Konflikter

Och konsten att inte ta åt sig 

Ett rätt svårt ämne, både att beskriva i ord vad det handlar om, men också hur man gör för att skydda sig mot det. Om man retar sig på en människa för att det den gör eller säger något som inte är okej i mitt tycke, men varför bryr jag mig om det, varför reagerar jag så starkt? I vissa fall så har personen i fråga inget med mig att göra, då är det oftast lättare att inte bry sig om det, men är det någon man känner och bryr sig om, eller någon som jag känner drabbas av det den här personen hittar på ja då blir det mycket svårare att inte ta åt sig. Likaså om barn eller djur blir utsatta, då reagerar jag starkt.

Men varför måste man skydda sig mot det?

Frågan är egentligen vad är det man skyddar sig ifrån och behöver man verklige skydda sig mot det?

Om man mår dåligt av det så behöver man hitta ett sätt att skydda sig, nyckeln till lösningen ligger i hur man löser det. Oftast när man reagerar starkt så går man i försvarsställning, vilket innebär att man ifrån början anser att den andra har fel, man ger den andra ingen chans till att förklara sig utan man låter sin egen fantasi och förutfattade mening löpa amok. Det kan bli en stor och svår process innan man löser det, men det behöver inte vara så.

Istället för att gå in i i försvarsställning och i attackläge direkt, tagga ner där direkt, fråga och börja lyssna istället. Oftast ligger rädslor och förutfattade meningar i vägen här, men som sagt det är ingen lätt uppgift, det ligger så himla djupt rotat så man måste dra upp det med rötterna och plantera om det för att det ska bli en förändring i mig. Att inte bry sig, är inget alternativ för mig, det ligger inte i min natur.

Visst det är inget fel i att hamna i diskussion heller, men känslorna man får innan man löst det är inget roligt att känna, men det är viktigt att förstå att känslor inte är något farligt utan det är både naturligt och viktigt att vi har dem, man lär sig mycket av själva processen. Att reagera, att bry sig, det är inte där felet ligger, det är vad som händer sen. Oftast är ju inget som märks utåt, tankarna, kampen inom mig. Det ända som kanske märks ibland utåt är ju effekten av det som händer inom mig, jag har inte alltid fel, nej ibland så visar det sig att jag har rätt i mina tankar ifrån början. Lära sig lita på sin intuition, lära sig förstå vad det är jag hör, ser och känner så jag kan förstå bättre och handla där efter.

Det här något jag försöker lära mig, att hantera mina känslor. När man hamnar i diskussion med någon, så kan man i vissa fall även få den andra att lära sig något också, men det är inget jag behöver sträva efter utan om det sker så sker det om det var meningen att göra så, det är inte fel i att reagera och agera men det är bra att förstå att det blir konsekvenser av det. Det är i hur man gör det på, som är nyckeln till framgång. Men hur jag ska lösa det här med känslorna som är väldigt starka ibland när jag har en djup diskussion med mig själv, så länge jag inte låter min inre diskussion bli till en sanning så är det okej, för det som händer i min skalle är ju inget som har hänt, det är ju bara tankar och har inget med själva situationen som har uppstått att göra.

Om man har i åtanke att vi alla är olika och det är okej att vara det, det löser mycket, men inte allt, men det är en början. Likaså en sak som skulle kunna lösa många konflikter, om man inser att man inte alltid har rätt, måste ha rätt i allt. En faktor till är hur jag uppfattar saker, mitt mående påverkar, har jag ont så påverkar det min uppfattning negativt. Jag uppfattar att något är fel, men inte varifrån det kommer, då blir det riktigt fel. Felet ligger inte hos den andra, utan hos mig, inte i sakfrågan utan i min kropp och det stör mig. Vi uppfattar ju signaler, det gäller att lära sig varifrån signalen kommer ifrån, gör man det så kan mycket av missförstånden undvikas.

Inse att vi alla är människor och att vi alla inte är på samma nivå i vår inre utveckling, så allt jag skrivit här har inte alltid med mig att göra, det är generell bild av hur det är och hur man kan lösa saker. För är vi inte på samma nivå, så kan det också vara ett hinder, det kan ju vara svårt att påpeka det när man egentligen har en diskussion om något helt annat, för det hjälper ju inte alls för då blir förvirringen total om man inte är med i matchen. Alla har inte lärt sig att tänka i flera dimensioner samtidigt, likaså när man är van med det så gäller det att lära sig se när den andra tänker bara i ett plan och inte i flera. Som jag sa i början av detta inlägg, detta ämne är svårt.

Glöm inte bort att ta hand om dig själv, dina nära och kära på bästa sätt, kramiz <3