torsdag 29 maj 2014

Frågeställning: Varför måste livet vara så himla perfekt?

Varför måste livet vara så himla perfekt?

-Vad menar du nu kanske du tänker?

-Får inte livet vara perfekt, undrar du kanske då?

Jo det är så klart det får vara det, men jag hävdar att livet inte alltid är så perfekt, så varför låtsas som om det vore det. Jag menar inte att allt är negativt eller totalt genom dåligt här i livet, utan jag menar att livet inte alltid går på räls hela tiden utan en enda urspårning lite då och då. Det är en del av livet, vi lär oss av våra misstag och av allt vi möter på vår väg genom livet, det är det vi lär oss mest utav.

Jag har märkt att när jag skriver här i min blogg så tror att jag måste avsluta med att allt har ordnat sig och allt är på rätt väg hela tiden, även när det egentligen inte är sant. Jag har även fått tipset genom åren av läsare att jag måste vara lite mer positiv och inge hopp, men nu har jag kommit till ett vägskäl där jag nu tycker att jag inte kan ljuga längre. Livet är inte perfekt, visst jag kämpar på, men jag känner att jag inte kommer någonstans här i livet hur mycket jag än kämpar just nu, jag har fastnat i samma spår igen som tidigare och jag kommer inte vidare ur det. Det är dags att släppa taget om lögnen.

Så ni får ursäkta, jag känner att jag måste vara ärlig, vara ärlig mot mig själv, för det är det ända rätta. För som jag lever nu så känner jag att jag håller långsamt på att kvävas, när jag för några år sen ändrade mitt liv för att jag kände att jag levde i en jätte stor lögn där jag inte lät mig vara den jag är, på gott ont men jag mådde så mycket bättre. Tillåta mig vara ledsen, förbannad eller någon annat som kan anses vara negativa känslor, men det är ändå känslor och att inte låta sig känna av alla sina känslor är inte att leva fullt ut. Nu känns det som om jag håller på att hamna där igen, det är nog därför jag känner mig så himla tom inombords igen och det är inte så konstigt när jag inte låter mina känslor släppas ut, jag är en känslofull person så varför ska jag inte få leva ut alla mina känslor?

Jag vet hur jag ska handskas med utomstående känslor och negativa vibbar som inte har med mig att göra, jag vet helt enkelt hur jag ska göra med det som kan skada mig, så det är inte det som det här handlar om. Jag måste få leva ut alla mina känslor, vara den jag verkligen är, annars kvävs jag. Är jag ledsen så får jag vara ledsen, är jag förbannad så är det okej att jag är förbannad osv. Det är inget jag mår dåligt av i slutändan, utan precis tvärtom när jag får lätta på trycket när det blir lite för mycket och samtidigt är jag ärlig mot mig själv. Så om man låter hela processen få rulla på, så blir det i slutändan något positivt utav det.

Tillbaks till frågeställningen ”Varför måste livet vara så himla perfekt?”
Jag tror att vi människor tror att om vi gör allt på ett visst sätt så kommer våra liv bli enklare att leva så till slut kommer allt bara rulla på och allting bara funkar perfekt utan att vi behöver anstränga oss och till slut dör vi lyckliga utan att vi behövt anstränga oss ett dugg, men livet är ingen saga med lyckligt slut, det är alltid någon som blir ledsen och känner sig lurad och tycker att livet är orättvist.

Varför dör alla de bästa först? -Men hallå där säger jag då, så himla dålig tycker inte att jag är och likaså mina vänner som fortfarande är i livet. Jag tror att det bästa vore att vi insåg att livet är vad det är, vi kan göra det bästa av det vi har här i livet och vara nöjda med det, inte försöka leva ett helt liv i en stor lögn som aldrig någonsin kommer att bli sann. När man väl insätt vad man har så inser man snart att det mer värt en alla pengar i hela världen, värklig lycka kan inte köpas för pengar, så är det bara.

Livet är en dans på rosor, vackert men taggigt ibland.

Ha det så bra och ta väl hand om er och era nära och kära.


söndag 18 maj 2014

Lyssnat på en låt och det gav mig insikt om att ta ansvar för sina egna känslor

Betydelsen av texten i Black Stone Sherry´s låt “Can´t you see“

“Can´t you see what that women doing to me?” (är en del av texten i låten)

Fritt översatt på svenska: ”Kan du inte se vad den kvinnan gör med mig?”

Känns som dessa ord handlar om att han skyller på hur han påverkas av denna kvinna är hennes verk och inte hans eget, om detta beror på okunnighet eller om han skyller hellre på andra än att erkänna för sig själv att det är hans egna känslor som påverkar hur han ser på andra och hur han känner när han ser på denna kvinna är frågan?

Om man tänker på hur vi själva är så förekommer det hela tiden vid möten av andra människor att vi påverkas på ett eller annat sätt av andra vare sig vi vill eller, sen kan det ju bli ännu värre om vi tillåter oss att påverkas av vad andra sagt om denna person istället för att bilda sig en egen uppfattning först. Man kan även påverkas av tidigare erfarenheter av möten med andra människor, så det bästa är om man vid varje nytt möte med en människa som man aldrig mött tidigare är att inte ha några som helst tankar om denna människa innan. Vid varje möte med en ny bekantskap så börjar man ett nytt kapitel i sitt liv, man börjas skriva på ett blankt papper, sen börjar en helt ny värld sprida sig framför en om man tillåter sig att inte påverkas av annat.

Så det viktiga är att man tar ansvar för sina handlingar liksom sina känslor och sina egna tankar, inte skylla på andra hur dem påverkar en. Om man vill ha kontroll på sitt eget liv måste man ta kontroll över sina egna känslor, så det är viktigt att välja med omsorg hur man blir påverkad av andra, när man kommit på det knepet så blir de flesta möten med andra människor så mycket lättare och mycket mer berikande och i kölvattnet utav det så kan man i bästa fall även påverka dem man möter här i livet på ett positivt sätt och likaledes blir man själv också påverkad på ett positivt sätt.


lördag 17 maj 2014

Fixeringar - Rätt eller fel, vad är det?

Sitter och jobbar med att skanna bilder från negativ, bilderna jag jobbar med är från 60, 70 och 80 talet. Ser alla ”roliga frisyrer” som man hade förr, jag tänker varför såg de ut som de gjorde? Varför försöker de inte att se bättre ut än vad de gör? Kommer frågorna poppande upp i mitt huvud. Varför ställer jag mig de frågorna när jag innerst inne vet att utseende inte är det viktigaste, problemet är väl att det hjälper till med att lyckas när man har ”rätt utseende”, det viktigaste för mig är hur en människa är och hur de tänker framför hur de ser ut. Så varför ställer jag mig dessa frågor när jag vet bättre?

Vi är så himla påverkade från media idag, det finns en mall hur människor ska se ut, känns som all media ägs av de företag som jobbar med skönhet, dvs. skönhetsprodukter och de som skönhetsopererar människor. Varför duger vi inte som vi ser ut? Om man tänker efter ordentligt, om man kollade in varenda millimeter på varje människa så skulle man inse att det aldrig kommer att komma en människa till som ser exakt likadan ut, om man nu inte börjar klona folk förstås, vilket är en helt sjuk tanke.

Men om man tänker att om vi får födas på ett normalt sätt utan några som helt manipulationer, så är varje människa som föds är unik. Varför vill vi förstöra det unika? Det unika är ju i sig själv väldigt vackert, varför duger inte det som det är? Varför duger vi inte som vi är och ser ut? Då skulle ingen tjäna några pengar på oss, skönhetsbranschen skulle gå i konkurrs då de lever på andras olycka.

Jag tror att det stora problemet idag är att vi inte mår bra inombords och då vi inte har något bra självförtroende så söker vi en snabblösning på problemet, vi vill ändra vårt utseende i tron om att det är där problemet ligger. Istället för att ta tag i det verkliga problemet, vårt mående inombords. För när man inser att man duger som man är så syns det även utåt, det finns inget vackrare än en människa som älskar sig själv för dem de är och då menar jag inte själviska människor för det finns inget vackert med det.

När jag nu ser på bilderna igen med helt andra ögon, så ser jag bara vackra människor då de är bara sig själv så som de föddes, så felet ligger inte i hur folk ser ut, felet ligger i hur vi ser på andra människor. Lika är det med om vi börjar skärskåda hur folk är, folk brukar oja sig över hur andra människor är och beter sig, är inte folk riktigt kloka? Jag brukar säga så här, vi är alla lite tokiga allihop, för i andras ögon är vi inte som dem och då är vi inte riktigt kloka för det, så allt ligger i betraktarens ögon och inte i om folk är kloka eller inte.


Visst finns det regler och en tanke om hur vi ska bete oss, men sen vad folk glömmer bort är att det är olika beroende varifrån vi kommer, visst det finns ett ordspråk som säger att ”man ska seden dit man kommer” och folk tolkar det som att man ska rätta sig efter hur det är dit man kommer men om man verkligen tänker efter så betyder det precis tvärtom. Jag tycker istället man ska försöka ta varandra som man är och leva i harmoni med varandra istället, men vi människor är ett vanedjur, allt ska vara som det alltid varit så det kommer ta tid innan förändringarna tar vid. En förändring som jag ser som väldigt nödvändig, då vi idag är på väg mot vår egen undergång om vi fortsätter i samma spår som vi är på nu.