Vilden vill ut

ilden vill ut

Jag känner att något är fel, jag håller något inom mig som vill ut.

Man lever sitt liv efter andras normer, värderingar och förväntningar.

Jag känner mig instängd, då jag inte lever mitt liv fullt ut.

Visst det är inte bara därför, skadorna jag har gör också att jag inte kan göra allt jag vill.

Att få skapa med mina händer, bygga något, jag saknar det så himla mycket.

Dags att acceptera mina begränsningar, men också vad det är jag klarar av och vad jag kan göra istället, så jag kan leva det liv jag är värd.

Visst jag hjälper grabben så gott det går och lär han mecka med hans bil, vilket gör att jag får utlopp lite för min kreativitet, då man får klura lite ibland plus att vi får nytt liv i en gammal bil samtidigt som jag får lära ut några av mina kunskaper som jag har, vi skapar något tillsammans far och son vilket är till glädje för oss båda. Jag har fortfarande lust att måla, i varje fall få mod till mig att prova måla, sen får vi se om det ger något eller om det är lika bra att låta det vara, men åtminstående prova, jag har grejer för det. När jag var ung var jag rätt duktig på att teckna, men har alltid drömt om att få måla, men jag har aldrig vågat prova.

Läste om vad linjerna i mina händer betyder en dag, mycket som står där stämmer när jag försökte mig på att tyda mina egna händer, min livslinje visar att jag hade en väldigt stökig uppväxt vilket stämmer, sen blir den bara starkare och mer hållbar. Min karaktärslinje var helt klart en skrivarlinje/författarlinje, då min karriärslinje var väldigt kort vilket tyvärr stämmer med verkligenheten, ev. att jag får en kortare karriär senare i livet ev, fler samtidigt med helt olika karaktärer, så min bedömning är att eftersom jag har mina skador och framtiden inte ser så ljus ut så kanske jag borde satsa på att börja skriva igen, fortsätta på min bok som jag lagt undan för ett tag sedan, jag vill också börja programmera igen vilket jag började lite med innan jag tog semester för att sedan prova mig på att göra olika Appar. Själva kärlekslinjen visar att jag inte riktigt kan leva ut min kärlek till fullo, vet inte riktigt vad jag ska göra med den informationen, den stämmer men det känns inte som det bara beror på mig.

När det gäller att släppa ut saker inom mig, jag brukar få släppa ut mitt inre barn för att leka av mig, men att få släppa ut min vilde tar emot, är så rädd att de som jag har närmast skäms för mig, för det verkar så när jag berättar om att jag vill släppa loss lite när jag är mitt i livet, få vara lite crazy bara en gång för att få markera att jag har kommit halvvägs här i livet.

Men det är inte bara det, det är något annat som känns helt fel, det känns som jag begränsar mig genom att jag inte vågar vara mitt rätta jag, verkar vara så himla rädd att göra fel och det gör att hela mitt liv känns helt fel igen. För två år sedan fick jag ordning på det här, det gjorde att jag fick tillgång till alla mina egenskaper och kunskaper, nu under de här två åren har jag mått väldigt dåligt mycket beroende på andningssvårigheterna jag har haft under den här långa tiden och det har gjort att jag har hamnat i den här sitsen på något vis. Självklart är det svårt att stå på sig när orken inte finns pga. att jag har andningsproblem, detta gör att jag ibland glömmer bort saker också, det ställer till det väldigt mycket. Så jag funkar inte som jag är van att jag brukar göra och det gör att självkänslan fått sig en törn eller två.

Jag måste lära mig att det okej att vara mig själv igen, det är okej om andra inte kan ta det, för det viktiga för mig är att jag mår bra inom mig och det kan jag aldrig göra om jag inte får vara mig själv, för livet är för kort att slösas bort på struntsaker. Jag tror att alla tjänar på om jag tar bort mina bojor och släpper lös ”vilden” inom mig så att jag får springa fritt igen, det är inte så farligt som det låter, det är inget monster jag släpper lös för det är jag inte. Men det är dags att sluta vara så himla strikt och formel, dags att våga ha lite skoj, ett gott skratt förlänger livet.

Sköt om er och era nära och kära, kramiz <3

Lägesrapport April

Jag känner mig inte riktigt hel invärtes, det har varit en jobbig tid i över 5 månader nu och det känns som om jag inte riktigt hittar tillbaks, jag har varit lite vilsen. Jag har tappat tråden, lusten och inspirationen är nästan helt borta.

Jag jobbade tidigare hårt med att finna mig själv och vad som är bra för mig, varför det helt plötsligt inte funkar alls är för mig en gåta. Jag hade stora planer inför framtiden, nu känns allt så avlägset, då jag fick flera motgångar på rad så försvann inspirationen och orken att fortsätta kämpa.

Har på senare tid känt hoppets låga tändas inom mig, vet inte hur men jag är glad att känna värmen som sprider sig inom mig och sakta, sakta känns det som om jag börjar vakna till liv igen. Varför det tar sådan tid har jag ingen aning om och egentligen har det väl ingen betydelse då de viktigaste är att jag börjar må bättre och att kraften börjar komma tillbaks, visst det går sakta men det går åt rätt håll, det går framåt.

För även om jag har haft det tungt inombords så har jag hela tiden fått mitt liv att funka ändå, jag har inte låtit mig påverkas av negativa saker omkring mig mer än att jag varit väldigt trött och orkeslös, trotts det har jag försökt sprida glädje omkring mig. Så jag är väldigt, glad, nöjd och stolt över mig själv över det jag har åstadkommit.

Under hela den här tiden har jag inte fått kontakt med min guide under mina meditationer, tror att det är för att orken inte funnits eller så har min guide insätt att jag ändå inte orkar med just nu, så därför har han låtit mig vara i fred och givit mig tid till att läka och vila upp mig. För jag tror att orsaken till att jag nu hittar tillbaka beror på att jag låter allting som hänt mig bara låta det vara så, det som har hänt har hänt och att jag låter mig återhämta mig sakta men säkert.

Under den här tiden har jag ingen ork att var ute på sociala medier, vissa dagar har jag tom struntat i det helt då jag inte finner det nödvändigt för mig att vara där då det inte ger mig något just nu att vara där.

Som jag brukar säga när jag mår skit "Jag lever, jag rör ju på mig". J 

Ha det gått där ute mina vänner, vi ses och hörs.

Istället för nyårslöfte – Hitta inspiration

Min stora inspirations källa är min lilla familj och mina få utvalda vänner.

Att få vara i naturen, det är där jag trivs bäst och det är där jag finner glädjen, lugnet och inspirationen. Har jag svårt att finna svar då går jag ut i naturen så kommer svaren direkt, jag känner mig verkligen hemma ute i naturen, där störs jag inte av något och därför ser jag allt mycket klarare.

Att fullfölja min dröm för en bättre framtid för mig och min familj.

Jag vill släppa ut min konstnärliga sida, jag har tankar på att börja måla för första gången i mitt liv.

Sätta upp delmål och slutmål igen när det gäller min vikt, men det får inte bli att jag stirrar mig blind på det, det viktiga är mitt inre mående utan att tappa fokus.

Fortsätta träna när jag mår bra och verkligen vill träna.

Finna inspiration igen till min bok, just nu är den som bortblåst, kan hända jag behöver finna inspiration i andras verk. Dags att hitta en god bok eller två att läsa kanske?

Det viktigaste är att jag inte kör fast i vad jag måste göra, utan att jag gör det som jag gillar och gör det så gott jag kan och sen får det bli som blir och vara nöjd med det.

Se det jag har och inte stirra mig blind på det jag inte har, nu är inte det här något stort problem för mig längre, men det är inget fel i att påminna mig om det.

Ps. Det här är lite tips till mig själv för att hitta inspiration, speciellt när det är lite ”uppförsbacke” i livet, inget som står här ovan är några måsten. Som ni också kanske har märkt så gör alla måsten det så svårt att genomföra dem ibland bara för att det ligger krav bakom. Ds.