Jag har märkt att med åren så har jag blivit mer försiktig med vad jag skriver, här på bloggen och i sociala medier. I början så delade man med sig friskt utan en tanke på konsekvenserna och med åren tänker jag mer på konsekvenserna av det jag skriver. Rädslan att göra fel stoppar vad jag delar med mig, jag censurerar mig själv. Vad är rätt och vad är fel i det här sammanhanget? För jag får en känsla av att samtidigt försöker skydda mig själv så stoppar jag mig själv på något vis.
Är det därför jag mår så illa inom mig, rädslan har tagit över och det gör så ont?
Men är det inte viktigt också att skydda sig för konsekvenserna av det man gör?
Jag vill hitta någon sorts balans i det här så jag kan må bra igen, eller är det så att det här bara visar hur jag egentligen mår?
Smärtan, osäkerheten, rädslan är stor just nu.
Eller så här det ska vara just nu?
Jag måste må bra först, innan jag kan dela med mig av det till andra, har så svårt att del med mig av min egen kamp just nu. Förr hade jag inga problem med det, men det var då det, jag är inte densamma som jag var då. För egentligen så skriver jag alltid för att jag ska må bra, det är ett av mina verktyg jag har som funkar för mig. Och just nu funkar det inte för mig att dela allting med alla andra, så det kanske inte alltid handlar om rädsla utan egentligen vad det är vad jag själv behöver just nu. Lugn och ro, för att kunna finna min väg igen i första hand, sen kanske jag kan börja dela med mig av min kamp.
För som sagt, jag skriver av mig mina tankar, så jag bättre kan se vad det är som är fel och vad det är som behöver rättas till. Och ibland är det bara en befrielse att få släppa ut saker och det är inte något som är begripligt för någon annan än mig själv, alltså inget att dela med sig av för att är bara en befrielse för mig att bli av med saker som stör. Om jag skulle dela det, så skulle det se ut som ett språk som du inte kan.
Eller så här det ska vara just nu?
Jag måste må bra först, innan jag kan dela med mig av det till andra, har så svårt att del med mig av min egen kamp just nu. Förr hade jag inga problem med det, men det var då det, jag är inte densamma som jag var då. För egentligen så skriver jag alltid för att jag ska må bra, det är ett av mina verktyg jag har som funkar för mig. Och just nu funkar det inte för mig att dela allting med alla andra, så det kanske inte alltid handlar om rädsla utan egentligen vad det är vad jag själv behöver just nu. Lugn och ro, för att kunna finna min väg igen i första hand, sen kanske jag kan börja dela med mig av min kamp.
För som sagt, jag skriver av mig mina tankar, så jag bättre kan se vad det är som är fel och vad det är som behöver rättas till. Och ibland är det bara en befrielse att få släppa ut saker och det är inte något som är begripligt för någon annan än mig själv, alltså inget att dela med sig av för att är bara en befrielse för mig att bli av med saker som stör. Om jag skulle dela det, så skulle det se ut som ett språk som du inte kan.
Så kampen fortsätter för mig, jag mår inte bra alla gånger, men jag kommer nog ur det här också ska du se 😊
Ta hand om dig och dina nära och kära, kramiz 💗
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar