Sidor

tisdag 31 maj 2016

Ledare eller följare?

Varför jag ställer mig frågan är för att se vad jag är för en person, man lär sig mycket av sig själv och världen omkring sig om man ställer rätt frågor och det viktigaste av allt – lyssnar, det är väldigt viktigt att lyssna på vad det man själv vill ha här i livet, för att ta reda på vad som är viktigast och vad som funkar bäst för mig.

Om man är en ledare eller en följare hänger ihop med hur man är som person, jag menar inte att det ena är bättre eller sämre än den andra, utan det gäller att ta reda på sitt rätta element och vad som passar en bäst som person. När man vet det så är det lättare att få livet att flyta på, det är nyckeln till att lyckas med allt man företar sig.

Det är inte så enkelt att man bara är det ena eller det andra, det kan bero i vilken situation man är i. För det kan visa varför vissa saker krånglar till sig eller flyter på här i livet. En person som är en ledare gillar inte när andra säger till dem vad de ska göra, hur de ska göra det osv. Medan vissa gillar att få veta vad och hur de ska göra, då man är en följare så passar det alldeles utmärkt.

Men även om man är en följare i vissa lägen så är det inte säkert det är det i alla lägen, när det gäller sitt eget liv så är det bästa om man bestämmer själv över sitt liv, vara sin egen ledare, för hur ska någon annan veta vad jag mår bäst utav? Att lära sig av andra innebär inte att man måste göra precis som någon annan, bara använda sig av det som passar en bäst.

Likaså kan man vara ledare när det är något man är bäst på, men man är ingen ledare när det är något man inte kan något om, man kan bli ledare om man vill och när man lärt sig klart, men okej man blir aldrig färdig lärd då det alltid finns nya saker som dyker upp, den dagen man tycker sig vara färdig lärd det är då nyfikenheten har tagit slut. När man har blivit så pass bra på det att man kan utan hjälp eller stöd utföra uppgiften, då kan man börja leda andra, om man vill.

Det bästa här i livet, är att lära sig något nytt, vara lyhörd, nyfiken och träna hela tiden (repetition är viktigt). Livet är inte bara svart och vitt, det är inte heller bara alla färger, det är alla nyanser också i alla färger, när man har förstått det, det är då livet börjar på allvar.

Så även om man kan mycket, så kan man inte allt, även läraren kan lära sig av lärlingen, vi är alla mästare och lärling i ett. När man har förstått det, ja då når man helt annan nivå i sitt medvetande.

Jag själv har ibland svårt att vara ledare ibland, mycket hänger på ens självförtroende, om man gillar att var i fokus eller inte. Ibland blir jag tvungen att bli ledare då jag vet bäst i vissa ämnen, men jag har svårt att gilla den rollen då jag inte gillar att vara i fokus, samtidigt älskar jag att lära ut det jag kan även om jag inte gillar att vara i fokus, livet är en balansgång. Att vara en följare har jag rätt svårt att vara, oftast ser jag hur saker och ting borde göras, då är det jättesvårt att vara följare då oftast de ledare jag har mött inte är speciellt lyhörda.

Ta vara på dina egenskaper och kunskaper på bästa sätt, var det bästa du kan vara, var dig själv.


torsdag 26 maj 2016

Läget just nu

Jag är alltid i en process, stor eller liten och nu vill jag dela med mig lite av den med er :-)

Jag kämpar ofta med mina skador jag har i min kropp, min vikt, jag har inte haft så ofta ”normal” vikt, alltid åt det extrema hållet, antingen för lätt eller för tung. Speglar nog ofta hur jag mår, sen blir det inte bättre när omgivningen gärna berättar ATT jag gör fel, inte vad jag GÖR fel och vad jag ska göra åt det. Visst det är ju inte lätt att ge ett generellt tips då vi alla har olika förutsättningar, men jag tycker att om man nu verkligen bryr sig om andras hälsa så kanske man får vara beredd på att lägga lite tid på det, för annars blir det ju som att man står och hackar på någon och det hjälper ingen.

Jag har tidigare i flera omgångar träffat kostrådgivare, den sista jag hade gav upp då hon ansåg att jag hade de rätta verktygen att lyckas med att gå ned i vikt och vet ni vad hon hade rätt, men som sagt det tar tid ibland innan polletten trillar ned (det är inte lätt att ändra sig när finns en massa runt omkring en med hälsan som stör), man måste vara redo för förändringen. Jag var hos henne sista gången för ca 3 – 4 år sen, när jag förra året den 9 december hängde på min grabbs förändring med att skippa socker och tänka på vilka fetter man äter och vad man äter och dricker har jag helt plötsligt få till min viktnedgång, förut åkte jag upp och ner i vikt och det kan vara väldigt farligt. Det spelar ingen roll att jag tränade på gym och hemma under 2,5 års tid, jag stod i praktiken still i vikt, men så fort jag fick till min kost och fortsätter träna på gym och hemma ja då funkar det bra. Ja jag har försökt äta rätt i många år nu, men sockret var nyckeln som låste upp låset och vet ni vad, jag mår så mycket bättre nu utan sockret :-) Visst det finns dagar som är jobbiga, men det är bara att hålla fokus på målet och komma ihåg vad det är man kämpar för.

Med koständringen så insåg jag också att min kropp gjorde ont, så jag ändra träningen på gymmet efter att tränat på nästan exakt samma sätt i 2,5 års tid, det blev skillnad direkt, men jag kände att det inte var riktigt rätt än, jag behöver gå ett steg längre. Jag har börjat ta bort av en del av träningen i maskiner och börjar köra mer med fria vikter, de som går ihop med mina skador. Men jag känner att något mer måste till för att jag ska ändra hela min träning, då jag inte varit hos sjukgymnast på flera år så var det nu dags och se vilka övningar jag ska göra nu för att bli stärkt i rätt muskler för att hjälpa kroppen på bästa sätt, för mina skador kommer ju aldrig försvinna, men jag kan få ett bättre stöd så att kan slippa verk varje dag kanske och öka min rörlighet. Jag har gått nu fått nya träningar för mina skada axlar som passar bättre var jag är nu, jag har även fått övningar för att stärka min rygg, de jag gjorde innan gjorde mer skada en nytta. Dessutom har jag fått stretch övningar till mina ben, för jag var för stel i dem så det påverkade min rygg. Jag är definitivt på rätt spår nu, nu ska jag bara må lite bättre med hälsan så ska jag börja träna på gym igen och då ändra min träning igen, det här uppvaknandet har fått mig att se vad min kropp behöver, jag har lärt mig att lyssna på vad min kropp behöver. Inte vad jag tror jag behöver, för det är inte samma sak, det gäller nu att var lyhörd och hänga med i förändringarna som sker hela tiden och inte bli fixerad i att man hittat rätt metod. Ja för nu kan det vara rätt, men det är ju inte säkert att det är det i framtiden.

Jag har nu nått mitt lägsta mål och gått förbi i min viktnedgång för i år, nu siktar jag på den högre och med tanke på hur det gått hittills så tror jag att jag kommer klara det bra och tom bättre. Jag har snart backat tillbaka tiden 11 år om 700 gram, det är stort, verkligen stort. Jag håller på att ta tillbaka mitt liv, det känns riktigt bra :-) Visst det blir ju lite bök, för jag får byta och köpa nya kläder hela tiden, rätt kul igår när man får börja lägga undan kläder jag inte kunnat ha på flera år för att de varit för små men som nu är för stora, jag blev så glad att jag kunde ha kostymen som jag inte kunnat ha på snart 13 år sen, då insåg jag helt plötsligt hur smal jag blivit (ja inte fotomodell smal, men mycket smalare än tidigare). Fan jag lyckas verkligen med det här nu, den känslan är enormt stor :-) Visst jag är inte i mål än, jag har kommit lite förbi halvvägs till slutmålet, för slutmålet är efter 2 år och det är den 8 december 2017, så tid har jag gått om och det känns väldigt lugnt inom mig, friden som sprider sig genom kroppen är skön :-)

En liten kommentar här bara, mitt mål är inte att bli smal, mitt mål är att må så bra jag bara kan och bli mer rörlig och förhoppningsvis slippa ha verk hela tiden. Att få leva så länge jag bara kan, att få se min son växa upp, att finnas där för honom och min fru så länge det bara går, det är mina mål. Alltså ingen kroppsfixeringar här inte, målet är att ligga runt det normala för min ålder, runt 12% i kroppsfett.

När jag nått slutmålet då har jag backat tillbaka tiden ca. 25 år, jag har under alla dessa år trott att när jag blir äldre då blir jag svagare och tyngre, jag har liksom accepterat den tanken, jag fick en ursäkt att äta fel och inte träna ordentligt. Idag är jag 50 år och jag känner mig mycket starkare än jag varit på mycket, mycket länge och jag är så mycket lättare än jag varit på många år, så allt var bara en bluff, det är inte livet som stoppar mig, det är jag själv. Visst så klart det finns hinder på vägen, det blir svårare och svårare att träna för att nå sina mål, likaså med vikten, men det innebär inte att det är omöjligt, man behöver bara göra det på ett annat sätt än tidigare och när man inser det ja då inser man snart nog att inget är omöjligt :-) Det är bara man själv som sätter gränserna, vilka möjligheter som dyker upp när man inser det, det är jag som är kapten över mitt eget skepp nu :-)

Jag ser nu verkligen fram emot framtiden, den ser riktigt ljus ut, jag är i möjligheternas värld och partar loss :-)

Var rädd om dig, dina nära och kära och se vilka möjligheter du har, kramiz <3



tisdag 10 maj 2016

Stig ur mörkret

160506
Livet är nu i en nedåtgående spiral, hur får jag stopp på den? Jag vill så gärna lösa problemen men jag orkar inte göra något, fast jag misstänker att lösningen är lätt, det känns som svaret/en finns mitt framför näsan på mig men jag ser inget då allt är dolt.

160507
Så lät det igår, så kändes det igår, så har det varit en längre tid, men inget varar för evigt. Man kan inte nå längre ner än till botten, därifrån är det bara uppåt som gäller, jag känner min styrka komma åter, jag känner mig t.o.m. starkare än tidigare. Jag ska nu följa mitt hjärtas röst, mitt innersta och lita på mig själv.

Jag kan inte lita på det jag inte kan se, men jag kan alltid lita på det jag känner. Nu när jag börjat känna, så ser jag helt plötsligt det som varit dolt för mig, det osynliga har blivit synligt. Jag fann en väg ur mörkret, det finns alltid en väg ut, det gäller bara att lita på sin egen förmåga och finna den.

Jag har nu lärt mig att om allt känns för mycket, för mycket att hantera, utan någon lösning på problemet i sikte, då är det dags att släppa taget om hopplösheten och låta allt ha sin gång. Livet hittar alltid en lösning, det är som att andas, du behöver inte veta hur du ska göra utan bara andas, svårare än så är det inte. Som jag skrev igår, lösningen är lätt, den fanns mitt framför näsan på mig.

Släppt taget, andas och lita på mig själv J