tag:blogger.com,1999:blog-14043673523903733742024-03-22T12:50:02.185+01:00In Hawk Eye´s WorldJag jobbar inte med det här professionellt, allt jag skriver här i bloggen är skrivna efter mina egna erfarenheter. Bloggen handlar om mina egna tankar i första hand, inte om mig själv som person, det finns inga regler vad jag skriver om utan här delar jag med mig av allt som faller mig in. Djupa tankar och funderingar är det jag delar med mig mest av, då det som hjälpt mig själv att må bra även hjälper andra och det är huvudsyftet med bloggenUnknownnoreply@blogger.comBlogger233125tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-12933426509041483152024-03-22T12:49:00.001+01:002024-03-22T12:49:28.789+01:00Hantera jobbiga känslor på rätt sätt Jag har väldigt jobbigt med att grabben har sådan otur med bilar, han hjälpte mig med min bil och efter det så gick hans bil sönder och det känns så orättvist, han är så snäll och omtänksam, det gör ont när det hände och ännu värre när hans bil inte går att laga så han måste sälja den för en struntsumma.<div><br><div></div><div>Men jag inser efter ett tag, att livet är orättvist ibland och det här är inte mitt fel så jag måste släppa det, för jag mår inte bra av att älta det här, shit happends så är det bara.
</div><div><br></div><div>Sedan inser jag en annan sak när jag läser en bok om olika metoder att meditera, när jag valde ett glatt minne, så väljer jag en av grabbens och mina roadtrips, men istället för att bli glad över det roliga minnet så blev jag ledsen över att vi inte gör det längre, jag har svårt att se det positiva och använda den till något gott, istället vänder jag det till något negativt. Måste lära mig fokusera på rätt saker, på det positiva och använda mig av den energin. </div><div><br></div><div>//HWK EYE</div><div><br></div><div>
</div></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-26195636074347966232024-02-26T16:54:00.000+01:002024-02-26T16:54:51.551+01:00Tankar om saker man säger när någon går bort<p> Tänker på varför man säger "han eller hon finns inte
med oss längre " när någon har gått bort?</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">För mig är inte det riktigt sant att de är borta bara för att de lämnat jordelivet, för de finns ju kvar hos
mig så länge jag lever, för minnena efter dem finns ju kvar inom mig. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Visst de finns inte kvar i livet här på jorden hos oss som
fortfarande lever kvar här, men jag har en tro på att de bara går vidare till ett
annat liv någon annanstans och som sagt de finns kvar inom oss som ett kärt
minne och då menar jag inte bara visuellt utan det kan både handla om känslor,
lukt och ljud som man förknippar med personen och de minnen man har med dem som
gått bort som man håller av.<o:p></o:p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-44096844651677683202024-01-07T18:22:00.001+01:002024-01-07T18:30:00.908+01:00Året som gått - 2023<p> </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJEgZETJWX8UaMAlrTNv82_PPVPRBErVJEkvC6D_YhtljRsVi5fX_xKGh6sp4Rdus6hg36khoKxCeskG1AfU1g5Bx9e7BmdA4TAg-64v8K0aPv3dFjSy7kBbuoZlelaFvUpETplMPCsbUGpflT1n7H2Clm-vHXxT9O-jZybDbnmMVVwxVK0ocpxGkmbc5L/s4000/%C3%85ret%20som%20g%C3%A5tt%20-2023.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3000" data-original-width="4000" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJEgZETJWX8UaMAlrTNv82_PPVPRBErVJEkvC6D_YhtljRsVi5fX_xKGh6sp4Rdus6hg36khoKxCeskG1AfU1g5Bx9e7BmdA4TAg-64v8K0aPv3dFjSy7kBbuoZlelaFvUpETplMPCsbUGpflT1n7H2Clm-vHXxT9O-jZybDbnmMVVwxVK0ocpxGkmbc5L/w640-h480/%C3%85ret%20som%20g%C3%A5tt%20-2023.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p></p><p style="margin: 0cm;">2023 är ett av mina värsta år i mitt liv, i klass med för tjugo
år sedan.<o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;">
<p style="margin: 0cm;">Finns lite att jobba med under det nya året 2024 så kan
det bli ett betydligt bättre år än 2023.<o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;">Jag har dock fått många lärdomar av allt det jobbiga som
hänt mig, så jag känner mig mycket starkare mentalt än på länge. Jag skriver
inga detaljer här i detta blogginlägg då jag redan tagit upp en del det i förra inlägget från förra året <a href="https://hawkeyeworld.blogspot.com/2023/12/var-ar-vargen-och-hoken-nu.html">Var är vargen och höken nu?</a> men jag har skrivit ner alla
detaljer för min egen skull, som jag kan plocka fram och läsa vid behov.<o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;"><o:p> </o:p></p>
<p style="margin: 0cm;">Jag önskar de få som läser min blogg en god fortsättning
på det nya året, ta hand om er och era nära och kära<o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;"> <o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;">//Hwk Eye</p></div><br /><br /></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-12280674788999243082023-12-17T10:55:00.001+01:002023-12-17T11:05:21.041+01:00Var är vargen och höken nu?<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGcHh7TYZP60Np9rJu3vB-YDr8QqUHe8DNRD0j9Xsb1j-7odelHt1NwcFSNLnolBmH_T5Pm0JAhMPdDM947SQiJEdaz83xGeWKVj-hCiTvkl0QIsRsq1neykSd2il6bbM_RDbtT4ZqW2Au_gawf2TogKpO5PPgu_Lf04GR3jNsiGZtEKiOFpLLFtn5eTsr/s4000/20230130_080554.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2252" data-original-width="4000" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGcHh7TYZP60Np9rJu3vB-YDr8QqUHe8DNRD0j9Xsb1j-7odelHt1NwcFSNLnolBmH_T5Pm0JAhMPdDM947SQiJEdaz83xGeWKVj-hCiTvkl0QIsRsq1neykSd2il6bbM_RDbtT4ZqW2Au_gawf2TogKpO5PPgu_Lf04GR3jNsiGZtEKiOFpLLFtn5eTsr/w640-h360/20230130_080554.jpg" width="640" /></a></div><p><br /></p>Jag vet inte hur många som minns att jag har två motpoler
i mig.<p></p>
<p style="margin: 0cm;">Vargen - håller mig på jorden.<o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;">Höken - drömmer samtidigt som jag håller översikt från
ovan, det vill säga håller koll på läget medan jag utvecklas.<o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;"> <o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;">I och med alla motgångar senaste åren, men speciellt senaste
året som kantas av dödsfall av nära anhöriga och hälsoproblem så har jag
väldigt svårt att finna kontakten med mitt inre, med min själ och det är nog
därför jag känner mig så vilsen inombords.</p><p style="margin: 0cm;"><br /></p><p style="margin: 0cm;">Vilket inte är konstig då jag i år blivit av med en mina
viktigaste personer i mitt liv, samtidigt som jag nu är helt föräldralös, även blivit
av med den som jag sätt upp till efter mina pappa gick bort för 20 år sedan.<o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;"> <o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;">Känns som om jag behöver jorda mig, <span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">så om
mig</span>, så
att jag skulle kunna gro igen efter att jag slitits upp med rötterna.<o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;"> <o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;">Just nu djupandas jag mest för att få stopp på stressen,
eller för att få ner pulsen då jag ibland andas för ytligt.<o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;"> <o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;">Börja få till mitt eget sätt att meditera igen, som jag
lärt mig för länge sedan, som har sin grund i självhypnosen för att kunna få
bort huvudverk. Vilken är en bra start, då jag haft problem med att ens kunna
meditera.<o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;"> <o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;">Ett av problemen har varit att jag är så rädd att väcka
björnen medan jag mediterar, får aldrig glömma min skyddsängel ärkeängeln Mikael
som kan skydda mig från onda ting medan jag mediterar och söker en av mina vägvisare,
den gamla medicinmannen som kanske kan hjälpa mig finna ro och hjälpa mig
tillbaka på min väg. Det är aldrig fel att be om hjälp, även den bästa kan inte
lösa allt själv. <o:p></o:p></p>
<p style="margin: 0cm;"><o:p> </o:p></p>
<p style="margin: 0cm;">Rädslan för många saker hindrar mig också från att komma
vidare, därför är det viktigt att jag hittar tillbaka till mitt lugn inom mig,
samtidigt är det viktigt att jag inte stressar upp mig för att det inte går som
tidigare. För det är inte konstigt att det inte fungerar som tidigare, då mina
rötter är uppslitna från backen, så därför måste jag ge mig tid att först finna
ro inom mig innan jag kan finna vägen framåt.<span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;">HWK EYE<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Skriven 2023-10-06<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;">Redigerad 2023-12-17<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><br /><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;"><br /></span></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-77822752034411863032023-05-16T11:46:00.000+02:002023-05-16T11:46:46.738+02:00Den missade pusselbiten<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgM5XWYEoJ3LeXXip37Ja8Rzw7onGXa1HWn6A37EnR4Komj-TKbwVUZ2kvhxpi8U0r7nBj3UYU5xd0xweFSgwbOTvM6CUwUZWo29lvFlLvnPhf8pbIz3sjhJw8ar94Ep6uOP8mLj_HJQbpABbNxWuf8gYrzm0tG2T6o0VQV3XXPMz7N_qa_Wdv_T3NGOg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="447" data-original-width="644" height="444" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgM5XWYEoJ3LeXXip37Ja8Rzw7onGXa1HWn6A37EnR4Komj-TKbwVUZ2kvhxpi8U0r7nBj3UYU5xd0xweFSgwbOTvM6CUwUZWo29lvFlLvnPhf8pbIz3sjhJw8ar94Ep6uOP8mLj_HJQbpABbNxWuf8gYrzm0tG2T6o0VQV3XXPMz7N_qa_Wdv_T3NGOg=w640-h444" width="640" /></a></div><br /><br /></div><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-44382333576714826912023-03-11T01:20:00.001+01:002023-03-11T01:20:57.276+01:00Viktiga tankar, insikter och saker jag kan göra för att må bättre<p></p><p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Ställ inte
för höga krav på mig själv, krav som jag aldrig skulle ställa på någon annan.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Lita på mig
själv.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Ha roligt,
göra saker jag mår bra av, inte bara göra måsten hela tiden.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Lära mig
koppla av igen.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Meditera för
att finna mitt inre lugn.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Promenera i
skogen i första hand, då jag finner lugnet mycket lättare där, ute i naturen
känner jag mig fri och hemma.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Övningar för
att motverka skadornas effekt jag har i kroppen.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Träna, så
småningom även på gym, gärna med boxningssäck.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Ta pauser.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Överhuvudtaget
ta mig tid med det som gör mig gott.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Lyssna och
spela musik.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Våga drömma,
gör verklighet av mina drömmar.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Att jag kan
bara göra mitt bästa och att det är bra så.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Fortsätt
vara nyfiken och fortsätt lära mig nytt, för det är bra för mig.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det är inget
fel i att vara snäll.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Även den
bästa kan göra fel.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vara lyhörd
för vad jag själv behöver också.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Inse att jag
inte behöver ha kontroll över allt.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag måste
inte svara på allt.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Lära mig
hantera saker som inte är planerade, för att slippa stressen som det kan ge.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Ta mig tid
för socialt umgänge, då det är något jag verkligen behöver och mår riktigt bra
av.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Glöm inte
bort att jag även behöver egen tid.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Inse att jag
faktiskt kan mycket, att jag faktiskt är duktig.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Måla och
teckna utan krav, finna tillbaka till min kreativitet och ha kul med den.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Inte ta ut
saker i förskott när det inte har hänt, för de kanske aldrig kommer att hända,
sitter bara i min fantasi som inte alltid är något bra.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Arial",sans-serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">*HWK EYE*<o:p></o:p></span></p><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-46494823110083683992022-12-25T16:53:00.000+01:002022-12-25T16:53:36.396+01:00Tillägg till summering<p> <span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">På
skoj så börja jag tänka på orden jag skrev i inlägget Summering "Jag har
knappt skrivit något under året", kolla upp hur mycket jag skrivit i år,
runt 60 texter, men visst ingen av dem har hamnat här i bloggen. </span></p><p><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">Jag sitter här
och skrattar åt mina egna ord, men visst det är ju sant jag inte skrivit något
här i bloggen och varför det blivit så är att jag inte mått så himla bra alla
gånger under året som gått och därför så har inte orken att lägga ut något här.
Sedan ligger nog den där skon i kläm "att jag måste kolla upp allt jag
skriver så att jag inte kliver på någons tå", pallar inte av kritik
längre, visst konstruktiv kritik klarar jag av, men det är ju något man sällan
får numera.</span></p><p><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">Så nej jag skriver för min egen räkning, för det är något som hjälper mig, att
få ut skiten som ligger där och klämmer och irriterar, saker som hjälpt mig
hitta rätt osv.</span></p><p><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">Fortfarande
hjälper skrattet mig att må bra, min taskiga humor hjälper mig väldigt mycket,
kanske hjälper det mig inte att leva längre, men jag får må bra för en liten
stund i taget :D</span></p><p><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">Ta
hand om er själva och era nära och kära så gott ni klarar av.<br /></span><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">//HWK
EYE</span></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-54537748863390718352022-12-25T16:02:00.001+01:002022-12-25T16:26:51.238+01:00Summering 2022<p> </p><p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;">Jag
har knappt skrivit något under året, trots att jag egentligen har behövt det
mer än någonsin, men jag mästaren av att finna orden har svårt att hitta orden,
en av orsakerna är kaoset inom mig som gjort att allt jag lärt mig för att
lugna ner kaoset inom mig inte fungerar, kaoset har hittat volymknappen som
överröstar min lugna inre stämma.<o:p></o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both;">
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;">Detta
har lätt till att jag inte skriver här i min blogg, då jag inte ens kan hjälpa
mig själv, hur ska jag kunna hjälpa någon annan?<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;">Jag
har börjat ändra fokus, från att hjälpa andra i första hand, till att börja med
mig själv då jag har insett att jag inte kan hjälpa andra om jag inte mår bra
själv.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;">Men
det dök upp idag några ord som jag gärna vill dela med mig av.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;">Inse
att man inte alltid mår bra, hur mycket man än vill få stopp på det så går det
inte, då har man två val. <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;">Kämpa
på med att försöka lugna sig själv så gott det går med alla verktyg man har i
verktygslådan och/eller så ger man upp kampen och låtar skiten bara köra på
tills man tröttnar.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;"> <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;">Jag
önskar den som läser detta en riktig God Jul och Gott Slut på det gamla året
samt ett riktig Gott nytt år 2023 om en förhoppning att det blir ett bättre år
än året tidigare.<o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;">*HWK
EYE*<o:p></o:p></span></p><p style="margin: 0cm;"><span face=""Calibri",sans-serif" style="font-size: 11pt;"><br /></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizoDh4B8PkcO9rTgm8YVvnaDCa-oIn-DNluxZkCh1KSFvHmaXPVcc0rhSUqE8foEfpv8FXJkn65Y8FMB6pHV6Knq1kbXuuB-aP0popkaxdahTBs8hLkguP2V88ZSWNORaI3OSdpe77q3Mad2XVduQrP4CaIr4q5ci__EJoWRfEU3bAMeoCoazGEdYQdA/s4000/Summering%202022_2022-12-25.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2252" data-original-width="4000" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizoDh4B8PkcO9rTgm8YVvnaDCa-oIn-DNluxZkCh1KSFvHmaXPVcc0rhSUqE8foEfpv8FXJkn65Y8FMB6pHV6Knq1kbXuuB-aP0popkaxdahTBs8hLkguP2V88ZSWNORaI3OSdpe77q3Mad2XVduQrP4CaIr4q5ci__EJoWRfEU3bAMeoCoazGEdYQdA/w640-h360/Summering%202022_2022-12-25.jpg" width="640" /></a></div><br /><p style="margin: 0cm;"><br /></p></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-31204287272006183692021-11-21T21:43:00.001+01:002021-11-21T21:43:57.475+01:00Goda råd och falskhet hör inte ihop <p>När man försöker lära andra hur det borde gå till, blir
väldigt ihåligt och tomt när man själv inte följer sina egna goda råd. Man får
en känsla av falskhet inom sig, själen skäms. Orden "leva som man
lär" infinner sig.</p><p>* Om
man inte gör det, varför ens lära ut det till andra om man ändå inte
följer det själv?</p><p>Skärpning!</p><p>//HWK EYE</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-91955433627311766522021-11-21T21:40:00.000+01:002021-11-21T21:40:40.749+01:00Har mitt inre barn dött? 2021-05-17<p> Jag har rätt tråkigt numera, jag har svårt att hitta glädje
och skratten, jag undrar var mitt inre barn tagit vägen? Jag lever i en bubbla,
jag pluggar hemma och jag går i skogen, så ser mitt liv ut sju dagar i veckan.
Visst ibland skakar jag loss lite, är det mitt inre barns dödsryckningar eller
är det så att han försöker sig gräva sig ur allt skit jag öst över honom? Att
få igång honom kanske jag behöver umgås med likasinnade, jag saknar att leka
med barn? Att få göra lite som jag vill, hoppa i vattenpölar eller något annat
tokigt som vuxna absolut inte gör.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">//HWK EYE<o:p></o:p></p><p>
</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><br /><br /></div><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-15356528971001074942021-05-16T18:23:00.001+02:002021-05-16T18:23:41.566+02:00Skyddande lager<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span></span><span><a name='more'></a></span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHaJc6v0dmORUJwNMB6Bu1kmNI4f_N-RWa4x-6u4yv2SuX-h_ouYlDQRf8cTRPdrW0lZwdM0AT9dTyatkqnfWQt0gVifzrZHu2c4XtTGzA30fKsMjYhPhyNTsNtMnik7WGuQv1i03DGjk0/s2048/Skyddande+lager+2021-05-16.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHaJc6v0dmORUJwNMB6Bu1kmNI4f_N-RWa4x-6u4yv2SuX-h_ouYlDQRf8cTRPdrW0lZwdM0AT9dTyatkqnfWQt0gVifzrZHu2c4XtTGzA30fKsMjYhPhyNTsNtMnik7WGuQv1i03DGjk0/w400-h300/Skyddande+lager+2021-05-16.jpg" width="400" /></a></div><br /><p></p><span><!--more--></span><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Med åren så
får man som skyddande lager över sin själ som gör att man orkar med livet, men
händelser i livet kan få dem att försvinna i ett nafs, det spelar ingen roll
hur många år som skyddet byggts upp. Helt plötsligt står man där oskyddad från
alla signaler och tankar som finns och man är livrädd för allt, all smärta som
väller in i ens själ och ljudet skriker på maxvolym, ljuset som bländar en och gör
smärtsamt ont i ögonen och gör en nästan blind. Alla frekvenser som vibrerar på
max och slår en hårt på kroppen, det tar tid att läka och bygga upp lagren av
skydd igen, det tog mig ett år innan jag kände mig något så när hel så jag
kunde få tillbaka min förmåga att börja skydda mig själv igen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Man skulle
kunna beskriva det som att bli flådd levande, med alla mina nerver blottade.
Jag vet inte om detta gäller alla, eller om det bara är så för oss som är HSP
(Hyper Sensitive Person) - Högkänsliga. Att vara en högkänslig innebär inte
att vara svag, när man lärt sig handskas med sin förmåga så är det en stark
gåva som man har stor nytta av.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><br />
*HWK EYE </span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">Ps. Denna händelse är för 12 år sedan, idag är jag okej Ds.</span></p><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-12170330650830945142021-05-16T18:10:00.000+02:002021-05-16T18:10:13.842+02:00Otillräcklig<p><span style="font-size: 12pt;">Jag har
alltid försökt hjälpa andra, men med ett antal bakslag genom åren så kände jag
att jag hade svårt att ge några som helst goda råd, fick en känsla av att de
var ihåliga och tomma. Jag har nästan sluta säga hur jag gjort för att klara av
saker, för det är efter mina egna förutsättningar och ingen annans. Jag känner
mig så otillräcklig när jag känner att jag inte kan hjälpa någon, det är säkert
inte helt sant, men det är den känslan jag har haft i några år nu och det
suger.<br /></span><span style="font-size: 12pt;">*HWK EYE*</span></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-18927924624976223602021-05-16T18:07:00.001+02:002021-05-16T18:07:21.870+02:00Dagens tanke<p><span style="font-family: Calibri, sans-serif;">Jag undrar
när jag ska sluta försvara och förklara dem som gör fel, bara för att jag är
blåögd och tror gott om alla, tror att innerst inne så är alla goda fast jag vet
innerst inne i mig själv vet att det inte är sant.<br /></span><span style="font-family: Calibri, sans-serif;">*HWK EYE*</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p> </o:p></span></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-76789329073429645142021-05-16T17:57:00.000+02:002021-05-16T17:57:11.042+02:00Tankar om denna blogg<p><span style="font-family: Calibri, sans-serif;">Jag har ju
haft Tankar om att starta ny blogg genom åren som gått efter jag slutat skriva
i den gamla, typ börja om då den hade tjänat ut sitt syfte. Men vad var dess ursprungliga
syfte egentligen? Syftet från början var att skriva av mig, att skriva vad som
faller mig in. Så därför kan jag börja skriva här igen, utan några krav, bara
skriva, inte lyssna på vad andra vill att jag skriva på för sätt. Inga krav på
att annonsera om att det finns nya blogg inlägg att läsa, bara skriva på om vad
som helst som faller mig in och är det någon som läser, följer bloggen eller
ingen alls ja då är det så.</span><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"> </span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif;">Om det är
förvirrande så kan jag berätta att det här är gamla bloggen jag skriver i som
jag la ner för några år sedan, dvs. jag slutade skriva här, men jag tog aldrig
bort bloggen. Den har genom åren betytt mycket för mig, men jag lyssnade lite
för mycket på andra, visst jag utvecklade mitt skrivande men för att inte
trampa någon på tårna så skrev jag helt plötsligt inte det jag kände för och då
hjälpte den mig inte längre och då fanns det ingen anledning att fortsätta
skriva här.</span></p><p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"> </span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif;">Kan hända
jag får se över texten som förklarar vad denna blogg handlar om, en plats för
mig att skriva av mig, dela mina tankar för dem som vill läsa dem utan några
som helst krav från något håll. Svårt att skriva vad den egentligen handlar om,
den har jag handlat om olika saker hela tiden, kan hända att jag lägger över de
gamla inläggen i en mapp med namnet "gamla bloggen" problemet med det
är någon kanske tror att jag haft flera bloggar. <o:p></o:p></span></p>
<p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif;">Som sagt
bara tankar just nu, samtidigt kommer det ramla in lite inlägg här, vi får se
om det blir något av mina planer, för idag pluggar jag för fullt så det finns
inte mycket tid, energi och ork. Kanske bara skriver på och delar här, vi får
se. <o:p></o:p></span></p><p style="margin: 0cm;"><span style="font-family: "Calibri",sans-serif;">*HWK EYE*</span></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-53998433405460670102020-01-04T00:31:00.000+01:002020-01-04T00:31:14.845+01:00Gott nytt år 2020 och tack för alla åren vi fått tillsammans och med det är dags att säga hej då<br />
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Jag ser tillbaka på
bloggen genom alla år, det började med att jag behövde skriva av mig, fick
tipset att starta en blogg och i början så var den låst för alla andra, men så
småningom så blev den öppen för alla. Jag började marknadsföra den på olika
Facebookgrupper, jag fick ett antal som följde min blogg, många som blev
hjälpta av det jag skrev och det inspirerade mig. Fick mycket bra tips om hur
jag skulle skriva och det var ju bra, men också en del begränsande då jag inte
kunde bara skriva på utan var tvungen att tänka mig för hela tiden, kändes som
man aldrig gjorde rätt. Själva tanken var att hjälpa mig själv och andra, men
uppgiften blev mig för stor och till slut så gjorde jag någon arg på mig som
skrev ren kritik om det jag skrev, inte konstruktiv kritik. Jag har försökt att
skriva här i bloggen efter det, men till slut gick det inte längre så nu efter
väldigt lång frånvaro från min blogg så jag har nu kommit fram till att det nu
är slut med mitt skrivande i bloggen och med det är det dags att tacka er som
följt bloggen. Och min vid det här laget vana trogen så lämnar jag inget nyårs
löfte i år heller, jag kör på som jag alltid gör för det blir bäst när jag
litar på mig själv och min förmåga. Jag har just nu efter många års kamp snart
nått ett av mina livsmål, att äntligen nå min målvikt. Snart dags att lägga
till ett år till av erfarenheter eller sk. födelsedag, för mig är ålder bara en
siffra, det viktigaste är hälsan och den är bättre än på många år. Så även om
ni inte kan följa mig längre, så kan ni lita på att jag fortsätter att utveckla
mig och gör mitt bästa som alltid och nu utan regler och restriktioner då jag
nu har bara mig själv att följa så blir det ännu enklare för mig. Lite synd att
jag inte har kommit på något sätt så ni kunde få följa med på min fortsatta
resa som ser mer spännande ut än vad det någonsin gjort under alla mina år, att
kunna göra det på ett sådant sätt utan att det hindrar min utveckling och
skadar mig.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<span style="font-family: Calibri;">Var
rädd om dig, dina nära och kära kramiz </span><span style="font-family: "Segoe UI Emoji";">❤</span></div>
<div style="font-family: "Segoe UI Emoji"; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: "Segoe UI Emoji"; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
//Hwk Eye</div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-85993870811037520482019-03-29T08:00:00.000+01:002019-03-29T08:00:01.695+01:00Livet...<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Att höra att någon
gått in i väggen kan man få en lite rolig bild i skallen, när någon faller i
backen, men reser sig efter ett tag relativt oskadd. I verkligheten så innebär
de orden något helt annat, ett liv i spillror och inget är sig likt efter det. </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Det är den korta
versionen, den längre innebär en massa tid och en massa smärta och väldigt
svårt att beskriva det på ett förståeligt sätt. Folk omkring en verkar till en
början så förstående, men har egentligen inte den blekaste, liksom jag själv
innan jag själv råkade ut för det. Folk verkar tro att det bara sitter i ens
huvud, de inser inte att det beror på helt andra faktorer och som i sin tur
påverkar ens hälsa och ger en massa olika symtom som kan misstas för annat. Det
jobbigaste är att folk verkar tro att det går över av sig själv, de inser inte
att det hela är kroppens sätt att säga ifrån, nu får det vara nog, det är dags
att förändra livet innan det är försent och att det kommer att krävas massor av
tid och jobb.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Det första man
behöver göra är att vila, sedan är det dags att börja lyssna på vad kroppen
försöker berätta, ta det hela på fullt allvar, detta är på riktigt detta är
ingen övning. Det viktiga är att låta hela processen ta tid, kroppen behöver
tid för att läkas ordentligt.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
I början beskrev jag
det hela med, inget blir sig likt efter det, inget är sig likt nu, men så
småningom så kan det bli det igen om man låter processen ha sin gång. Likaså är
livet mitt nu i spillror, men det innebär inte att det inte går att bygga upp igen.
Jag är den jag är, jag ser alltid ljuset hur mörkt det än verkar vara.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Självklart kommer
allt det här lämna sina spår, men jag tänker ta allt som varit som en lärdom.
Jag kommer inte blunda för det som hänt, snarare tvärtom, för annars lär jag
mig inget.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Livet kan vara tufft
ibland, det är hur vi hanterar motgångar och förluster som påverkar våra liv
mest, för under en livstid så råkar man ut för massor av saker och det är hur
man låter det påverka en som är avgörande. Ta åt dig eller lär dig något utav det,
må dåligt eller ta lärdom. </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
En liten notis här,
jag säger inte att det är lätt, för det är det definitivt inte och jag vet att
en del går i taket när någon säger att det är upp till en själv hur man vill ha
det. För när man är fast i "skiten" så är det inte så lätt att se att
man faktiskt har något val överhuvudtaget, till en början det kan vara så att
man faktiskt inte har det. Men oftast är man starkare än vad man själv vet om,
om du vet att har rest dig ur skiten förr, så kan du göra det igen, det gäller
bara lista ut hur denna gång med.<br />
<br />
Jag vet själv hur jag har gjort och jag vet av egen erfarenhet att det inte
finns en mall, ett facit, eller någon handbok att följa. När inget annat
hjälpt, så tänker jag på dem som älskar och håller av mig och om inte det
fungerar så tänker jag på alla dem som jag retat gallfeber på och så tänker jag
" så lätt ska de inte komma undan - ett varv till" ;) </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Ta hand om dig
kramiz <3<br />
<br />
//HWK EYE</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-11958285939887704632019-01-03T09:34:00.001+01:002019-01-03T09:36:33.662+01:00Istället för nyårslöfte 2019<br />
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Jag såg någon sk.
Mem på facebook som gick något sådant här:<br />
Nytt år 2019 titta då inte tillbaks på år 2018.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<span lang="sv">Det är
lite så jag tänker också, för att det nya året ska just ska bli ett nytt år, en
nystart. Då kan man inte blicka bakåt för mycket, det som har varit har varit. Minnena har
man ju alltid kvar och jag väljer att försöka ta med mig de bra bitarna in i
framtiden, jag väljer att som vanligt ta med mig det positiva </span>och det
övriga blir lärdomar istället
för att älta det negativa om och om igen 😊</div>
<br />
<br />
//Hwk EyeUnknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-48609579268931178832018-12-31T19:56:00.000+01:002018-12-31T19:56:09.130+01:00Gott Nytt År<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAR_MvuMjWOpbN8_bB2-8rQ03dxqIwPEaELXn7ugqP2Ct0zO0ll-iWzKadtEwmoCrIDBYYTRGcVqplAzuqX0_yM9X1jCAVpLeilvpoMfmG8HX-JCn08AzUI2sXwZtjyv7ZvUIE_B45QCPZ/s1600/Gott+Nytt+%25C3%2585r.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="593" data-original-width="904" height="418" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAR_MvuMjWOpbN8_bB2-8rQ03dxqIwPEaELXn7ugqP2Ct0zO0ll-iWzKadtEwmoCrIDBYYTRGcVqplAzuqX0_yM9X1jCAVpLeilvpoMfmG8HX-JCn08AzUI2sXwZtjyv7ZvUIE_B45QCPZ/s640/Gott+Nytt+%25C3%2585r.jpg" width="640" /></a></div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-49903980536874357952018-12-31T08:00:00.000+01:002018-12-31T08:00:20.379+01:00Meningen med allt<br />
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Det här är nr. 4 av
4 äldre inlägg som inte tidigare är publicerade i bloggen, detta inlägg är
skrivet den 22 september 2018.<br />
<br />
Frågeställningar i livet:<br />
Varför verkar vi sträva efter saker vi inte kan få och egentligen inte är
meningen att vi ska få/ha? </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Varför verkar vi
sträva efter mer, när lagom är tillräckligt?</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Vi vill göra allt
för att må bra, samtidigt som vi verkar göra allt vi inte borde göra också.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Egentligen har vi
alla svaren, ändå söker vi dem.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Varför inte bara
låta livet ha sin gång, för det blir så ändå, hur mycket vi än försöker ändra
på det, lita på att det blir rätt istället?</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Varför är inte
kärleken tillräcklig, när det egentligen det är det enda vi behöver?</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
//HWK EYE</div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-37106145034856160112018-12-30T08:00:00.000+01:002018-12-30T08:00:04.998+01:00Tankar om döden och livet<br />
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Det här är nr. 3 av
4 äldre inlägg som inte tidigare är publicerade i bloggen, detta inlägg är
skrivet den 15 augusti 2018.<br />
</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Som ung tänkte man
inte så mycket på döden, mer än att man inte tycker om det. Men sen så började
man tänka på det, jag gick och trodde att jag skulle dö ung, inte bli äldre än
40. </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Undrar om det hänger
ihop med att jag fick blodproppar i bägge benen när jag var 16 år, för jag var
väl inte direkt rädd om det liv jag har. Jag överlevde det och när jag blev 40
så fick jag problem för så här gammal skulle jag ju inte bli, men jag kom över
det och var tacksam över att jag lever. </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Sen blev jag 50 och
jag fick en liten svacka igen (den var riktigt jobbig), fick för mig att livet
skulle bli lättare, men det känns helt tvärtom. Överlevde det med, så jag
börjar fundera över vad som kommer sedan? </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Jag kanske kommer
leva mycket längre än vad jag någonsin trott, sen kom en tankeställare om att
den dagen jag tror att jag kommer leva länge ja då dör jag, för livet verkar
lite ironiskt. </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Tänk om man bara
kunde sluta tänka så mycket, vara tacksam över att leva så länge man gör det
och njuta av livet man har bara?</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
För jag tror att det
är där problemet ligger hos många, vi tänker för mycket, vad meningen med livet
är istället för att göra så mycket av det liv vi har istället.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
//HWK EYE</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-80719445034452564212018-12-29T08:00:00.000+01:002018-12-29T08:00:09.247+01:00Strävan efter det perfekta livet som inte finns<br />
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Det här är nr. 2 av
4 äldre inlägg som inte tidigare är publicerade i bloggen, detta inlägg är
skrivet den 1 augusti 2018.<br />
</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Känns som man idag
strävar efter att hitta sig själv, det är kurser på olika sätt som ska hjälpa
en och hitta sig, jag förstår inte hur svårt det kan vara, titta dig själv i
spegeln 😏</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Jag börjar undrar
varför det är så viktigt i att bara fokusera på sig själv för att bli
lyckligare, samtidigt som vi undrar varför världen har blivit så hård och alla
verkar så själviska. Men hallå är det bara jag som fattar vad som gått fel här
eller?</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Att se efter vad som
är bäst för en själv, behöver inte betyda att man vänder andra ryggen, för vad
tror du händer om alla bara ser till sitt eget bästa och skiter i alla
andra?<br />
<br />
För vad är det så fel i att vara snäll mot varandra, ser vi då till vårt eget
bäst eller till andras?</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Måste man alltid ha
rätt?<br />
<br />
Jag saknar tiden när man var vänliga mot varandra, oavsett om man känner
varandra eller inte. Nej jag tror inte på det här med vända andra kinden till,
är någon dum så har de förbrukat sin chans att bli vänligt bemött.
<br />
<br />
Även om vi har olika sätt att se på saker och ting, så innebär det inte att det
ena är mer sant än det andra, vi har alla våra egna sanningar. Så även om vi är
oense, så kan vi respektera varandras olikheter, genom att respektera varandra
fast vi är oense ibland.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Om det är meningen
att vi alla bara ska se till vårt eget bästa, innebär det inte då i praktiken
att vi bara kan älska oss själva och ingen annan och därför är vi alla dömda
till att leva ensamhet?</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Som sagt jag ser
ingen logik i sådant tänkande, när vi alla kan inse att vi alla är olika och
att det är okej att det är så och vi alla accepterar det och kan leva med det.
Det är först då det kan bli förändringar, man börjar med sig själv och sen
sprider sig förändringarna som ringar på vattnet.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Kärleken är svaret,
till allt och alla, dvs alltet. Till oss själva, till alla och allt levande på
vår jord. Att vi inte visar miljön kärlek, visar vi oss själva ingen kärlek,
allt i våra liv hör ihop. Vi måste respektera alltet. För allt hör ihop, människor,
djur och natur.<br />
<br />
Jag tror att vi måste börja tänka som indianer och andra folk som lever av vad
jorden ger, börja se sambandet om allt omkring oss. Allt vi gör påverkar allt
omkring oss, svårare än så är det inte, visst kan jag även se svårigheterna med
hur vi människor lever idag. Vi lever som om allt är för evigt, men så är det
verkligen inte. Livet är viktigare än alla prylar och pengar i hela världen.
<br />
<br />
Vi människor gör allt för att kunna leva så länge som möjligt, men istället för
att leta efter vad som gör folk sjuka så bedövar vi bara symtomen, tror att vi
till slut tar dö på oss själva genom alla dessa mediciner vi tillverkar.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Men tänk om det inte
är meningen att vi ska leva för evigt, nej det är ju faktiskt inte det, men det
verkar som vi har svårt att inse det. Först så dör vi av diverse sjukdomar
eller av ålderdom, vi försöker hitta lösningar på att bota alla sjukdomar. Samtidigt
som vi förgiftar vår egen värld, så lever vi lever längre och längre och vi
blir allt fler på vår jord samtidigt som vi snart inte kan odla vår mat
och<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>det finns heller inte tillräcklig
med kött åt alla. Hur vi än gör, så kommer vi att dö ut. Gör vi inte det pga
att vi inte har någon mat, vatten eller så är luften för giftig att andas eller
så svämmas världen över då haven blir större och större. Solen blir för varm,
jorden dör, vi vet alla att det till slut blir så. Vi är alla dömda till
undergång, på ett eller annat sätt. Borde vi inte kunna vara lite vänligare mot
varandra, så länge våra liv är?</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
//HWK EYE</div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-27777614665828880682018-12-28T15:23:00.000+01:002018-12-28T15:23:51.245+01:00J A G<br />
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Det här är nr. 1 av
4 äldre inlägg som inte tidigare är publicerade i bloggen, detta inlägg är
skrivet den 21 mars 2018.<br />
<br />
</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Uppvuxen i ett
stökigt samhälle liksom stökigt hemma, med inslag av väldigt bra dagar, utan
dem så hade jag inte orkat vara kvar, eller så är jag starkare än jag tror. Så
himla trött på att få höra vad andra tycker vad jag ska göra, tänka och tycka.
Det var så jag blev Punkare en gång i tiden även om det inte alltid syntes
utåt, men under 5 års tid så gjorde det de i unga tonåren, fast jag redan ett
par år innan började göra saker i motsatts till vad andra gjorde bara för att
liksom. Ifrågasätta, ett kännetecken för ungdomstiden.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<span style="font-size: 11pt;"> </span></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Livet är en process,
som man måste genomlida, för oftast är det varken vackert eller smärtfritt.
Hörde Punk genom en äldre kompis som var Punkare, året var -78 och det var där
allt börja musikaliskt men även inom mig, jag var då 12 år och lyssnade mest på
KIZZ och Ac-Dc innan det här. Tanken med punkmusik tilltalade mig, att alla kan
lira det. Sen det upproriska likaså, att om man tyckte något var fel, säg det
rakt ut utan krusiduller. Eftersom jag lyssnade på så blandad musik så såg jag
mig inte som punkare då även om andra gjorde det, mer än Rocker kanske. Idag så
kallar jag mig stolt för Punkare, även om man inte alltid orkar med tjafsandet,
det man älskade förr. Ser ut som en svensson, men är absolut inte det. Jag gör
oftast som jag själv vill, till en dels förtret. Idag ser massor ut som Punkare
i stilen, men gör det dem till Punkare, nej absolut inte. Det jag inte saknar
från min uppväxt är bråken, en känsla av att gå med en<span style="font-size: 14.6667px;"> </span><span style="font-size: 14.6667px;">tickande</span><span style="font-size: 11pt;"> bomb som är på väg att
smälla av när som helst, men jag saknar mitt jävlar anamma ibland. Så numer
skulle jag gärna vilja vara sådan igen, fast utan det första. Ta inge skit men
utan den tickande bomben, är för snäll idag. Bara så himla trött på allt så
man inte orkar bråka tillbaka, då uppstår en hopplöshet som inte är så kul och
bära på 😝 </span></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Lite tankar om vem J
A G varit och vem J A G blivit, nu är frågan vem J A G ska bli i framtiden?</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
//HWK EYE</div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-28080320464295106992018-12-15T13:24:00.000+01:002018-12-15T13:24:19.181+01:00På gång i bloggen<br />
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Känns ju lite
märkligt att berätta vad som är på gång här, när jag i ett tidigare inlägg sa
att jag kanske inte kommer skriva här något mer. Visserligen visste jag inte
det just då och jag vet ju fortfarande inte riktigt vad som kommer hända här
exakt, men det är ju så det är, inget är skrivet i sten. Jag var ju så osäker
just då, det tog rätt lång tid innan jag ens gav ut förra inlägget. </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Men så när jag väl
la ut det förra inlägget så fick jag bra input från några läsare och det gav
mig lite idéer och bla. har jag lite oanvänt material som ligger och
"skräpar" 😉<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>som jag
kan lägga ut så länge.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
För som jag nämnde
då var att bara för att jag inte har skrivit här i bloggen så innebär det ju
inte att jag slutat skriva, att skriva är ett bra sätt för mig att må bättre
samtidigt som jag lär mig massor när jag har en dialog med mig själv.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Jag har suttit de
senaste dagarna och gått igenom det jag skrivit i år som inte har hamnat i
bloggen än (15 texter), sortera ner dem till 7-8 i antalet. Jag har nu gjort en
sista gallring (tror jag), så nu är det 4 texter kvar. </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Så närmast ska jag
ta tag i den första av de fyra texterna och se om det kan bli ett inlägg av
den, sen om den blir godkänd så lägger jag ut den i bloggen. Sen tar jag nästa
text och går igenom den. Så håller jag på tills jag inte har några kvar att gå
igenom. Efteråt får vi se om alla fyra texterna blir nya inlägg i bloggen,
chansen är ju ganska stor då jag redan har gallrat ut de bästa texterna. Så de
ska ju mest gås igenom och se om de behöver putsas till lite först.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Jag har ingen
brådska med att göra klart dem, men jag lägger ut dem så fort de är klara. </div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<span style="font-family: Calibri;">Samtidigt
som jag går igenom texterna, så fortsätter jag förstås som vanligt att skriva
på om det dyker upp något mer i min skalle </span><span style="font-family: "Segoe UI Emoji";">😊. Sen får vi se om det dyker upp något nytt inlägg vart efter, men vi börjar med de gamla texterna, sedan får vi se vad som händer efter det.</span></div>
<div style="font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<span style="font-family: "Segoe UI Emoji";"><br /></span></div>
<div style="font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Som jag nämnde i
förra inlägget, så kommer jag inte annonsera om nya inlägg, i alla fall gör jag
så just nu. Hur det blir i framtiden har jag ingen aning om i dagsläget.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
Så nu är det bara
till för er läsare som är intresserade att hålla ögonen på bloggen efter nya
inlägg.</div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
<br /></div>
<div style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; margin: 0in;">
//HWK EYE</div>
<span style="font-family: "Segoe UI Emoji";"></span><br />
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-63001921985676592582018-11-18T22:43:00.001+01:002018-11-18T23:53:23.283+01:00Ett tips för att följa min blogg enklastNi som vill följa min blogg automatiskt, det gör ni enklast via e-post. Det gör ni via gadgeten som ligger näst längst ned av alla gadgetar som är till höger om inläggen. Skriv in er e-postadress och tryck på Submit knappen, sen får ni kryssa i att ni inte är en robot och avslutningsvis godkänner ni att få bloggen skickad till er via e-post. Sen så kommer det ett mail där ni måste godkänna igen, kolla så den inte hamnade bland skräpposten, den kommer från FeedBurner Email Subscriptions. Sen ska ni få ett mail varje gång det kommer ett nytt inlägg här i bloggen.<br />
<br />
//Hwk EyeUnknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1404367352390373374.post-10555552525590186292018-11-15T20:09:00.000+01:002018-11-18T21:47:47.260+01:00Läget med bloggen<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZcYY9ndmyLgulu2RnAQVThyphenhyphendiKWI4i03NIGyigz8oUDVBS6um7H8qfT4-8AqJZOPW5etbgNLqQ3vXnWQgvo8qmzyXP59KB3IBCuNnS_wSv1iJ-ggfeu1x6lTQtmO4SeM2F_-rjiU44Lx2/s1600/L%25C3%25A4get+med+bloggen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZcYY9ndmyLgulu2RnAQVThyphenhyphendiKWI4i03NIGyigz8oUDVBS6um7H8qfT4-8AqJZOPW5etbgNLqQ3vXnWQgvo8qmzyXP59KB3IBCuNnS_wSv1iJ-ggfeu1x6lTQtmO4SeM2F_-rjiU44Lx2/s400/L%25C3%25A4get+med+bloggen.jpg" width="400" /></a></div>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">De som tidigare
följt min blogg har sätt att den stått still i en väldigt lång period nu och
det beror på många saker, jag var inne i en väldigt aktiv period av skrivandet
och hade funderingar på att gå till nästa steg tom, att utöka den. Att börja
skriva på heltid, börja titta på hur jag skulle utveckla den här bloggen jag
har eller tom börja skriva i en helt ny blogg då det skulle bli så stort jobb
att göra om den här bloggen till det jag ville göra i bloggen. Så det fanns två
tankar om mitt framtida bloggande när det gäller själva bloggen, ett var att
behålla den gamla bloggen men att göra om den strukturellt så den passar mer
min nya tanke om bloggen och den andra var att starta en helt ny blogg.</span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Det finns för och
nackdelar med bägge, jag tror inte jag går in på allt här om det, då det just
nu inte verkar bli något av med något av mina idéer, för tanken var att jag i
samband med att jag skulle börja blogga på heltid, då behöver jag även tjäna
pengar på den, för hur ska jag annars kunna leva om jag inte har någon annan
inkomst. För när man ska blogga på heltid, då blir den ju faktiskt mitt
jobb.</span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Tanken med min blogg är att hjälpa människor med hjälp av mina egna
livserfarenheter och mina tankar hur man kan få livet att fungera trots att
livet inte går som man tänkt sig. </span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">De första åren fick jag väldigt stor respons på det jag skrev och gjorde för
dem som behövde hjälp, läsarskaran var då inte så stor, sen med åren har mitt skrivande
och tänkande utvecklats och i takt med det har läsarskaran blivit större och i
takt med det så har responsen tillbaka till mig blivit mindre och till slut
nära med noll. När jag var igång att börja förändra allt runt mitt bloggande
och utöka verksamheten så började det dyka upp negativ respons från läsare, det
hade varit okej om det hade varit konstruktiv kritik men det var ren kritik
endast. Detta tog väldigt hårt på mig, väldigt blandade känslor dök upp, så
alla mina tankar om att utveckla bloggen blev istället att jag helt enkelt
slutade skriva här.</span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Ni som inte känner
mig kanske jag måste berätta att jag är HSP, HSP står för Highly Sensitive
Person, och utan att gå in på vad exakt
vad det betyder, för det är väldigt olika för person till person hur det
påverkar. Så om ni vill vet mer om det, så överlåter jag det till dem som kan
beskriva det bättre än mig, så googla på ordet HSP och läs om vad det kan
innebära. Det jag kan säga i grunden, HSP är ingen sjukdom eller diagnos, det
är ett karaktärsdrag. Det finns både fördelar och nackdelar, det bästa sättet
att komma förbi nackdelarna är att använde dem till sin fördel. En av
nackdelarna är att man är känslig mot olika saker, det är helt individuellt, en
av mina - jag har svårt att tackla kritik. Därför att det ger inget positivt,
det är bara negativt. </span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Jag hade ingen tanke på att jag skulle råka ut för det här i min blogg, för den
är ju till för att hjälpa andra människor och inget annat, så jag var inte
beredd på att få kritik för det. Jag glömde bort att alla är olika, alla ser
inte det jag ser, de ser bara felen man gör och har inga problem med att dela
med sig av dem utan någon som helst tanke på hur det kan påverka andra. Och där
är skillnaden, jag tänker massor på hur det kan påverka andra det jag skriver
här, men det har inte dem som kritiserat ens förstått att jag gör. För i början
skrev jag bara rakt upp och ned, då fick jag reda på vad som var lämpligt att
skriva eller inte, så jag har med åren lärt mig att skriva på ett sätt som ska
kunna läsas av de flesta. </span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Just nu skriver jag som vanligt för min egen skull, att få ut mina tankar och
känslor på "papper" då det är en del av mitt sätt att bearbeta
problem, så det fortsätter jag med förstås. I dagsläget så ser det inte så
ljust ut för mitt bloggande, för jag har insett att när jag sticker ut hakan
och skriver saker som kan påverka andras liv, så reagerar inte alla på det sätt
jag hade hoppats. För när man är en bloggare som delar med sig av sitt eget liv
och känslor, så måste man vara beredd på andra inte alltid har förståelse för
vad jag gör här. När man är en bloggare så måste man förstå att man kan bli
angripen för det man skriver, jag var inte beredd på det. För det enda jag vill
är att försöka hjälpa andra människor och har även på slutet förtydligat att
jag inte arbetar med det här professionellt, utan att det här är bara mina
personliga tankar och idéer för att få livet att fungera så bra det bara går.
Det är alltså upp till läsarna att avgöra om det kan hjälpa dem eller inte, så
jag hade ingen tanke på att det skulle kunna bli något negativt av det hela.</span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">På sätt och vis var
det ju tur att det hände när det hände, tänk om jag hunnit startat nästa steg
som jag skrev om här tidigare, samtidigt som det känns jobbigt när man tänker
på all tid jag la på det här och nu är det slut. Likaså att jag inte kan hjälpa
någon, inte på det här sättet i varje fall.</span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><b>Läget med
bloggen?</b></span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Som ni förstår så är alla tankar på att utöka bloggandet borta, om jag kommer
tillbaka och skriva i min blogg igen har jag i dagsläget ingen aning
om.</span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Om jag kommer skriva något här eller i någon annan blogg i framtiden, så kommer
jag köra som jag gjorde förr förmodligen, inte göra några notiser någonstans om
det, de som är intresserade att läsa vad jag skriver här får hålla koll på
bloggen på ett eller annat sätt.</span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Men som sagt, det som hände har satt sina spår djupt i mig och i dagsläget är
inte såren läkta. </span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Tack för den här tiden och jag vill tacka alla som följt min blogg, för dem som
blivit hjälpta av den och som i sin tur hjälpt mig utveckla bloggen till vad
den blev.</span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Med vänliga
hälsningar Hawk Eye 💓</span><br />
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "calibri"; font-size: 11pt;">Kom ihåg, ta hand om er själva, era nära och kära, kramiz 💓</span><br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0