Tänker på varför man säger "han eller hon finns inte med oss längre " när någon har gått bort?
För mig är inte det riktigt sant att de är borta bara för att de lämnat jordelivet, för de finns ju kvar hos
mig så länge jag lever, för minnena efter dem finns ju kvar inom mig.
Visst de finns inte kvar i livet här på jorden hos oss som
fortfarande lever kvar här, men jag har en tro på att de bara går vidare till ett
annat liv någon annanstans och som sagt de finns kvar inom oss som ett kärt
minne och då menar jag inte bara visuellt utan det kan både handla om känslor,
lukt och ljud som man förknippar med personen och de minnen man har med dem som
gått bort som man håller av.
