Fixeringar - Rätt eller fel, vad är det?

Sitter och jobbar med att skanna bilder från negativ, bilderna jag jobbar med är från 60, 70 och 80 talet. Ser alla ”roliga frisyrer” som man hade förr, jag tänker varför såg de ut som de gjorde? Varför försöker de inte att se bättre ut än vad de gör? Kommer frågorna poppande upp i mitt huvud. Varför ställer jag mig de frågorna när jag innerst inne vet att utseende inte är det viktigaste, problemet är väl att det hjälper till med att lyckas när man har ”rätt utseende”, det viktigaste för mig är hur en människa är och hur de tänker framför hur de ser ut. Så varför ställer jag mig dessa frågor när jag vet bättre?

Vi är så himla påverkade från media idag, det finns en mall hur människor ska se ut, känns som all media ägs av de företag som jobbar med skönhet, dvs. skönhetsprodukter och de som skönhetsopererar människor. Varför duger vi inte som vi ser ut? Om man tänker efter ordentligt, om man kollade in varenda millimeter på varje människa så skulle man inse att det aldrig kommer att komma en människa till som ser exakt likadan ut, om man nu inte börjar klona folk förstås, vilket är en helt sjuk tanke.

Men om man tänker att om vi får födas på ett normalt sätt utan några som helt manipulationer, så är varje människa som föds är unik. Varför vill vi förstöra det unika? Det unika är ju i sig själv väldigt vackert, varför duger inte det som det är? Varför duger vi inte som vi är och ser ut? Då skulle ingen tjäna några pengar på oss, skönhetsbranschen skulle gå i konkurrs då de lever på andras olycka.

Jag tror att det stora problemet idag är att vi inte mår bra inombords och då vi inte har något bra självförtroende så söker vi en snabblösning på problemet, vi vill ändra vårt utseende i tron om att det är där problemet ligger. Istället för att ta tag i det verkliga problemet, vårt mående inombords. För när man inser att man duger som man är så syns det även utåt, det finns inget vackrare än en människa som älskar sig själv för dem de är och då menar jag inte själviska människor för det finns inget vackert med det.

När jag nu ser på bilderna igen med helt andra ögon, så ser jag bara vackra människor då de är bara sig själv så som de föddes, så felet ligger inte i hur folk ser ut, felet ligger i hur vi ser på andra människor. Lika är det med om vi börjar skärskåda hur folk är, folk brukar oja sig över hur andra människor är och beter sig, är inte folk riktigt kloka? Jag brukar säga så här, vi är alla lite tokiga allihop, för i andras ögon är vi inte som dem och då är vi inte riktigt kloka för det, så allt ligger i betraktarens ögon och inte i om folk är kloka eller inte.

Visst finns det regler och en tanke om hur vi ska bete oss, men sen vad folk glömmer bort är att det är olika beroende varifrån vi kommer, visst det finns ett ordspråk som säger att ”man ska seden dit man kommer” och folk tolkar det som att man ska rätta sig efter hur det är dit man kommer men om man verkligen tänker efter så betyder det precis tvärtom. Jag tycker istället man ska försöka ta varandra som man är och leva i harmoni med varandra istället, men vi människor är ett vanedjur, allt ska vara som det alltid varit så det kommer ta tid innan förändringarna tar vid. En förändring som jag ser som väldigt nödvändig, då vi idag är på väg mot vår egen undergång om vi fortsätter i samma spår som vi är på nu.