Byter skepnad igen

Känns som om med min förändring av mig själv så ändras min inre självbild, har i ett tidigare inlägg ”Byter skepnad?” varit inne på att jag har ändrat skepnad och nu är det då dags igen. Från att ha varit mycket uppe i det blå till att komma ner på jorden det senaste året, så är det dags för mig att nå nästa nivå som ligger lite mitt i mellan dessa två och är en blandning av ett djur och påhittad figur: stridsapa eller martialartapa.

Apan i sig lever både lite på backen men har mest koll uppifrån träden, medan det här med martialart (fighting tekniker) har med stridskonst att göra men även med att ha en inre balans i sig själv att göra. Man lär sig att fightas för att inte slåss, bara till att användas i självförsvar. Jag har känt i väldigt många år som vuxen att jag saknar lite av fighting instinkten jag hade som ung, även om det slutade med slagsmål, så stod jag alltid upp för det den jag var och jag skulle vilja ha lite av det men utan själva det våldsamma.

Att hitta en balans som gör att jag inte backar i något läge utan jag vill stå upp för den jag är utan att behöva slå någon på käften, med mina insikter de senaste åren har jag nog nu till slut hittat den balansen. När jag var ung var jag mer som en tiger som reagerade på ren instinkt att försvara mig och alla mina nära och kära omkring mig och all den ilska jag hade inom mig åt upp mig inifrån, när jag började träna boxning i tonåren så infanns sig ett lugn inom mig när jag lärde mig allt om min kropp, jag fick även kontroll på mitt inre känsloliv.

När åren sen gick med en inre balans så kom jag fram till att det var färdig fightats för min del, ville inte ha något med det att göra, jag försvann upp i det blå och drömde mig bort, vilket innebar att jag för att få den lugn och ro jag ville ha slutade upp att stå för den jag är och det innebär att man hellre vek undan än att ta en fight även om det bara är i metaforiska termer. Den här fegheten eller rädslan att ta en fight med tjuren, har tagit udden av den jag är egentligen som människa.

När jag sen landade på alla fyra ner på jorden då mina vingar inte bar mig längre, blev jag ett med naturen och hittade kraften där som hjälpte mig hitta vem jag verkligen är, jag har även lärt mig att jag inte kommer sluta lära känna alla mina sidor förrän det är dags att lämna jordelivet som jag hoppas inte kommer i alltför snar framtid då jag nu börjar hysa stort hopp inför framtiden då jag som nyfödd stridsapa ska ta mig ann världen med helt andra ögon och med insikten att jag kan leva som den jag är utan skada någon, att leva med alla omkring mig i harmoni.