onsdag 25 september 2013

Insikten om att min kropp och själ inte är detsamma gör mig hel som människa


Jag har i över ett och halvt års tid börja känna mig själv, mitt innersta väsen, min själ. Jag har jobbat på hårt och lärt mig massor om mig själv, vilka egenskaper, kunskaper och förmågor jag har. Jag har kommit långt på vägen för att få reda på om vem jag är som person och vad jag kan och inte kan klara av, jag har växt enormt som människa under den här tiden. Jag har lärt mig vilka redskap/verktyg jag kan använda mig av för att må så bra jag bara kan, ändå är det något som fattas eller snarare retat mig. Hur bra jag en mår inombords så mår jag inte lika bra i min kropp, ända försöker jag sköta om min kropp bäst jag kan med motion, träning i den mån min skadade kropp klarar av det till att äta rätt kost. Jag läste en text skriven av en vän häromdagen som handlade om att vår kropp och vår själ är två helt skilda väsen, då slog det mig. Jag kan bara påverka min kropp eller bli påverkad av hur jag mår inom mig till en viss del, har man en permanent skada så finns det inte så mycket mer jag kan göra mer än det jag redan gör och den insikten gör att en stor börda faller bort.

Jag har gått omkring och mått väldigt dåligt av att jag mår så bra inombords samtidigt som jag mår så dåligt i min kropp, min kropp är en behållare som är kopplad till min själ, denna koppling är just nu väldigt skör då jag inte kunnat leva med att jag har så ont i min skadade kropp samtidigt som jag mår så bra inom mig och detta har gjort mig splittrad. Nu när jag inser att jag faktiskt får må bra i min själ trotts att jag är skadad i min kropp, så är det slut med att straffa mig själv för det, det är bara att gilla läget helt enkelt. Med hjälp av meditation och andra verktyg kan få må bra i hela mig, för när jag dyker ner i mitt innersta, det heligaste. Så känner jag inte av min smärta som jag har i min kropp, jag känner bara av hur bra jag mår inom mig. Denna insikt har gjort mig hel igen som människa, nej jag kommer inte fly bort i en värld av meditation hela tiden för att slippa smärtorna jag har i min kropp. För även dessa smärtor är en lärdom i sig som jag kan dra nytta av, när man inser hur bräckliga vi egentligen är så inser man att man måste vara rädd om det man har och vårda det ömt. Insikten jag fått idag gör att jag blivit mer medveten om vem jag verkligen är, så nu är det slut med att tycka synd om sig själv och gå ut i världen och njuta av den så länge det varar. Vi lever ju faktiskt bara här på denna jord en kort period så det är väldigt viktigt att vi gör det bästa av det vi har.

”Tankar som uppstod efter min insikt här i texten ovan”
Nu när jag vet att min själ bor i min kropp, min kropp är min själs hus som bor där under en viss period, min själ dör aldrig det är bara min kropp som till slut gör det. Min själ flyttar till en annan kropp eller vidare, det är därför det känns ibland som om jag är mycket äldre än jag verkligen är då min själ är mycket äldre än min kropp. Oj nu blev det en himla krock i min knopp, jag har fått lärt mig att när jag dör så far min själ till himlen, men tänk om det inte är så enkelt? I vilket fall som helst så känns det här med döden inte lika farligt längre, tänk om alla dessa människor jag hållit av så kärt finns kvar där ute i någon form, vare sig de är i himlen eller i en annan kropp. Behöver ju nödvändigtvis inte vara i en människokropp igen, det kan vara i ett djurs kropp eller något annat. Vi kanske lever här i världen, alltså vår själ lever här tills vi har lärt oss det vi ska förstå och först då kan vi komma upp till en annan nivå eller annat plan i vår existens. Nu blev det lite väl djupt även för lilla mig så nu avslutar jag här med en låt, så får jag tänka vidare.


Ha det så gott där ute i vida världen, glöm inte bort att det bara finns en av dig, glöm inte bort att sköta om dig så resten av världen kan njuta av din existens liksom du själv bör göra. Njut av den du verkligen är, det kan hända att du kämpar med att ta reda på vem du egentligen är just nu, kampen kan vara hård då vi ibland kan lockas till att vara någon annan en den vi egentligen är men det slutar bara i förvirring då vi innerst inne vet att det är fel att försöka vara någon annan än oss själva. Världen blir så mycket vackrare då vi låter vår själ få blomstra i all sin prakt, när vi lockas in i ett fack att vara som alla andra det är då världen bara blir tråkig och går i gråa nyanser. Så släpp loss din själ genom att lyssna på vad ditt hjärta har att säga dig, ditt hjärta ljuger aldrig.

4 kommentarer:

  1. Gott att läsa att den texten gjorde nytta för dej!! Fortsätt på den vägen du vandrar å vet att du inte är ensam! Din vän Ingo

    SvaraRadera
  2. Tack för dina ord, liksom för din text som fick mig till denna insikt, rätt intressant att man sitter där och har typ kört fast och är lite sur på sig själv för att jag mår bra inom mig men inte utanpå och så läste jag din text och så trilla polletten bara ner. Tack för att du delar med dig av din kloka ord din vän Håkan.

    SvaraRadera
  3. Då e det ju som det skall vara då ju! Vi får hjälpas åt på livets väg.. var å en med sina insikter å erfarenheter!

    SvaraRadera
  4. Det är det som är det fina i kråksången :-)

    SvaraRadera