Känt på livets ”Hela havet stormar”

Har senaste tiden känt som om jag kört fast i en loop som jag inte kan komma ur, jag har skrivit en ”Att göra lista” men inget blir gjort på den utan den snarare blir bara större och större. Många av de punkter som finns med är telefonsamtal, när det gäller att ringa till myndigheter och företag så känns det så jobbigt att göra det, att prata i telefon med vänner eller släktingar har jag inga som helst problem med då jag kan prata i timmar.

Om möjligt försöker jag fixa sådant som går genom nätet, för då behöver jag inte prata med dem, jag tror att det har med min HSP (Highly Sencitive Person) att göra då man har lite svårt att prata med främlingar. Det konstiga är att om jag möter en person som jag inte känner innan så har jag inga som helst problem att prata, bara då det inte blir många i samma rum som jag inte känner, frågan är varför jag har så svårt att ringa sådana samtal kan bero på tidigare dåliga erfarenheter med sådana samtal?

Men det har även känts i andra sammanhang, jag trodde jag hade planen klart för mig och nu helt plötsligt är den som bortblåst, en prövotid för att kontrolla att mina beslut och planer är riktiga genomtänkta kanske. Är fortfarande i en lång period med värk och infektioner i kroppen, tidigare då jag startade min tankar och planer om framtiden så var drivkraften så stark så att jag orkade genomföra dem ändå, men nu är orken borta och det känns helt plötsligt svårt att se framåt.

Är i en period med rätt mycket meditation just nu för att hitta min väg igen, i en av dessa så ser jag en ansiktslös person, sen flertalet bilder bakåt på mig själv ända till min ungdomstid, ser detta som en helhetsbild av mitt liv över min utveckling och att jag nu står inför en början på mitt nya jag därav det ansiktslösa ansiktet. Känns lite som hela havet stormar nu inombords, så nu gäller det att förankra sig i sin tro till sig själv så ordnar det sig till slut, har haft svårt för tillfället att skriva något i min blogg eller någon annanstans då detta sker.

Nu har det snart gått en vecka sen jag börja skriva det här inlägget, jag har under denna tid ringt flera samtal och gjort flera punkter på min ”Att göra lista”, lugnt och metodiskt betar jag av dem, känner mig riktigt stolt över att jag klarar av det så bra som jag har gjort.

Under den här tiden har jag även mött på olika vägval som vill att jag ska överge mitt val som jag gjort, men jag står fast då jag verkligen tror på den. Detta bidrog till att mycket kraft och tid har gått åt till detta, som jag egentligen har behövt till att tillfriskna så jag kan använda mina inre resurser, krafter och tid till att förverkliga mitt nuvarande vägval till min livsstig som skiljer sig så markant mot tidigare val. Men insikterna jag fick på köpet var värt tiden och mödan i slutänden, snacka om vilken skillnad i hur man kan uppleva saker och ting beroende på i vilket sinnelag man är i.

För att kunna förverkliga mina drömmar och mål så kommer jag behöva göra flera aktiva val under min väg i livet, inte som förut bara hänga på strömmen och hoppas på det bästa, för när jag gjorde det så höll jag på att drunkna då jag levde ett liv som inte kändes som mitt eget. Det är slut med att inte lyssna på min inre röst och lite på den, följer jag bara den så kan det inte gå fel.

Om man nu ser tillbaks på veckan som varit så tycker jag att det har funkat bra, till en början så var det lite frustrerande att inte komma någon vart, men det tog inte så lång tid innan jag insåg att få panik inte hjälper. Tog det lugnt och det visade sig att det var precis vad jag behövde för att komma vidare, för varje gång man åker på ett bakslag så lär mig sig något nytt så det är bara hänga med på äventyret kallat livet och njuta för varje gång lär man sig något nytt. Med att ta det lugnt så menar jag inte bara vila utan även att stanna upp och tänka efter, att meditera har hjälpt mig mycket under den här tiden, det är ett bra sätt för att se mina alternativ här i livet när det ser ut som det inte finns några.