Vi är alla på vårt eget lilla äventyr

Vi är alla i vår lilla bubbla, vår egen lilla värld, vår egen lilla sanning. I fall man tror att allt omkring en handlar bara om sig själv, då är man illa ute, om inte annat så är det lätt hänt att man blir väldigt ledsen och besviken när det inte blir som man tänkt sig, dvs. när man inser (förhoppningsvis) att så inte är fallet. Men risken är att man blir ledsen och besviken när man inte inser det, för då vet man ju inte varför inte blir som man förutsätt att det skulle bli, därför tror man att tex. ens vänner är arg på en för att de inte hör av sig på ett tag osv. Man låter fantasin fara iväg med en ner i avgrundens djup och om man passar sig så drar den ner en i skiten, ja nu överdrev jag kanske lite, men ni förstår säkert vad jag menar?

För sanningen är ju att vi alla har våra liv att leva, för du kan ju inte räkna med att alla kommer göra som du tror att de ska göra, det beror inte på att de inte bryr sig om dig, livet är så bara. Så det enklaste vore om vi alla bara struntar i vad alla andra gör, för det är nog inte många procent rätt om vi ska gissa vad andra ska göra och inte göra i alla situationer för den ända sanningen vi har är vår egen och det är lika för alla, vi har alla våra egna sanningar vi lever efter och det är den vi jämför med hela tiden och ja då blir det fel då och då.