Insikterna efter stormen

(130107)
Nu när stormen bedarrat och jag börjar så sakteliga få tillbaks energin, för det var en riktig urladdning som tog nästan all min energi, jag ska försöka mig på att sammanställa alla insikter som jag fick under resans gång på det öppna vilda havet.

I en grupp som jag tillhör på Facebook så har det varit lite småtjurigt ett bra tag nu men det har ebbat ut, men igår eller om det tom var i förrgår så började det hetta till ordentligt, eftersom jag inte var med när det starta och en del har tagit bort sina kommenterar i efterhand så är det svårt att få en helhetsbild av vad som hände, jag har bara läst vad några av de inblandade har fortsatt skriva om det.

Så det är ju svårt att ta dessa som en sanning om vad som hände då delar av den ursprungliga texten är borttagen, så jag kommer inte gå in på här vad det handlar om alls. För de negativa energierna vill jag inte ha, men de positiva insikterna hade jag tänkt behandla här och eventuella tankar runt dem och avsluta med en slutsats.

Till en början så ville jag inte vara med alls, jag blev jätteledsen över att behöva se på hur människor jag ser upp till och älskar gav sig på varandra, det ända jag försökte göra vara att få dem att sluta men ingen ville lyssna på det örat. Andra i gruppen som inte heller de var inblandade försökte berätta vad de kände runt det här om en förhoppning om att de skulle sluta, men ingen lyssna på dem heller trots att några av dem mådde väldigt dåligt av hela händelsen.

Frågan kom upp i mitt huvud varför jag inte kunde släppa detta då jag egentligen inte har något med detta ”bråk” att göra, jag tror att det bottnar i tidigare erfarenheter när jag var ung så växte jag upp i en väldigt stökig tillvaro med bråk både hemma, på gården (stort hyreshusområde i en förort i Stockholm) där jag bodde på nästan hela 70-talet och i början på 80-talet och även mycket bråk och mobbing i skolan.

Förutom ilskan inom mig så var jag rätt trygg i mig själv, speciellt efter det att jag började träna boxning då jag började hitta mitt inre lugn när jag var 15 år, min självkänsla ökade då ilskan ebba ut. Under min tonårstid var man ibland rätt så vilsen och sökte i sitt inre vem man egentligen är, det gör nog de flesta under den perioden i sitt liv. Under både min tonårstid och ungdoms år så fick ofta frågan ”varifrån jag fick mitt självförtroende ifrån” då de själva inte kunde hitta deras, eftersom jag då inte riktigt visste det så svarade jag skämtsamt ”inom mig” och la till ”vem ska tro på mig om inte jag själv när ingen annan gör det?

När jag sen väldigt öppet berättade om min uppväxt då förstod de ännu mindre varifrån jag fick det ifrån, detta gjorde mig ibland lite osäker på varför jag var så självsäker på mig trotts att jag inte borde ha det. Där ser man vad andras frågor kan ställa till, jag tog det som ett ifrågasättande istället för att se det som att de bara sökte efter en lösning på deras egna bekymmer och så fortsätter livet även i vuxen ålder att man tar åt sig av fel orsaker.

Ibland kom jag ihåg min kamp inom mig där jag gjorde aktiva val för att jag skulle må bra, dessa val gjorde att jag löste mina problem eftersom jag kunde fokusera på dem istället för att lägga energi på annat, det är ju därför man lyckas med vad man tänkt sig och frukten av det är att man får självförtroende och utav det blir man glad.

Allt detta ger ringar på vattnet och det ska man utnyttja, man lägger ner tid på att ta reda på sina goda sidor, sen använder man sig av dem, man erkänner för sig själv att vissa saker är jag inte bra på och om jag gjort allt jag kan för att bli bättre på det om det nu är viktigt för mig att bli bättre på det vill säga, så duger det åt mig.

Min ungdomstid var mycket upp och ner, men jag kommer mest ihåg att jag mådde bättre än jag mår som vuxen. Jag är helt övertygad att vi som vuxna är så styrda av varandra att vi helt har glömt bort hur man har kul, nej man måste inte göra något olagligt.

Jag har sökt länge efter hur jag kan använda mig av de positiva delarna som jag använde som ung utan att de negativa delarna, för ilskan som ibland åt upp mig inifrån vill jag inte ha tillbaka. Jag tycker att jag som vuxen har svårt att stå upp för mina åsikter, val etc. Man liksom bara håller med eller bara låter andra göra en illa utan anledning, för man har svårt att sätta sig själv främst för att det är något fult över det i dagens samhälle.

Men jag tror att det är ett stor missförstånd vad det egentligen innebär att man ska lyssna på sig själv i första hand, det innebär inte att vi alla ska sluta lyssna på varandra, utan istället att man följer det som känns rätt för mig och gör mina val efter det. Då kan man även hjälpa andra om man vill, orkar och har tid till det. Allt handlar om aktiva val man gör i allt.

Allt som får mig att le är kul för mig, det behöver inte vara någon stor grej eller kosta skjortan. Vi låter alla våra ”måsten” ta upp stor del av vår tid, eftersom vi känner oss tvingade att göra vissa saker så känns de väldigt jobbiga och den känslan är en väldigt stor energitjuv. Om man istället väljer att nu ska jag göra det och det, sen kan man lägga in tid för att göra något som gör en glad lite här och var under dagen, det goda humöret hålls uppe och då orkar man göra även det som är tråkigt.

Jag har idag (130110) 5 verktyg till hands

•     Börjar min dag med att se vilka alternativ jag har, sluta kvällen med att se till att jag är så gladjag kan vara innan jag går och lägger mig, då sover jag bättre och vaknar upp mer utvilad.
•     Mota bort negativa signaler ifrån min omgivning.
•     Se det positiva jag träffar på under min dag.
•       Mind Map, karta över vad som gör mig hel.
•     Utvärderings lista, som är ett stöd för min Mind Map.

Har även ett verktyg till som jag inte har provat än då jag inte behövt det, när man kommer hem från arbetet eller om man råkat ut för något under sin dag som är negativt och har inget med min familj att göra, då ska jag hitta en plats utanför mitt hem där jag lämnar av mig dessa negativa känslor och signaler.

En av de stora felen jag och andra gör är att man inte kan prioritera sig själv, jag menar inte jag inte att jag är bättre än någon annan och därför ska jag allt handla om mig i första hand, snarare tvärtom. Om jag alltid ser till mina egna behov och kan erkänna att det är ok att göra så, då blir allting så mycket lättare att skydda sig mot yttre påverkan så som t.ex. stress, ilska, påhopp, orättvisor, allt som jag uppfattar som negativt eller påverkar mig negativt.

Frågeställning:
Man ställer frågan till sig själv, måste jag stressa, om ja, det behöver jag kanske göra under en kort tid men kan sen ta del lugnt. Om nej, då slutar jag stressa, för stress är i långa loppet inte bra för min hälsa och ska undvikas så mycket som möjligt.

Är ilskan verkligen riktat till mig, varför är person arg? Om någon är arg och personens ilska inte har ett dugg med mig att göra så behöver jag inte ta åt mig av den negativa energin. Då ska man göra ett par val, jag orkar inte lyssna, säg det till personen, slutar inte personen då kan man gå därifrån (det är inte att ge upp, men det finn ingen anledning att stanna kvar då det inte ger något positivt tillbaks för någon). Jag orkar lyssna för det kan vara bra för personen att få utlopp för sina negativa känslor, för att när de är borta ur systemet så mår man bättre efteråt, man kan ge råd (om personen önskar det) eller bara vara där som stöd. Om den är riktad till mig så kan man tänka så här:

Vad folk säger och tycker om mig är deras verklighet och inte min, jag respekterar andras åsikt, men jag måste inte tycka samma som andra för det. Jag kan analysera vad de säger, är det sant vad de säger, är det min sanning, överensstämmer det inte med min sanning så kan jag ju inte hålla med. Om man respekterar vad andra säger, men tycker inte samma som dem så finns det ingen anledning att blir arg eller ledsen för vi är alla olika och det är okej att vi är det.

Påhopp på mina nära och kära eller mig själv, är väldigt svårt för mig att handskas med har jag märkt, men ett sätt är att lyssna på vad den som gör påhoppet verkligen menar och om möjligt fråga och få svar. Kan hända att det är missförstånd, eller så handlar inte om mig, mina nära och kära utan är en spegling hur personen mår. Det har inget med den utpekade att göra, då behöver man ju inte heller ta åt sig av det. Men även om det skulle vara så att det ligger en gnutta sanning i det, så måste man ju inte ta åt sig av det på ett negativt sätt utan bara ta det som en lärdom.

Orättvisor i världen, vårt land, vårt samhälle, för den enskilde. Alla orättvisor på vilken nivå den än må vara är ju också något som är negativt, sen är det upp till oss vad vi väljer att göra med den, det vanligaste felet man gör är att min blir ledsen (vilket i sig inte är något fel att vara, för det kan var ett sätt att få ur sig det negativa) och fortsätter att vara det utan att använda det till något positivt, det kan bli så när man inte kan ta sig ur det. Man kan välja att ta tag i det, genom att motarbeta det orättvisorna genom att engagera sig på ett eller annat sätt.

Det finns massor med negativa signaler omkring oss, det här var ett urval av dem, det gemensamma är att man gör aktiva val för att man inte ska bli påverkad negativt av dem.

Om jag hör eller ser någon som gör mig upprörd (ledsen, arg etc.) så uppfattar jag det som en negativ energi då den påverkar mig negativt då den träffar mig, men om jag analysera vad det är som gör mig upprörd och inser att det inte berör mig eller att det inte är min sanning så blir energin som jag får utav det hela positivt och jag avger då en positiv energi ifrån mig. Det är därför alla energier oavsett vad de är ger ringar på vattnet, det är bara upp till oss själva vad den betyder för oss.

Att fokusera på rätt saker är viktigt, jag har rätt mycket just nu omkring mig som vill ha min uppmärksamhet som gärna vill få mig ur balans (min skadade axel som är helt paj nu i snart 3 månader med mycket värk, dessutom influensa som jag haft i 1 månad), jag är så fokuserad på hela mitt liv just nu så jag kan både blicka framåt och söka lösning på mina bekymmer då jag inte blundar för dem utan att jag istället analyserar dem i minsta detalj, för att plocka ner dem i bitar som är lättare att handskas med.

Det enda jag skulle vilja ha är mer tid, för det känns som om tiden rusar iväg med mig ibland och att jag inte hinner med allt jag vill just nu. Men inser snabbt att det får ta den tid det behövs, för annars är jag tillbaka på ruta 1 snart igen och då får jag börja om igen så det låter vi bli, förändring tar till en början väldigt mycket tid då man inte är van att fokusera på det som jag verkligen behöver i mitt liv. Men när jag väl har lärt mig det nya sättet att tänka så kan jag kasta alla dessa papper, Ps. jag kommer inte kasta något, alltid bra att kunna se tillbaka för att se hur min utveckling har gått framåt. Vi blir ju som sagt aldrig fulllärda, men jag tror inte att jag kommer att behöva den där listan att pricka i vad jag behöver, för till slut kommer jag känna vad jag behöver, men min Mind Map kan jag ha kvar men att den ska gås över med jämna mellan rum för att se om mina behov verkligen står med där. För vi förändras ju hela tiden, därför måste även min Mind Map följa med i utvecklingen. Men som sagt det är framtiden, just nu har jag avklarat min första vecka med dessa 2 verktyg och det ser bra ut just nu.

Idag (130112) lärde jag mig något nytt som kan förändra en hel om det som står här ovan (ärligt talat så har jag förstått det här tidigare men det är nu det har landat), det handlar om energier (min nya tolkning), den ljusa (positiva) och den mörka (negativa). Själva energierna i sig är varken bättre eller sämre än den andra men de påverkar oss på olika vis, eftersom jag börjat omvärdera vad är för något så blir det lite svårt att beskriva dem. För mig betyder den positiva energin något positivt medan den negativa energin är något negativt, det positiva kan jag ha användning för meden den negativa drar ner mig då det motarbetar mig. Men egentligen så är det ju bara våra tolkningar av något som bra eller dåligt, själva energierna kan ju användas till något bra oavsett om energin ifrån början är positiv eller negativ. Som sagt det blir lite svårt att beskriva det för det är så nytt sätt för mig att se på det, är det något du undrar över så hör av dig om det, eller likaså om du kan förklara det på ett bättre sätt så hör du också av dig.

Slutsatsen är att även om det här var en jobbig upplevelse då många känslor är inblandade, så allt det här fick mig att hitta mig själv, vem jag är och vad jag står för. Jag hittade den stora pusselbiten som jag sökt efter hela mitt vuxna liv, då den ungdomliga delen inte passa mig som vuxen utan behövde göras om så det passar mig idag. Jag är den jag är, om andra inte förstår sig på mig så beror det oftast på att de själva inte vet vilka de själva är eller så har de inte förstått att alla är olika och det är okej att vara det. Det är okej att vara sig själv, det är när vi försöker vara någon annan än den vi är som vi blir vilse och det är därför så många går omkring och mår dåligt. Jag såg glimtar av pusselbiten när det här bråket var, det var därför jag stannade kvar i gruppen trotts att det gjorde ont, det var värt all smärta i slutänden.