Bild: Cloud från filmen Final Fantasy VII |
Planerna var klara över hur jag vill leva mitt liv, tycker
jag hade hittat svar på alla mina frågor. Var sjuk i influensa väldigt länge (6
veckor) men ändå så fick jag många idéer och såg väldigt klart vad jag vill
göra med mitt liv, sen blev jag frisk i ca. 2 veckor och då försvann alla idéer
och lusten att fullfölja det jag startat. Jag får ingen kontakt med min guide
och får inga svar eller visioner under mina meditationer, svårt att hitta ro
och bara vara.
Under de senaste veckorna började jag följa min Mind Map - Hälsa 2013 och Uppföljning-Hälsa-veckolista, men det funkar helt enkelt inte då jag
saknar fokus. Jag vet precis vad jag ska göra, allting funkade till en början
men sen vart det bara stopp. Har sådant sug på allt jag vet jag inte ska äta,
sen blev det inte bättre av att jag blev sjuk igen, jag vet att socker gör att
så att jag blir ännu sjukare men just nu finns inget förnuft kvar.
Känner mig splittrad i tusen bitar, tvivlet sprider sig som
en löpeld i min sargade kropp, frågorna är många utan några som helst svar.
Efter klarhet kommer rannsakan, det är nu dags att släppa taget och låta
processen ha sin gång och lita på mig själv så att jag hittar hem igen.
Har problem med värk i kroppen, svårt att sova och det finns
ingen ork kvar. Det ända som finns kvar är hoppet, för jag vet att jag kan så
mycket bättre och utan att bli sur på mig själv ska jag börja om i små, små
steg för att komma tillbaks där jag var. Jag sitter och lyssnar på musik som
jag älskar, musiken ger mig tröst och styrkan att orka kämpa när livet är som
trassligast.
Tittar ut och ser solens klara strålar på den klarblå himlen, längtan efter värmen som smeker min kind får mig att le, att få gå ut i skog och mark och lyssna på fåglarnas vackra vårsång får mig på gott humör igen. Ser hoppet tändas, ska nu låta tiden ha sin gång och låta min kropp och själ få vila då jag ryktes med i förändringsvindarna och glömde bort av bara farten att stora förändringar tar på krafterna.
Tittar ut och ser solens klara strålar på den klarblå himlen, längtan efter värmen som smeker min kind får mig att le, att få gå ut i skog och mark och lyssna på fåglarnas vackra vårsång får mig på gott humör igen. Ser hoppet tändas, ska nu låta tiden ha sin gång och låta min kropp och själ få vila då jag ryktes med i förändringsvindarna och glömde bort av bara farten att stora förändringar tar på krafterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar