Förändring av min blogg

En liten ändring av min blogg sluta med en hel genomgång av hela min blogg, tanken var att jag skulle göra om min blogg så att den blev lite mer lättläst då vissa läsare har upplevt den som svår läst då den vita texten upplevs som om den flimrade mot den svarta bakgrunden. Så nu blev bakgrunden bakom texten mörkgrå istället i datorversionen (jag har inte ändrat något alls den här gången i mobil versionen), det blev massor av extra jobb då viss text och även länk färg var samma som bakgrundsfärgen så texten försvann upptäckte jag när jag började gå igenom min blogg efter den första ändringen, så det var bara att ändra igen. Nu när länken är klickad så är det svårt att se att det är en länk där, så för att visa att det är en länk i texten har jag satt utropstecken före och efter länken men jag ska kolla upp om jag kan få till det lite bättre vid ett senare tillfälle när jag har mer tid och ork för det här tog tid. För när jag började gå igenom min blogg ytterligare så upptäckte jag att texten har förskjutits i vissa inlägg, så det blev mycket mer jobb än jag hade räknat med då jag var tvungen att gå igenom alla mina inlägg igen som jag redan gjort tidigare i år redan. Hör gärna av dig om vad tycker om den nya designen på min blogg och om du hittar några fel eller andra tokigheter, jag har även ökat storleken på texten så att det blir mer lättläst, håll till godo med den nya designen på bloggen.

Insikten om att min kropp och själ inte är detsamma gör mig hel som människa

Jag har i över ett och halvt års tid börja känna mig själv, mitt innersta väsen, min själ. Jag har jobbat på hårt och lärt mig massor om mig själv, vilka egenskaper, kunskaper och förmågor jag har. Jag har kommit långt på vägen för att få reda på om vem jag är som person och vad jag kan och inte kan klara av, jag har växt enormt som människa under den här tiden. Jag har lärt mig vilka redskap/verktyg jag kan använda mig av för att må så bra jag bara kan, ändå är det något som fattas eller snarare retat mig. Hur bra jag en mår inombords så mår jag inte lika bra i min kropp, ända försöker jag sköta om min kropp bäst jag kan med motion, träning i den mån min skadade kropp klarar av det till att äta rätt kost. Jag läste en text skriven av en vän häromdagen som handlade om att vår kropp och vår själ är två helt skilda väsen, då slog det mig. Jag kan bara påverka min kropp eller bli påverkad av hur jag mår inom mig till en viss del, har man en permanent skada så finns det inte så mycket mer jag kan göra mer än det jag redan gör och den insikten gör att en stor börda faller bort.

Jag har gått omkring och mått väldigt dåligt av att jag mår så bra inombords samtidigt som jag mår så dåligt i min kropp, min kropp är en behållare som är kopplad till min själ, denna koppling är just nu väldigt skör då jag inte kunnat leva med att jag har så ont i min skadade kropp samtidigt som jag mår så bra inom mig och detta har gjort mig splittrad. Nu när jag inser att jag faktiskt får må bra i min själ trotts att jag är skadad i min kropp, så är det slut med att straffa mig själv för det, det är bara att gilla läget helt enkelt. Med hjälp av meditation och andra verktyg kan få må bra i hela mig, för när jag dyker ner i mitt innersta, det heligaste. Så känner jag inte av min smärta som jag har i min kropp, jag känner bara av hur bra jag mår inom mig. Denna insikt har gjort mig hel igen som människa, nej jag kommer inte fly bort i en värld av meditation hela tiden för att slippa smärtorna jag har i min kropp. För även dessa smärtor är en lärdom i sig som jag kan dra nytta av, när man inser hur bräckliga vi egentligen är så inser man att man måste vara rädd om det man har och vårda det ömt. Insikten jag fått idag gör att jag blivit mer medveten om vem jag verkligen är, så nu är det slut med att tycka synd om sig själv och gå ut i världen och njuta av den så länge det varar. Vi lever ju faktiskt bara här på denna jord en kort period så det är väldigt viktigt att vi gör det bästa av det vi har.

”Tankar som uppstod efter min insikt här i texten ovan”

Nu när jag vet att min själ bor i min kropp, min kropp är min själs hus som bor där under en viss period, min själ dör aldrig det är bara min kropp som till slut gör det. Min själ flyttar till en annan kropp eller vidare, det är därför det känns ibland som om jag är mycket äldre än jag verkligen är då min själ är mycket äldre än min kropp. Oj nu blev det en himla krock i min knopp, jag har fått lärt mig att när jag dör så far min själ till himlen, men tänk om det inte är så enkelt? I vilket fall som helst så känns det här med döden inte lika farligt längre, tänk om alla dessa människor jag hållit av så kärt finns kvar där ute i någon form, vare sig de är i himlen eller i en annan kropp. Behöver ju nödvändigtvis inte vara i en människokropp igen, det kan vara i ett djurs kropp eller något annat. Vi kanske lever här i världen, alltså vår själ lever här tills vi har lärt oss det vi ska förstå och först då kan vi komma upp till en annan nivå eller annat plan i vår existens. Nu blev det lite väl djupt även för lilla mig så nu avslutar jag här med en låt, så får jag tänka vidare.

Ha det så gott där ute i vida världen, glöm inte bort att det bara finns en av dig, glöm inte bort att sköta om dig så resten av världen kan njuta av din existens liksom du själv bör göra. Njut av den du verkligen är, det kan hända att du kämpar med att ta reda på vem du egentligen är just nu, kampen kan vara hård då vi ibland kan lockas till att vara någon annan en den vi egentligen är men det slutar bara i förvirring då vi innerst inne vet att det är fel att försöka vara någon annan än oss själva. Världen blir så mycket vackrare då vi låter vår själ få blomstra i all sin prakt, när vi lockas in i ett fack att vara som alla andra det är då världen bara blir tråkig och går i gråa nyanser. Så släpp loss din själ genom att lyssna på vad ditt hjärta har att säga dig, ditt hjärta ljuger aldrig.

Har katten nio liv?

En katt har nio liv sägs det, hur många liv har jag, är jag en katt?

Så många frågor, så få svar att tillgå.

När jag blickar tillbaka i mitt liv inser jag hur många gånger jag kunnat dö, som ung var jag inte alltid försiktig, det fanns bara en riktning och en fart, full fart framåt. Sen har livet själv velat sätta stopp ibland, allt detta har gjort mig med åren ödmjuk och jag uppskattar att jag lever. Numera är jag inte lika rädd att dö, för jag vet att jag så småningom gör jag det men jag vet bara inte när och det är heller inget jag vill veta om det nu var möjligt att få veta det i förväg, det skulle bara begränsa mig. Som ung trodde jag att jag skulle dö innan jag blev 40, döm om min förvåning när jag blev 40, jag fick en liten livskris då, men jag kom över det och var glad över att jag lever vidare. Mitt liv kan verka tråkigt och rätt ledsamt för den utomstående, men alla prövningar här i livet har gjort att jag uppskattar det lilla här i livet.

Jag har fått frågan varför jag är så glad då det kan tyckas att jag inte ha något att vara glad över, jag svarar – ”jag lever”. Jag tror inte folk uppskattar sitt liv när de inte kan se att man är glad över att leva, livet självt är väldigt ouppskattat då livet för många verkar handla om materiella ting vilket jag inte kan förstå mig på. Den som inget har uppskattar det han har, medan den som verkar ha allt inte uppskattar något. Även om jag inte är rädd för döden i sig så vill jag gärna leva så länge jag kan, jag vill se min son växa upp och bli det bästa han kan bli, vara honom till stöd om och när han behöver likaledes för min kära fru. Så jag försöker sköta om mig så gott jag kan, med regelbunden motion och träning och att äta sunt.

Så svaret till frågan, hur många liv har jag och är jag en katt? Jag har ingen aning och det har ingen betydelse egentligen, bara en liten rolig reflektion så där inget annat. En notis: den här texten kom till före jag fick sorgebeskedet så denna reflektion har inget med det att göra, den bara blivit liggandes tills nu när jag färdigställde den. Tror att sådana här lite annorlunda frågor dyker upp när man bli äldre, nej jag är inte pensionär än, det är faktiskt en rätt bra bit kvar till dess. Men när man råkar ut för flera bakslag i livet så kommer funderingarna, jag har alltid varit en tänkare men även en handlingens man.

Vem som fotat eller lagt ut denna bild är okänd för mig.

Sorg

Sorgen försöker sätta sina klor i mig

Göra mig så ledsen och saknaden så stor

Jag gråter så att allt ont jag känner kan komma ut

Så det finns rum för glädje och skratt som du alltid delade med dig

De glada minnena vi fick tillsammans får mig att le

Känner av värmen du gav oss alla omkring dig

Alla tokiga upptåg, alla berättelser du hade att ge

I din värd levde alla sagodjur och sagofigurer man kan tänka sig

Där var jag en av silverprinsarna, den andre är min bror

I ditt sinne blev du aldrig gammal, bara din kropp

Ditt hjärta fanns i Göteborg, även i Italien, din inre värld var så stor

Du levde stora delar av ditt liv i Stockholm

Men har nu fått din sista vila i Göteborg

Cirkeln är nu sluten, du har fått komma hem till din kära familj

Hälsa de dina, hälsa morfar, mannen du delade ditt hjärta med likaså kärleken till Italien.

Må du vila i frid Linea Von Smultronblad ifrån Hallonstigen

//Silverprinsen