Meningen med livet

För några dagar sen träffade jag på en riktig energitjuv, börjar släppa nu men det har fått mig att tänka efter lite på varför jag ibland inte kan mota vissa negativa signaler medan vissa klarar jag av hur lätt som helst, fast nu känns det som jag har varit ur balans den senaste månaden då mitt humör ändrar sig väldigt fort och det har påverkat allt runt omkring mig väldigt mycket. Sen jag skrev här sist så har jag förlåtit mig själv, kom fram till att jag bara är en människa som lever med mina fel och brister så gott jag kan, huvudsaken är att jag har lärt mig något utav det.

Jag tycker mitt arbete med mig själv har gått riktigt bra för att styra negativa signaler och istället se det positiva som finns omkring mig och se vilka alternativ jag har, jag har analyserat nu vad som hänt men hittar inget fel i det jag gör så jag tror att det ligger bortom min kontroll just nu, har hört att det är flera som har upplevt det på liknande sätt den senaste tiden.

Det är någon stark kraft utifrån som påverkar just nu, nu när jag insätt det kan försöka se lite djupare vad exakt det är för kraft som stör och vad jag kan göra för att stoppa den påverka mig så mycket och gärna hitta ett sätt att stoppa den på. En bra början är att lära sig se/känna när den dyker upp så att jag kan göra något åt den innan den påverkar mig negativt, alla energier oavsett de är negativa eller positiva är krafter som kan användas till positiva saker det gäller bara att lära sig använda dem på rätt sätt. 

Jag har jobbat en del med min bok men nu har inte tiden inte räckt till och de negativa signalerna jag råkat på har tagit mycket av min energi, ett tag så började jag tvivla på boken men jag kom fram till att jag fortsätter även om den inte kanske blir som jag tänkt mig så blir det ett bra övningsobjekt i att skriva en bok. Så jag ska sluta försöka se i förväg var handlingen kommer sluta, jag ska fortsätta skriva som jag gjort hittills. Låta berättelsen ha sitt eget liv och lite på att det blir bra, för det som har kommit fram hittills är riktigt bra tycker jag så jag tror även att resten blir det också.

Jag kom på igår vad det är som får mig fortsätta när livet bara känns väldigt motigt, nu för tiden när jag råkar ut för det så hinner jag inte ens tänka ”ge upp” innan jag stoppar mig själv, det finns alltid något alternativ så att man kommer vidare det gäller bara att hitta dem. När jag har riktigt jobbigt brukar jag tänka på vad jag har, inte på det jag inte har för det hjälper mig ingenstans, jag är så tacksam över min lilla familj jag har, de få utvalda vänner jag har och min släckt som jag tyvärr träffar allt för sällan men jag har inte den möjligheten till det just nu.

Jag tittar på min familj och ser deras kärlek till mig och det gör mig så glad och det ger mig sådan styrka och då börjar kärleken inom mig själv också blomstra, jag tänker på mitt ”30 års jubileum” som jag hade förra året och inser min tacksamhet över att jag lever. Alla dagar jag får leva är en bonus, livet är en underbar gåva som vi ska vårda ömt och inte ta för givet precis som dem vi älskar och de som älskar oss för dem vi är.

Visst kan livet vara tufft ibland, i år har jag ”10 års jubileum” för mig och min familj, att mista våra nära och kära kan ibland bli en riktigt tung börda, men om man istället ser allt det fina och roliga vi fick uppleva tillsammans under den tid vi fick så ser man allt i ett helt annat ljus. Ja det finns ett moln kvar i kofferten som jag har svårt att smälta, ett ofött barns död, men även om vi aldrig fick träffas och lära känna varandra så lärde han mig att livet är väldigt skört och väldigt betydelsefullt för att slösas bort på småsaker.

Var tacksam över det vi har och inte sörja det som vi inte har och det vi inte får uppleva, för dessa negativa känslor och tankar får oss bara ur balans och då slutar vi att leva livet och missar massor med underbara saker som finns omkring oss, livet är för kort att slösa bort på sådana tankar. Tror det här är ett riktigt bra sätt att lära känna sig själv, ta reda på vilka hinder som gör att jag inte lyckas som jag har tänkt mig, vilka alternativ har jag, vilka egenskaper och färdigheter har jag som kan hjälpa mig hitta lösningen på det problem och hinder man finner på sin väg.

Att finna sig själv gör att man växer enormt som människa och den glädjen man känner är en väldigt stark kraft som man kan använda till så mycket gott. Jag är övertygad att vi människor inte använder oss av alla våra bästa egenskaper som vi har för att vi inte ser dem och vet inte att vi har dem, jag har sätt människor som har det mycket värre en vad jag har men de fortsätter för att sluta leva är inget alternativ liksom att ge upp för dem och det är det ju inte för mig heller. Man gör så gott man kan med det man har och ändå kan man leva ett rikt liv, då pratar jag inte om pengar utan jag pratar om kärlek och glädjen till att leva livet på bästa möjliga vis, att leva mitt liv som jag vill är det största rikedomen som jag vet om.

Det jag måste göra nu när jag möter energitjuvar, är att stoppa det innan det hinner bli så, när man känner att man börjar tappa kontrollen så tar man ett steg tillbaka, istället för att fortsätta fast jag är arg för då det blir bara värre. Ta det lugnt sätt dig ner eller lägg dig bekvämt ner och slappna av och blunda, andas lugnt och med långa djupa andetag och tänk inte på någonting alls, om det dyker upp något så ta ingen större notis av dem utan låt dem bara passera. När man sen är lugn igen då kan man ta tag i problemet, för att försöka lösa ett problem i ilska slutar med att det lilla problemet man har blivit ännu större liksom den energi som går att till att bli arg och även efteråt, så om du tycker att du inte har tid eller ork att offra 5 minuter så får du tänka om. För det tar mycket mer energi, ork och tid när man släpper lös den negativa ilskan.

Visst kan man även använda sig av den här energin också till något gott, men man ska inte använda den genom att försöka lösa ett problem med, om man istället i lugn och ro ser vad felet ligger och vad man kan göra så kan man vända den negativa energin till något positivt istället. Det gäller att lära sig se möjligheterna framför hindren och problemen, för varje gång man lär sig hur man ska göra så går det lättare för varje gång.

Meningen med livet är nog en fråga som vi stöter på genom våra liv, tänker på djuren och naturen där det är den som är den starkaste som överlever, se på utveklingen av djur arter och människan utveckling där vi idag lever i en väldigt tuff värld men jag minns och har hört av dem före mig har alltid livet varit så även om vissa saker har blivit mycket värre. Då tänker jag på våld, hot om våld och mobbning som förekommer överallt. En värld där ett människoliv inte verkar vara värt någonting, även vi som inte tycker något av detta är okej har en styrka som kan få stopp på detta, även om vi tycker att vi inte kan förändra något bara för att vi är ensamma om det men det är vi inte vi är jätte många som tycket det här är helt fel.

Jag tror vi alla kan göra skillnad, alla bäckar små heter det ju, om vi alla hjälps åt kan vi få den här skutan att vända åt rätt håll, för just nu är den på väg rakt ner i helvetet eller vilket namn det nu har men det är inget bra ställe vår värld är på väg till. Vi håller på stirrar oss blinda på alla krafter som vill ta dö på oss, naturkrafter, solen och kometer samtidigt som vi låter våldtäkten av vår kära jord får fortgå genom att förgifta den på alla möjliga vis. Vad har vi för rätt att göra så, livet är så mycket mer än vi människor, vi verkar glömma bort att vi bara har den till låns. Vi har inga rättigheter till jorden bara skyldigheter, det finns så mycket kunskap som kan användas till något gott istället, det är dags att börja använda den kunskapen nu.

Vad som ger oss drivkraft är olika från individ, min är kärleken till allt liv som finns, ta hand om er där ute och era nära och kära.

Love, peace and understanding <3

Läget just nu 130412

Sitter och skriver min bok vilket är väldigt lärorikt då det var länge sen jag skrev något direkt ifrån fantasin, det var i gymnasiet för typ 100 år sen det hände. Läser en bok om hur man ska skriva och vad man ska tänka på när man skriver en bok som heter ”Skriv boken” som är skriven av Lasse Holm, där stod det att man skulle skriva upp allt om karaktärerna som är i boken och det höll på ta tvärstopp tack vare det. Så jag fortsatte skriva mer på storyn och jag blev lite paff hur berättelsen fick sitt eget liv då jag känner att det kanske inte blir som jag hade trott utan mycket mycket bättre då jag själv inte riktigt vet i förväg var historien bär iväg. Jag skriver bara på och upptäckte att det inte blir så detaljerat men jag struntar lite i det just nu för att få till storyn först, visserligen så tar jag med lite detaljer som jag känner till för att jag inte ska glömma bort dem senare.

Kan bli lite jobbigt snart då nästan inga karaktärer har namn än och inte heller detaljer på hur de är som personer, så jag får snart ta tag i det för att styra upp lite hur personerna i berättelsen är för att det ska bli så trovärdigt som möjligt men även för att det kan bli lite rörigt för mig att hålla reda på vem som är vem när jag inte vet vad de heter och det kommer ju bli värre ju större historien blir. Känner att det är väldigt annorlunda den här gången mot tidigare då jag försökt mig på att skriva en bok då jag fastnat rätt snart och hittar inte vidare på berättelsen, kan hända att jag är i rätt läge att skriva när jag numera har mer ordning på mitt inre vilket gör att det inte stör mig i mitt skrivande, känner verkligen glädjen i att få skriva och det gör mig så himla glad.

I övrigt så lunkar livet på för mig, har börjat få igång mig med lite mer promenader, visserligen rätt så korta (med mina mått mätt) men jag vill ta det i små steg då jag varit så sjuk den senaste tiden vilket jag tror ligger bakom mycket av det som har gått snett också, när man inte mår bra i kroppen så tar det på psyket till slut när tiden rullar på uppåt över 5 månader, Visst jag har inte varit jättedålig varje dag, men väldigt många av dem och i längre perioder än jag normalt är van vid. Dessutom har verken i kroppen gjort att humöret inte alltid är på topp, så jag har blivit lite tillbaka dragen då jag inte vill att någon ska drabbas av det.

Men jag börjar känna att jag är på rätt väg då jag ser min inre sol skina för fullt, så jag fortsätter att bara vara och låta livet hitta rätt igen, ingen brottska då jag inte tjänar något på det i längden. Jag vet att jag måste förlåta mig själv för att jag lät det här hända och jag vet att jag kommer göra det i sinom tid, men just nu låter jag dras med i välbehövligt viloläge. Kan låta att det inte stämmer riktigt då jag skriver min bok, men jag skriver bara när andan faller på för här finns ingen press alls då jag bara är glad över att få skriva.

Oklart i kristallkulan

Har försökt skriva min bok som är i stil med vad jag skriver här, men det funkar inte alls då jag behöver komma ifrån detta för en stund tror jag då allt är vänt upp och ner. Nja riktigt så illa är det inte just nu, för jag ser inte allt i svart men jag får backa av lite och begrunda situationen och ta nya tag när jag är redo för jag tror verkligen på den här boken.

Så istället har jag börjat skriva på en annan bok som är mer åt fantasi hållet, jag har alltid varit intresserad av det och det är väldigt kul att skriva och tänka lite i nya banor som jag inte är van vid. Även om jag faktiskt redan testat på det när jag skrev "Dark Angel" inlägget här, tycker det är kul att leka med ord och få fram en berättelse. Så om någon tolkade att denna mörka historia har något med att jag spårade ur då den skrevs strax innan kan var helt lugn, jag ville bara prova på att skriva något annat.

När jag nu åkte på ett litet bakslag igen då jag upptäckte att jag inte klarade av att mota de negativa signalerna som jag mötte utan istället så blev jag riktigt förbannad, kan hända att min metod inte är hundra procentig än då jag har valt att blunda åt en del av dem då orken tryter just nu, det är aldrig bra för det kommer tillbaks i större proportioner när det väl lossnar. Det kan vara det som hände här, det ligger och samlar på sig en massa ouppklarade negativa saker som gjorde att jag tappade humöret när bägaren rann över.

Är i ett läge där jag sökt svar väldigt intensivt genom att meditera en hel del under veckan som gått, jag har haft svårt att hitta svar så jag frågade min guide om hjälp, han jag gav mig en bild (film) av mig instängd med ett flertalet lejon i en jättestor glaskula. Tolkar det som om jag är i en lejonkula och det är läge att ta det lugnt för att inte reta upp lejonen, låter det hela lugna ner sig och bara vara ett tag just nu låter som en god tanke. Jag kommer fortsätta meditera men jag kommer nu inrikta mig bara att rena mig, inte söka svar eller fortsätta se om jag är på rätt väg eller inte då det inte är läge för det just nu.

Bild: crystal-ball från astb.se/cassiobloggen

Splittrad

En händelse för några dagar sen fick mig på fall, till en början kända jag bara en stor ilska som inom ett dygn går över i sorg som nu inte vill ge sig. Känner mig så handlingsförlamad och splittrad inombords, har inget att dela med av till någon då jag inte finner någon ro inombords själv. Jag sitter och skriver och tänker och tvärtom, men hittar ingen väg ut just nu, inget av det jag skriver kan jag dela med mig av här då det är fullt kaos som inte leder någonstans. Så jag släpper allt runt min blogg för ett tag framöver, sitter just nu och skriver på en bok istället som jag började skriva på i slutet av januari som har varit liggande sen dess.

När läget är som det är så är det läge för att bara vara och meditera, andas och finna ro inom mig själv för att kunna fortsätta.

Citat: What doesn´t kill me makes me stronger