torsdag 31 december 2015

Vilden vill ut

ilden vill ut
Jag känner att något är fel, jag håller något inom mig som vill ut.
Man lever sitt liv efter andras normer, värderingar och förväntningar.
Jag känner mig instängd, då jag inte lever mitt liv fullt ut.
Visst det är inte bara därför, skadorna jag har gör också att jag inte kan göra allt jag vill.
Att få skapa med mina händer, bygga något, jag saknar det så himla mycket.
Dags att acceptera mina begränsningar, men också vad det är jag klarar av och vad jag kan göra istället, så jag kan leva det liv jag är värd.

Visst jag hjälper grabben så gott det går och lär han mecka med hans bil, vilket gör att jag får utlopp lite för min kreativitet, då man får klura lite ibland plus att vi får nytt liv i en gammal bil samtidigt som jag får lära ut några av mina kunskaper som jag har, vi skapar något tillsammans far och son vilket är till glädje för oss båda. Jag har fortfarande lust att måla, i varje fall få mod till mig att prova måla, sen får vi se om det ger något eller om det är lika bra att låta det vara, men åtminstående prova, jag har grejer för det. När jag var ung var jag rätt duktig på att teckna, men har alltid drömt om att få måla, men jag har aldrig vågat prova.

Läste om vad linjerna i mina händer betyder en dag, mycket som står där stämmer när jag försökte mig på att tyda mina egna händer, min livslinje visar att jag hade en väldigt stökig uppväxt vilket stämmer, sen blir den bara starkare och mer hållbar. Min karaktärslinje var helt klart en skrivarlinje/författarlinje, då min karriärslinje var väldigt kort vilket tyvärr stämmer med verkligenheten, ev. att jag får en kortare karriär senare i livet ev, fler samtidigt med helt olika karaktärer, så min bedömning är att eftersom jag har mina skador och framtiden inte ser så ljus ut så kanske jag borde satsa på att börja skriva igen, fortsätta på min bok som jag lagt undan för ett tag sedan, jag vill också börja programmera igen vilket jag började lite med innan jag tog semester för att sedan prova mig på att göra olika Appar. Själva kärlekslinjen visar att jag inte riktigt kan leva ut min kärlek till fullo, vet inte riktigt vad jag ska göra med den informationen, den stämmer men det känns inte som det bara beror på mig.

När det gäller att släppa ut saker inom mig, jag brukar få släppa ut mitt inre barn för att leka av mig, men att få släppa ut min vilde tar emot, är så rädd att de som jag har närmast skäms för mig, för det verkar så när jag berättar om att jag vill släppa loss lite när jag är mitt i livet, få vara lite crazy bara en gång för att få markera att jag har kommit halvvägs här i livet.

Men det är inte bara det, det är något annat som känns helt fel, det känns som jag begränsar mig genom att jag inte vågar vara mitt rätta jag, verkar vara så himla rädd att göra fel och det gör att hela mitt liv känns helt fel igen. För två år sedan fick jag ordning på det här, det gjorde att jag fick tillgång till alla mina egenskaper och kunskaper, nu under de här två åren har jag mått väldigt dåligt mycket beroende på andningssvårigheterna jag har haft under den här långa tiden och det har gjort att jag har hamnat i den här sitsen på något vis. Självklart är det svårt att stå på sig när orken inte finns pga. att jag har andningsproblem, detta gör att jag ibland glömmer bort saker också, det ställer till det väldigt mycket. Så jag funkar inte som jag är van att jag brukar göra och det gör att självkänslan fått sig en törn eller två.

Jag måste lära mig att det okej att vara mig själv igen, det är okej om andra inte kan ta det, för det viktiga för mig är att jag mår bra inom mig och det kan jag aldrig göra om jag inte får vara mig själv, för livet är för kort att slösas bort på struntsaker. Jag tror att alla tjänar på om jag tar bort mina bojor och släpper lös ”vilden” inom mig så att jag får springa fritt igen, det är inte så farligt som det låter, det är inget monster jag släpper lös för det är jag inte. Men det är dags att sluta vara så himla strikt och formel, dags att våga ha lite skoj, ett gott skratt förlänger livet.

Sköt om er och era nära och kära, kramiz <3


Stark i ensamheten

Jag kämpar ensam, vill inte visa mig svag inför andra, skäms över min svaghet. 

Det är ingen som ser min kamp, vet inte om det gör någon skillnad om de visste om kampen jag utkämpar? 

Det är ändå ingen som bryr sig, så varför ska jag göra det, de flesta känner mig ändå inte, så varför gör jag allt för att dölja min kamp för andra? 

Dags att inse att jag bara är en människa, både på gott och ont, vi har alla våra svagheter men också våra starka sidor. 

Dags att svälja min stolthet och visa mod genom att visa mina svagheter, det blir en styrka i sig. 

För det är inget någon tjänar på, tvärtom, det är något jag själv mår väldigt dåligt av. 

Erkänna för mig själv att mina skador gör att jag inte kan göra allt jag vill, om jag istället vilar när det gör ont eller när det inte fungerar som det ska, så kan kroppen återhämta sig så jag blir bättre istället och kan göra det jag vill en annan gång. 

Acceptera livet som det är utan att göra avkall på livskvaliteten, ibland gör det mer skada än nytta att vara envis. 

Låt det ta tid, det blir bra i alla fall i slutändan, till och med bättre. 

Ta hand om er själva och era nära och kära, kramiz  

Lifes a bitch

Går igenom livet bitter 
Inget som ger något gott 

Ser bara svart 
När livet går i moll

Känner hjärtat brista 
Hjärnan sprängs i bitar 

Varför känns livet så tungt? 
Ser inget slut på eländet 

Jag känner mig inte värd detta elände 
Jag försöker leva mitt liv så gott jag kan 
Vad mer kan man begära?

Hitta drivkraften till förändring och kärnan i livet

Sitter och funderar över vad som är det viktigaste här i livet, för mig, det skiljer sig från person till person, då vi alla har olika förutsättningar. När man levt med smärta i flera år, skador och väldigt lite inkomst. Så inser man snart vad som är viktigast att ha i sitt liv. Till att börja med så är jag tacksam över det jag har och vilka jag har omkring mig, de vänner som stöttar mig i vått och torrt, dvs. de kan ta att jag lyckas eller misslyckas och när jag behöver stöttas, om inte annat så frågar de om jag behöver hjälp. För är det något jag är dålig på så är det att be om hjälp, det tar emot, däremot om det är tvärtom så hjälper jag gärna andra om jag kan och har tid. Vet inte varför jag har svårt för det, kan vara det man lärde sig redan som liten, ”bra karl reder sig själv” som ligger och spökar inom mig, för det ligger djupt rotat, för annars hade det här inte varit något problem så länge som det har varit så här.

Sen grämer jag mig inte över det jag inte har, eller de människor som jag inte har vid min sida längre, visst ibland saknar jag dem som ryckts ifrån mig genom döden, men jag har lärt mig med tiden att det tjänar ingenting till för det gör inte att jag får dem åter. Men ibland kan de hjälpa mig från andra sidan ändå, jag minns dem och jag ställer mig frågan vad de skulle ha sagt eller vad de skulle ha gjort i samma situation som jag är i, det fungerar ibland.

De vänner i övrigt som inte längre finns där för mig av andra anledningar, gråter jag inte över, jag hade dem bara till låns den tid jag behövde dem, sen är det meningen att jag ska pröva mina vingar och kunna leva vidare av egen kraft. Det finns ju något ordspråk som går något sånt här: "Om det var menat för alltid hade det gjort det", ibland möts våra livsvägar och ibland skiljs de åt, de kan även mötas igen och det är inget vi kan eller ska rå på. Följ din livsstig som passar dig, för gör du inte det så mår du inte bra av det, följ ditt hjärtas röst. Sen börjar jag kolla på vad det är som får mig att orka även när det stormar för fullt i mitt liv, min familj och några få men trogna vänner är väldigt viktiga för mig.

Jag ser även vad jag saknar eller vad det är som skulle behöva ändra på för att det skulle flyta på bättre, det är inget materialistiskt, nej det handlar om mycket djupare saker. En av mina bästa egenskaper är min ständiga följeslagare, min humor, men jag har även en annan följeslagare som inte är lika rolig att ha med att göra. Jag är inte alltid så snäll mot mig själv och det tänker jag ändra på, jag ska bli min bästa vän istället. Tänka så här ”Behandla dig själv som du behandlar dina bästa vänner, var din bästa vän” för om du mår bra, orkar du hjälpa dina vänner däribland mig själv, man får aldrig glömma bort sig själv. Detta är väldigt viktigt.

Jag ska även se över vad det är som får mig att må bra eller vad som får mig att må dåligt, ex. Om någon ger sig på mig verbalt eller på annat sätt, ställ då frågan ”handlar det här om mig?” Gör det inte det, ignorera om det går. Inte alltid så lätt, men när man lärt sig hur man gör, blir allt så mycket lättare. För ibland så handlar andras ilska gentemot mig inte ens om mig, det är deras inre kamp jag hör och inget annat. Sen ska jag förutom se över min vänskap med mig själv, även vårda min vänskap med andra, eftersom jag själv inte mått så bra nu en längre tid har jag inte alltid sätt hur andra påverkas av hur jag är mot dem. Vissa behöver bli sedda, få veta att de gör rätt, få ett erkännande. Men när man är så inne i sin egen värld som jag varit en tid nu, så blir jag blind och döv i det avseendet. Jag mår oftast väldigt bra av att få hjälpa andra, inte att dra hela lasset, men att få dem i rätt riktning, ingen hjälps av att inte göra något själv, så där ska jag bli mer lyhörd igen och mer stöttande. För som sagt, när jag hjälper andra att må bra, gör att jag själv mår bra samtidigt.

När syret tar slut

Sitter och tar igen mig efter jag arbetat och var sen varit iväg och handlat grejer till bilen, sätter mig ner i godan ro, vi har kommit överens om att vi ska mecka efter middagen. Lugn och ro, det finns ingen stress. Jag sitter och blundar och djupandas, jag känner mig väldigt lugn men lite trött och en början till huvudverk då jag varit en del i solen idag igen men det är ingen fara jag mår rätt bra och jag har gått om tid.

Helt plötsligt utan förvarning så känner jag att jag inte andas rätt, får lite svårt att få in luft, det här är inte första gången det händer, så jag känner efter hur jag andas i lugn och ro, jag andas genom näsan och inte genom munnen – jag andas rätt och jag hyperventilerar inte.

Jag försöker hitta rätt sätt att andas på men det går bara inte, allt jag gör är jobbigt och jag hittar ingen luft. Jag har problem att hålla balansen, jag rapar väldigt mycket luft (som vanligt när det här händer), men jag kämpar på, jag känner smärta i alla mina skador i kroppen och huvudverken blir värre.

Jag sitter till en början och vilar, men sen så börjar jag metodiskt hjälpa till att göra middagen, får sätta mig flera gånger och vila, problem med att få in luft och svårt med att hålla balansen, men det funkar även om det tar tid – det får ta tid.

Jag säger till mig själv att det blir inget meckande idag, jag försöker ta bort alla stressmoment, jag äter fast lite mindre än vanligt och med rätt stort besvär. Men efteråt är det ännu värre, det har bildats mycket slem i halsen, jag hostar och fräser. Tar slemlösande, snyter mig och sprayar näsan med koksaltlösning.

Efter middagen sätter jag mig och går igenom datorn, försöker skingra mina tankar, efter snart 4 timmar så börjar jag äntligen kunna andas ordentligt igen. Har huvudverk (som vanligt efteråt) likaså har jag ont i kroppen men för ovanlighetens skull så har jag inte ont i lungorna som jag brukar få efter en sådan här pers.

Så här har mitt liv sätt ut i 2 år nu, ibland inte lika illa och ibland mycket värre, år 2014 hade jag problem med andningen 16 gånger som var riktigt illa, under 2015 har jag haft under 10 stycken som varit så här jobbiga, men väldigt många gånger har jag haft kortare problem men de är jobbiga ändå för de kan komma tillbaks utan förvarning, det känns inte tryggt att behöva leva så här. Jag har sökt hjälp för det här under de här 2 åren, år 2014 gjorde de inget, därför bytte jag vårdcentral och den nya vårdcentralen skickade remiss till olika ställen där de gjort olika tester. Lungtest, astmatest, allergitest, andningstest mm.

Men de har inte hittat något fel, de vill att jag ska använda CPAP maskin, vilket jag har haft väldigt svårt att få det att funka, det känns så himla fel efter ett tags användande. Jag har bytt från näsmask till helmask, har lagt till en luftfuktare och en värmare i luftslangen då jag upplever att jag får kall torr luft i mig vilket har gjort det svårt att andas med den, så mitt mål är att testa den igen och få det att fungera. Det är det närmsta jag kan komma till ett nyårslöfte, för någon förändring måste ske snart, för så här kan jag inte leva längre.

CPAP maskinen hjälper mig att andas, jag har sen tidigare en apnéskena då jag har sömnapné, jag har haft den 7 – 8 år nu och det funkar inget bra längre, det visade andningstesten där jag hade skenan i munnen medans jag sov. Jag fick i alla fall för lite syre och jag fick flera andningsuppehåll trots att jag hade skenan inne, därför ska jag använda CPAP:en för att hjälpa mig andas på nätterna istället för skenan.

onsdag 30 december 2015

Betydelsen av utseendet

Ibland är vi vackra.  
Ibland inte.
Varför är det så? 

Konstens betydelse ligger i betraktarens öga. 

Jag ser ibland människors olika ansikten, från då de är barn fram tills de är gamla. 
Jag ser alla livshändelser i deras ansikten, glädje, sorg, smärta, skönhet mm. allt på ett kort ögonblick. 

Jag har denna egenskap, vet inte varför, men i vilket fall så får det mig att fundera över varför vi ser olika ut från tillfälle till tillfälle, kan vara så att det speglar hur vi mår eller var vi är i livet just nu:

·         Ser ett barns ansikte i en vuxen och ser lycklig ut tills den blir påkommen, lever i det förflutna när den mådde som bäst, inte kanske så svårt att leva i nuet då personen lever lycklig i det förflutna, men har väldigt svårt att se en framtid då personen lever i en fantasi värld.

·         Ser en lycklig person med sitt ansikte just nu, är väldigt vacker, det riktigt lyser om personen - lever i nuet.

·         Ser en gammal person, slitet och plågat i en betydligt yngre persons ansikte, plågas av nuet och ser ingen framtid för sig.

Detta är bara tankar runt det jag ser omkring mig, om det är sant eller inte är svårt att säga, men det är i alla fall vad jag tror är sant runt detta. Svårt att fråga andra då jag inte stött på andra som har samma egenskaper som jag.

Gott Slut Och Gott Nytt År!

Året 2015 börjar närma sig sitt slut och snart börjar vi på ett nytt år, det år som varit för mig är kantat med mycket kämpande på många plan, så bloggen har varit tyst en längre tid, men jag har inte slutat skriva för det så här kommer nu alla de som är klara komma på rad efter varandra med datumen då de skrevs skrivet i rubriken efter namnet på själva blogginlägget. De kommer att sättas ut som de är, så det kan hända att jag kommer gå in senare och rätta till dem lite, inga bilder kommer jag lägga ut vid varje bild som jag annars brukar göra, kan hända jag gör det vid senare tillfälle, likaså kommer jag inte tagga några ord då det tar för mycket tid som jag inte har så mycket av just nu runt jul och nyår.

Jag vill här tacka de som läser min blogg, jag förstår att den är svår att följa eftersom det inte kommer ut något nytt så ofta. Även om 2015 varit ett kämpigt år så har det funnits mycket att lära sig utav av det, det är därför jag lägger ut alla texter jag skrivit under året som inte hamnat här tidigare då ni kan kanske förstå lite om min kamp och mina lärdomar jag fått under år 2015.

Jag önskar er alla ett Gott Slut Och Ett Gott Nytt År, kramiz <3

tisdag 25 augusti 2015

Hitta svaren

Jag har märkt att ju äldre man blir ju mer så söker man svar i en massa frågor, oftast tror vi att andra vet svaren som vi behöver för att må bra, när det logiska är att vi själva sitter inne med svaren.

Ja, för vem vet vad som är bäst för oss själva än vi själva?

Det kan handla om självtillit, vi tror att andra är mycket klokare än vi själva, vi litar kanske inte på våra egna omdömen.

Det kan bero på slöhet, andra har varit i min sits och sitter inne med svaren, varför ska man behöva tänka ut svaret själv när andra redan gjort det.

Man kanske inte vet hur man tar reda på hur jag hittar svaren, kanske inte vet vilka frågor jag behöver ställa till mig själv för att kunna hitta svaren, hur vet jag att det är det som är rätt för just mig?

Rädslan att göra fel, det är en stor grej som många inte klarar av, man är så himla rädd att misslyckas att man inte har en chans till att lyckas.

Det finns ett talesätt: Man måste våga misslyckas för att kunna lyckas.

Och ett till som är rätt bra: Hälften vågat hälften vunnet.

Ja för vågar du inte prova andra vägar än dem du redan provat, så är du dömd till att misslyckas.

Ja, för vad är det värsta som kan hända?

Som min bror brukar säga: Det kan ju inte mer än gå åt helvete, så kör nu. ;-)

Ju mer vi söker svar, ju bättre blir vi på att hitta svaren vi söker, övning ger färdighet.

Man kan höra vad andra har att säga i frågan, men det är bara du som kan svara på om det är rätt för dig.

Man provar sig fram och kommer fram till vad som passar en, genom att känna efter vad som känns rätt.

Ju mer svar jag får, ju mer lär jag jag känna mig själv, sen gäller det att vara öppen för förändring, för att vi alla förändras genom åren och det gäller att kunna hänga med i svängarna.

Känslan man får när man hittar rätt är som att ha vunnit högsta vinsten.


söndag 7 juni 2015

Påverkad av hälsan

Jag har det senaste året inte mått så bra, jag går inte exakt på vad mer än att det är fysiska problem och inte psykiska men att det har påverkat mig mentalt illa ibland, men jag har även stärks av att jag klarar av så många motgångar på rad.

Att se det positiva framför det negativa i kaoset har lyft mig mentalt så många gånger under det gångna året att jag tappat räkningen för länge sen, min humor som aldrig svikit mig, jag har aldrig långt till skrattet.

Många har frågat mig om varför jag skrattar så ofta trots jag inte har något att skratta åt, det kan vara svårt för andra att förstå när man kanske bara ser det negativa, sen har jag förstått att det inte hjälper att tjura över det som är jobbigt, men att hålla uppe humöret gör det.

Jag är tacksam över det jag har och gråter inte över det jag inte har.

När folk frågar mig hur jag mår så svarar jag alltid ärligt för det är sådan jag är, därför kan en del tro att jag går omkring och ältar sånt som är dåligt och mår dåligt av det hela tiden, men jag vet att det finns ingen nytta med det så därför låter jag bli att göra så.

Om jag mår dåligt redan, varför göra det värre?

Jag har hört talas om kraften att skriva ner allt det man är tacksam över, det är något jag aldrig provat men jag förstår att det kan vara ett bra verktyg att ta till när man har svårt att se det positiva framför det negativa i sitt liv, jag har funderat att prova på det någon gång, för det aldrig fel att fylla på med positiva krafter.

En del tycker att jag ofta klagar över hur jag mår, det är mitt sätt att må bra, jag ventilerar ut det dåliga. Sen brukar jag säga till dem att om de inte vill veta hur jag mår, varför fråga om det?

Sen om de mår så dåligt av det, varför lyssna på det, så gör jag, om jag mår dåligt av något så slutar jag lyssna. Det har hjälpt mig må bra många gånger.

Ta hand om er och era nära och kära, kramiz



tisdag 2 juni 2015

Funderingar kring bloggens vara eller inte vara

Går in här på bloggen och kollar om det är någon som läser mina inlägg här på bloggen och upptäcker att ingen har läst mitt senaste inlägg från den 25 april, det säger en hel del hur bloggen funkar just nu.


Jag är inte i form och skriver när jag orkar, jag annonserar inte när jag lägger ut nya blogginlägg, har liksom inte orken alls att följa upp det jag skriver för att folk ska läsa min blogg, jag bara skriver vid tid och ork och sen lägger jag upp det, det fungerar tydligen inte.


När jag höll på för fullt med bloggen, la jag ut på diverse social medier att jag lagt ut ett nytt inlägg här då var det fart här, men även om jag inte annonserade om nya inlägg så hade jag en trogen skara på 5 - 10 stycken läsare. Men vart efter mitt engagemang gick ner så försvann mina trogna läsare en efter en och nu har jag alltså inga kvar.


Så jag får ta mig en funderare hur jag ska göra med den här bloggen, i grund och botten skriver jag för att själv må bra av det (lätta på trycket), sen delar jag med mig av mina tankar då det hjälper andra också. Det här är inte första gången jag funderar på att lägga ner verksamheten här pga. av min hälsa, men jag beslutade att fortsätta skriva och lägga ut när jag orkar och har tid, har även funderat öppna en helt ny blogg och börja om men det tycker jag inte är en bra idé nu när jag ändå inte orkar lägga någon tid på bloggandet.


Jag kommer ju fortsätta skriva, då det hjälper mig att må bra av att få ur mig mina inre tankar på pränt, men sen är frågan om jag ska fortsätta blogga?


Om jag ska fortsätta så får jag lägga om strategin, för även om jag i grunden skriver för min egen skull så känns det lite onödigt att dela med mig om ingen läser om det och ev. blir något mer av det, så om jag ska fortsätta med bloggandet så måste jag annonsera om nya inlägg.


Så nu är det bara att välja, jag återkommer med mitt beslut.


Önskar alla som läser detta, ta hand om dig själv och dina nära och kära, kramiz <3

lördag 25 april 2015

Utveckling

För varje gång man bryter ihop så blir man stark, för varje gång man kommer ur det så blir man starkare och klokare för varje gång tills man inte bryter ihop längre, det är den dag man inser sitt rätta värde, sitt sanna jag.

Det är när man inser hur värdefull man är då man är den man är utan att vara någon annan än sig själv, man har insett att man inte bara duger som man är utan man är bäst som man är, man är helt underbar.

Man kan inte utvecklas om man är kvar i det förflutna, likaså om man bara tror vad andra tror och säger om en, det är när man själva tror på sig själv och älskar sig själv för den man är,  det är först då man kan utvecklas.

Så länge vi inte kan se vårt värde har vi svårt att älska oss själva, se bortom våra egna brister och ta reda på vilka kunskaper, egenskaper och färdigheter vi har istället och använda dem väl.

När vi kan se det positiva framför det negativa i oss själva liksom i andra det är då vi kan utvecklas till det bästa av oss själva.

När du älskar dig själv kan du även älska andra, när du kan älska villkorslöst är du redo att älskas av andra.

Så gå ut i världen och visa ditt sanna jag, det är du och alla runt om dig värda, sluta vara en kopia och var ett original istället.

Ta hand om dig och dina nära och kära, kramiz <3 


fredag 23 januari 2015

KÄMPA

Ibland när allt man kämpat för känns förlorat och det finns inget kvar, det enda som finns att göra då är kämpa på, att ge upp är inget alternativ.

För att få en bra grund att bygga på så måste man få bort allt gammalt skräp först, det gör man genom att glömma allt som varit tidigare och börja om från början.

Det bästa sättet är genom att släppa taget om allt, även sådant som verkade viktigt tidigare, sen börjar man att lära sig andas rätt.

När du väl kan andas och börjar slappna av så kommer svaren på problemen av sig själv då man inte tänker på dem, för svaren vi behöver finns alltid inom oss själva, men man kan inte höra vad hjärtat vill säga när allt omkring en överröstar den.

Jag drömmar om att må bättre, jag sitter och väntar på att det ska ske, likaså drömmer jag om att bli så pass bra så jag komma ut i mina kära natur och nu när jag lugnat ner mig och börjar se allt klart så inser jag att jag gjort det här på fel sätt.

Det är dags att sluta drömma, sluta vänta på att allt ska bli bättre, jag ska istället ta tag i det själv.

Naturen har alltid varit bra för mig, naturen är läkande, det är dags att börja ta promenader i skogen igen. Sen när jag blivit starkare i själen kan jag även bli stark i kroppen igen, genom att börja träna igen.

Ta ett steg i taget utan stress, glöm ej bort att andas, gå lugnt och harmonisk genom livet är min nya melodi, sen får vi se var vi hamnar efter det.

  • Ge upp är inget alternativ.
  • För att börja om, glöm det som varit tidigare.
  •  Andas lugnt och harmoniskt.
  • Låta mitt hjärta få chansen att berätta vad jag behöver för att må bra.
  • Sluta drömma och vänta på något som aldrig kommer att ske av sig själv, ta tag i det själv.
  • Gå ut i min kära natur för att läka min själ.
  •  Det är dags att börja KÄMPA.





måndag 12 januari 2015

Långsam och stark eller Snabb och svag.

Satt och tänkte på utväxlingen på en bil, låg växel (1:an) då går bilen långsamt men då är den väldigt stark, medans bilen är snabb på högsta växeln men är då i gengäld mycket svagare.

Kan det jämföras med hur människor är?

Som sagt bara en tanke, någon kommentar på det?


lördag 10 januari 2015

Gott slut på det gamla året och god fortsättning på det nya.



När jag ser tillbaka på det gamla året när det gäller min blogg så ser jag en stark koppling hur jag mådde förra året, jag kunde inte skriva av mig när jag mådde så dåligt som jag gjorde.

Jag ser även att jag mådde ungefär 50/50 bra och dåligt fördelat på det gångna året, med det i åtanke så kan 2015 bara bli bättre än förra året.

För allt är inte dåligt med att må dåligt, man lär sig mycket om sig själv och hur man kan tillåta sig må dåligt så att man kan må bättre senare.

Det var väldigt starka krafter i rörelse i universum, saker som jag helt enkelt inte kunde göra något åt, men jag kunde inte alltid inse att det var så, därför blev det så illa som det blev ibland.

Jag önskar alla som läser detta en riktigt god fortsättning på det nya året.