Lite halvstormigt

Är sjuk i kroppen till och från men jag kämpar på med blandat resultat än längre tid nu, har varit så här sen i februari som jag tror kan vara av yttre och inre påverkan känns det som. Det yttre beror på att det har varit en epidemi av sjukdomar som härjat en längre tid men även av mina skador men vi påverkas även av andra planeters läge i rymden. Så det har varit en tid som man skulle kunna använt till att rena sig men för mig har det varit väldigt svårt eftersom allt jag tror på har vänts upp och ner så jag har försökt rätt ut det, det är som ett test för att kolla om jag verkligen tror på min idé på den framtid jag vill ha och eftersträvar men det satt långt in innan jag förstod att det var så. Så det har tagit mycket på mina krafter liksom infektionerna i min kropp har gjort, allt detta har gjort det extra svårt att hitta lösningar, mitt tålamod har varit lite kort så tänk om jag hade insett tidigare att det bästa hade varit att bara rena sig och väntat tills det lugnat ner sig så kanske jag hade haft lite mer ork nu. Men allt det här är en lärdom som jag får ta det som en läxa att lägga på minnet, för jag tror inte att det är över än utan jag tror att det kan ta en väldigt lång tid innan det har stabiliserat sig helt. Så jag får passa på när det är lite lugnare att se mina möjligheter och jobba på då, när det stormar på som värst så blir det läge för att bara rena sig, att bara vara mode.

Den inre påverkan har jag redan nämnt lite här ovan, som har gjort att jag har kommit i lite konflikt med mig själv, tvivlat lite på mina förmågor och mina kunskaper jag har. En del av mina vänner har kommit till mig med olika problem, när jag löst dem åt dem så har de tackat mig men jag har haft svårt att ta emot deras tacksamhet. Jag har frågat mina vänner varför de kommer till mig, därför jag kan så mycket men det tycker jag inte själv i nuläget. Jag verkar ha så svårt att se att jag är bra på något, just nu eller så är det en rädsla att jag måste stå upp för det jag säger, det här känns väldigt svenskt på något vis. För att säga att man är bra på något anses som skryt här i Sverige, i tex USA är det helt okej och en självklarhet att tro på sig själv. Jag har aldrig brytt mig om detta förut, men jag har kört på och det går bra ändå, men jag har svårt se det andra ser i mig just nu även om jag börjar inse nu att allt detta hänger ihop med hur jag mår just nu. När jag låter insikten sjunka in så ser jag mitt värde här i världen, jag är duktig på det jag kan och det okej att jag är det.

För att komma i balans igen har jag tänkt använda mig av min "Mind Map 2013" och "Uppföljning-må-bra-veckolista" till en början, sen får vi se om jag behöver flera verktyg sen. Jag vet inte om jag var för snabb och sluta med dem eller om det som hänt på senare tid har påverkat mig så här hårt, övriga verktyg som har använt hela tiden är att se mina alternativ, mota de negativa signalerna och se det positiva jag möter på under min vandring här i livet varje dag.  Jag har inte behövt kalla på min guide inte häller på min beskyddare, jag känner att jag har läget under kontroll då jag insett att jag kan bara göra så mycket jag orkar, i mina syner i mina meditationer så känner jag mig riktigt starkt då jag känner att jag inte behöver varken guidning eller skydd just nu. Jag provade att gå in utan att kalla på min beskyddare för att se om jag klarade av dem som brukar bråka med mig, de försökte skrämma mig men jag sa till på skarpen att jag ville inte tala med dem eller ens ha något med dem att göra och då backade de tillbaka och försvann bort ifrån mig och efter det har de knappt stört mig efter det.

Jag skriver på min bok vid tid, lust och ork. När jag väl skriver flyter det på men inte så fort som tidigare, jag låter fortfarande berättelsen ha sitt eget liv utan att jag lägger mig i. Likaså är det med mitt liv också, jag gör det jag vill och när jag har tid och lust. Min energi nivå är väldigt olika så därför måste jag anpassa mig efter den, den är relativt låg just nu från normal nivå och neråt alltså inga toppar över det normala alls. Jag har även försökt mig på att skriva några inlägg här tidigare men jag har inte fått ihop det och orken har inte funnits heller (men har nu lagt ut några av dem före idag), det viktiga för mig har varit att jag skrivit av mig för det vet jag hjälper mig att må bra. Det är min ventil, har inte lyckats med mina måsten som jag haft och det har ställt till det lite, men jag har tagit den smällen utan att bryta ihop. Läget är som det är just nu och jag har accepterat att det är så, insikterna gör mig väldigt lugn just nu.

I övrigt tränar jag mina axlar, stretchar och går en del promenader varje dag men inte så långa eftersom orken inte finns. Har även börjat hitta tillbaks med kosten men visst händer det att jag får något bakslag lite då och då men det blir längre mellan gångerna nu, jag är stolt över mina framsteg. Jag har börjat se lite möjligheter för mig att hitta vidare i mitt liv, inom arbetslivet där jag fått lite idéer att jobba vidare med. Så det ser ut och klarna upp efter stormen trotts allt, det är bara att gilla läget och köra på när krafter finns.