Framtidsanalys

130125

Jag håller på att skriva ner mina framtidsplaner 5 år framåt för att få en uppfattning vad jag verkligen vill ha ut av mitt liv då jag tror att om man verkligen vill något innerst inne (inte bara drömma om dem) så tror jag att man kan förverkliga dem genom att inte bara ge upp så fort det blir jobbigt, se vilka möjligheter jag har för att kunna förverkliga dem men också se vad jag måste ändra på för att kunna nå mitt slut mål.

Vilket arbete jag vill ha, jag vill ha det jobb som passar mig som person, starta eget företag för du får jag göra det på mitt sätt och inte på någon annan sätt som inte passar mig, gå och reta sig på det hela dagarna ger ju inget annat än huvudverk. Jag har 3 idéer som fastnat, den ena är en affär där jag säljer sådant som jag är intresserad av och som jag vet inte finns här i närheten, får även kolla upp om det är här är bästa staden att ha den i då det finns andra bättre alternativ. Den andra idén är att hjälpa människor som inte mår bra på distans, den tredje idén är inom vården. Jag ska jämföra mina idéer grundligt för att sedan välja en av dem, sen ska jag gå igenom min idé så bra som möjligt, ska gå en kurs att starta eget och om jag behöver mer hjälp kan jag be dem om hjälp där.

Vad behöver jag göra för att nå mina mål, en viktig del är att ta reda på vad behöver jag göra för att jag ska må så bra som möjligt? Motionera, gå, cykla, springa om det går och träna upp min kropp på olika sätt eller tom börja med någon sport. Gå till en kiropraktor eller liknande för att gå igenom min rygg och axlar. Skaffa oss en ny säng, för vår gamla säng tar sönder våra ryggar. Ta reda på vilka vitaminer jag behöver vid olika årstider, ta influensa spruta före varje vinter. Är det något i min kost som jag måste ändra på för att jag ska må bra utan sprutan, äta rätt och blandad kost och ta bort en del av fettet och socker intaget, fortsätta att jobba med mitt inre mående genom att använda mina verktyg meditation, se mina alternativ, mota de negativa signalerna som finns runt omkring oss, leta efter de positiva bitarna som man finns och även fortsätta med min ”Uppföljning-Må bra–veckolista” för att påminna mig om det som är viktigt för att min själ ska må bra.

På vilket sätt vill jag bo, hus eller lägenhet och då definitivt en insattslägenhet och en sommarstuga på landet och helst då i Dalarna som ex. ute vid en udde vid en sjö utanför Grangärde längs med en slingrig väg till Leksand. Jag vill stanna kvar i staden vi bor i för den är lagom stor och det finns mycket fina naturområden här, jag skulle vilja komma till den södra delen av den för att komma lite närmre sport och träningsanläggningar men även närmre sjön och den härliga naturen där. Hus tror jag är lite för mycket jobb med, men samtidigt skulle jag vilja ha en liten stuga på landet så då tycker jag att en liten sommarstuga skulle vara lagom och som vi skulle kunna hyra ut genom en förmedling när vi själva inte är där för att få en lite inkomst där, jag och min fru älskar Dalarnas vackra natur, så det är vårt förstahandsval.

Nöjen och hobby som ger mig livskvalitet: Akvariefiskar, fiske, bio, Yatzy, kortspel, teckna, fotografera (systemkamera), Photoshop, programera, läsa böcker. Skriva 1 bok (en bok om att förändras till den man vill vara) eller 2 böcker, skriva i min blogg som jag gör redan idag, där jag skriver direkt ifrån hjärtat och bara för min egen skull. MC, Data, teknik och musik mm. Några av dessa gör jag redan, men om jag får ordning på mitt liv och ekonomin så skulle jag även kunna göra alla mina intressen som jag har.

Jag fortsätter med att gå igenom vilken starta eget idé som är bäst, sen ska jag jobba mer med den, sen börja på en starta eget kurs. En bra idé jag fick är att blicka tillbaks vad jag har skrivit tidigare, jag ska bl.a. läsa några goda råd på min livsstig i inlägget "Livsförändring", där har jag skrivit ner ett antal punkter som är viktigt för mig att följa. Fortsätta i samma anda som jag gjort snart i ett halvt år nu, känns verkligen inom mig att jag är på rätt stig för jag känner mig så glad och varm inombords. Glöm inte bort att ta han om dig själv, dina nära och kära.

//HWK EYE-130130.

Inverterad Deja-VU

Igår var det dags igen, jag gjorde illa min förbannade axel genom att ha den i ett läge som gör ont, jag lyckades faktiskt få den ur det läget innan det gjorde förbannat ont så man skriker rätt ut jag var så glad över att jag slapp värken den här gången, det här hände på förmiddagen. På kvällen när jag och min fru håller på med att gör middag så gör jag en av de rörelser min axel inte gillar, jag rör om det jag steker i stekpannan och jag börjar känna en molande värk, jag byter snabbt arm för att det inte ska göra ont. Samtidigt som jag håller på och steker, tar jag fram bakplåtspapper där vi ska lägga vår pizzadeg för att göra pizzor på, jag lägger pappret på plåten till vår ugnsten.

Jag börjar vika pappret för att det ska passa plåten, när jag med bägge händerna börjar att vika hörnen på pappret för att plåten är rund. Pang så gör jag illa armen igen, armen viker ihop sig som ett v och fastnar så och börjar skaka, jag tar tag i armen och skriker rätt ut för det gör så himla ont. Tar ner armen och vänder mig om och upptäcker att jag måste vända Championerna i stekpanna, gör det med fel hand och nu pajar armen totalt och faller till sidan om min kropp. Har svårt att göra något alls igår kväll efter det, armen gillar inget läge, det gör bara så himla ont, jag kan inte ta några värktabletter bara för att jag för inte så länge sen tog en längre Alvedonkur för att mota en infektion jag haft under lång tid i min kropp.

Idag vaknar jag upp med en riktigt öm arm, men det avtar under förmiddagen, jag sitter och skriver ner tankar jag har till en bok jag vill skriva, börjar göra mig i ordning innan jag ska göra lite lunch innan jag och min fru drar iväg till grabben skola som har öppet hus. När jag börjar klä om så börjar armen konstra igen, nu gör den så där himla ont igen och det vill inte släppa, jag smörjer den med liniment för jag vill inte missa öppet hus grejen och smärtan avtar till en acceptabel nivå så jag kan åka med till grabbens skola. Besöket på skolan var riktigt givande och rolig, tänk om en annan fått gå i en sådan här skola där eleverna får bestämma själv över sin skolgång och individ anpassa sina studier, med max 22 elever i varje klass.

Vi drar iväg hemåt och armen har konstrat sig lite medan vi var på skolan, vi går in i en mindre affär på vägen för att handla hem lite av varje som vi inte har hemma, då pajar armen totalt igen och får gå och hålla den hela vägen till bilen och även från bilen och hem och smärtan vill inte ge sig efter det. Nu när jag haft den här hemska smärtan under de här dagarna får jag en känsla av deja vu men ändå inte riktigt, ja precis tvärtom. Jag kommer och tänka på den där dikten jag skrev om "ilska" här i min blogg, jag beskriver ilskan inom mig som jag upplevde som en hemskt smärta, här blir det precis tvärtom då smärtan gör mig så himla förbannad på den. Smärtan är så hemsk att jag skulle vilja kapa av armen med en förhoppning om att smärtan försvinner för alltid med den, det finns ju bra proteser idag men finns det nya axlar, men så kommer tanken ja då dyker fantomsmärtan upp så slipper man den inte i alla fall.

Jag har nu haft problem med min axel och smärtan som går genom hela armen ända ut i fingerspetsarna sen i oktober förra året då jag fick min första infektion första gången den här vintern, jag har varit helt sjukskriven sen 9 december då min arm inte blir bättre, de hittar inte det som ger mig denna smärta och rörelseproblem. Jag har haft problem sen jag började jobba i augusti, men själva skadan fick jag 1 år innan när jag fick en planka rätt på min arm som kom nerramlande från ställningen 4 – 5 meter högre upp, den träffade mig strax ovanför armvecket, smällen när den träffade min arm slog ikull mig på ställningen. Jag hade tur då en kompis såg plankan falla, så han skrek ”akta”, när han gjorde det satt jag på mina knän på ställningen och hängande framför ställningen för att göra rent efter vi färgat väggen, om jag inte hunnit undan så hade plankan träffat mig i nacken och jag hade ramlat handlöst ner i backen över 2 meter ner med stora stenblock precis nedanför där jag var. Jag kan säga att trotts all smärta och problem som den här skadan i axel och arm har givit mig så är jag glad att jag lever för det kunde ha slutat på ett mycket värre sätt än vad det gjorde.

Min inre styrka växer med mina insikter

Jag börjar se min inre styrka eller snarare jag känner av den, den håller på att växa vart efter mina insikter om mig själv ökar. Mitt självförtroende ökar, frågan som dyker upp i mitt huvud är vad jag kan göra med den mer än vad jag hittills har gjort. Känns som om jag bara har skrapat på ytan av min potential av vad jag kan klara av, jag behöver veta mera och frågan är hur jag får reda på det.

Jag fortsätter jobba på i samma stil som jag gjort de senaste månaderna, låter mig inte påverkas negativt av yttre påverkan, när jag behöver guidening så mediterar jag så jag i lugn och får svaret på vad jag ska göra härnäst eller vad jag behöver ändra på för att jag ska nå dit jag har tänkt mig. Jag tror att skriva ner vad jag är bra på respektive dålig är också en bra idé, nyttan av det är att jag kan utnyttja mina egna resurser bättre liksom att jag öva upp de egenskaper som är dåliga.

Det som jag behöver göra nu är att sitta och tänka ut vad jag vill jobba med och på vilket sätt, men det sista vet jag, jag vill helst jobba på mitt eget sätt så starta eget skulle vara det bästa altenativet men sen beror det på vad jag ska syssla med så kan jag behöva lite arbetslivserfarenhet inom ämnet innan jag startar eget, ett bra alternativ kan vara praktik.

Jag har redan minst 2 starta eget idéer som jag ska kolla upp så det gäller att jag börjar med det snarast. Jag behöver byta yrke då min skadade axel gör nog så att min murarkarriär måste ses som avslutad, så jag skulle behöva kontakta rehab för att kolla vad de kan hjälpa mig med och jag kanske även behöver ha ett möte med AF, F-kassan och någon från vården, rehabsköterska eller läkare.

I övrigt så är det något som stör mig, känns som om inte jag kan lite på alla omkring mig, jag vill så gärna tro gott om alla men det är tydligen för mycket begärt. Men vetskapen om det gör det ju lättare för mig att from nu tänka mig för vad jag säger och skriver, men samtidigt så tänker jag inte styras till någon annans fördel gentemot andra liksom jag inte låter mig tystas då jag står för vem jag är och mina synpunkter. Om det stör någon så är det ju upp till dem, jag har insätt att vi är alla olika och det är okej att vara det så länge man respekterar varandra, då finns det heller inget att bli arg över eller bli besviken på någon annan för det.

Mina 5 verktyg som jag använder mig dagligen av och som jag nämnt i tidigare inlägg ex. "Insikterna efter stormen" hjälper mig att hålla fokus på det som är väsentligt, jag har även lästa några av mina gamla inlägg som också har hjälpt mig hålla fokus, en av dem är ett av mitt första inlägg "Hur vänder man det negativa till något positivt" och även mitt andra inlägg "Kärlek" som är viktigt att tänka på det när gäller allt i våra liv. För om vi ser allt med kärlek i åtanke i alla situationer så blir livet helt annorlunda, jag har också läst "Självförtroende" som är viktigt att ha när man ska ta beslut om sitt eget liv och det är inte så svårt att få det om man hela tiden gör saker och ting på ett sätt som passar mig som person och när man lyckas med det man tänkt sig så ökar självförtroendet. Jag har även gått in och läst inlägget Vän som är viktigt att ha klart för sig vad som är viktigt för mig, jag har hellre några få vänner som jag kan lita på en massa vänner som jag inte kan lita på, dessutom så har läst om "Kritik" som är bra att kunna klara av för att det inte ska tas på fel sätt, hur man ska bearbeta kritiken till något positivt istället.

Jag tycker verkligen jag har hittat mig själv, det är viktigt att lyssna på sig själv, att vara sin egen bästa vän ger som ringar på vattnet som sprider sig till alla vänner omkring mig och sprider även kärlek till dem som ännu inte har blivit mina vänner. Att vara medmänniska är viktigt för mig, men man får inte gå för långt så man glömmer bort att sköta om sig själv, mår inte jag bra så kan jag heller inte hjälpa någon annan.

Känt på livets ”Hela havet stormar”

Har senaste tiden känt som om jag kört fast i en loop som jag inte kan komma ur, jag har skrivit en ”Att göra lista” men inget blir gjort på den utan den snarare blir bara större och större. Många av de punkter som finns med är telefonsamtal, när det gäller att ringa till myndigheter och företag så känns det så jobbigt att göra det, att prata i telefon med vänner eller släktingar har jag inga som helst problem med då jag kan prata i timmar.

Om möjligt försöker jag fixa sådant som går genom nätet, för då behöver jag inte prata med dem, jag tror att det har med min HSP (Highly Sencitive Person) att göra då man har lite svårt att prata med främlingar. Det konstiga är att om jag möter en person som jag inte känner innan så har jag inga som helst problem att prata, bara då det inte blir många i samma rum som jag inte känner, frågan är varför jag har så svårt att ringa sådana samtal kan bero på tidigare dåliga erfarenheter med sådana samtal?

Men det har även känts i andra sammanhang, jag trodde jag hade planen klart för mig och nu helt plötsligt är den som bortblåst, en prövotid för att kontrolla att mina beslut och planer är riktiga genomtänkta kanske. Är fortfarande i en lång period med värk och infektioner i kroppen, tidigare då jag startade min tankar och planer om framtiden så var drivkraften så stark så att jag orkade genomföra dem ändå, men nu är orken borta och det känns helt plötsligt svårt att se framåt.

Är i en period med rätt mycket meditation just nu för att hitta min väg igen, i en av dessa så ser jag en ansiktslös person, sen flertalet bilder bakåt på mig själv ända till min ungdomstid, ser detta som en helhetsbild av mitt liv över min utveckling och att jag nu står inför en början på mitt nya jag därav det ansiktslösa ansiktet. Känns lite som hela havet stormar nu inombords, så nu gäller det att förankra sig i sin tro till sig själv så ordnar det sig till slut, har haft svårt för tillfället att skriva något i min blogg eller någon annanstans då detta sker.

Nu har det snart gått en vecka sen jag börja skriva det här inlägget, jag har under denna tid ringt flera samtal och gjort flera punkter på min ”Att göra lista”, lugnt och metodiskt betar jag av dem, känner mig riktigt stolt över att jag klarar av det så bra som jag har gjort.

Under den här tiden har jag även mött på olika vägval som vill att jag ska överge mitt val som jag gjort, men jag står fast då jag verkligen tror på den. Detta bidrog till att mycket kraft och tid har gått åt till detta, som jag egentligen har behövt till att tillfriskna så jag kan använda mina inre resurser, krafter och tid till att förverkliga mitt nuvarande vägval till min livsstig som skiljer sig så markant mot tidigare val. Men insikterna jag fick på köpet var värt tiden och mödan i slutänden, snacka om vilken skillnad i hur man kan uppleva saker och ting beroende på i vilket sinnelag man är i.

För att kunna förverkliga mina drömmar och mål så kommer jag behöva göra flera aktiva val under min väg i livet, inte som förut bara hänga på strömmen och hoppas på det bästa, för när jag gjorde det så höll jag på att drunkna då jag levde ett liv som inte kändes som mitt eget. Det är slut med att inte lyssna på min inre röst och lite på den, följer jag bara den så kan det inte gå fel.

Om man nu ser tillbaks på veckan som varit så tycker jag att det har funkat bra, till en början så var det lite frustrerande att inte komma någon vart, men det tog inte så lång tid innan jag insåg att få panik inte hjälper. Tog det lugnt och det visade sig att det var precis vad jag behövde för att komma vidare, för varje gång man åker på ett bakslag så lär mig sig något nytt så det är bara hänga med på äventyret kallat livet och njuta för varje gång lär man sig något nytt. Med att ta det lugnt så menar jag inte bara vila utan även att stanna upp och tänka efter, att meditera har hjälpt mig mycket under den här tiden, det är ett bra sätt för att se mina alternativ här i livet när det ser ut som det inte finns några.

Det styrande ljuset

Jag skrev om det styrande ljuset i mitt blogg inlägg: "Skyddsängel" och vill här gå in och försöka beskriva vad jag menade med det och även ge förslag hur man gör för att stoppa den. Det är egentligen inget ljus för det är inget du egentligen kan se utan är mer en känsla, jag ville beskriva något som är starkt och något man kan se så blev det ordet ”ljus” och eftersom som det vill styra oss mot vår vilja så blev det ordet ”styrande” tillsammans blev det ”det styrande ljuset”.

Det försöker få oss ur vår inre balans, vi blir hela tiden bombarderad från alla möjliga håll vad vi ska tycka och tänka, ifrån olika medier, folk vi möter, reklam och olika organisationer etc. Är vi inte helt i balans med oss själva så kan vi lätt bli påverkade mot vår vilja, jag tror många inte tänker så mycket på det då det sker redan från det vi föds.

Man uppfostras efter sina föräldrar tankar om vad de tycker är rätt och fel, efter vad de själva har lärts sig genom sin uppväxt och vad andra tycker. Det är redan där det kan bli fel ifrån början då de själva kanske har lärt sig fel, för det går i arv om ingen ifrågasätter det man lärt sig är det som är bäst för individen själv och det är ju inte lätt när det är så djupt rotat. Det här fortsätter i den traditionella skolan som inte ser till individens bästa, utan man följer en mall vad barnen ska lära sig.

Medan vi växer upp så kan man känna av den där känslan att det är något som inte stämmer, vi ska stoppas in i fack för att det ska vara lättare att förstå sig på en eller styrs av andra för att passa deras ändamål och om man då inte står upp för sig själv för den man är så kan det lyckas. Men vart efter vi växer upp och vi blir vuxna så blir vi så vana med det att man helt enkelt glömmer bort den där känslan även om den ligger där och mal och ibland dyker upp till ytan lite då och då, men eftersom vi inte vet vad är så nonchalerar vi bort den trots att man kan må väldigt dåligt av den.

Det är inte förrän man går in i sitt inre för att ta reda på vem man egentligen är som man kan upptäcka den, när man väl vet vem är och vad man står för så kan man stoppa den för man känner igen den och man vet vad den kan göra för skada. När man är i balans med sitt inre så sköter det här sig själv så det är inte något man märker av annat en att den konstiga olustkänslan är borta. Man är helt enkelt fri och när man är det så ska man använda den förnuftigt, när jag blir ifrågasatt för mina egna val eller åsikter så behöver man inte bli arg eller försöka få den andra parten att tycka som jag, för det är okej att tycka olika och då finns det ingen anledning att bli arg även om den andra blir det för den ilskan är bara en reflektion av den andras inre konflikt och har inget som helst med mig att göra.

Jag ser snarare det som en möjlighet att utvecklas då man är olika, för även om man tycker olika så kan det finnas saker man kan lära sig av varandra och det kan man bara göra om man respekterar varandras åsikter. Även av konflikter kan man lära sig mycket, men detta kan bara ske om man är i balans med sitt inre jag. Det är när parterna inte kan respektera varandras åsikter som det inte går att lösa eller då någon har en inre konflikt, vad det hela egentligen beror på är att man glömt bort att det är okej att vara olika så länge man respekterar varandra.

Vi kan också påverkas av hur vi mår psykiskt eller fysiskt då det gör att man inte är på alerten, även åt andra hållet då man kan må så illa av detta, det blir till en ond cirkel. Så det är väldigt viktigt att sköta om både sitt inre som sitt yttre må ende och då menar jag inte utseende mässigt utan det är att sköta om den fysiska delen som består av rätt kost och motion.

Insikterna efter stormen

(130107)
Nu när stormen bedarrat och jag börjar så sakteliga få tillbaks energin, för det var en riktig urladdning som tog nästan all min energi, jag ska försöka mig på att sammanställa alla insikter som jag fick under resans gång på det öppna vilda havet.

I en grupp som jag tillhör på Facebook så har det varit lite småtjurigt ett bra tag nu men det har ebbat ut, men igår eller om det tom var i förrgår så började det hetta till ordentligt, eftersom jag inte var med när det starta och en del har tagit bort sina kommenterar i efterhand så är det svårt att få en helhetsbild av vad som hände, jag har bara läst vad några av de inblandade har fortsatt skriva om det.

Så det är ju svårt att ta dessa som en sanning om vad som hände då delar av den ursprungliga texten är borttagen, så jag kommer inte gå in på här vad det handlar om alls. För de negativa energierna vill jag inte ha, men de positiva insikterna hade jag tänkt behandla här och eventuella tankar runt dem och avsluta med en slutsats.

Till en början så ville jag inte vara med alls, jag blev jätteledsen över att behöva se på hur människor jag ser upp till och älskar gav sig på varandra, det ända jag försökte göra vara att få dem att sluta men ingen ville lyssna på det örat. Andra i gruppen som inte heller de var inblandade försökte berätta vad de kände runt det här om en förhoppning om att de skulle sluta, men ingen lyssna på dem heller trots att några av dem mådde väldigt dåligt av hela händelsen.

Frågan kom upp i mitt huvud varför jag inte kunde släppa detta då jag egentligen inte har något med detta ”bråk” att göra, jag tror att det bottnar i tidigare erfarenheter när jag var ung så växte jag upp i en väldigt stökig tillvaro med bråk både hemma, på gården (stort hyreshusområde i en förort i Stockholm) där jag bodde på nästan hela 70-talet och i början på 80-talet och även mycket bråk och mobbing i skolan.

Förutom ilskan inom mig så var jag rätt trygg i mig själv, speciellt efter det att jag började träna boxning då jag började hitta mitt inre lugn när jag var 15 år, min självkänsla ökade då ilskan ebba ut. Under min tonårstid var man ibland rätt så vilsen och sökte i sitt inre vem man egentligen är, det gör nog de flesta under den perioden i sitt liv. Under både min tonårstid och ungdoms år så fick ofta frågan ”varifrån jag fick mitt självförtroende ifrån” då de själva inte kunde hitta deras, eftersom jag då inte riktigt visste det så svarade jag skämtsamt ”inom mig” och la till ”vem ska tro på mig om inte jag själv när ingen annan gör det?

När jag sen väldigt öppet berättade om min uppväxt då förstod de ännu mindre varifrån jag fick det ifrån, detta gjorde mig ibland lite osäker på varför jag var så självsäker på mig trotts att jag inte borde ha det. Där ser man vad andras frågor kan ställa till, jag tog det som ett ifrågasättande istället för att se det som att de bara sökte efter en lösning på deras egna bekymmer och så fortsätter livet även i vuxen ålder att man tar åt sig av fel orsaker.

Ibland kom jag ihåg min kamp inom mig där jag gjorde aktiva val för att jag skulle må bra, dessa val gjorde att jag löste mina problem eftersom jag kunde fokusera på dem istället för att lägga energi på annat, det är ju därför man lyckas med vad man tänkt sig och frukten av det är att man får självförtroende och utav det blir man glad.

Allt detta ger ringar på vattnet och det ska man utnyttja, man lägger ner tid på att ta reda på sina goda sidor, sen använder man sig av dem, man erkänner för sig själv att vissa saker är jag inte bra på och om jag gjort allt jag kan för att bli bättre på det om det nu är viktigt för mig att bli bättre på det vill säga, så duger det åt mig.

Min ungdomstid var mycket upp och ner, men jag kommer mest ihåg att jag mådde bättre än jag mår som vuxen. Jag är helt övertygad att vi som vuxna är så styrda av varandra att vi helt har glömt bort hur man har kul, nej man måste inte göra något olagligt.

Jag har sökt länge efter hur jag kan använda mig av de positiva delarna som jag använde som ung utan att de negativa delarna, för ilskan som ibland åt upp mig inifrån vill jag inte ha tillbaka. Jag tycker att jag som vuxen har svårt att stå upp för mina åsikter, val etc. Man liksom bara håller med eller bara låter andra göra en illa utan anledning, för man har svårt att sätta sig själv främst för att det är något fult över det i dagens samhälle.

Men jag tror att det är ett stor missförstånd vad det egentligen innebär att man ska lyssna på sig själv i första hand, det innebär inte att vi alla ska sluta lyssna på varandra, utan istället att man följer det som känns rätt för mig och gör mina val efter det. Då kan man även hjälpa andra om man vill, orkar och har tid till det. Allt handlar om aktiva val man gör i allt.

Allt som får mig att le är kul för mig, det behöver inte vara någon stor grej eller kosta skjortan. Vi låter alla våra ”måsten” ta upp stor del av vår tid, eftersom vi känner oss tvingade att göra vissa saker så känns de väldigt jobbiga och den känslan är en väldigt stor energitjuv. Om man istället väljer att nu ska jag göra det och det, sen kan man lägga in tid för att göra något som gör en glad lite här och var under dagen, det goda humöret hålls uppe och då orkar man göra även det som är tråkigt.

Jag har idag (130110) 5 verktyg till hands

•     Börjar min dag med att se vilka alternativ jag har, sluta kvällen med att se till att jag är så gladjag kan vara innan jag går och lägger mig, då sover jag bättre och vaknar upp mer utvilad.
•     Mota bort negativa signaler ifrån min omgivning.
•     Se det positiva jag träffar på under min dag.
•       Mind Map, karta över vad som gör mig hel.
•     Utvärderings lista, som är ett stöd för min Mind Map.

Har även ett verktyg till som jag inte har provat än då jag inte behövt det, när man kommer hem från arbetet eller om man råkat ut för något under sin dag som är negativt och har inget med min familj att göra, då ska jag hitta en plats utanför mitt hem där jag lämnar av mig dessa negativa känslor och signaler.

En av de stora felen jag och andra gör är att man inte kan prioritera sig själv, jag menar inte jag inte att jag är bättre än någon annan och därför ska jag allt handla om mig i första hand, snarare tvärtom. Om jag alltid ser till mina egna behov och kan erkänna att det är ok att göra så, då blir allting så mycket lättare att skydda sig mot yttre påverkan så som t.ex. stress, ilska, påhopp, orättvisor, allt som jag uppfattar som negativt eller påverkar mig negativt.

Frågeställning:
Man ställer frågan till sig själv, måste jag stressa, om ja, det behöver jag kanske göra under en kort tid men kan sen ta del lugnt. Om nej, då slutar jag stressa, för stress är i långa loppet inte bra för min hälsa och ska undvikas så mycket som möjligt.

Är ilskan verkligen riktat till mig, varför är person arg? Om någon är arg och personens ilska inte har ett dugg med mig att göra så behöver jag inte ta åt mig av den negativa energin. Då ska man göra ett par val, jag orkar inte lyssna, säg det till personen, slutar inte personen då kan man gå därifrån (det är inte att ge upp, men det finn ingen anledning att stanna kvar då det inte ger något positivt tillbaks för någon). Jag orkar lyssna för det kan vara bra för personen att få utlopp för sina negativa känslor, för att när de är borta ur systemet så mår man bättre efteråt, man kan ge råd (om personen önskar det) eller bara vara där som stöd. Om den är riktad till mig så kan man tänka så här:

Vad folk säger och tycker om mig är deras verklighet och inte min, jag respekterar andras åsikt, men jag måste inte tycka samma som andra för det. Jag kan analysera vad de säger, är det sant vad de säger, är det min sanning, överensstämmer det inte med min sanning så kan jag ju inte hålla med. Om man respekterar vad andra säger, men tycker inte samma som dem så finns det ingen anledning att blir arg eller ledsen för vi är alla olika och det är okej att vi är det.

Påhopp på mina nära och kära eller mig själv, är väldigt svårt för mig att handskas med har jag märkt, men ett sätt är att lyssna på vad den som gör påhoppet verkligen menar och om möjligt fråga och få svar. Kan hända att det är missförstånd, eller så handlar inte om mig, mina nära och kära utan är en spegling hur personen mår. Det har inget med den utpekade att göra, då behöver man ju inte heller ta åt sig av det. Men även om det skulle vara så att det ligger en gnutta sanning i det, så måste man ju inte ta åt sig av det på ett negativt sätt utan bara ta det som en lärdom.

Orättvisor i världen, vårt land, vårt samhälle, för den enskilde. Alla orättvisor på vilken nivå den än må vara är ju också något som är negativt, sen är det upp till oss vad vi väljer att göra med den, det vanligaste felet man gör är att min blir ledsen (vilket i sig inte är något fel att vara, för det kan var ett sätt att få ur sig det negativa) och fortsätter att vara det utan att använda det till något positivt, det kan bli så när man inte kan ta sig ur det. Man kan välja att ta tag i det, genom att motarbeta det orättvisorna genom att engagera sig på ett eller annat sätt.

Det finns massor med negativa signaler omkring oss, det här var ett urval av dem, det gemensamma är att man gör aktiva val för att man inte ska bli påverkad negativt av dem.

Om jag hör eller ser någon som gör mig upprörd (ledsen, arg etc.) så uppfattar jag det som en negativ energi då den påverkar mig negativt då den träffar mig, men om jag analysera vad det är som gör mig upprörd och inser att det inte berör mig eller att det inte är min sanning så blir energin som jag får utav det hela positivt och jag avger då en positiv energi ifrån mig. Det är därför alla energier oavsett vad de är ger ringar på vattnet, det är bara upp till oss själva vad den betyder för oss.

Att fokusera på rätt saker är viktigt, jag har rätt mycket just nu omkring mig som vill ha min uppmärksamhet som gärna vill få mig ur balans (min skadade axel som är helt paj nu i snart 3 månader med mycket värk, dessutom influensa som jag haft i 1 månad), jag är så fokuserad på hela mitt liv just nu så jag kan både blicka framåt och söka lösning på mina bekymmer då jag inte blundar för dem utan att jag istället analyserar dem i minsta detalj, för att plocka ner dem i bitar som är lättare att handskas med.

Det enda jag skulle vilja ha är mer tid, för det känns som om tiden rusar iväg med mig ibland och att jag inte hinner med allt jag vill just nu. Men inser snabbt att det får ta den tid det behövs, för annars är jag tillbaka på ruta 1 snart igen och då får jag börja om igen så det låter vi bli, förändring tar till en början väldigt mycket tid då man inte är van att fokusera på det som jag verkligen behöver i mitt liv. Men när jag väl har lärt mig det nya sättet att tänka så kan jag kasta alla dessa papper, Ps. jag kommer inte kasta något, alltid bra att kunna se tillbaka för att se hur min utveckling har gått framåt. Vi blir ju som sagt aldrig fulllärda, men jag tror inte att jag kommer att behöva den där listan att pricka i vad jag behöver, för till slut kommer jag känna vad jag behöver, men min Mind Map kan jag ha kvar men att den ska gås över med jämna mellan rum för att se om mina behov verkligen står med där. För vi förändras ju hela tiden, därför måste även min Mind Map följa med i utvecklingen. Men som sagt det är framtiden, just nu har jag avklarat min första vecka med dessa 2 verktyg och det ser bra ut just nu.

Idag (130112) lärde jag mig något nytt som kan förändra en hel om det som står här ovan (ärligt talat så har jag förstått det här tidigare men det är nu det har landat), det handlar om energier (min nya tolkning), den ljusa (positiva) och den mörka (negativa). Själva energierna i sig är varken bättre eller sämre än den andra men de påverkar oss på olika vis, eftersom jag börjat omvärdera vad är för något så blir det lite svårt att beskriva dem. För mig betyder den positiva energin något positivt medan den negativa energin är något negativt, det positiva kan jag ha användning för meden den negativa drar ner mig då det motarbetar mig. Men egentligen så är det ju bara våra tolkningar av något som bra eller dåligt, själva energierna kan ju användas till något bra oavsett om energin ifrån början är positiv eller negativ. Som sagt det blir lite svårt att beskriva det för det är så nytt sätt för mig att se på det, är det något du undrar över så hör av dig om det, eller likaså om du kan förklara det på ett bättre sätt så hör du också av dig.

Slutsatsen är att även om det här var en jobbig upplevelse då många känslor är inblandade, så allt det här fick mig att hitta mig själv, vem jag är och vad jag står för. Jag hittade den stora pusselbiten som jag sökt efter hela mitt vuxna liv, då den ungdomliga delen inte passa mig som vuxen utan behövde göras om så det passar mig idag. Jag är den jag är, om andra inte förstår sig på mig så beror det oftast på att de själva inte vet vilka de själva är eller så har de inte förstått att alla är olika och det är okej att vara det. Det är okej att vara sig själv, det är när vi försöker vara någon annan än den vi är som vi blir vilse och det är därför så många går omkring och mår dåligt. Jag såg glimtar av pusselbiten när det här bråket var, det var därför jag stannade kvar i gruppen trotts att det gjorde ont, det var värt all smärta i slutänden.

Dikt - Jag är bäst

Jag är bäst på något

Jag vet inte vad
Men det kan inte vara att komma ihåg saker

det vet jag med bestämdhet

Jo nu vet jag

Jag är bäst på att vara mig