Sidor

fredag 8 november 2013

Framtiden?

Undra vad det är som händer den senaste tiden, känns som planeter som kolliderar eller nått ute i universum, väldigt långt ifrån att se Poseidon skina i varje fall. Antingen är det full gas eller inget när det gäller energi tillförseln till min kropp just nu, så energileverantören kan inte komma från Sverige då det är bara här ordet lagom existerar i hela vår underbara värld.

Mycket som rör sig i min egen lilla värld just nu, både mörka och ljusa tankar om framtiden, allt om framtiden verkar dolt i dunkel i en enda röra av positiva och negativa energier som mötts i en oerhörd explosion som förblindar mig och drar ur all min energi jag har. Tänk om man kunde få ur all kraft som finns i de bägge energierna till mig istället, lite som att använda sig av all energi som finns när det blixtrar, svårt men säkert inte omöjligt. Gäller bara komma på hur man ska kunna fånga upp all den energin utan att sprängas i bitar, det viktiga är inte skrämmas av det okända för att lösa det hela.

Jag har vänt mig till min guide under en av mina meditationer för att få hjälp med vad jag ska göra för att hitta balans i min tillvaro, min guide vill att jag ska se bortom mina bekymmer, svårt att se något när man är blind, så det känns som det är dags att försöka ta det lugnt den närmsta tiden och låta energin komma tillbaks inom mig innan jag går vidare i denna röra.

Tid för att andas och blicka inom mig och låta lugnet låta mig komma i balans igen säger min kropp, men min knopp säger något annat, viljan att göra saker är väldigt stark just nu. Så ni kan nog förstå att det är svårt att få ihop det när det är värsta kampen inom mig och om man har det i åtanke så är det inte så konstigt att jag har en infektion i kroppen sen en månad tillbaka och det gör inte det hela lättare.

Jag har sådan lust att träna men varje gång jag gör det blir jag så himla sjuk, så jag har lagt träning på hyllan sen ett par veckor tillbaka tills jag mår bättre igen. Likadant är det med min starta eget idé som tuffar på för fulla muggar men ändå känns det som jag inte kommer någon vart just nu, med idéer och lösningar som bara sprutar ur mig men som stoppas av massa utomstående hinder för att komma framåt. Hela mitt liv är så just nu, full fart framåt och bakåt samtidigt vilket gör att jag inte kommer någonstans, det ända som händer är att all min energi tar slut.

Jag tror jag har lösningen mitt framför näsan som vanligt, det är därför jag sitter och skriver ner mina tankar på ”papper” för att kunna se helheten bättre. Jag tror jag vet varför energin pendlar så starkt mellan fullt och noll hela tiden, viljan att hitta lösningar (på allt jag gör just nu) ger en väldig stark energikick, hindren jag möter på min väg när jag tror mig hittat vägen framåt gör att energin töms.

Besvikelsen att bli stoppad hela tiden när man tror sig ha hittat lösning på problemen tar energi ifrån mig, men det konstiga just nu är att jag hela tiden ser nya lösningar och då får jag tillbaks min energi med full kraft igen. Det är därför energin i mig pendlar hela tiden, så om jag inte blev så besviken varje gång jag möter på hinder så borde energin inte gå ner till noll varje gång jag stöter på hinder och då borde inte skillnaden till när jag min vilja är så stark att hitta lösningar bli så stor så att det påverkar mig negativt som ex. infektioner i kroppen.

Så lösningen borde vara att hitta ett sätt att inte bli så himla besviken varje gång jag stöter på hinder, varför stöter jag på hinder? För att jag har tagit tag i att försöka lösa ett stort problem jag har och det är ju en väldigt bra och stort positivt sätt, jag tror att jag har iskallt räknat med att jag inte kommer att stöta på några hinder på min väg mot lösningen, men så klart jag gör det. Så istället borde jag räkna med att jag kan stöta på hinder när jag ger mig ut på okända vatten utan något sjökort tillhands över området jag befinner mig i.

Allt jag stöter på under min väg framåt i det okända, vare sig det är positivt eller negativt blir i slutänden erfarenheter och det är bara jag som kan bestämma om hur det påverkar mig, positivt eller negativt och det är där den stora skillnaden ligger. Även om jag kan uppfatta det som stoppar min framfart som negativt så kan jag vända det till något positivt om jag ser det som ett steg i utvecklingen framåt och att jag blir en erfarenhet rikare för varje gång jag kommer förbi dessa hinder, jag blir en duktig problemlösare på vägen fram till egen företagare och det är en positiv egenskap liksom en väldigt användbar sådan.

Bara för att jag tror mig hittat lösningen på ett eller flera av mina stora bekymmer, att hitta ett jobb som jag kan försörja mig på så trodde jag tydligen att det skulle bli enkelt. Jag har sätt att det blir svårare och svårare med åren att hitta jobb, så istället för att vänta på att få jobb som inte verkar dyka upp så tänker jag skapa mig ett jobb och eventuellt även för andra.

Med idén att öppna eget så följer det flera positiva saker, förutom att jag har något vettigt att göra hela dagarna så får jag ju syssla med något jag själv har valt och som verkligen jag verkligen brinner för och att jag får arbeta på mitt eget sätt då det är jag som är chefen, förhoppningen är att jag ska tjäna så mycket på det att jag kan försörja mig och min familj till en början men jag har även har en tro på att det kan bli så pass stort att även andra kan få jobb hos mig och kunna leva på det. Men vi börjar i liten skala och ser vart det slutar, man ska inte låta sig stoppas av att man aldrig gjort det här förut.

Jag tror att jag har hittat lösningen på mitt problem/en vilket har gjort att förväntningarna har blivit för stora och då blir även besvikelserna stora när jag stöter på nya problem och där ligger problemet, jag ser det inte som ett hinder som jag lösa utan som ett nytt problem som jag inte kan lösa. Problem är till för att lösas och inget annat, det jag ska göra är att bestämma för hur jag ska komma förbi hindret, över under eller på sidan om (lite skämtsamt sätt).

Jag har förbisett att bli egen företagare är en process, det är inget man kan skynda sig igenom, det är något man måste leva sig igenom. För att bli egen blir så mycket mer än att bara gå till jobbet och utföra sitt jobb det är ett sätt att leva, för att man ska få det hela fungera så måste jag börja tänka i så mycket större banor än vad någonsin gjort i hela mitt liv. Det är både skrämmande och spännande att få vara med i den här processen och jag tror att den kommer vara så, så länge jag kommer att vilja bli och hålla på med att vara egen företagare.

Just nu håller jag på att med att vilja bli egen till att bli egen företagare, jag tror att hela den här processen som jag just nu är i är väldigt viktig att genomgå, det blir som ett genrep inför det jag kommer att möta på i framtiden. För om jag tycker det här är jobbigt och svårt att klara av eller tom omöjligt, så är det inget mot vad jag kommer möta på som egen företagare, men det är faktiskt inget som skrämmer mig utan snarare tvärtom, jag tror inte jag känt mig så här levande som jag gör just nu om inte annat så var det väldigt länge sen jag kände det så här.

Så nu är det bara att låta processen ha sin gång och fortsätta framåt och in i framtiden och vidare. J

Bild: Big Bang från dailygalaxy.com - VARNING farlig sida

2 kommentarer:

  1. Ofta fokuserar man på målet och glömmer av att även resan dit är värd att njuta av, inspireras och utvecklas av. Jag har märkt, på min egen resa mot egen företagare, att om jag flyttar fokuset från målet till resan så infinner sig ett lugn som gör att jag blir en bättre problemlösare. Lugnet gör att jag istället för att irriteras av hindren ser dem som en möjlighet att utvecklas, lära mig mer och förhoppningsvis kunna dra nytta av mina kunskaper när jag väl nått målet. Förstår du hur jag menar?

    SvaraRadera
  2. Ja jag förstår precis vad du menar för det var så jag upplevde det också när jag skrev av mig, när jag började syna problemet i sömmarna, fast jag uttryckte det på mitt sätt. Jag tröttnade på att slitas åt två håll, därför stannade jag upp för att analysera och jag gör det lättast medan jag skriver av mig så allt jag kom fram till kanske inte syns här i skrift. Det gäller att hitta en balans så att man inte fokuserar för mycket på resan heller som jag gjorde, för ibland är det slitigt med motgångarna jag mött på, så då ändrade jag fokus till målet för att hitta inspiration till varför jag gör denna resa. Tack för att du skrev till mig, det uppskattas att man inte är ensam och det gör också att jag nu vet att jag är på rätt väg, om att vara med om det ibland jobbiga resan men som också är väldigt rolig och spännande. Tack 

    SvaraRadera