Har katten nio liv?

En katt har nio liv sägs det, hur många liv har jag, är jag en katt?

Så många frågor, så få svar att tillgå.

När jag blickar tillbaka i mitt liv inser jag hur många gånger jag kunnat dö, som ung var jag inte alltid försiktig, det fanns bara en riktning och en fart, full fart framåt. Sen har livet själv velat sätta stopp ibland, allt detta har gjort mig med åren ödmjuk och jag uppskattar att jag lever. Numera är jag inte lika rädd att dö, för jag vet att jag så småningom gör jag det men jag vet bara inte när och det är heller inget jag vill veta om det nu var möjligt att få veta det i förväg, det skulle bara begränsa mig. Som ung trodde jag att jag skulle dö innan jag blev 40, döm om min förvåning när jag blev 40, jag fick en liten livskris då, men jag kom över det och var glad över att jag lever vidare. Mitt liv kan verka tråkigt och rätt ledsamt för den utomstående, men alla prövningar här i livet har gjort att jag uppskattar det lilla här i livet.

Jag har fått frågan varför jag är så glad då det kan tyckas att jag inte ha något att vara glad över, jag svarar – ”jag lever”. Jag tror inte folk uppskattar sitt liv när de inte kan se att man är glad över att leva, livet självt är väldigt ouppskattat då livet för många verkar handla om materiella ting vilket jag inte kan förstå mig på. Den som inget har uppskattar det han har, medan den som verkar ha allt inte uppskattar något. Även om jag inte är rädd för döden i sig så vill jag gärna leva så länge jag kan, jag vill se min son växa upp och bli det bästa han kan bli, vara honom till stöd om och när han behöver likaledes för min kära fru. Så jag försöker sköta om mig så gott jag kan, med regelbunden motion och träning och att äta sunt.

Så svaret till frågan, hur många liv har jag och är jag en katt? Jag har ingen aning och det har ingen betydelse egentligen, bara en liten rolig reflektion så där inget annat. En notis: den här texten kom till före jag fick sorgebeskedet så denna reflektion har inget med det att göra, den bara blivit liggandes tills nu när jag färdigställde den. Tror att sådana här lite annorlunda frågor dyker upp när man bli äldre, nej jag är inte pensionär än, det är faktiskt en rätt bra bit kvar till dess. Men när man råkar ut för flera bakslag i livet så kommer funderingarna, jag har alltid varit en tänkare men även en handlingens man.

Vem som fotat eller lagt ut denna bild är okänd för mig.