Att bara vara, är inte så bara

Bild: Yoga från gym22.se 

Jag har jobbat hårt med att hitta svaren jag söker om mitt liv, för jag har känt att jag inte har levt det liv som jag vill så jag började förändra hela mitt liv, jag kände mig riktigt nöjd med vad jag gjort och hittat på vägen och lärt mig av det. Trots att jag har varit så mycket sjuk sen slutet av förra året så har jag lyckats med detta, men hela tiden är det något som gnager inom mig varför jag inte kan komma vidare med mina idéer då varken orken eller viljan saknades. Jag trodde att jag var på rätt väg igen när jag skrev inlägget "På rätt spår igen", men det fortsatte att gnaga i mitt huvud. Visserligen var på rätt spår igen, men jag saknade fortfarande något.

Jag tror att allt det här jag känner inombords hänger ihop på något vis, jag håller på att utvecklas till något så mycket större än vad jag någonsin varit tidigare i mitt liv och vad jag ens trodde var möjligt för mig att bli, men ändå så är det något som saknas. När man känner sig nästan som fulländad (färdig lärd blir man aldrig) borde man inte vara nöjd över hur långt jag kommit på vägen? Vad jag gjort den senaste tiden är väl att jag sökt överallt, då även i alla grupper jag är med i FB och inom mig själv för att se om det är något jag missat, men ändå hittar jag inget svar.

Men nu när jag satt för en stund sen i lugn och ro och något slags bara vara mode så slog det mig vad det är som jag gjort fel, jag var det lite på spåret tidigare då jag varit inne på att jag saknar något roligt här i livet men ändå så såg jag det inte klart just då. Jag har lagt så stor energi och så mycket tid i att söka svar i vem jag är och vad jag vill göra att jag glömt bort en av de viktigaste sakerna här i livet, att leva livet, njuta av det och glädjas över det. Så enkelt det är i ibland, svaret finns alltid mitt framför näsan på en, det gäller bara att slappna av så ser man svaret klart och tydligt.

När det gäller det här med FB grupperna jag är med i, nu när jag hittade svaret som jag sökte förstår jag varför jag inte kände mig nöjd var jag än var, jag la ner massor av tid på att söka svar på vad det var för fel på grupperna att jag inte såg att jag ställde fel fråga på fel ställe. När jag började med det här med att vara i en grupp, så var det för att jag lära mig av andra för att finna en del av mig själv, men när jag hade lärt mig allt jag kunde (för stunden) så märkte jag inte det utan jag fortsatte att försöka lära mig något som jag redan kunde.

Så nu när jag vet det så kan jag bara njuta av andras tankar, idéer och även lära mig ett och annat på vägen nu när jag kan slappna av. Visserligen kan jag fortfarande lära ut, säga min mening i saker och ting osv. men göra det utan att förvänta mig att andra är mogna för det jag säger eller förstå mig fullt ut. Vi är alla olika även om vi har samma intressen, ideal etc. men vi är alla olika individer som har färgats av det liv vi lever och vi är inte alltid på samma nivåer samtidigt.

Vi kan ibland luras att tro vi är på exakt samma våg-längd och sen fortsätter det så för evigt, men vi har alla olika livsstigar att gå och ibland korsar vi varandras stigar och ibland tom följs de åt en tid i samma riktning. Det är inget vi kan göra något åt, så det ända vi kan göra är att njuta av varandras sällskap så länge det varar. Man kan alltid umgås även om man inte alltid är överens, så länge man bara respekterar varandra för dem vi är. Det här gäller ju livet i allmänhet också, men lite bus tänker jag nog dela med mig av liksom lite musik för det ligger mig så varmt om hjärtat.

Sen ska jag inte känna ett tvång att jag måste delta hela tiden, dela med mig var det nu än är. Jag ska bara göra det jag känner för när jag vill och orkar, det är en bra regel och det låter som en bra plan så det köper vi, slå in. Jag kommer även i framtiden säga vad känner, för jag är en ärlig person som står för vad jag säger. Sen om jag någon gång har fel så är jag inte sämre än att jag medger det.

Nu när jag inte behöver söka vidare så kan börja leva livet på riktigt, så det kan hända att jag inte kommer att vara lika mycket på FB när jag nu hittat hem igen. Ett skratt förlänger livet heter det ju, så det är där jag ska börja sen får vi se var det slutar någonstans. Nu när jag har mer tid över så kanske jag lättare kan hitta svar på andra frågor och problem jag har, jag har listat upp dem tidigare här i min blogg så det tänker jag inte gå in närmare på det här just nu.

Nu när jag sitter och läser det jag skriver, så kommer jag ihåg en person som kom in i en av de grupper jag är med i för en tid sedan och frågade om det var min grupp (grundaren av gruppen) då hon tyckte att denna grupp kändes mer som en blogg än en grupp och det är ju lite det som hände här ovan fast tvärtom. Det ser ut som jag skriver till de som är medlemmar till en av de grupper jag är med i fast jag skriver i min blogg, jaja det behöver ju inte vara något fel i det. För jag tror att en del av dem läser i min blogg ibland, så då kanske de hittar svaret på en del frågor de har gällande mig.

Jag kommer ihåg att jag reagerade på hennes fråga men jag förstod inte då vad hon menade, nu kanske även jag ser vad hon såg. Jag höll på sökte redan då efter det jag nu har hittat, vi får se hur det kommer att påverka allt jag kommer att göra hädanefter var jag än är, i verkliga livet eller på FB. Det första jag ska göra är att vila, för all tid och allt tänkande som jag lagt ner på det här har gjort mig så himla trött.

Så glöm inte bort att leva livet, att bara vara och andas lugnt.