Idag fick jag en lite konstig kommentar "och
ändå är du glad jämnt” när en av medarbetarna på en annan avdelning såg
att jag har kompressionsstrumpa på ett av mina ben så undrade hon vad jag råkat
ut för, jag har fått flera blodproppar i det benet den första redan när jag var
16 år svarade jag, därefter fick jag den konstiga kommentaren.
Tycker det var en konstig kommentar, vadå får man
inte vara glad för att man råkat ut för tråkigheter?
Skulle det vara mer okej om jag gick omkring och var
bitter och ledsen hela tiden istället?
Jag har hört sådant här förut, när folk ser bra ut
eller är glad jämnt ut trotts att de egentligen inte mår bra av olika
anledningar, måste man straffas mer, räcker det inte med det elände man redan
har?
Ett av mina sätt genom åren är att se det positiva
framför det negativa, ta det för vad det är, vad finns det för nytta att gräma
sig för sådant som hänt, det är förgånget?
När jag kommenterat liknande kommentar med att jag
är glad att jag lever, jag är tacksam över att det finns medicin som gör att
jag kan leva ett rätt normalt liv, så har jag även då fått en rätt konstig
kommentar genom åren: "jaha du ser det så".
Varför skulle jag se det på något annat sätt?
Det tjänar väl inget till att gotta ner sig i
eländet.
Jag börjar undra vad det är med folk egentligen, kan
det vara så att vissa människor inte mår bra själva och har svårt att hitta
glädjen så därför blir de avundsjuka på dem som kan hitta ljusglimtar i
tillvaron när det egentligen inte är så muntert?
Mitt tips till alla, var glad för vad du har och gör
det bästa utav det, man mår så mycket bättre när man kommer underfund med det.
Ha det så gott där ute, sköt om er och era nära och
kära.
PS. Om du vill veta mer om mina blodproppar och den
upplevelsen så kan du läsa inlägget: 30 års jubileum 1982-2012 (juni) Ds.
