Dimman

Svaren vi söker om hur vi ska göra med våra liv, döljs ibland av en dimma vi själva omedvetet har skapat, vi har skapat den för att skydda oss själva, vi är rädda för att gå vidare till nästa steg då vi känner trygghet i det vi redan vet och kan, även om det inte är rätt för en. Den här dimman är inte lik en vanlig dimma, en vanlig dimma ser du, den här dimman döljer vissa saker för dig och samtidigt är den osynlig i sig för att inte avslöja att den finns där.

Den ser till att vi stannar kvar i detta steg där vi känner oss trygga då vi redan vet svaren, till slut tröttnar vi på att irra runt och svara på samma frågor hela tiden och det är då vi märker att vi har redan har svaren och det enda som hindrar oss att ta nästa steg är att välja i vilken riktning vi vill gå. Det finns inget facit på vilket alternativ som är det rätta här, utan det är upp till var och en att söka i sitt inre efter det val som passar bäst för en just nu i detta ögonblick, för i framtiden kan du vara tillbaka i samma frågeställning igen för att ta nästa steg. Ta ett steg i taget och lita på din egen förmåga så kommer det här att gå bra. Oftast är det största hindret för oss vi själva, vi vågar inte lita på oss själva och vår egen förmåga.

Rädslan för det okända är en stark kraft som kan vara svår att besegra, så det första man behöver lära sig är att ha tillit till sig själv, du har dig själv närmast och vem vet bäst vad som passar dig bäst än dig själv? Svaren till det hittar du i ditt innersta, en bra början är att lära sig hur man gör för att nå sitt innersta. Med meditation kan man nå sitt innersta jag, hur man gör det bäst är upp till dig att ta reda på då, det kan vara olika för olika individer vad som passar bäst. Det kan vara bra att söka råd av en guide som kan visa dig vägen, men det är bara du själv som kan hitta de rätta svaren för just dig.

Det kan ibland vara svårt att lita på sig själv då man tidigare har gjort fel val i livet. Men det hör till det förflutna, lev i nuet och blicka framåt och skapa din egen bättre framtid för dig själv, när du har gjort det kan du sen hjälpa dig själv och andra.

Så gå ut i dimman och lita på dig själv och din förmåga, så ska du se att snart har dimman lättat och du ser alla svar på dina frågor klart och tydligt.

Ta hand om dig och dina nära och kära, kramiz <3

Inspirationen kom av sig

Det har inte blivit riktigt som jag tänkt mig, sitter här och läser inlägget Istället för nyårslöfte - Hitta inspiration och inser att jag inte gjort så mycket av det som står där. Sen börjar jag fundera hur jag ska beskriva det, det som jag har gjort eller det jag inte har gjort, jag väljer att beskriva det jag har gjort och följer sen upp med varför det andra jag hade tänkt göra inte har blivit av. Samtidigt så kommer det upp en tanke som det står i texten i inlägget ”inget som står här (ovan -se länk) är några måsten”, så frågan är varför jag stör mig så mycket på det?

Vi tar frågorna sen, jag benar ut allting så tror jag att även frågorna kommer att bli besvarade. Min stora inspirationskälla, familj och vänner består, det är dem som får mig att orka kämpa vidare när livet känns jobbigt, utan dem hade jag inte orkat mig ur det som är jobbigt. Visst jag är inte den som ger upp i första taget, för när man nått botten så finns det bara uppåt kvar att gå men det hjälper än mer när man känner stöd från dem man älskar och håller av.

Jag har fortsatt träna när jag mått tillräckligt bra och när jag verkligen har velat träna, tyvärr har jag även tränat några gånger när jag inte borde gjort det, när jag hade för ont men viljan att träna var starkare och det straffade sig i efterhand, men allt detta är en lärdom, att lära sig lyssna på sin egen kropp.

Jag cyklar till och från jobbet varje dag, går flera promenader på jobbet (då vi får det) under dagens gång, tyvärr har det inte blivit så mycket promenader i naturen som jag velat då orken inte har funnits där.

Fortsätter som vanligt med att vara nöjd med det jag har, stirrar mig inte blind på det jag inte har, för det ger mig inget.

Sen har vi nog svaret på varför det inte blivit riktigt som jag tänkt mig: ” Det viktigaste är att jag inte kör fast i vad jag måste göra, utan att jag gör det som jag gillar och gör det så gott jag kan och sen får det bli som blir och vara nöjd med det.” Jag har helt enkelt gjort det jag orkat och inte kört fast i några måsten och det har gjort att jag inte gjort alltihop, men ändå har jag ju följt min plan så varför är jag inte riktigt nöjd?

Jag tror att jag tycker att det går för långsamt och så har min dröm för en bättre framtid för mig och min familj lagts lite på is, jag har inte helt lagt ner det utan jag har kollat upp lite saker när jag haft tid och ork, så egentligen går det rätt bra för mig jag måste bara lära mig att uppskatta det jag har gjort och vara nöjd med det jag har åstadkommit så här långt och lära mig att vara lite mer tålmodig.

Varför den ursprungliga planen har hamnat lite på is beror på att jag börjat kollat upp andra möjligheter som har kommit upp på vägen, denna möjlighet är lite mer säker om den går i lås och ger inte mig lika mycket arbetstimmar vilket i sin tur skulle ge mig den vila och återhämtning som jag behöver. Så det är bara för mig att fortsätta kolla upp det jag håller på med och hålla tummarna att allt går i lås till slut, jag har även kollat lite andra möjligheter också.

Jag har inte börjat med att ta tag i det här med min vikt, jag har inte satt upp delmål eller slutmål än, men jag är medveten om problemen jag har och jobbar med det så länge tills orken att sätta mig ner och göra klar denna uppgift. Den är inte bortglömt, jag bara tar en sak i taget just nu.

När det gäller att hitta inspiration till att fortsätta min påbörjade bok, det är samma där, det har inte funnits någon tid eller snarare ork till att skriva eller kolla efter inspiration så därför är det lagt på is för stunden, jag har ju inte orkat skriva så mycket till bloggen heller eller orkat vara ute och skriva på Facebook heller. Jag tror det viktiga här är att göra det man orkar så kommer inspirationen åter tids nog, gäller bara att ha tålamod så kommer nog resten utav sig själv.

Jag har inte släppt ut min konstnärliga sida genom att börja måla, jag började göra en pallet (se bild) men den är inte färdig än, ska rundslipa kanterna och klarlackas, men jag har ändrat mig och jag vill hellre börja måla med vattenbaserade färger (den ursprungliga planen) istället för med oljefärger så palleten får vänta. Jag ska köpa färger (allmoge) när jag får råd, sen ska jag börja ”kladda” så får vi se om det är något för mig.

Så egentligen har inte inspirationen kommit av sig, jag har bara inte haft tålamodet att se att jag faktiskt har åstadkommit en hel del och att det tar lite längre tid än vad jag vill att det ska ta för mig att finna inspirationer här livet, jag har funnit att jag kommit en bra bit på vägen och jag har lärt mig att jag måste bli mer tålmodig, vara nöjd med jag har åstadkommit och lyssna på min egen kropp för min hälsa går i första hand och där har jag lyckats riktigt bra. J

Var rädd om er där ute, ta hand om er och era nära och kära, kramiz <3

Fixeringar - Rätt eller fel, vad är det?

Sitter och jobbar med att skanna bilder från negativ, bilderna jag jobbar med är från 60, 70 och 80 talet. Ser alla ”roliga frisyrer” som man hade förr, jag tänker varför såg de ut som de gjorde? Varför försöker de inte att se bättre ut än vad de gör? Kommer frågorna poppande upp i mitt huvud. Varför ställer jag mig de frågorna när jag innerst inne vet att utseende inte är det viktigaste, problemet är väl att det hjälper till med att lyckas när man har ”rätt utseende”, det viktigaste för mig är hur en människa är och hur de tänker framför hur de ser ut. Så varför ställer jag mig dessa frågor när jag vet bättre?

Vi är så himla påverkade från media idag, det finns en mall hur människor ska se ut, känns som all media ägs av de företag som jobbar med skönhet, dvs. skönhetsprodukter och de som skönhetsopererar människor. Varför duger vi inte som vi ser ut? Om man tänker efter ordentligt, om man kollade in varenda millimeter på varje människa så skulle man inse att det aldrig kommer att komma en människa till som ser exakt likadan ut, om man nu inte börjar klona folk förstås, vilket är en helt sjuk tanke.

Men om man tänker att om vi får födas på ett normalt sätt utan några som helt manipulationer, så är varje människa som föds är unik. Varför vill vi förstöra det unika? Det unika är ju i sig själv väldigt vackert, varför duger inte det som det är? Varför duger vi inte som vi är och ser ut? Då skulle ingen tjäna några pengar på oss, skönhetsbranschen skulle gå i konkurrs då de lever på andras olycka.

Jag tror att det stora problemet idag är att vi inte mår bra inombords och då vi inte har något bra självförtroende så söker vi en snabblösning på problemet, vi vill ändra vårt utseende i tron om att det är där problemet ligger. Istället för att ta tag i det verkliga problemet, vårt mående inombords. För när man inser att man duger som man är så syns det även utåt, det finns inget vackrare än en människa som älskar sig själv för dem de är och då menar jag inte själviska människor för det finns inget vackert med det.

När jag nu ser på bilderna igen med helt andra ögon, så ser jag bara vackra människor då de är bara sig själv så som de föddes, så felet ligger inte i hur folk ser ut, felet ligger i hur vi ser på andra människor. Lika är det med om vi börjar skärskåda hur folk är, folk brukar oja sig över hur andra människor är och beter sig, är inte folk riktigt kloka? Jag brukar säga så här, vi är alla lite tokiga allihop, för i andras ögon är vi inte som dem och då är vi inte riktigt kloka för det, så allt ligger i betraktarens ögon och inte i om folk är kloka eller inte.

Visst finns det regler och en tanke om hur vi ska bete oss, men sen vad folk glömmer bort är att det är olika beroende varifrån vi kommer, visst det finns ett ordspråk som säger att ”man ska seden dit man kommer” och folk tolkar det som att man ska rätta sig efter hur det är dit man kommer men om man verkligen tänker efter så betyder det precis tvärtom. Jag tycker istället man ska försöka ta varandra som man är och leva i harmoni med varandra istället, men vi människor är ett vanedjur, allt ska vara som det alltid varit så det kommer ta tid innan förändringarna tar vid. En förändring som jag ser som väldigt nödvändig, då vi idag är på väg mot vår egen undergång om vi fortsätter i samma spår som vi är på nu.