måndag 3 juli 2017

En liten funderare

Sitter och funderar på inlägget "Backar bandet för att se vad som gick snett", det känns inte som det hjälpte något vidare. Att följa någon manual eller vad man ska kalla det för känns inte som rätt just nu, så iväg med planerna och börja leva istället. Jag är så långt nere i skiten känns det som, utan att flippa ur. Då är det ju svårt att börja kolla vad jag bör göra, känns liksom mer läge för att coola ner lite och andas. Bara ta det lugnt och hitta rytmen, följa hjärtslagen och ha roligt. Känns som en bra plan, men som sagt inga måsten, bara kör på i lugn och ro 😊

Sen kan man börja kolla lite vad som behövs göras, visst lite försöker jag följa för allt behöver ju haverera för att man blir lite låg. Men att släppa lite på alla måsten, så molnen kan skingras lite så man ser var man ska någonstans om ni förstår vad jag menar.

So let´s go and have som fun and shake loose a little bit and see whats happening 😊

//HWK EYE

Tankar om skrivandet

Sitter och tänker varför jag skriver så  mycket, det är oftast när jag inte mår bra. Tanken med mitt skrivande är att jag mår bättre av det, då dyker tanken upp: Den dagen jag skulle må riktigt bra, slutar jag skriva då eftersom som själva skrivandet är en del i min process av att må bättre?

Förmodligen inte, för livet i sig är en process, inget är fixerat utan är i ständig rörelse. Det händer alltid nya saker och vissa saker påverkar en mer än andra, så mitt skrivande kommer nog aldrig sluta för det är en del av mig och den jag är. Så om du tycker att jag mest skriver om jobbiga saker, så har du just nu fått svar på varför, det är ett sätt för mig att må bättre, att få skriva av mig skiten.

Jag är en känslomänniska, så är det bara 😊
Fast inget är ristat i sten, så klart jag kommer skriva om de saker som gör mig glad och hel också.

Min familj och mina vänner gör mig glad och hel som exempel 😄

//HWK EYE

torsdag 29 juni 2017

Censurera sig själv

Jag har märkt att med åren så har jag blivit mer försiktig med vad jag skriver, här på bloggen och i sociala medier. I början så delade man med sig friskt utan en tanke på konsekvenserna och med åren tänker jag mer på konsekvenserna av det jag skriver. Rädslan att göra fel stoppar vad jag delar med mig, jag censurerar mig själv. Vad är rätt och vad är fel i det här sammanhanget? För jag får en känsla av att samtidigt försöker skydda mig själv så stoppar jag mig själv på något vis.

Är det därför jag mår så illa inom mig, rädslan har tagit över och det gör så ont?

Men är det inte viktigt också att skydda sig för konsekvenserna av det man gör?

Jag vill hitta någon sorts balans i det här så jag kan må bra igen, eller är det så att det här bara visar hur jag egentligen mår?

Smärtan, osäkerheten, rädslan är stor just nu.

Eller så här det ska vara just nu?

Jag måste må bra först, innan jag kan dela med mig av det till andra, har så svårt att del med mig av min egen kamp just nu. Förr hade jag inga problem med det, men det var då det, jag är inte densamma som jag var då. För egentligen så skriver jag alltid för att jag ska må bra, det är ett av mina verktyg jag har som funkar för mig. Och just nu funkar det inte för mig att dela allting med alla andra, så det kanske inte alltid handlar om rädsla utan egentligen vad det är vad jag själv behöver just nu. Lugn och ro, för att kunna finna min väg igen i första hand, sen kanske jag kan börja dela med mig av min kamp.

För som sagt, jag skriver av mig mina tankar, så jag bättre kan se vad det är som är fel och vad det är som behöver rättas till. Och ibland är det bara en befrielse att få släppa ut saker och det är inte något som är begripligt för någon annan än mig själv, alltså inget att dela med sig av för att är bara en befrielse för mig att bli av med saker som stör. Om jag skulle dela det, så skulle det se ut som ett språk som du inte kan.

Så kampen fortsätter för mig, jag mår inte bra alla gånger, men jag kommer nog ur det här också ska du se 😊

Ta hand om dig och dina nära och kära, kramiz 💗

//HWK EYE

HSP dilemma

När man är i obalans som HSP så behöver man mer egen tid, sätta gränser genom att säga nej. Inte bry sig om vad andra gör eller säger hela tiden för att själv kunna må bra, det går åt så mycket energi som man inte har när man inte mår bra själv.

När vi mår bra så ser vi oftast både vad som är fel och hur man rättar till dem, eftersom vi har den förmågan är det inte mer än rätt att det är vi som ska säger till och gå i spetsen för en bättre framtid för oss alla? Men kom ihåg att vi som är HSP måste ha andrum och extra vila mellan varven för att ladda batterierna, så att vi inte bränner ut oss.

Nu är det inte alla av oss som klarar av det och det är okej, att vara i centrum, visa sig inför främmande människor är inte alltid så lätt.

En av tecknen för att man som HSP mår riktigt bra och är i harmoni med sig själv och omvärlden är att man orkar ta tag i saker som man annars inte orkar ta tag i? Men det kanske bara gäller om man är extrovert eller ambivert (både introvert och extrovert)?


HSP = Hyper Sensitive Person (Högkänslig person)

onsdag 28 juni 2017

Värde

Bara för att man hjälper andra och ibland låter andra gå före en, betyder det inte att jag har mindre värde än andra. När man låter andras välbefinnande gå för ens eget ibland, jag är snäll, empatisk och generös. Så är det bara, det är den jag är och det finns inget fel i det, så länge jag själv väljer det och inte blir tvingad.


Men det är viktigt att säga ifrån ibland, så att man inte tas för given. Likaså behövs tid för återhämtning, samt tid för läkning när man själv inte mår bra.

söndag 25 juni 2017

Connection

When i was young my father teach me how to fix cars
My father love a special brand of cars
When my son was a little child he was with my daddy and me when we fixed cars
For almost 14 years ago my father die
Now i have teach my son how to fix cars
My son have the same brand of car that my father loved
Now i feel a connection between us three even if my father is gone 😊

onsdag 14 juni 2017

Backar bandet för att se vad som gick snett


Jag sitter och läser tre av mina gamla inlägg:

  • Mindmap 2017 - Infria mina löften till mig själv.
  • 2017 - Nytt år nya planer.
  • Mindmap 2016 - Nöjd.

Varför jag läser alla tre inläggen beror på att de hänger ihop, det börjar med Mindmap 2016, Mindmap 2017 bygger vidare på den tidigare och 2017 - Nytt år nya planer är en förklaring hur jag ligger till och hur jag ska gå tillväga mer ingående.

Varför vill jag läsa igenom dem? Ja inte är det som rubriken kan få en att tror att det gick snett på grund av dem, nej det är något helt annat och det är det detta inlägg ska handla om. Jag försöker se hur jag ligger till nu i förhållande till mina planer som jag hade då, för att kunna ändra mitt liv så jag kommer tillbaka i spåret där jag var. Inte skriva så mycket om vad som gick fel, för det vet jag redan om så det behöver jag inte älta för mig själv, nej det här är lite mer tankar om vad jag behöver göra för hitta rätt igen. Visst det kan bli lite glimtar om vad som hänt under den tiden som gått, men inte så ingående för det har jag ingen nytta utav.

Om man tittar först på inlägget "2017 - Nytt år nya planer" så ser man början på krånglet, min hälsa. Det finns flera faktorer som spelar in här, men vi hoppar över detaljerna. Det "dåliga" har sedan fortsatt fram till en månad tillbaka, då jag började träna igen efter att hållit upp med min träning helt i tre månaders tid. Det går trögt, men det går framåt och en av orsakerna till att jag känner att det inte vill gå framåt, är att jag har svårt att se något bra inför framtiden och därför har jag svårt att se mina bra sidor, har mest bara sätt mörkret.

När jag läser igenom inlägget "Mindmap 2017 - Infria mina löften till mig själv" och kollar hur jag ligger till rubrik för rubrik så ser det ut så här just nu.

  • Grund: Möjligheter, planera, passionen och meditationen.
    Här är allt lagt på is just nu, men tanken finns att jag ska sätta mig ned och planera igen och sen sätta fart på det övriga med. 
  • Balans: Kost, träning och vikt.
    Här har jag försökt så gott det går med tanke på hur jag mått, visst det går inte enligt grundplanen, men jag har stretat emot så att allt jag har byggt upp inte är helt förgäves. Dvs. jag har försökt tänka på vad det är jag äter, även om jag inte har kunnat träna, så har rört på mig och gjort mina övningar/träningar för att hålla igång min kropp så jag inte har blivit allt för påverkad av mina skador jag har i kroppen. Visst jag har gått upp i vikt, så det lär bli lite tuffare nu, men det är inte helt hopplöst och det går att fixa om jag bara har tålamod. 
  • Viktigt: Framtidsutsikter, livskvalité, nöjen och familjen.
    Här är det väl bara familjen som är kvar, fast det inte har varit så mycket skoj så har vi kämpat på, utan dem hade jag aldrig orkat igenom detta. För att ge mig och min familj den framtid jag vill ha, krävs planering som jag nämnde i första punkten (grund). Sen får jag inte glömma bort att ha roligt på vägen även när det känns tungt, så att vi kan få den livskvalité vi så gärna vill ha.

När jag sedan läser inlägget "Mindmap 2016 - Nöjd", så känns det som överkurs i det läget jag är i nu, först gäller det komma på hur jag ska komma tillbaka där jag var, sen kan vi börja studera detaljerna.

Jag har redan börjat skissa på en plan en tid tillbaka, går inte in på detaljer om de här i detta läget. Det är bara att fortsätta sätta upp mina planer efter mina egna förutsättningar, mina framtidsplaner helt enkelt. Vad som gjorde att det hela stoppades upp, jag tappade tron på mig själv för en stund. Utan tron är det svårt att se framåt, men när jag insåg vad jag åstadkommit fast jag har haft det rätt så jobbigt en längre tid, så inser jag hur jag bra jag är egentligen 😊

Ha det så gott och ge dig  själv de bästa förutsättningarna för att må så bra du bara kan, kramiz 💗

//HWK EYE