Tänkte på det här med att acceptera och tolerera saker och kom tänka på:
Sinnesrobönen
Gud,
ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden
- Att inse att ångesten inte är farlig, det är bara min kropps varningssystem
- Lär mig vad det min kropp försöker varna mig för, lyssna och lär, för allt är inte farligt för mig, ibland är det bara inbillning.
- För om jag kan acceptera min ångest och det som är jobbigt, tolerera det så kan jag lägga tid och energi på sådant jag vill göra i mitt liv istället för att lägga min tid och energi på ångest.
- Var uppmärksam på vad det är som gör att min ångest kommer, kan bero på gamla minnen, sorg, jobbiga situationer och människor, tankar och händelser mm. För vet man vad som triggar igång det kan man lära sig på vilket sätt man ska angripa problemet, genom att acceptera, tolerera och ta tag i problemet istället för att ignorera det. Och om man vet vad som triggar, är det enklare att sätta stopp innan det blir värre, då kan man använda ex SOT och när man lugnat ner sig så kan man lösa problemet, om man inte har tid och/eller ork så tar man det när tiden är mogen för det.
- Det jag inte kan göra någonting åt överlämnar jag till gud, det är inte att ignorera, jag bara tolererar det då jag inser vad jag klarar av själv och vad jag behöver hjälp med, det är inte att blunda och låtsas som om det regnar och att det inte händer, för jag är fullt medveten om vad som händer och ger mig där jag inser att jag inte kan göra något åt det.
- För
ignorerar man det, visst det blir lugn för stunden, men jag har låtit
problemet ha en hållhake på mig, för en tanke har satt sig i min skalle om att
det är jobbigt och nästa gång den kommer igen så kommer den påminna om det
och för varje gång den kommer igen så blir det värre och värre.
Löser man problemet så slipper man det, även om det ibland kräver en del
energi och tid att lösa det så innebär det att när man är klar så slipper
man problemet igen.
Kom att tänka på en sak som jag gjorde förra året som hjälpte mig på vägen för att få sinnesro, jag var hos en kurator för första gången och där hen påtala pga. Hur jag pratade om min far att jag inte alls har släppt taget om det som jag själv har trott i många år. Reta mig lite på det först, men sedan tänkte jag om och tänkte att jag ska göra som jag gjorde för min mamma och min svärfar fast jag ska börja med att förlåta honom för vad han gjorde under min uppväxt och sedan ska jag även släppa taget om honom och låta även honom få komma hem till gud. Även att förlåta mig själv, för jag fick lite ånger för att jag inte gjort det tidigare, men om jag tänker efter så är det här väldigt nytt för mig så egentligen finns det inget att ångra då jag inte gjort det med flit. Så efter över 20 år så fick han äntligen komma "hem", vi kan säga väldigt kortfattat att det satt långt inne så det behövdes mycket kraft från mina sida att hjälpa honom loss först innan han ens kunde flyga hem, den känslan var väldigt skön och förlösande. När jag ändå höll på att "prata" med andar så sa jag till att om det finns någon mer här som jag har kvar hos mig så kan du också åka hem om du vill, jag såg någon skugga åka iväg mot himlen men jag såg aldrig vem det var. Det var väldigt påfrestande och tröttsamt för mig, men jag blev väldigt glad och lättad efteråt.
Just nu sitter jag mig och lär mig det här med acceptans och tolerans på ett djupare plan än tidigare i mitt liv, jag har tidigare lärt mig två nya metoder som jag nu har lagt i min verktygslåda, verktygen heter "situations analys" och "värderingar (mina)".
Det här med tolerans och acceptans har efter den här tiden (ca 1 månad) när jag lärde man använda situations analys och gick in på mina värderingar som kan hjälpa mig här livet just nu, så blev det väldigt tydligt helt plötsligt vad orden i sinnesrobönen betyder för mig, det var en riktig aha-upplevelse för mig. Att gå från att gilla den, utan att jag verkligen förstått vad den kan göra för mig, till att älska den fullt ut då jag nu ser hur mycket den verkligen betyder för mig och vad jag kan använda den till i mitt liv. Det är nästan som att hitta svaret på livets gåta, då nu är de inte bara ord för mig, nu har de blivit ett viktigt verktyg för mig och min andliga och mentala hälsa <3
Ta hand om er, era nära och kära
//HWK EYE
