Insikt och tankar om hur mycket de nära betyder för en

Jag har alltid känt att när det går illa som ex. om någon dör som jag håller av så drabbar det mig fysiskt, jag blir sjuk, även om någon skadas eller blir sjuk, då blir jag också sjuk. Det vill säga jag tror att man drabbas av negativa saker vilket påverkar en fysiskt, jag vet också att det även är åt andra håller, att vi även kan påverkas av positiva saker/händelser, tom att bara genom att träffa någon man trivs med och/eller håller av mycket kan göra en frisk på ett ögonblick.

Hur kan man vända det negativa, den negativa energin så att jag kan använda det till något positivt eller åtminstone att det inte drabbar en negativt fysiskt och/eller psykiskt?

Eller är det så att den psykiskt negativa effekten påverkar en så djupt att man blir sjuk fysiskt?

Hur kan man skydda sig mot detta?

Tänker på en vän som jobbar som healer, som sa att jag ska be min guide heala mig - funkar det verkligen att be en högre makt om hjälp?

Jag vet att när jag kommit fram till att när jag inte kan göra mer, det är kört, då ber jag gud om hjälp, jag släpper helt enkelt taget om det negativa och då när jag låter det negativa rinna ur mig så mår jag bättre då jag litar på att gud hjälper mig.

Kan det vara samma sak med min guide eller ska jag utöka hjälpen från gud, det vill säga ta hans hjälp hela tiden?

Jag är så himla van att sköta mig själv, då jag alltid litat på min egen förmåga, eller har jag verkligen det - litat på mig själv?

Men hur som helst, jag tror att jag måste göra allting själv, att allt hänger på mig, men vad jag nu insett är att så inte är fallet.

Att be om hjälp när man behöver det som bäst är inte fel, det är en bra insikt att förstå att även den bästa inte klara av allt själv, även om man klarar av mycket. För det är ju inte alltid jag ber gud eller annan högre makt om hjälp, inte från någon annan heller och det är där jag tror jag behöver ändra mig.

Våra nära och kära betyder så mycket för oss, både på gott och ont när det gäller på det mentala planet. Det kan lyfta oss när allt är bra och det kan sänka oss när det inte går bra.

Hur gör man för att vända den negativa delen, det vill säga den del som sänker en?

Visst jag vet att man kan använda den negativa till något positivt som ex. att de negativa erfarenheterna lär vi oss hantera saker och det är ju bra.

Men när något gör att vi inte bara blir sänkta så vi bara mår dåligt psykiskt, utan så pass mycket att vi blir fysiskt sjuka av det, då måste man förstå vikten av att kunna hantera den psykiska påverkan så vi inte blir fysiskt sjuka av det.

Men hur gör man det?

Det jag lärt mig senaste tiden:

Att jag lät min mamma och svärfar som dött få återvända hem till gud så att säga, det gjorde att de fann frid och mår bra och i samma ögonblick släppte en stor tung sten från mitt hjärta och jag blev själv väldigt lugn. Sorgen rann av mig, så klart jag saknar dem ibland, men så fort jag tänker på allt roligt vi gjort tillsammans så mår jag så himla bra. Jag sa till min mamma och svärfar att jag mår bra och att de inte behöver stanna kvar för min skull, det gjorde att de kunde släppa taget och åka hem. Att jag vet om att de mår bra nu, de lider inte längre gör att jag mår bra, de har det bättre nu liksom att de vet att jag klarar mig.

Så nu måste jag förstå själv att jag faktiskt klarar mig, för om jag inte ens tror det så kommer jag inte klara mig, för så stark är den negativa psykiska påverkan. Och för att klargöra det hela, att nu handlar det inte om sorgen längre utan nu handlar det om min egen hälsa som inte är bra som kan vara ett resultat av sorgen och att jag nu har blivit sjuk gör att jag har svårt att se någon framtid för mig. Lite som rundgång, först psykisk påverkan (sorg) som ger fysisk påverkan (sjukdom) och som blir till psykisk påverkan igen.

Nej det handlar inte om att ljuga för mig själv, det handlar om att lita på att det ordnar sig, låta allt ha sin gång. Det viktiga är att inte låta rädslan för saker som jag inte vet något om och som inte har hänt än eller kanske någonsin kommer att hända tar över mitt liv, för när jag låter rädslan ta över mitt liv så slutar jag leva livet så gott jag kan med det jag har. För jag vet att alla dem jag håller av som inte finns med mig idag, ingen av dem skulle vilja se mig utkämpa denna kamp som jag nu gör, de vill se mig glad och ha det så bra jag bara kan, precis som jag alltid har gjort tidigare. Fortsätta skapa vackra, roliga minnen, sluta låta min rädsla styra mitt liv, ta makten över mitt liv så jag kan leva livet på mina egna villkor.

Resumé:

Tankar om hur ens nära och kära betyder för mig, både på gott och ont.

Försöker hitta vägar framåt, för att minska den psykiska negativa påverkan som kan leda till fysiska skador och sjukdomar.

Tar hjälp av tidigare erfarenheter och minnen.

Det här är mest funderingar, så det hela är nu på tankestadiet, så det finns i nuläget inget färdigt koncept hur jag ska få stopp på den psykiska/mentala påverkan som kan leda till fysisk skada/sjukdom.

Så klart allt som hänt påverkar mig på ett eller annat sätt, då det blir för mycket att hantera, för att kunna vända det hela behöver jag till att börja med hitta lugnet i stormen, så jag kan i lugn och ro hitta vägen framåt.

Ta hand om er själva och era nära och kära.

//HWK EYE