torsdag 31 december 2015

Stark i ensamheten

Jag kämpar ensam, vill inte visa mig svag inför andra, skäms över min svaghet. 

Det är ingen som ser min kamp, vet inte om det gör någon skillnad om de visste om kampen jag utkämpar? 

Det är ändå ingen som bryr sig, så varför ska jag göra det, de flesta känner mig ändå inte, så varför gör jag allt för att dölja min kamp för andra? 

Dags att inse att jag bara är en människa, både på gott och ont, vi har alla våra svagheter men också våra starka sidor. 

Dags att svälja min stolthet och visa mod genom att visa mina svagheter, det blir en styrka i sig. 

För det är inget någon tjänar på, tvärtom, det är något jag själv mår väldigt dåligt av. 

Erkänna för mig själv att mina skador gör att jag inte kan göra allt jag vill, om jag istället vilar när det gör ont eller när det inte fungerar som det ska, så kan kroppen återhämta sig så jag blir bättre istället och kan göra det jag vill en annan gång. 

Acceptera livet som det är utan att göra avkall på livskvaliteten, ibland gör det mer skada än nytta att vara envis. 

Låt det ta tid, det blir bra i alla fall i slutändan, till och med bättre. 

Ta hand om er själva och era nära och kära, kramiz  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar