Tillägg till SOT

 

Förr lärde jag mig att använda SOT = Stanna upp Och Tänk, vilket har fungerat väldigt bra ända tills nu när mitt hjärta krånglar då jag har lättare att bli uppstressad, det handlar om att få stopp på tankar som inte är bra för mig innan de blir för stora så det inte går att stoppa, jag har rätt nyligen lärt mig ett annat sätt att få stopp på tankarna när inte SOT fungerar och inte heller att tänka på min andningen.

 

SOT= Stanna upp och tänk, när tankarna far iväg och jag känner att det här kan bli svårt att stoppa tänker jag STOPP, sedan tänker jag på hur jag brukar göra för att stoppa i liknande situationer, tänka på att släppa taget om tankarna och bara andas lugnt och komma ner i varv och helst inte tänka på något alls mer än själva andningen ända tills jag är helt lugn och ångesten har släppt.

 

Ha kontroll på djupandningen: Jag ser till att jag andas lugnt och på rätt ställe, långt ner i magen och inte uppe i bröstet.

 

Jag såg ett tips på nätet någonstans om hur man göra för att stoppa ångest, man tar ett finger och sätter det i hörselgången (bara på kanten inte så långt in) och drar lite neråt. Inte för hårt, för det är lite obehagligt, men det gör att jag släpper tankarna på engång vilket gör att jag kan koncentrera mig på att andas lugnt och på rätt sätt, sedan efter ett tag byter jag öra och göra lika dant med andra örat vilket gör att det blir mer symmetriskt obehagligt och samtidigt fortsätter jag tänka på andningen, och så släpper jag örat och bara tänker på andningen tills jag lugnat ner mig helt. Har gjort detta ett par gånger redan och det har fungerat varje gång.

 

Ta hand om er själva och era nära och kära.

//HWK EYE

 

Glöm inte bort det som gör mig hel

 

Jag kom på idag (240404), när jag för vilken gång i ordningen som jag har svårt att hålla fokus och blir uppstressad då jag tycker allt går fel och är väldigt jobbigt att fixa till på senaste tiden, så då "låser det sig inom mig" så jag blir trött så jag inte kan göra något vilket förstås beror på det mentala men också att hjärtat krånglar. Jag måste komma ihåg att göra saker som jag behöver, saker som jag älskar, det är ingen svår sak utan en sak som jag nu kom på igen att musik är en viktig del av mitt liv. Så det är viktigt att inte glömma bort att lyssna på musik eller spela trummor vid ork. Jag har behov av att koppla av från måsten och sådant som stressar mig, se till att jag kommer ur fel spår och hamnar på rätt spår igen med hjälp av musiken, det hjälper tycker jag. Det är inte bara ett sätt att fly från verkligheten, utan ett sätt att få andrum så jag kan hitta tillbaka till mig själv och styrkan inom mig, lyckan att spela musik eller höra musik ger mig glädje och styrka liknande som jag får av att vara ute i naturen.

Nu när det gått några månader (240703) sedan jag började skriva det här, så har det hänt en hel del, jag har verkligen nytta av musiken liksom jag har att vara ute i naturen då det är två av de saker jag älskar mest och som ger mig så himla mycket. Eftersom mitt liv fortfarande är i en komplicerad fas som jag inte går in på här, så hjälper det här jag kommit fram till väldigt mycket medan jag förhoppningsvis får ordning på mitt liv igen.

 

Ta hand om er själva och era nära och kära.

//HWK EYE

Insikt och tankar om hur mycket de nära betyder för en

Jag har alltid känt att när det går illa som ex. om någon dör som jag håller av så drabbar det mig fysiskt, jag blir sjuk, även om någon skadas eller blir sjuk, då blir jag också sjuk. Det vill säga jag tror att man drabbas av negativa saker vilket påverkar en fysiskt, jag vet också att det även är åt andra håller, att vi även kan påverkas av positiva saker/händelser, tom att bara genom att träffa någon man trivs med och/eller håller av mycket kan göra en frisk på ett ögonblick.

Hur kan man vända det negativa, den negativa energin så att jag kan använda det till något positivt eller åtminstone att det inte drabbar en negativt fysiskt och/eller psykiskt?

Eller är det så att den psykiskt negativa effekten påverkar en så djupt att man blir sjuk fysiskt?

Hur kan man skydda sig mot detta?

Tänker på en vän som jobbar som healer, som sa att jag ska be min guide heala mig - funkar det verkligen att be en högre makt om hjälp?

Jag vet att när jag kommit fram till att när jag inte kan göra mer, det är kört, då ber jag gud om hjälp, jag släpper helt enkelt taget om det negativa och då när jag låter det negativa rinna ur mig så mår jag bättre då jag litar på att gud hjälper mig.

Kan det vara samma sak med min guide eller ska jag utöka hjälpen från gud, det vill säga ta hans hjälp hela tiden?

Jag är så himla van att sköta mig själv, då jag alltid litat på min egen förmåga, eller har jag verkligen det - litat på mig själv?

Men hur som helst, jag tror att jag måste göra allting själv, att allt hänger på mig, men vad jag nu insett är att så inte är fallet.

Att be om hjälp när man behöver det som bäst är inte fel, det är en bra insikt att förstå att även den bästa inte klara av allt själv, även om man klarar av mycket. För det är ju inte alltid jag ber gud eller annan högre makt om hjälp, inte från någon annan heller och det är där jag tror jag behöver ändra mig.

Våra nära och kära betyder så mycket för oss, både på gott och ont när det gäller på det mentala planet. Det kan lyfta oss när allt är bra och det kan sänka oss när det inte går bra.

Hur gör man för att vända den negativa delen, det vill säga den del som sänker en?

Visst jag vet att man kan använda den negativa till något positivt som ex. att de negativa erfarenheterna lär vi oss hantera saker och det är ju bra.

Men när något gör att vi inte bara blir sänkta så vi bara mår dåligt psykiskt, utan så pass mycket att vi blir fysiskt sjuka av det, då måste man förstå vikten av att kunna hantera den psykiska påverkan så vi inte blir fysiskt sjuka av det.

Men hur gör man det?

Det jag lärt mig senaste tiden:

Att jag lät min mamma och svärfar som dött få återvända hem till gud så att säga, det gjorde att de fann frid och mår bra och i samma ögonblick släppte en stor tung sten från mitt hjärta och jag blev själv väldigt lugn. Sorgen rann av mig, så klart jag saknar dem ibland, men så fort jag tänker på allt roligt vi gjort tillsammans så mår jag så himla bra. Jag sa till min mamma och svärfar att jag mår bra och att de inte behöver stanna kvar för min skull, det gjorde att de kunde släppa taget och åka hem. Att jag vet om att de mår bra nu, de lider inte längre gör att jag mår bra, de har det bättre nu liksom att de vet att jag klarar mig.

Så nu måste jag förstå själv att jag faktiskt klarar mig, för om jag inte ens tror det så kommer jag inte klara mig, för så stark är den negativa psykiska påverkan. Och för att klargöra det hela, att nu handlar det inte om sorgen längre utan nu handlar det om min egen hälsa som inte är bra som kan vara ett resultat av sorgen och att jag nu har blivit sjuk gör att jag har svårt att se någon framtid för mig. Lite som rundgång, först psykisk påverkan (sorg) som ger fysisk påverkan (sjukdom) och som blir till psykisk påverkan igen.

Nej det handlar inte om att ljuga för mig själv, det handlar om att lita på att det ordnar sig, låta allt ha sin gång. Det viktiga är att inte låta rädslan för saker som jag inte vet något om och som inte har hänt än eller kanske någonsin kommer att hända tar över mitt liv, för när jag låter rädslan ta över mitt liv så slutar jag leva livet så gott jag kan med det jag har. För jag vet att alla dem jag håller av som inte finns med mig idag, ingen av dem skulle vilja se mig utkämpa denna kamp som jag nu gör, de vill se mig glad och ha det så bra jag bara kan, precis som jag alltid har gjort tidigare. Fortsätta skapa vackra, roliga minnen, sluta låta min rädsla styra mitt liv, ta makten över mitt liv så jag kan leva livet på mina egna villkor.

Resumé:

Tankar om hur ens nära och kära betyder för mig, både på gott och ont.

Försöker hitta vägar framåt, för att minska den psykiska negativa påverkan som kan leda till fysiska skador och sjukdomar.

Tar hjälp av tidigare erfarenheter och minnen.

Det här är mest funderingar, så det hela är nu på tankestadiet, så det finns i nuläget inget färdigt koncept hur jag ska få stopp på den psykiska/mentala påverkan som kan leda till fysisk skada/sjukdom.

Så klart allt som hänt påverkar mig på ett eller annat sätt, då det blir för mycket att hantera, för att kunna vända det hela behöver jag till att börja med hitta lugnet i stormen, så jag kan i lugn och ro hitta vägen framåt.

Ta hand om er själva och era nära och kära.

//HWK EYE

Hantera jobbiga känslor på rätt sätt

Jag har väldigt jobbigt med att grabben har sådan otur med bilar, han hjälpte mig med min bil och efter det så gick hans bil sönder och det känns så orättvist, han är så snäll och omtänksam, det gör ont när det hände och ännu värre när hans bil inte går att laga så han måste sälja den för en struntsumma.

Men jag inser efter ett tag, att livet är orättvist ibland och det här är inte mitt fel så jag måste släppa det, för jag mår inte bra av att älta det här, shit happends så är det bara.

Sedan inser jag en annan sak när jag läser en bok om olika metoder att meditera, när jag valde ett glatt minne, så väljer jag en av grabbens och mina roadtrips, men istället för att bli glad över det roliga minnet så blev jag ledsen över att vi inte gör det längre, jag har svårt att se det positiva och använda den till något gott, istället vänder jag det till något negativt. Måste lära mig fokusera på rätt saker, på det positiva och använda mig av den energin. 

//HWK EYE

Tankar om saker man säger när någon går bort

 Tänker på varför man säger "han eller hon finns inte med oss längre " när någon har gått bort?

För mig är inte det riktigt sant att de är borta bara för att de lämnat jordelivet, för de finns ju kvar hos mig så länge jag lever, för minnena efter dem finns ju kvar inom mig.

Visst de finns inte kvar i livet här på jorden hos oss som fortfarande lever kvar här, men jag har en tro på att de bara går vidare till ett annat liv någon annanstans och som sagt de finns kvar inom oss som ett kärt minne och då menar jag inte bara visuellt utan det kan både handla om känslor, lukt och ljud som man förknippar med personen och de minnen man har med dem som gått bort som man håller av.

Året som gått - 2023

 

2023 är ett av mina värsta år i mitt liv, i klass med för tjugo år sedan.

Finns lite att jobba med under det nya året 2024 så kan det bli ett betydligt bättre år än 2023.

Jag har dock fått många lärdomar av allt det jobbiga som hänt mig, så jag känner mig mycket starkare mentalt än på länge. Jag skriver inga detaljer här i detta blogginlägg då jag redan tagit upp en del det i förra inlägget från förra året Var är vargen och höken nu? men jag har skrivit ner alla detaljer för min egen skull, som jag kan plocka fram och läsa vid behov.

 

Jag önskar de få som läser min blogg en god fortsättning på det nya året, ta hand om er och era nära och kära

 

//Hwk Eye

Var är vargen och höken nu?

Jag vet inte hur många som minns att jag har två motpoler i mig.

Vargen - håller mig på jorden.

Höken - drömmer samtidigt som jag håller översikt från ovan, det vill säga håller koll på läget medan jag utvecklas.

 

I och med alla motgångar senaste åren, men speciellt senaste året som kantas av dödsfall av nära anhöriga och hälsoproblem så har jag väldigt svårt att finna kontakten med mitt inre, med min själ och det är nog därför jag känner mig så vilsen inombords.

Vilket inte är konstig då jag i år blivit av med en mina viktigaste personer i mitt liv, samtidigt som jag nu är helt föräldralös, även blivit av med den som jag sätt upp till efter mina pappa gick bort för 20 år sedan.

 

Känns som om jag behöver jorda mig, så om mig, så att jag skulle kunna gro igen efter att jag slitits upp med rötterna.

 

Just nu djupandas jag mest för att få stopp på stressen, eller för att få ner pulsen då jag ibland andas för ytligt.

 

Börja få till mitt eget sätt att meditera igen, som jag lärt mig för länge sedan, som har sin grund i självhypnosen för att kunna få bort huvudverk. Vilken är en bra start, då jag haft problem med att ens kunna meditera.

 

Ett av problemen har varit att jag är så rädd att väcka björnen medan jag mediterar, får aldrig glömma min skyddsängel ärkeängeln Mikael som kan skydda mig från onda ting medan jag mediterar och söker en av mina vägvisare, den gamla medicinmannen som kanske kan hjälpa mig finna ro och hjälpa mig tillbaka på min väg. Det är aldrig fel att be om hjälp, även den bästa kan inte lösa allt själv.

 

Rädslan för många saker hindrar mig också från att komma vidare, därför är det viktigt att jag hittar tillbaka till mitt lugn inom mig, samtidigt är det viktigt att jag inte stressar upp mig för att det inte går som tidigare. För det är inte konstigt att det inte fungerar som tidigare, då mina rötter är uppslitna från backen, så därför måste jag ge mig tid att först finna ro inom mig innan jag kan finna vägen framåt. 

HWK EYE

Skriven 2023-10-06

Redigerad 2023-12-17