Livets karusell

Sitter här i min enkla boning och tänker på stort och smått, utan varken pengar eller titlar men jag känner mig som en kung ändå.

Jag kan inte alltid kan styra allt som händer och sker, ser livet som ett äventyr och det kan vara rätt spännande när man låter livet ha sin gilla gång.

Följer med så gott det går men ibland säger jag stopp, för jag hänger inte alltid med alla gånger på livets bergodalbana med sina upp och ner och okontrollerade svängar till höger och vänster.

Att gå runt och oroa sig ger mig inget annat än mer problem, så därför gör jag inte det. Jag är stolt och glad över vad jag har, slutat att sukta efter det jag inte har.

Är det något som är fel så är det bara upp till mig att fixa det, men jag vet att det finns hjälp och stöd att få på nära håll om jag behöver det.

Jag blir ibland stoppad av värk och trötthet, men jag vet att jag inte kommer någonstans om jag inte stannar upp ett tag när detta sker.

Livet är som en dans på rosor, väldigt vackert och stundtals väldigt taggigt.

Jag börjar se min sanna potential och jag lär mig mycket om mig själv varje dag, det är så här livet ska vara tycker jag.