lördag 26 januari 2013

Inverterad Deja-VU

Igår var det dags igen, jag gjorde illa min förbannade axel genom att ha den i ett läge som gör ont, jag lyckades faktiskt få den ur det läget innan det gjorde förbannat ont så man skriker rätt ut jag var så glad över att jag slapp värken den här gången, det här hände på förmiddagen. På kvällen när jag och min fru håller på med att gör middag så gör jag en av de rörelser min axel inte gillar, jag rör om det jag steker i stekpannan och jag börjar känna en molande värk, jag byter snabbt arm för att det inte ska göra ont. Samtidigt som jag håller på och steker, tar jag fram bakplåtspapper där vi ska lägga vår pizzadeg för att göra pizzor på, jag lägger pappret på plåten till vår ugnsten.

Jag börjar vika pappret för att det ska passa plåten, när jag med bägge händerna börjar att vika hörnen på pappret för att plåten är rund. Pang så gör jag illa armen igen, armen viker ihop sig som ett v och fastnar så och börjar skaka, jag tar tag i armen och skriker rätt ut för det gör så himla ont. Tar ner armen och vänder mig om och upptäcker att jag måste vända Championerna i stekpanna, gör det med fel hand och nu pajar armen totalt och faller till sidan om min kropp. Har svårt att göra något alls igår kväll efter det, armen gillar inget läge, det gör bara så himla ont, jag kan inte ta några värktabletter bara för att jag för inte så länge sen tog en längre Alvedonkur för att mota en infektion jag haft under lång tid i min kropp.

Idag vaknar jag upp med en riktigt öm arm, men det avtar under förmiddagen, jag sitter och skriver ner tankar jag har till en bok jag vill skriva, börjar göra mig i ordning innan jag ska göra lite lunch innan jag och min fru drar iväg till grabben skola som har öppet hus. När jag börjar klä om så börjar armen konstra igen, nu gör den så där himla ont igen och det vill inte släppa, jag smörjer den med liniment för jag vill inte missa öppet hus grejen och smärtan avtar till en acceptabel nivå så jag kan åka med till grabbens skola. Besöket på skolan var riktigt givande och rolig, tänk om en annan fått gå i en sådan här skola där eleverna får bestämma själv över sin skolgång och individ anpassa sina studier, med max 22 elever i varje klass.

Vi drar iväg hemåt och armen har konstrat sig lite medan vi var på skolan, vi går in i en mindre affär på vägen för att handla hem lite av varje som vi inte har hemma, då pajar armen totalt igen och får gå och hålla den hela vägen till bilen och även från bilen och hem och smärtan vill inte ge sig efter det. Nu när jag haft den här hemska smärtan under de här dagarna får jag en känsla av deja vu men ändå inte riktigt, ja precis tvärtom. Jag kommer och tänka på den där dikten jag skrev om "ilska" här i min blogg, jag beskriver ilskan inom mig som jag upplevde som en hemskt smärta, här blir det precis tvärtom då smärtan gör mig så himla förbannad på den. Smärtan är så hemsk att jag skulle vilja kapa av armen med en förhoppning om att smärtan försvinner för alltid med den, det finns ju bra proteser idag men finns det nya axlar, men så kommer tanken ja då dyker fantomsmärtan upp så slipper man den inte i alla fall.

Jag har nu haft problem med min axel och smärtan som går genom hela armen ända ut i fingerspetsarna sen i oktober förra året då jag fick min första infektion första gången den här vintern, jag har varit helt sjukskriven sen 9 december då min arm inte blir bättre, de hittar inte det som ger mig denna smärta och rörelseproblem. Jag har haft problem sen jag började jobba i augusti, men själva skadan fick jag 1 år innan när jag fick en planka rätt på min arm som kom nerramlande från ställningen 4 – 5 meter högre upp, den träffade mig strax ovanför armvecket, smällen när den träffade min arm slog ikull mig på ställningen. Jag hade tur då en kompis såg plankan falla, så han skrek ”akta”, när han gjorde det satt jag på mina knän på ställningen och hängande framför ställningen för att göra rent efter vi färgat väggen, om jag inte hunnit undan så hade plankan träffat mig i nacken och jag hade ramlat handlöst ner i backen över 2 meter ner med stora stenblock precis nedanför där jag var. Jag kan säga att trotts all smärta och problem som den här skadan i axel och arm har givit mig så är jag glad att jag lever för det kunde ha slutat på ett mycket värre sätt än vad det gjorde.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar