Ibland är vi vackra.
Ibland inte.
Varför är det så?
Konstens betydelse ligger i betraktarens öga.
Jag ser ibland människors olika ansikten, från då de
är barn fram tills de är gamla.
Jag ser alla livshändelser i deras ansikten, glädje, sorg,
smärta, skönhet mm. allt på ett kort ögonblick.
Jag har denna egenskap, vet inte varför, men i vilket fall
så får det mig att fundera över varför vi ser olika ut från tillfälle till
tillfälle, kan vara så att det speglar hur vi mår eller var vi är i livet just
nu:
·
Ser ett barns ansikte i
en vuxen och ser lycklig ut tills den blir påkommen, lever i det förflutna när
den mådde som bäst, inte kanske så svårt att leva i nuet då personen lever
lycklig i det förflutna, men har väldigt svårt att se en framtid då personen lever
i en fantasi värld.
·
Ser en lycklig person med sitt ansikte just nu,
är väldigt vacker, det riktigt lyser om personen - lever i nuet.
·
Ser en gammal person, slitet och plågat i en
betydligt yngre persons ansikte, plågas av nuet och ser ingen framtid för sig.
Detta
är bara tankar runt det jag ser omkring mig, om det är sant eller inte är svårt
att säga, men det är i alla fall vad jag tror är sant runt detta. Svårt att
fråga andra då jag inte stött på andra som har samma egenskaper som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar