här i världen glöm inte bort det. En människa som jag är van att känna kärleken frodas inom mig, när jag inte kunde känna den så fick panik därav dikten igår, att skriva av mig är min säkerhetsventil liksom gråten. Jag grät en del igår, men det är ingen fara med mig snarare tvärtom, jag har fått ur mig det dåliga för att ge mer plats för det som är bra för mig.

Jag älskar mig själv igen, jag är stolt över den jag är och vad jag har åstadkommit hittills. Men egentligen har jag aldrig slutat älska mig, men kaoset inom gjorde att jag tolkade alla signaler jag fick på fel sätt då hela min värld vändes upp och ner, bara för att världen förändras så innebär det inte att det är mitt fel då det inte finns något fel i att förändras så länge det blir bättre än vad det var tidigare. Jag tror att hela den här processen kan bli lite skakig då den drabbar oss alla just på ett eller annat sätt, men så länge vi följer vårt hjärtas röst så kan det inte bli fel, det gäller bara att var lyhörd och lära sig av det, ha tålamod och njuta av äventyret kallat livet.


tisdag 21 maj 2013

Dikt - Tömd på kärlek

Jag känner mig helt tom
Har inget att ge
Jag kan inte ta emot
Vad är det för fel
Det enda jag känner är smärta

Kraften inom mig har tagit slut
Jag känner mig tom
Kärleken har flugit sin kos
Varför det händer nu kan jag inte förstå
För jag har inte gjort något fel

Tomheten gör mig förvirrad
Jag har min familj och mina vänner
Men ända så känner jag mig så övergiven och ensam
Tröttheten sprider sig i min kropp
Men jag får ingen ro till vila eller att sova
Känns som om jag börjar tappa kontrollen

Helt tom på känslor
Förutom smärtan som håller mig vaken
Känner förlusten men jag vet inte av vad
Så många frågor utan svar
Är det här början på slutet
Eller är det början på något nytt?


fredag 3 maj 2013

När det inte finns något att förlåta

Jag sitter och funderar mycket på varför jag mår så dåligt, inte bara det som känns inombords utan även kroppsligt, jag tror att en del beror på min oro för framtiden gör sig påmind här och det gör mig sjuk. Vissa saker kan vara utifrån, som jag inte kan påverka så mycket såsom detta med månen som jag skrev om för en och halv vecka sen men som jag glömde publicera här, så jag gör det nu istället ihop med det jag skriver idag.

Pink Moon eller ägg månen 130425
Känns just nu som man vore en mottagare, parabolantenn eller liknande då det verkar som jag får in väldigt mycket starka signaler både i form av ljud och ljus. Ljudet är så högt att jag får ont i öronen och färgerna är så starka att jag inte ser någonting alls, verkar som mitt filter är fullt eller trasigt, har väldigt mycket att tänka på samtidigt som jag inte mår så bra just nu. Detta har pågått nu nästan hela veckan.

Det finns starka krafter som påverkar oss utifrån ibland, men när jag rannsakar mig själv så ser jag att mycket av det som hänt senaste halvåret beror på känslor jag bär inom mig som jag inte försöker bry mig om eller att jag tror att det inte betyder så mycket för mig som det verkligen gör. Jag trodde kanske att det var så litet att det löser sig själv så småningom då jag är så på G med att ändra till det bästa jag kan bli, men istället så blev den lilla fjädern en stor elak stridstupp med väldigt vassa sporrar.

Jag har ju råkat ut för flera jobbiga saker den senaste tiden och jag tror att allt hänger ihop, jag hade väldigt svårt att förlåta mig själv för att jag blev så himla arg över en småsak men nu när det har gått en tid utan att jag tänkt så mycket på det så inser jag att det inte finns något att förlåta då jag inte gjorde något fel egentligen mer än att ilskan blev större än problemet. Jag måste lära mig att vara snällare mot mig själv, jag ska bli min bästa vän då jag har mig själv närmast hur jag än vrider och vänder på mig. Där kan man snacka om en viktig insikt, solen lyser inte bara starkt utomhus idag utan även i mitt hjärta.