måndag 18 december 2017

Insikter mitt i smeten


Vad som är viktigast i livet, kan inte köpas för pengar 💗

Lita på mina instinkter, även om skeppet är ommålat så är den likt förbannat förlist 😉

Det finns alltid tid för att bryta ihop 😉

Äkta kärlek kan bara förtjänas 💗

En annan sak som jag kom på och som fler av er också kanske kan känna igen er i "varför just jag, varför blir jag drabbad om och om igen". Varför man ständigt får stora utmaningar hela tiden och den ena värre än den andra, man får en känsla av att ju längre tiden går i sitt liv så ställs man för svårare och svårare utmaningar. Det kanske så livet är uppbyggt, det är lite som i ett spel, man spelar först på enkel nivå, sen går man vidare till nästa osv. med varje nivå så höjs svårighetsgraden. Varför, för annars tröttnar man, utan några utmaningar så blir det tråkigt. Likadant är det i livet, visst utmaningar känns ju oftast väldigt jobbiga, men när man "överlevt" dem, men även den viktigast delen, när man kommit på hur man ska kunna leva vidare med det, den lärdomen är rena rama högsta vinsten varje gång det händer 😊

För tänk om du hoppar upp på en högre nivå utan att gjort alla andra nivåer innan, det kanske är det som händer dem som inte klarar av det och gör ett väldigt jobbigt val och hoppar av i farten? För de hittar inte tillbaks där de var innan de hamna fel, bara en tanke det här. Har ingen aning hur det egentligen är, för om man tänker att man inte har alla svaren innan hur ska man veta och klara av en utmaning som det egentligen inte är meningen att man inte ska ställas inför än? Nu snackar jag om verkligheten, i ett spel är det bara stänga av och göra något annat eller helt enkelt bara starta om från början eller gå tillbaka där man var innan. Men så är det ju verkligen inte i verkliga livet, den som väljer att hoppa av, är inte feg, den personen har bara inte hittat rätt och inget annat. Livet är ibland väldigt förvirrande, sen om folk runt omkring en tjatar om vad man borde göra och känna, så hjälper ju inte det alla gånger. Man måste själv komma till insikt, vad som är bäst för en själv och ingen annan i det fallet. För att komna ur dödens käftar, kan man inte tänka på andra eller skydda andra, man måste själva komma ur  det och ibland med lite hjälp av andra. Påminna dem om att man finns där för dem om de behöver än, påminna dem att de inte är inte ensamma. För vi får aldrig vända ryggen till dem som behöver vår hjälp, sen försöka inse att vi inte kan hjälpa alla och det utan att klandra oss själva om vi inte lyckas hjälpa dem.

Bättre att hjälpa någon än ingen.

Det viktigast är att bara finnas där för dem som har jobbigt med livet, att känna att de inte är ensamma, för ensamheten kan knäcka de flesta utav oss. För man kan känna sig ensam trots att rummet är fullt av människor, för det handlar inte om antal. Det handlar inte alla gånger att tycka likadant, även om det också kan vara en av orsakerna. Att man känner sig utanför, för att ingen annan känner eller tycker samma som en själv. Man vill känna samhörighet med andra likasinnade, eller just bara inte känna sig ensam, vara en del av något, något som betyder något eller göra stor skillnad. Men bara att bli sedd för den man är, att det är okej att vi tycker olika. För hur skulle livet se ut om alla tyckte lika i alla frågor, snacka om tråkigt. Det är som jag brukar säga om frugan och mig, tänk om vi tyckte likadant i allt, vad skulle vi prata om då? För till slut lär man sig inget nytt, för till slut vet vi lika mycket. Som sagt tråkigt utan nya utmaningar, ja jag vet alla inte tycker likadant om det heller, det är det hela det här handlar om. Det finns dem som tycker om att allt är lika och gärna har folk omkring sig som tycker likadant som dem själva, det är okej det med, vi måste hitta vad som funkar bäst för oss själva.

Om man tänker det här med hur jobbigt det känns ibland, att man drabbas hela tiden, den ena olyckan efter den andra. Försöka se det just som en av våra livsutmaningar, för vi blir tilldelade dessa utmaningar just för att vi kan klara av dem, det är en del av livet, men det är inte själva meningen med livet. Det är där vi kan missförstå, det är vad vi har lärt oss av utmaningen som är en del av våra liv och vinsten är i det här fallet våra insikter och det är det som är meningen med livet, att lära sig nya saker hela tiden. Alla våra kunskaper, egenskaper och våra lärdomar som man får med sig på resans gång är ju en del av dem vi är. Ingen är bättre än den andra, även ett barn kan lära den äldsta, liksom åt andra hållet, vi kan alla lära oss utav varandra just för att vi alla är olika 😊

Inse att vi alla är olika och att det är okej.

En bra början är att fråga sig vad som är viktigast för en själv, det behöver inte blir själviskt heller, det är ju helt upp till en själv hur man vill ha det. Att göra det bästa för mig och även min familj, är väldigt viktigt för mig, ibland kan det innebära att det kanske inte är det jag vill alla gånger, men det är okej för mig om det gagnar oss som familj. Nästa gång kanske jag får som jag vill och inte de andra, det viktigaste i alla relationer är att man är beredd på att ge och ta. Om man inte är det, då är det inte säkert det kommer att hålla så länge. Man gör vad som krävs för att vårda sina relationer, ja jag vet också att ibland går det bara inte.

Kom att tänka på när jag sluta festa när vi fick barn, jag såg ingen nytta med att festa längre. Efter det så tappa jag i stort sätt de få vänner jag hade, men det var viktigare för mig att vårda min relation till min familj än mina vän relationer, de som inte kunde ta det, det var dem jag förlora. Jag saknar dem, det gör jag ibland. Men eftersom de inte accepterade mitt val, vad skulle jag göra? Har tankar på att försöka få kontakt med en del av dem igen och se om de är villiga att ses igen, för vissa av dem saknar jag oerhört ibland. De kanske tror att jag inte gör det, att de inte betydde något för mig men så är det inte. Det kan hända nu när de flesta av dem idag har bildat familj, kanske kan se det lite från mitt perspektiv, det är i alla fall min förhoppning? Vissa kanske såg det som en självisk handling, men vad ska man göra när man förändras och inte de runt om en hänger med? Jag mådde inte bra varken av att låtsas att vara någon jag inte var längre, eller att se mina vänner försvinna.

Livet är som sagt inte lätt, lite som att balansera på en kvivsegg, svårt är bara förnamnet.  Livet är som en dans på rosor, i ena änden är det vackert och i andra är det taggigt och smärtsamt om man inte passar sig, men om man kan se sammanhanget så är livet i stort väldigt vackert så länge det varar. Så det gäller att ta vara på det man har, njuta av det goda här i livet och njuta så länge det bara går.

Leva i nuet, imorgon kan det vara försent.

Jag har börjat tänka om det senaste året, förut fick jag lära mig att ignorera allt som är dåligt för en själv, men nu har jag insett att det gör det ännu värre när problemen kommer ikapp en, så det har jag slutat med. Med denna inställning så kanske mitt behov av mitt inre ljus inte behövs längre i samma utsträckning, då jag ser livet på ett annat sätt idag och lever mitt liv på ett annat sätt än jag gjorde tidigare. Med det så är min insikt att mitt inre ljus fungerade som en fasad för mig, ljuset dolde sanningen för att jag skulle orka leva vidare. Med min nära döden upplevelse så släcktes mitt ljus och trots att den inte tänts igen så har jag börjat hittat tillbaka i mitt liv igen. Så nu är jag inte rädd längre, för nu känns det som mina skygglappar är borta, det kan ju verka skrämmande men det är det inte längre, för jag är redo för det nu 😊

Nära skjuter ingen hare på fortet - Citat av Gunde Svan

Sammanfattningsvis av det som hänt mig har fått mig att inse flera saker som är viktiga för mig, först ett citat av mig själv, tror det var ett av mina om inte tom. mitt första inlägg här på bloggen. Mitt motto här i livet, livet är för kort för att tas på allvar. Mitt i allt lev och var glad, för jag kan inte rå på allt ändå 😊 När allt kommer omkring så betyder sakerna jag har omkring mig ingenting, bara de som håller av mig och dem som jag håller av.

Så glöm inte bort att visa dem du håller av hur mycket de betyder för dig, imorgon kan det vara försent. Glöm inte bort att leva, inget kul och komma på att det du saknade mest i det liv på din dödsbädd är de saker du aldrig gjorde, kramiz 💗

fredag 15 december 2017

Underhåll av bloggen pågår

Håller på och går igenom bloggen sen i måndags, då jag hittat lite fel. Ett som är rätt jobbigt är att när jag skulle sätta igång kommentarsraden igen efter jag haft den nedstängd en tid så vill den inte komma igång igen mer än till det senaste inlägget. Så jag började med att sitta dit dem manuellt en och en, så det här kan ta tid då det är rätt många inlägg att gå igenom. Samtidigt så försöker jag rätta till övriga fel jag ser i inläggen, jag hoppas att det inte blir för störande för er läsare och jag hoppas att ni har överseende med att det kan kanske krångla lite ett tag framöver. Sen att det finns länk till att skriva kommentar och ibland fasta fält, det har jag inte kommit på hur jag ska få det lika än. Vill ju helst ha som jag hade förut, fast fält så man ser att man kan skriva en kommentar. För det dumma med länken är att det står "Inga kommentarer" om ingen har skrivit en kommentar, det kan ju missförstås som att man inte kan eller får kommentera. Med en ruta så är det enklare att se det. Jag hoppas jag löser det här så snabbt det bara går, men lyckas jag inte få dit kommentarsruta så vet ni nu att man kan skriva en kommentar om man klickar på länken "Inga kommentarer", vet inte ännu hur det ser ut om någon skriver en kommentar så jag ska prova skriva en kommentar nu...det funkar inte :P

Ha det så bra och sköt om er och era nära och kära, kramiz 💗

torsdag 14 december 2017

När mitt ljus slocknade


Jag trodde i min vildaste fantasi att mitt inre ljus inte kunde slockna, vilket jag skrev om i "Hur jag hanterar det när livet är ett helvete". Ett ljus som vägrar slockna skrev jag, men nu har jag varit med om det. Eftersom jag inte vill bli allt för personlig i min blogg numera då det inte ger något bra utav det, så hoppar jag över vad som orsakade det. Men så mycket kan jag säga att det gjorde att jag fick svårt att hitta en orsak till att gå upp på morgonen, vakna upp och inget är förändrat och inget ljus som lyser på mig eller rättare sagt inom mig. Utan ljuset famlar jag i mörkret, man blir vilse och hittar ingen väg ut.  När man tror att man gjort allt man kan för att må så bra man kan och ändå bli sjuk, likt den som inte skött om sig, då blev jag väldigt besviken. Men det är inte det är det värsta, jag har kämpat i många år nu att hitta en väg ut till en bättre framtid och kände att jag var på god väg dit. Ja då sätter hälsan min, för vilken gång i ordningen käppar i hjulet. Då känns det som det inte är meningen att det ska gå bra, hur jag än gör.

Men även utan mitt ljus så hittade jag till slut motivation till att fortsätta, jag går upp ändå fast en aning motvilligt, fast jag inte såg någon framtid alls. Sen till slut hitta jag en sak som hjälpte, jag vet att jag har stöd och är inte ensam. Nej mitt ljus har inte tänds än, men mitt hopp har gjort det, det är en början. Var det här kommer leda till har jag ingen aning just nu, men det känns så mycket bättre än för några veckor sedan. Jag vill fortfarande leva för att se hur långt jag kan komma i livets karusell, visst det känns jobbigt men jag vill ändå vara med så länge det bara går och med hoppet jag fått åter, så känns det som det bara kan bli bättre från och med nu. Jag blev helt enkel rädd för att dö, förr så räkna jag med att jag skulle dö ung och nu har det då vänt. Jag har liksom räknat med att leva ett tag till, så då kändes den här smällen som en ren jävla käftsmäll mot allt jag försökt bygga upp de senaste 15 åren. Försöker leva så bra jag bara kan, äta rätt och röra på mig. Det ända jag inte lyckats med än är att gå ned mer i vikt, det beror som sagt på hälsan som ställer till det på olika vis. Men nu när jag åkte på detta, så behöver jag verkligen gå ned i vikt, för det är det ända som jag inte lyckats med enligt min två års plan, förutom att få bukt med en envis inflammation som kan vara en av orsakerna till att det gick illa till slut. För att det jag inte ska få det igen, eller ännu värre.


Man gör det mesta rätt, ändå blir det fel. Inte lätt och hitta den egentliga orsaken till det hela, istället tänka mer på att välja hur jag ser på det hela. Antingen så väljer man att se det som någon sorts test eller prövningar för saker som ska komma, eller så är det bara så här som livet är, jag väljer för nu det sista alternativet. Jag har så mycket att leva för, så att ge upp är inte ett alternativ, men jag får lära mig att leva livet lite långsammare helt enkelt en stund tills det blir bättre igen. Så nu när jag fått hopp om livet, så kan jag redan nu börja ana ljuset i tunneln. Så med det i sikte så kan jag börja andas ut, ta det bara lugnt. För en viktig sak jag lärde mig med denna nära döden upplevelse, det som viktigast här i världen har inget med saker att göra, det ända som räknas är de som bryr sig om mig och de jag bryr mig om och min egen hälsa.

Så glöm inte bort att livet är för kort för att lägga tid på småsaker, ta hand om dig själv och dina nära och kära för det är det viktigaste, kramiz 💗 

tisdag 12 december 2017

Går igenom bloggen idag måndag den 12/12 - 2017

Idag la jag ut ett rätt stort nytt inlägg, samtidigt har jag börjat funderat på lite förändringar här på bloggen. När jag sen började ändra så uppstod saker som inte blev bra, texter som syntes dåligt mm. I fall ni ser något galet så säg gärna till så jag kan rätta till det, lite svårt att se alla fel då jag går tillbaka 5 år i tiden och rättar till alla fel jag hittar just nu. Jag hoppas att det inte ställer till det för er läsare när jag precis gått ut och "annonserat" om det nya inlägget här på bloggen. Går även i tankarna på en blogg till, eller ev. göra fler sidor på denna blogg. Som sagt fortfarande i tankestadiet, känns bäst om jag orkade göra en helt ny blogg på sidan om denna, då den ska handla om helt andra saker. Men så länge så önskar jag er alla en underbar kväll och ta hand om er och era nära och kära, kramiz 💗

Hur jag hanterar det när livet är ett helvete


Det här är en mer utförligt beskriven version av inlägget ”När livet är ett helvete – vad gör man då?

En sak som bör nämnas innan vi börjar, som jag nog nämnt i något annat inlägg här på bloggen, men det är nog länge sen nu så det är dags att ta upp det igen och speciellt i detta inlägg och delar utav det kom även med i nya beskrivningen av bloggen. Jag jobbar inte med det här professionellt, det kan vara bra att veta innan du börjar läsa det här, allt jag skriver här och i alla inlägg är skrivna efter mina egna erfarenheter här i livet och inget annat.

 Ibland när man råkar ut för något riktigt dåligt så kan man råka ut för trauma, det här är inget jag kan så mycket av, men jag vet så mycket av egen erfarenhet att det är väldigt svårt och komma ut ur och det är något man oftast inte kan lösa själv, utan det här är något man behöver ta professionell hjälp till för att lösa. Så det är inget jag kommer att gå in på här, då det ligger över mitt kunnande.

Tänker på alla de gånger man mått dåligt, eller att livet bara känns skit, alla de gånger man tror sig nått botten för gått och aldrig kommer att komma ur allt det jobbiga. Vad är det som får en att hitta ut ur det dåliga, att hitta kraft när all kraft är slut? För mig finns det ett ljus inom mig som aldrig verkar ta slut, hur mörkt det än blir runt om mig så lyser det alltid starkt inom mig. Har fått höra att jag är lite blåögd och att jag bara ser gott i alla och allt, ja sån har jag varit, men med åren har jag fått lära mig den hårda vägen att det finns folk som utnyttjar det, det finns tyvärr finns alltid mörka krafter runt om oss. Men jag har även sätt att mycket går att vända, även om jag insett att allt inte går att ändra på. Så jag är mer realistisk idag när jag blivit äldre, ondskan finns där och den lär fortsätta så länge vi ignorerar den, så ondskan måste bekämpas. Inte blunda åt det och inte vara tyst, bekämpa ondskan med alla medel som finns att tillgå. Så tro inte att jag går igenom med ögonen slutna, inte nu längre. Men som sagt allt är inte dåligt här i världen, det finns alltid något som är bra och allt sådant ger mig hopp och kraft.

För att återgå till mitt inre ljus, var kommer den ifrån? Från mig själv säger jag självsäkert utan att vara mallig, men tro inte att det beror på att mitt liv alltid varit en dans på rosor, jo egentligen för det är lite så jag ser det: Livet är som en dans på rosor, i vissa delar så är det väldigt vackert, men i vissa delar så är det väldigt taggigt och jävligt.  Mitt liv har inte varit så roligt alla gånger och det är i det mörkaste mörka jag hittade mitt ljus som leder min väg här i livet. Sen den första gången den tändes vägrar den att slockna, det ljuset är en väldigt stor del av den jag är idag. För att vara tydlig här, jag hittar inte bara glädje i det dålig, så klar mitt liv har kantats med roliga saker också och det ger mig också den kraft jag behöver när det inte är så roligt.

Ett av mina sätt att lösa problem, speciellt de riktigt jobbiga, för det första så kanske jag bara lämnar skiten och går, nej jag ger inte upp, jag skapar utrymme för något bättre, jag ser till att få andrum för att hitta en väg ut. Många gånger när inget annat verkar hjälpa, då tar jag till mitt hemliga vapen, jag använder mig av min humor. För när inget annat verkar hjälpa, skratta skiten rätt i ansiktet.  Att hitta glädje mitt i det jobbiga kan ju verka knäppt, jag har inte sagt att jag är smart, men det hjälper mig så varför inte använda mig utav det? Ja jag vet att jag ibland har en humor som ingen annan verkar förstå, men vad gör det, det hjälper mig och det är det viktigaste tycker jag i den här situationen. Om man mår skit och ingen verkar fatta och alla verkar blinda och ingen verkar se hur jag mår egentligen, men det är ju inte alltid jag vill dela min smärta med andra, så lite av det att de inte ser eller förstår beror ibland på mig själv. Bara för att jag mår skit, behöver inte hela världen behöva göra det bara för att jag gör det, det är inte alltid bra att alla vet allt om alla just för att det ibland gör mer skada än nytta.

Ja jag vet att ensam är stark, men om man är flera så blir man starkare, men var händer den dagen ingen finns där när man behöver dem som mest? Sen vet jag en sak till, alla är inte lika starka som jag inom sig och kan hantera det som jag, inte alla som hittat sitt inre ljus som vägleder dem genom livet i vårt och torrt. Jag har tyvärr inget svar hur du ska hitta ditt om du inte redan hittat det, för jag vet inte hur jag fick igång mitt. Men jag tror att när jag såg hur svart allting verkade vara, så hitta jag en väg ut, det är vad jag tror gjorde att hoppets låga tändes inom mig. Vi har alla olika liv vi lever, vi har alla olika vägar att gå, så det är inte säkert att din ljusknapp sitter på samma ställe som hos mig. Det viktiga tror jag är att aldrig ge upp, hur mörkt livet än ser ut, livet verkar alltid hitta en väg ut hur hopplöst det än ser ut just då. Sen finns det ingen mall att gå efter hur jag hanterar det, ibland hanterar jag det själv och ibland med hjälp av andra.

Ljuset jag ser, är en väldigt stark kraft, som hjälper mig hitta vidare när allting verkar hopplöst och dystert. Nästa sak jag tänker ta upp kan nog vara rätt provocerande för vissa, men innan jag tar upp det så är det verkligen inte min mening eller tanke med detta att provocera någon. Allt jag skriver här beskriver hur jag hanterar saker som är och har varit jobbigt i mitt liv, min förhoppning är att det jag kommit på och hjälpt mig även kan hjälpa andra i liknande situationer. Jag väljer att kämpa vidare trots att allt verkar hopplöst, istället för att ge upp, ja som jag nämnde tidigare så kan det ibland hjälpa att gå ifrån och bara ta det lugnt så att man får en chans att hitta något som kan hjälpa en vidare, men det är absolut inte att ge upp, för man kämpar ju vidare igen efter det.

Jag har valt att leva, försökt se det som är bra och det som ger mig glädje här i livet, det har givit mig styrkan att fortsätta. För att gå vidare från när allt är dåligt är där man börjar med att se det positiva, man lägger allt annat åt sidan, för det är inget relevant när man ska hitta en mening i att fortsätta. Visst det kan ses som blunda för det dåliga, ja just för stunden, allt för att kunna fortsätta. När man sen gott vidare, dvs. vilat och hittat styrkan att gå vidare, det är då man kan ta tag i det dåliga. Det här kan låta enkelt, men det är inte alltid det, man får ta ett steg i taget, lite som att lära sig gå igen.

Nej jag har verkligen inte alla svaren, jag försöker hitta svar på mina frågor, men jag har inte allas svar, tanken tror jag är att det är meningen att vi alla ska hitta våra egna lösningar på våra egna problem. För är det något jag lärt mig under alla år och allt tid jag fått kämpa för att komma vidare alla de gånger det varit jobbigt i mitt liv. Att hitta lösningarna, att kunna kämpa vidare hur jobbigt man än har det, det ger en styrka som man inte visste man hade inom sig. Den styrkan använder man sen när det blir jobbigt igen, varför vi verkar vara utsatta för dessa prövningar i livet är för mig en gåta och jag har ingen aning om det har en mening eller inte? Frågan är om det har betydelse eller inte, vi vill alltid av någon anledning tro att alla de här prövningarna har någon ännu större mening än vi kan föreställa oss, men för mig räcker det att det har en mening för någon eller flera, för mig är jag viktig om inte annat för mig själv. Att älska sig själv är en bra början, likaså att bry om sig själv, för att kunna hantera jobbiga saker måste man se om sitt eget hus innan man kan hjälpa någon annan. Det är inte själviskt att bry om sig själv för att må bra och det är det inget fel i, att bara bry om sig själv och skita i andra, ja det är väldigt själviskt och det är ju något helt annat och det är fel tycker jag. Jag nämner det även om det kanske är uppenbart för de flesta, men om man missat vad skillnaden är, så är det enklare att förstå saker och ting när man vet vad skillnaden är. Så se det inte som själviskt när du måste ta hand om dig själv, även om det just då innebär att som du kanske känner det som om att du skiter i andra, men det är bara tillfälligt. Det är inte den du är, det är ingen självisk handling att ta hand om sig själv lite då och då, att inte ta hand om sig själv är ingen bra grej däremot, för om man inte tar hand om sig själv då kan man tillslut inte ta hand om och bry sig om andra heller. Så om du känner att du inte kan ta hand och hjälpa andra, ja då är det så det är just nu.

När man utsätts för jobbiga saker om och om igen så kan man till slut eller tom. varje gång tänka vad är det för mening med allt kämpande eftersom det aldrig verkar ta slut på mina prövningar? För mig handlar det om att jag tycker det är värt det, jag älskar att leva, jag vill se hur långt jag kan komma helt enkelt. Jag ser livet som ett äventyr, för man vet inte i förväg vad som kommer att hända, jag kanske inte alltid tycker om allt som händer. Men ändå så händer det grejer hela tiden, bra och dåliga om vart annat, det är som värsta äventyrsfilmen man är med i ibland. Så varje morgon så vaknar jag med att jag är glad över att få leva en dag till, att få se vad världen har för spännande äventyr att bjuda på denna gång och så här fortsätter det så länge som jag inte har en aning om då jag inte vet hur länge det varar och det är heller inget jag vill veta i förväg. Jag väljer att se det positiva framför det negativa, för det ger mig den energi jag behöver för att kunna fortsätta när det är jobbigt. Om man ser det positiva och negativa som energier, så betyder det inte att den ena är bättre än den andra, för bägge är energier som man kan ha nytta utav om man väljer att använda dem till sin fördel. Att använda det positiva jag ser i livet när livet är jobbigt och lära mig av det negativa, det jobbiga till att lära mig utav det istället för att det ska påverka mig negativt, så jag vänder det negativa till något positivt för mig. Nej det här inget enkelt, även jag som är van åker dit på det här ibland. För jag är ingen supermänniska eller robot, jag är en vanlig människa med alla fel och brister precis som alla andra även om vi kan ha olika då vi alla är olika och det är okej att det är så. Jag har mina bra och dåliga dagar jag med, så ibland blir jag skitförbannad eller ledsen, det är en del av livet, så jag tar det som det är.

För jag har börjat tänka lite annorlunda i år mot tidigare år när jag försökte typ som ignorera sådant som gör mig, arg ledsen rädd osv, det har jag övat mycket på, för att skydda mig mot det jobbiga. Visst har jag mått bättre, ja till en början, men problemet med det som jag nu har upptäckt, de känslorna jag har försökt ta bort har ju inte försvunnit. De ligger ju kvar och blir till slut till något mycket värre, mycket svårare att hantera, för det kan göra en riktigt sjuk dvs. man kan bli sängliggande en längre tid. Kroppen och knoppen går inte att lura i längden, så nu mera när jag blir arg, ledsen och rädd då låter jag för det mesta mig bli det, sen analyser jag varför jag blev det. Vad var det som fick mig att reagera som jag gjorde, för det är inte alltid yttre saker som får en att reagera som man tror vissa gånger, det kan vara inre saker som påverkat också. Hur man mår helt enkelt när vissa saker inträffar, saker som egentligen inte har något med händelsen att göra, men som påverkar hur jag reagerar. Är man redan arg, ledsen, rädd eller tom trött så påverkar det hur man reagerar på det som händer runt omkring mig.

Sen en sak till som jag lärde mig bara för ett par dagar sen utav en händelse, jag mådde jätte bra efter att jag hade äntligen lyckats få flera saker att fungera som inte fungerat på över ett år, samtidigt så råka jag på något negativt gällande något helt annat och jag borde inte ha blivit påverkat av det som jag blev då jag mådde bra och var på jätte bra humör, men jag blev påverkat så mycket att jag blev både ledsen, förbannad och besviken på en och samma gång.  Det påverkade mig i över ett dygn, så jag analysera det hela och kom fram till att jag var trött efter att jag lagt så mycket energi och tid på att lösa mitt problem som jag nämnde här ovan, en av sakerna som gjorde att jag reagera som jag gjorde trots att jag mådde bra och var glad berodde på trötthet. Men jag tror inte det är allt, jag var så himla glad över det jag åstadkommit så när detta negativa kom, så det störde min glädje jag kände över att äntligen ha lyckats lösa mina problem jag haft över ett år och därför reagera jag som jag gjorde när det negativa kom samtidigt med det. Jag blev berövad på min lycka och det gjorde mig arg, att någon som borde veta bättre gjorde mig ledsen.

Så nej livet är inte enkelt alla gånger, för jag tror att när jag öppna upp för mina känslor och inte håller dem tillbaka, positiva eller negativa då blir det lite mer bergodalbana i livet. Men fördelen är ändå tycker jag, att förhoppningsvis då jag analyserat det som händer, så kommer inte några förtryckta gömda gamla känslor tillbaka och påverkar mig ännu mer senare, för jag har redan tagit tag i problemet direkt. Sen är allt en balansfråga, för om det är andra inblandade och speciellt de vi bryr oss om och är våra närmsta vi har i våra liv, då kan det vara värt att stanna upp ibland innan man bara släpper ut allt det dåliga över dem man känner. För att hantera det sen är ingen höjdare, det kan ju vara så illa att det inte går att reparera. Så ibland är det bra att gå ifrån en stund och ta det lilla lunga en stund och diskutera problemet när man är lugn och sansad, det är så jag försöker göra. För som sagt, även jag gör fel för jag är inte felfri, för vem är helt felfri egentligen?

Jag är en känslomänniska, det har jag alltid varit och kommer alltid att vara. Det är både negativt och positivt med det, förr så tyckte jag för det mesta att det bara var jobbigt att vara så känslosam, men det berodde på att jag inte lärt mig hur jag skulle hantera mina känslor på ett bra sätt. Efter jag lärt mig det så har det blivit mycket lättare i mitt liv, för jag tror inte att det är så lätt att inte vara känslosam av sig heller. Det finns för och nackdelar med bägge och jag tänker inte gå in på hur det är att inte vara så känslosam eftersom jag inte är det själv och därför så kan jag inte så mycket om det och det känns ju helt fel utav mig att försöka förklara det så därför hoppar jag över det.

Att vara en känslomänniska innebär i sina bästa stunder (när vi hittat balansen i våra liv) att vi känner mer utav allt det som är bra, kärleken blir större, vi skrattar mer även åt det som är mindre. Lättare att hitta glädje i både det lilla som i det stora, vi kan hitta ljuset även i de mörkaste skrymslena.

Ta hand om dig, dina när och kära, kramiz 💗