Ilskan

Min inre ilska som har sitt eget bo, sin egen lilla vrå i mitt inre.

Där den frodas och mår bra, samtidigt som jag själv mår illa av det.

Kampen mellan det goda och onda, pågår ständigt inom mig.

Varje dag, varje vecka, varje månad hela året om.

Gnistan som finns, bara väntar på att få explodera.

Ilskan förmörkar och förpestar mitt liv.

Oftast ingen annan som märker av, bara jag själv.

Finns inget att prata om, då det oftast inte är någon som egentligen förstår.

Svårt att förklara när jag själv inte vet varför den ens finns inom mig.

Vi är alla på vårt eget lilla äventyr

Vi är alla i vår lilla bubbla, vår egen lilla värld, vår egen lilla sanning. I fall man tror att allt omkring en handlar bara om sig själv, då är man illa ute, om inte annat så är det lätt hänt att man blir väldigt ledsen och besviken när det inte blir som man tänkt sig, dvs. när man inser (förhoppningsvis) att så inte är fallet. Men risken är att man blir ledsen och besviken när man inte inser det, för då vet man ju inte varför inte blir som man förutsätt att det skulle bli, därför tror man att tex. ens vänner är arg på en för att de inte hör av sig på ett tag osv. Man låter fantasin fara iväg med en ner i avgrundens djup och om man passar sig så drar den ner en i skiten, ja nu överdrev jag kanske lite, men ni förstår säkert vad jag menar?

För sanningen är ju att vi alla har våra liv att leva, för du kan ju inte räkna med att alla kommer göra som du tror att de ska göra, det beror inte på att de inte bryr sig om dig, livet är så bara. Så det enklaste vore om vi alla bara struntar i vad alla andra gör, för det är nog inte många procent rätt om vi ska gissa vad andra ska göra och inte göra i alla situationer för den ända sanningen vi har är vår egen och det är lika för alla, vi har alla våra egna sanningar vi lever efter och det är den vi jämför med hela tiden och ja då blir det fel då och då.

Konsten att inte bli arg av sina misstag

Av misstagen jag gör, gör att jag blir arg på mig själv ibland har jag märkt, ilskan över det gör att jag gör misstag igen. Om jag inte skulle bli så arg på mig själv så skulle jag se de möjligheter som bjuds mycket snabbare och ibland så missar jag helt att se möjligheterna då ilskan inom mig gör mig blind.

Dra nytta av sina misstag, inte bli förblindad av ilskan över sitt misstag så att man missar och se de möjligheter som finns. Detta är en viktig lärdom att ta till sig, hur lär man sig det? Nu när jag lagt märke till problemet så kan det bli lättare att börja tänka sig för innan man klankar ner på sig själv.

Sätt mina bra egenskaper i första rummet och inte mina misstag, om man gör det så ser jag det jag är bra på och inte tvärtom som nu, se det positiva framför det negativa. Lärdom nr. 2 idag.

Ha det gott där ute, ta hand om er själv och era nära kära, kramiz <3