söndag 18 september 2016

Ilskan

Min inre ilska som har sitt eget bo, sin egen lilla vrå i mitt inre.

Där den frodas och mår bra, samtidigt som jag själv mår illa av det.

Kampen mellan det goda och onda, pågår ständigt inom mig.

Varje dag, varje vecka, varje månad hela året om.

Gnistan som finns, bara väntar på att få explodera.

Ilskan förmörkar och förpestar mitt liv.

Oftast ingen annan som märker av, bara jag själv.

Finns inget att prata om, då det oftast inte är någon som egentligen förstår.

Svårt att förklara när jag själv inte vet varför den ens finns inom mig.

Insikt av att titta bakåt

- Hitta svar genom att titta bakåt är nog som att backa in i framtiden eller som att gå framåt samtidigt som man ser sig om bakåt, ja visst jag går framåt, men ändå ser jag samma sak dvs. inget nytt.

Kraften har jag inom mig.

Använd kraften jag har som jag känner pulserar så starkt inom mig, blundar jag och ser in inom mig själv, så bländas jag av skenet av min inre kraft.

Nu när jag lärt mig mer, kan jag tom se min kraft lysa ut genom min hud.

Vi alla är som vandrande kraftverk.

Bakom det starka ljuset jag ser ligger det svarta och lurar, men lugn det är inget farligt, för med det starka svarta i ryggen så lyser ljuset mycket starkare.

Det svarta och vita (ying och yang) i harmoni, två starka krafter, använd dem med förnuft.

Lära mig använda min styrka, min inre kraft utan rädsla och med ett stort lugn.

Rädslan kanske hindrar mig, eller så är det ett sätt att hindra mig från att rusa på utan att tänka först.

Rädslan kanske ger mig andrum, tid att tänka i lugn och ro?

Varför jämföra mig själv förr i tiden?

Den personen finns inte längre, nej men delar av den, använd det bästa jag har lärt mig på vägen på mitt lilla äventyr kallat livet.

Livet är tungt ibland

Ibland är livet för tungt att bära så man blir tvungen att släppa taget och gå vidare.

Ibland är det för tungt så man dras ned till botten.

Ibland kämpar man på för att förlusten är större att bära.

Livet är tungt ibland, men man kämpar på för att ge upp livet är inget alternativ.

Livet är ett äventyr på gott och ont, man lär sig vart efter, vilket är värt allt slit.

Vi är alla på vårt eget lilla äventyr

Vi är alla i vår lilla bubbla, vår egen lilla värld, vår egen lilla sanning. I fall man tror att allt omkring en handlar bara om sig själv, då är man illa ute, om inte annat så är det lätt hänt att man blir väldigt ledsen och besviken när det inte blir som man tänkt sig, dvs. när man inser (förhoppningsvis) att så inte är fallet. Men risken är att man blir ledsen och besviken när man inte inser det, för då vet man ju inte varför inte blir som man förutsätt att det skulle bli, därför tror man att tex. ens vänner är arg på en för att de inte hör av sig på ett tag osv. Man låter fantasin fara iväg med en ner i avgrundens djup och om man passar sig så drar den ner en i skiten, ja nu överdrev jag kanske lite, men ni förstår säkert vad jag menar?


För sanningen är ju att vi alla har våra liv att leva, för du kan ju inte räkna med att alla kommer göra som du tror att de ska göra, det beror inte på att de inte bryr sig om dig, livet är så bara. Så det enklaste vore om vi alla bara struntar i vad alla andra gör, för det är nog inte många procent rätt om vi ska gissa vad andra ska göra och inte göra i alla situationer för den ända sanningen vi har är vår egen och det är lika för alla, vi har alla våra egna sanningar vi lever efter och det är den vi jämför med hela tiden och ja då blir det fel då och då.