Frågeställning och svar till mig själv

Om man som jag börjar ändrar sitt liv, hur hård får man vara mot sig själv när man inte når sina egna mål, man liksom nöjer sig med att nästan göra som man tänkt sig? Ibland när man mår väldigt dåligt så orkar man inte bara stänga av alla känslor, de är påkopplade hela tiden och man retar sig på sådant som är fel och dåligt i omgivningen omkring sig. Så länge jag inte låter det bli så att jag skyller på hur dåligt jag mår eller hur dåligt jag mått, utan att jag försöker så gott jag kan efter hur mycket ork jag har och är nöjd när det går som jag vill och när det inte blir som jag tänkt mig så ger jag inte mig själv några skuldkänslor för det. För mig är det helt okej, för jag tror att ju längre jag tänker mig för hur saker och ting påverkar mig, så lär jag mig hur jag ska handskas med dem så att jag inte mår dåligt av det som är negativt omkring mig men som egentligen inte har med mig att göra men även när det har det så är det är lärdom i sig att inte låta sig påverkas negativt. Att bli mer självmedveten är det jag tränar mest just nu, att glädjas över det jag åstadkommer ger ringar på vattnet.