onsdag 10 juli 2013

Dikt: Vad naturen på landet ger

Jag sitter på landet och låter min själ fyllas med ro, njuter i fulla drag av vad mina ögon ser i naturen liksom mina öron njuter av fågelsången.

På ett ögonblick försvinner min huvudvärk, jag mår så bra att jag inte känner hur kallt vinden blåser på mig, jag blundar och tar ett djupt andetag och jag känner mig så fri från all stress och alla måsten.

Livet kan ibland vara så underbart och samtidigt så okomplicerat, saknar ingenting då jag har allt jag behöver, jag har min familj hos mig och jag känner mig så levande och jag mår så himla bra om det bara är så för en kort stund.

Njuter för stunden, helt plötsligt vet jag vad jag behöver, egentligen ingenting då jag redan har allt jag behöver.

Allt finns mitt framför näsan, men livets karusell rusar på så vi ser inte träden för all skog, men när vi hamnar i naturens sköte och vi låter oss lyssna på dess puls och vi andas med den så klarnar allting så vi helt plötsligt förstår allting.

När jag sitter här mitt i naturen så känner jag inget behov av musik som jag så ofta annars lyssnar på för att komma ner i varv, pulsen från naturen får mig ner i varv och istället kommer musiken från alla djuren och fåglarna jag hör vilket gör mig så glad ända in i själen.

När jag är i naturen så vet jag att jag är hemma, jag vet att jag hör hemma här mer än någon annanstans, för naturen ger mig så mycket utan kräva något utav mig tillbaka mer än att vårda och respektera den liksom den läker mina invärtes sår och vårdar min själ.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar